Ba Dinh-torget badar i solljus, prydt med flaggor och blommor.

(Baothanhhoa.vn) - Under dessa dagar när hela landet ser fram emot den 2 september, 80-årsdagen av nationaldagen, finns det ett historiskt landmärke som förknippas med en betydelsefull händelse: Ba Dinh-torget, där president Ho Chi Minh läste självständighetsförklaringen, som gav upphov till Demokratiska republiken Vietnam. Den förklaringen skrevs av farbror Ho i husnummer 48 Hang Ngang (Hanoi) och resonerar med den heroiska andan i Ly Thuong Kiets "Nam Quoc Son Ha" på 1100-talet och Nguyen Trais "Binh Ngo Dai Cao" på 1400-talet.

Konstverket "Farbror Ho läser självständighetsförklaringen" - en pastellmålning av konstnären Nguyen Duong.

I det gyllene höstsolskenet under den djupblå himlen, mitt i ett upplopp av färgglada flaggor och blommor, framträder bilden av president Ho Chi Minh vackert i To Huus dikt: "Han står på podiet, tyst en stund - Tittar på sina barn, viftar med händerna - Hans höga panna, hans ljusa ögon - Självständigheten är äntligen här." För att uppnå denna gränslösa glädje har hela vår nation gått igenom en resa av otaliga svårigheter, en kampväg med otaliga uppoffringar från partiets grundande den 3 februari 1930 till augustirevolutionen, då hela nationen reste sig som en flod som bryter igenom dammarna och krossar slaveriets kedjor för att vinna självständighet och frihet. Det var ett pris som betalades i blod och liv, otaliga hjältar och martyrer föll, varje bambulund, varje risfält, varje dike, varje flod blev ett strålande slagfält. Ett Vietnam: "Står fast i fyra tusen år - Med svärd på ryggen och pennor i sina fina händer" (Huy Can); ett Vietnam med hållningen "Reser sig ur leran, lyser starkt" (Nguyen Dinh Thi); Ett Vietnam genomsyrat av djup tillgivenhet, dess folkmelodier genljuder av eden "Döda mongolerna" mot Yuan-inkräktarna från förr, och senare "Att dö för fosterlandet, att leva för fosterlandet". Ett Vietnam oupplösligt förknippat med president Ho Chi Minhs namn, som under namnet Nguyen Ai Quoc påbörjade en resa för att rädda nationen, övervann otaliga faror för att föra revolutionens ljus till hemlandet. Han tillbringade otaliga sömnlösa nätter med att sköta bränder i Pac Bo-grottan och "prekärt översatte partiets historia" av Leninströmmen och Karl Marx-berget, så att han idag, bland de livfulla flaggorna och blommorna på Ba Dinh-torget, högtidligt förklarade för världen : "Vietnam har rätt att åtnjuta frihet och självständighet, och faktiskt har det blivit en fri och självständig nation." Kära farbror Ho! Det var din största strävan, det vietnamesiska folkets strävan, som du senare destillerade till en sanning, ett budskap, en vilja: "Ingenting är mer värdefullt än självständighet och frihet." Poeten Nguyen Sy Dai skrev några ganska gripande rader i sin dikt "Vita moln från Ba Dinh": "Bland folkmassorna från norr, centralt och söder - När vi kommer till farbror Hos sida är våra hjärtan så fridfulla - Den heliga enkelheten, den historiska vardagligheten - Molnen flyger fortfarande så här, genom åren." En högtidlig vördnad som också är otroligt intim, en känsla av ljus och klar lättnad. En tro och kärlek som påminner oss om den betydelsefulla dagen i landets historia. Solljuset från "Den klarblå hösthimlen lyser med förklaringen" (Till Huu) har nått otaliga avlägsna byar i bergen och vävt otaliga färger av brokad med firandet av självständighetsdagen. Det strålande solskenet från Ba Dinh-torget, prydt med flaggor och blommor, sträcker sig över deltaslätterna och når Mekongfloden och för med sig bördig alluvial jord till de frodiga fruktträdgårdarna, ackompanjerade av de melodiska ljuden av traditionella folksånger, de trebladiga båtarna på kanalerna i södra Vietnam och de traditionella blusarna och rutiga halsdukarna som utgör själva dess själ... Plötsligt genljuder den gripande melodin från sången "Pris till president Ho Chi Minh" av kompositören Van Cao inom mig: "Han återvände och bringade glädje. Höstsolsken lyser upp Ba Dinh-torget. Hans röst är fortfarande mild som himmelens och jordens röst. Han återvände och gav våren liv ur det karga landet, ur leran, spränger livet fram." Höstsolsken lyser upp Ba Dinh-torget, och från Ba Dinh skiner historiens höstsol, en revolutionär höst av vibrerande gyllene solsken, fylld av ambitioner och översvämande känslor, som kompositören Vu Thanh uttryckte det i sin sång "Hanoi in Autumn": "Som en känsla av vemod - Att höra vinden eka genom Ba Dinh-torget - Hans ord den hösten, flaggans färg den hösten - Fortfarande här är himlen och molnen gröna."

Åttio år har gått, men ekona, de livfulla färgerna på flaggor och banderoller, de strömmande folkmassorna, har tänt en ny vitalitet i människors hjärtan – ett grönt hopp om ett nytt liv. Sången "Ba Dinh in the Sunlight", komponerad av Bui Cong Ky och tonsatt till en dikt av Vu Hoang Dich, står som ett historiskt "vittne", en upprymdhet, en resonans, ett klimax, ett eko av den nationella andan. Här, i det ljuva, klara gyllene höstsolljuset, blir den röda flaggan som fladdrar i vinden plötsligt helig, fylld av den heroiska andan och det glädjefyllda välkomnandet från folkmassorna som strömmar in på det historiska Ba Dinh-torget med gränslös lycka. Det är då: "Vinden rusar upp! Flaggan på flaggstången fladdrar – Vinden rusar upp! Här, så mycket nytt liv väller fram – jag återvänder hit, lyssnande till kallelsen – Från den revolutionära hösten, den gyllene årstiden" (Ba Dinh in the Sunlight). Det finns ett berömt talesätt från vår älskade president Ho Chi Minh, som inte finns med i självständighetsförklaringen, men det är just budskapet som förkortar avståndet mellan ledaren och folket: "Hör ni mig tydligt, mina landsmän?" För första gången placerades de två orden "landsmän" i en högtidlig och rörande atmosfär för att minnas ursprunget till Moder Au Cos livmoder. Det är en symbol för enighet, solidaritet och gemensamt syfte. En enkel fråga, men den fungerar som en bindande kraft som förenar hela gruppen, en våg av människor som ropar: Ja! Det är en nations "ja": "Varje liten pojke drömmer om en järnhäst - Varje flod vill bli Bach Dang-floden" (Che Lan Vien).

Nu för tiden, medan landet reser sig, som den avlidne generalsekreteraren Nguyen Phu Trong bekräftade: "Vårt land har aldrig haft en sådan grund, potential, position och internationell prestige som det har idag"; eller som generalsekreterare To Lam betonade i reform- och sammanslagningsprocessen med andan av: "slank - stark - effektiv - ändamålsenlig - ändamålsenlig" från Vietnams nationella återuppståndelse. Andan av nationaldagen den 2 september sprider sig till varje by, småstad och grannskap över hela landet och når alla som en källa till stolthet för att skapa gränslös styrka, och omvandlas till praktiska handlingar för att uppnå de högsta prestationerna som en gåva till partikongresserna på alla nivåer inför den 14:e nationella partikongressen. Mitt bland de livfulla färgerna på Ba Dinh-torget, badande i solljus och prydt med flaggor och blommor, ekade plötsligt poeten och låtskrivaren Diep Minh Truyens sång i mitt sinne, sjungen inför partiflaggan fläckad med blodet från de heroiska martyrer som föll för vårt älskade hemlands självständighet och frihet: ”Rosa som gryningens färg - Röd som färgen på vårt eget blod, mitt hjärta - Den gyllene hammaren och skäran som lyser starkt på himlen - Är det strålande hoppet i våra hjärtan.”

Ja, den 2 septembers anda lyser starkt i våra hjärtan, odödlig och bestående.

Essäer av Nguyen Ngoc Phu

Källa: https://baothanhhoa.vn/ba-dinh-ruc-nang-co-hoa-258667.htm