Kärlekens huvudstad
Även våren 1558 anlände Lord Nguyen Hoang, dåvarande hertig Doan, från Thanh Hoa för att tillträda sin post och bestämde sig för att stanna i Ai Tu med sina generaler och soldater. Enligt en berättelse som fortfarande förs vidare i folktron erbjöds hertig Doan, efter att ha stigit av hästen och hälsat på byborna, sju krukor vatten av de äldste, som om det vore ett tecken från himlen att han skulle "få vatten". Vid den tiden anmärkte hans morbror, Nguyen U Di, som också var hans militära rådgivare: "Himlen skänker allt som ett omen. Nu när den nya generalguvernören har anlänt erbjuder folket vatten; detta är ett gott omen som förutsäger att vi kommer att få vatten."
 |
| Sắc Tứ Pagoda i Ái Tử - Foto: PXD |
Från och med då blev byn Ai Tu den första huvudstaden i Nguyen-dynastin, vilket öppnade upp ett stort och långvarigt imperium efter expansionen söderut. Senare, när huvudstaden flyttade någon annanstans, kallades detta område fortfarande respektfullt Cuu Dinh eller Dinh Ai Tu. Officiella historiska dokument erkänner Lord Nguyen Hoangs styre: "Han visade alltid vänlighet mot folket, använde rättvisa lagar för att disciplinera sina underordnade och förbjöd de onda. Folket och soldaterna i de två regionerna älskade och respekterade honom och uppskattade hans dygd och vänlighet. Sederna ändrades, marknaden hade inte två priser, ingen stal eller rånade, de yttre portarna behövde inte låsas, utländska handelsfartyg kom för att köpa och handla till rättvisa priser, militära order var strikta, alla strävade och hela riket levde i fred och välstånd."
När man nämner Ai Tu får man inte undgå att nämna Sac Tu Tinh Quang-templet, som ligger på platsen för den tidigare byn Ai Tu, nu en del av kommunen Trieu Phong. I ett vetenskapligt seminarium om ämnet "Inledande förståelse av buddhismen i Quang Tri", organiserat av Lieu Quan Buddhist Cultural Center (Hue) i templet, anmärkte buddhisten Le Manh That: "Frågan om Sac Tu Tinh Quang-templets härstamning behöver ytterligare forskning för att klargöra dess position i den sydvietnamesiska buddhismens historia i synnerhet och den vietnamesiska buddhismen i allmänhet, under vår nations expansion söderut."
I detta tempel pratade jag också med den avlidne abboten Thich Tri Hai om de fyra stenstatyerna av apor, framför allt de tre "Tre Aporna": de hör inte, de ser inte och de talar inte ont. Templet erkändes som ett nationellt historiskt monument av staten 1991.
Lär av det förflutna för att förstå nuet.
Den morgonen fick jag också möjlighet att prata med herr Dinh Thuong Phuoc (allmänt känd som herr Phuc), vars buddhistiska namn är Thich Chan Quang. Han är en äldre man, över 80 år gammal, kunnig i kinesiska tecken och hängiven buddhism. Han berättade för mig att familjen Dinh har bott i Ai Tu i åtta generationer.
Medan han tog en klunk te berättade herr Phuoc lugnt om de gamla dagarna: ”Byn Ai Tu brukade vara en tät skog, hem för elefanter, tigrar och vilda djur. Ursprungligen en del av Champa-territoriet, var det först efter prinsessan Huyen Trans bröllop år 1306 som vietnameserna kom att bosätta sig där. När Lord Nguyen Hoang etablerade sitt kungarike visste han att han skulle lita på folket, så Ai Tu-byn blev en stödpelare för honom. Alla viktiga ceremonier som utfärdades av Herren anförtroddes folket i Ai Tu-byn att hantera.”
 |
| Författaren samtalar med den äldre Ai Tu - Foto: PXD |
När jag frågade om folkversens ursprung funderade herr Phuoc: "Det är sant att ortnamnet Ai Tu bara finns här, medan berget Vong Phu finns på många platser. Quang Tri har inte berget Vong Phu, men kanske på grund av de ständiga krigen och invasionerna kombinerade folket de två ortnamnen till versen: 'Mödrar längtar efter sina barn vid Ai Tu-bron / Hustrur längtar efter sina män vid Vong Phu-berget'."
Med blicken ut över gårdsplanen återberättade han entusiastiskt legenden om "Lady Trao Trao", som använde sin skönhet för att hjälpa Lord Nguyen Hoang att besegra mäktiga inkräktare och bidrog till utvidgningen av kungarikets gränser. Han nämnde också att kung Thieu Tri år 1842, på väg norrut, besökte Lady Trao Traos helgedom, vilket inspirerade honom att komponera dikten "Passing by Ai Tu River and Reciting Ancient Poems", som han lät inrista på en stenstele rest vid Giac Minh-pagoden (Ai Tu). Dikten lyder som följer: " Kväll glider en lätt båt förbi det smaragdgröna vattnet / Bergen och floderna väcker känslor bortom den halmtäckta skogen / Den gudomliga kraften i kejsarens skapelse kommer att vara i tusen år / Det heliga regnet lyser ner och vördar de gamla / Den milda brisen rör om de klara vågorna / Den mirakulösa kraften sänker piratskepp / Varför skulle templets rökelse brinna ? / Vinden rör om vågorna och hjälper nationens hjärta."
Översättningen, citerad av författaren Le Hoang Nguyen, lyder: " Den gröna båten glider lätt som en fågel/ Vår kung vaktar detta land/ Odlar förtjänstfulla gärningar för evigheten/ Lyser starkt med gudomlig nåd för evigheten / Bistår de rättfärdiga, stranden genljuder av fågelsång/ Stödjer det gudomliga, fiendens skepp sjunker i floden/ Floden är vis, templen har alltid rökelse / Vågorna dånar och vinden rör sig och hjälper detta land."
När jag steg ut såg jag det gyllene solljuset strömma ner som honung, och en mild bris blåsa som från det förflutna, ett förflutet fullt av nationens ärorika förflutna. En vårmorgon dröjde sig fortfarande kvar i mitt sinne. Mitt hjärta svällde av glädje och hopp om ett allt varmare och fridfullare liv i detta hemland.
Pham Xuan Dung
Källa: https://baoquangtri.vn/dat-va-nguoi-quang-tri/202605/lan-theo-cau-hat-que-nha-c1b3977/
Kommentar (0)