Cho Lon-marknaden: både bekant och obekant.

Journalisten Pham Cong Luan skrev om Cholon och sa att det inte var lika lätt som att skriva om Saigon eller Gia Dinh. Han tillbringade sju år med att färdigställa "Det fanns en tid i Cholon" - en bok fylld med minnen från generationer av kineser med kopplingar till detta land.

Boken "Det fanns en tid i Cholon" - Foto: Ho Lam

Varje sida skildrar livligt Cholons livliga atmosfär, dess invecklade nätverk av gränder, gatuförsäljare, restauranger som avger väldoftande aromer och hela det samhälle som har format områdets kulturella själ.

Cholon, ett attraktivt stadsområde.

För Pham Cong Luan har Cho Lon alltid varit ett attraktivt stadsområde, både bekant och obekant på samma gång:

"Skyltarna har både vietnamesiska och kinesiska tecken. Gatorna är inte alltför trånga, och det finns inte lika många fotgängare som i centrala Saigon."

När du går runt på gatorna Nguyen Trai och Tran Hung Dao kommer du då och då att stöta på en mötessal, ett tempel eller en helgedom.

Vissa gator har fortfarande många höga, skuggiga träd. Restaurangerna är trånga och det är mycket oväsen..."

De innerliga och förtroliga samtalen mellan invånarna i Cholon visar att vietnameser och kineser delar många likheter, att de bor tillsammans i den här staden, och att de har delat så mycket om sitt hemland och sin gemenskap.

I boken påpekar författaren tydligt de kulturella skillnaderna mellan olika kinesiska grupper såsom kantoneserna, teochewerna, fujianerna, hainanerna och hakkaerna, vilket hjälper läsarna att få en mer omfattande förståelse av cholonkulturen.

En plats där vietnamesiska och kinesiska kulturer möts.

Dessutom hade Pham Cong Luan turen att avslöja ledtrådar om de en gång framstående personerna i Cholon, såsom samhällsaktivister som spenderade avsevärda summor pengar på att bygga sjukhus, skolor och parker; forskare som skrev böcker som populariserade vietnamesisk kultur för det kinesiska samfundet; och konstnärer, hantverkare, kockar och kampsportsmästare som envist bevarade traditionell kinesisk identitet.

Pham Cong Luan påpekar skickligt likheterna och skillnaderna mellan de vietnamesiska och kinesiska kulturerna och betonar ömsesidig respekt och lärande.

Journalisten Pham Cong Luan skriver autografer för läsare - Foto: FBNV

I kapitlet "Flytande ord" menar han att det fortfarande är bättre att säga "fet kille" än att kalla honom "knubbig" eller "tjock", och att "blank" låter mer tilltalande.

Enligt Pham Cong Luan kan ord för rätter som "pha lau", "ha cao", "hoanh than" och "xi quach" inte ersättas med andra vietnamesiska ord eftersom de har införlivats i det vietnamesiska språket, särskilt i det talade språket hos sydvietnamesiska. När dessa ord nämns tror ingen att de talar kinesiska.

Cho Lons kök är rikt på minnen.

Cho Lons kök är en oumbärlig del av regionens kulturlandskap. Pham Cong Luans bok ägnar också många artiklar åt att presentera Cho Lons särpräglade och unika rätter.

Från enkel gatumat som friterad deg, gräslökspaj och söta soppor ... till utarbetade och raffinerade rätter på exklusiva restauranger som Ai Hue De Nhat Tuu Lau och Bach Hi, beskriver författaren allt i detalj, vilket gör det engagerande och intressant.

"Många tror att kineserna bara använder sojasås, men i verkligheten använder de fortfarande fisksås. Men deras fisksås är inte utspädd med lime och har bara en subtil arom. Gräslöksbrödet serveras med fisksås, inte sojasås," - skrev Pham Cong Luan om kinesernas fisksås.

Tillbaka till ämnet

LAM-SJÖN

Källa: https://tuoitre.vn/cho-lon-gan-gui-va-xa-la-20250519092624652.htm