Ba Dinh är ljust med flaggor och blommor

(Baothanhhoa.vn) - I dessa dagar när hela landet blickar fram mot den 2 september för att fira 80-årsdagen av nationaldagen, finns det en historisk plats som förknippas med en stor händelse: Ba Dinh-torget där president Ho Chi Minh läste självständighetsförklaringen som gav upphov till Demokratiska republiken Vietnam. Den förklaringen skrevs av farbror Ho i huset på 48 Hang Ngang (Hanoi) och resonerar med den heroiska andan i "Nam quoc son ha" av Ly Thuong Kiet på 1100-talet och "Binh Ngo Dai Cao" av Nguyen Trai skriven på 1400-talet.

"Farbror Ho läser självständighetsförklaringen" - gouachemålning av Nguyen Duong.

I det gyllene höstsolskenet under den djupblå himlen bland flaggornas och blommornas strålande färger framträder bilden av farbror Ho vackert i To Huus dikt: "Han stod på podiet, tyst en stund - Tittade på sina barn, viftade med sina två händer - Hans panna högt och hans ögon lysande - Självständigheten syns nu här". För att få uppleva denna oändliga dag av glädje har hela vår nation gått igenom en resa av många vedermödor, en kamp med många uppoffringar från partiets grundande den 3 februari 1930 till augustirevolutionen, då hela nationen reste sig som en trasig damm och bröt slaveriets kedjor för att uppnå självständighet och frihet. Det var ett pris som fick betalas med blod och ben, många hjältar och martyrer föll, varje bambubank, varje risfält, varje flodvall blev ett heroiskt slagfält. Ett Vietnam: "Levde stadigt i fyra tusen år - Ryggen bar ett svärd, handen mjukt håller en blompenna" (Huy Can); ett Vietnam med hållningen "Stående upp skiner från leran" (Nguyen Dinh Thi); Ett Vietnam med djup tillgivenhet i landets folksånger genljuder eden "Döda mongolerna" mot Yuan-invasionen i det förflutna och senare "Beslutna att dö för fosterlandet, beslutna att leva". Ett Vietnam förknippat med president Ho Chi Minhs namn, som lämnade landet för att hitta ett sätt att rädda landet under namnet Nguyen Ai Quoc, och övervann många faror för att föra revolutionens ljus tillbaka till fosterlandet. Han hade varit rastlös under många nätter av att tända eldar i Pac Bo-grottan och "Det skakiga bordet och stolen översatte partiets historia" vid Leninströmmen, Karl Marx-berget, så att han idag, mitt på Ba Dinh-torget, med flaggor och blommor som lyste starkt, högtidligt förklarade för hela världen : "Vietnam har rätt att åtnjuta frihet och självständighet och har faktiskt blivit ett fritt och självständigt land". Kära farbror! Det var farbror Hos största strävan för det vietnamesiska folket, som han senare sammanfattade till en sanning, ett budskap, en vilja: "Ingenting är mer värdefullt än självständighet och frihet". Poeten Nguyen Sy Dai skrev några ganska rörande verser i dikten ”Vita moln från Ba Dinh”: ”I processionen av människor från norr, centralt och söder - När jag kommer till farbror Ho, är mitt hjärta så fridfullt - Den heliga enkelheten, den historiska normaliteten - Molnen svävar fortfarande så, denna månad och år”. En högtidlig och extremt nära vördnad, en lätt och ljus känsla. En tro och kärlek påminner oss om den stora dagen i landets historia. Solljuset ”Den blå hösthimlen lyser upp förklaringen” (Till Huu) har kommit till många avlägsna byar i bergen och vävt många brokadfärger med självständighetsdagen. Ba Dinhs strålande solsken, med sina flaggor och blommor, sträcker sig över deltaslätterna, till Mekongfloden som bär trädgårdarnas frodiga alluvium, med den melodiska vọng cổ-melodin, med sampanerna på kanalerna i södern, med áo bà ba (traditionell vietnamesisk klädsel), med de rutiga halsdukarna som utgör själen... Plötsligt genljuder den gripande melodin i sången "Praise to President Ho" av musikern Van Cao i mig: "Du återvände för att ge en lycklig dag. Höstsolen skiner på Ba Dinh. Med din röst fortfarande mild som jordens och himlens röst. Du återvände för att väcka våren till liv från den karga marken, från leran, hela livet väcks". Hösten skiner över Ba Dinh och från Ba Dinh lyser den historiska hösten, en revolutionär höst med klargult solsken och många förhoppningar som de överflödande känslor som musikern Vu Thanh skickade i låten "Hanoi in Autumn": "Som att vara försjunken i tankar - Lyssna till vinden som ekar genom Ba Dinh - Dina ord från den hösten, färgen på höstflaggan från den hösten - Fortfarande här, den blå himlen och molnen".

Man kan säga att 80 år har gått, men ekona, färgerna på flaggor och blommor, människornas vågor har blåst upp en ny grön vitalitet i människornas hjärtan, en grön färg av hopp om ett nytt liv. Låten "Ba Dinh sunshine" av musikern Bui Cong Ky, tonsatt till Vu Hoang Dichs poesi, är som ett historiskt "vittne", en spänning, en resonans, ett klimax, ett eko av den nationella själen. Här, i det ljuva och transparenta gyllene höstsolljuset, blir den röda flaggan som fladdrar i vinden plötsligt helig med så mycket heroisk anda och glädje som välkomnar strömmarna av människor som strömmar in på det historiska Ba Dinh-torget med oändlig glädje. Det är då: "Vinden svävar! Flaggan på flaggstången fladdrar - Vinden svävar! Här prasslar så många nya livskällor - Jag kommer hit, lyssnar till kallelsen - Från den revolutionära hösten, de gyllene stjärnornas säsong" (Ba Dinh sunshine). Det finns ett berömt talesätt från den älskade farbror Ho som inte finns med i självständighetsförklaringen, men det är budskapet som förkortar avståndet mellan ledaren och folket: "Jag säger, landsmän, hör ni tydligt?" För första gången placeras de två orden "landsmän" i en högtidlig och rörande atmosfär för att minnas ursprunget till modern Au Cos äggsäck. Det är en symbol för solidaritet, enighet och gemensam riktning. En enkel fråga som fungerar som ett lim för att föra samman hela folkmassan, folkvågorna, för att ropa: Ja! Det är en nations "ja": "Varje pojke drömmer om en järnhäst - varje flod vill bli Bach Dang" (Che Lan Vien).

I dessa dagar när landet reser sig, som den avlidne generalsekreteraren Nguyen Phu Trong bekräftade: "Vårt land har aldrig haft en sådan grund, potential, position och internationell prestige som idag"; eller generalsekreterare To Lam betonade i renoveringen och sammanslagningen med andan: "strömlinjeformad - kompakt - stark - effektiv - ändamålsenlig" från det vietnamesiska folkets uppgångsera. Andan av nationaldagen den 2 september sprider sig till varje by, småstad och ort i varje del av landet, till alla som en källa till stolthet för att skapa en oändlig styrka, som omvandlas till praktiska handlingar för att uppnå de högsta prestationerna som en gåva till partikongresserna på alla nivåer inför den 14:e nationella partikongressen. I Ba Dinhs färger, ljusa av flaggor och blommor, ekade plötsligt i mig poeten - musikern Diep Minh Truyens sång framför partiflaggan, röd av blodet från hjältar och martyrer som föll för vårt älskade fäderneslands självständighet och frihet: "Rosa som gryningens färg - Röd som färgen på mitt blod, mitt hjärta - Den gyllene hammaren och skäran som lyser på himlen - Är det lysande hoppet i mitt hjärta".

Ja, den odödliga 2 septembers ande lyser i våra hjärtan.

Essäer av Nguyen Ngoc Phu

Källa: https://baothanhhoa.vn/ba-dinh-ruc-nang-co-hoa-258667.htm