Utgör AI-teknik ett hot mot litteraturvärlden?

VHO - Tidskriften TIME har utsett "The Architects of AI" till Årets Person 2025. Detta visar att artificiell intelligens (AI) dominerar mänskligt liv globalt. Frågan är, hur kommer digital teknik att påverka skrivandet, och kommer det att orsaka oro bland skribenter?

Artificiell intelligens utmanar den litterära världen.

Artificiell intelligens (AI) blir ett hett ämne i den kreativa världen. Den påverkar inte bara många aspekter av samhället, utan AI orsakar även oro bland författare. Med tanke på AI:s betydande inverkan på musik och film har många litterära diskussioner direkt behandlat AI:s roll.

Med Chat GPT:s algoritm är det inte alltför komplicerat att komponera en dikt, en novell, en pjäs eller en roman med hjälp av kommandon. Observatörer är faktiskt oroade över att även bokrecensioner eller litterära debatter genomförs med hjälp av AI.

Även om ingen tävling eller tidning ännu har avrått författare från att använda AI, är de flesta redaktörer och läsare försiktiga med texter som luktar formler och AI-språk. AI är sannerligen inte bara en historia för 2025; många fler negativa konsekvenser kommer att uppstå från AI i framtiden om författare inte vet hur de ska odla sina känslor och sin personliga identitet i sina verk.

Låt oss lyssna på reflektionerna från två vietnamesiska författare från olika generationer. Författaren Ta Duy Anh menar: "Den mänskliga hjärnan har ungefär 85 miljarder neuroner... Detta är en rent numerisk och vetenskaplig fråga, så det är självklart. Därför skulle det sannolikt ta miljontals eller miljarder år att dechiffrera den mänskliga hjärnan, om det lyckas, vilket betyder att det är omöjligt. Detta är grunden till att optimister inte tror att robotar kan tillskansa sig mänsklig makt."

Författaren Van Thanh Le bekräftade: "En sann litterär skapare kommer alltid att sträva efter litteratur i ordets rätta bemärkelse, en som bara accepterar den typen av känsla att 'varje person är en värld för sig själv', något som ingen teknologi kan programmera att 'manipulera', vilket säkerställer att verket alltid bär författarens personliga avtryck och kreativitet."

Sedan GPT Chats tillkomst har även litteraturen påverkats avsevärt. Med bara ett kommando kan vem som helst instruera GPT Chat att skriva ett tal, en essä eller till och med något liknande ett litterärt verk. Tidigare har många använt artificiell intelligens (AI) för att hjälpa till med skrivandet, med programvara som Sudowrite, Jasper eller Writesonic.

GPT-chatt, på en mer avancerad teknisk nivå, utgör dock ett större hot mot mänskliga förmågor. På många forum har det förekommit förslag på hur man kan "låna" GPT-chatt för att skriva kod åt andra för att tjäna pengar på dem.

Författaren Y Ban uttryckte det så här: ”Sociala medier påverkar läsning och skrivande i hög grad och frestar lätt de som vill skriva snabbt och bli kända snabbt. De vill skriva snabbt utan att ha haft tid att leva, uppleva eller tänka djupt, så de vänder sig till Google eller använder GPT-chatt. Med data och de mest briljanta hjärnorna bakom AI kan människor bli beroende av det. Men ingen AI kan ersätta tankar och känslor, de saker som hör hjärtat till.”

I Amerika, för några decennier sedan, var allmänheten försiktig med maskinernas intrång i det litterära skapandets område. Sedan 1984 har diktsamlingen "The Policeman's Beard Is Half-Constructed" av författaren Racter utlöst en debatt. De rimmande raderna, som "I need electricity/I need it more than I need lamm or pork or cål or curries/I need it to dream" (Jag behöver elektricitet/jag behöver den mer än jag behöver lamm eller fläsk eller kål eller gurkor/jag behöver den för att drömma), var extremt ovanliga och fängslande, men få accepterade dem som poesi. Varför? För att Racter inte var en riktig författare av kött och blod.

Racter är namnet på ett datorprogram. Racter användes för att experimentera med att skriva poesi, och mäta i vilken utsträckning maskiner kunde imitera mänskligt språk. Jämfört med Racter är Chat GPT hundratals eller tusentals gånger mer avancerat. Huruvida Chat GPT kan producera poesi som är tillräckligt övertygande för människor är dock inte en enkel fråga. Inte ens människor kan tydligt definiera den fasta formen av poesi, så algoritmer kan inte överbrygga klyftan mellan poeter och maskiner. Även om programmerare "implanterar" regler för poesiskrivande i Chat GPT, kan Chat GPT inte skriva verser med den distinkta stilen hos en sann poet.

Under lång tid har dataexperter använt poesi som ett kriterium för att definiera de olika stadierna i utvecklingen av artificiell intelligens. Att slumpmässigt blanda befintlig data är naturligtvis inte litterärt skapande, och definitivt inte poesi. Artificiell intelligens (AI) kan besegra en världsmästare i schack, men den kan knappast kuva en poet som medvetet ägnar livet de gripande reflektioner som destillerats från deras egna glädjeämnen och sorger.

Poesi är inte precisionens konst, med ett fast antal ord i en specifik ordning. Därför producerar Chat GPT bara själlösa, lapptäcksliknande verser. Tro inte att Chat GPT:s förmåga att producera fängslande fraser blixtsnabbt är slutet på poetens roll. Att berömma en dikt skapad av Chat GPT är att glorifiera artificiell konst. Chat GPT skapar poesi genom manipulation av en "busig" ordsmed.

Maskiner är inte kapabla till samma eftertänksamma reflektion som människor. Maskiner syntetiserar och resonerar bara annorlunda än människor, men de kan inte vara exakt som människor. Värdet av en dikt ligger i det djupaste mänskliga medvetandet – lidande eller glädje, separation eller återförening, även olycka har många fasetter – som Chat GPT inte kan förstå eller ersätta.

Artificiell intelligens fortsätter att utvecklas inom naturligt språk, men litterära verk skapade med hjälp av AI-teknik har ännu inte bevisat sin övertygande kraft. Medan algoritmer ständigt uppgraderas för att hitta de mest lämpliga orden och arrangera dem på de mest invecklade sätt, skapar de bara överraskning, inte känslor. Visserligen kan ingen algoritm programmera mänskliga känslor.

Vietnamesiska författare har blandade känslor om AI-teknik, men hur är det med författare i andra länder? Den berömda kinesiska författaren Liu Zhenyun, vars verk har översatts till vietnamesiska, såsom "Mitt hemlands gula blommor", "Jag är Liu den hoppande" och "Mobiltelefon ", sa under en läsarinteraktion i Ho Chi Minh-staden i slutet av oktober 2025: "Någon har använt artificiell intelligens för att simulera min skrivstil, tekniker och kreativa egenskaper för att skapa ett verk. Att simulera mina tidigare verk är möjligt, men att be AI att skapa mitt nästa verk är omöjligt. För det verket finns i mitt huvud, och AI kan inte vara i mitt huvud och veta vad jag ska göra härnäst."

Författaren Liu Zhenyun menar också att allt förändras mycket snabbt just nu, och att den anmärkningsvärda utvecklingen av artificiell intelligens är en oundviklig lag i tiden. Vissa saker förändras dock mycket långsamt, som till exempel det faktum att den mänskliga anden förblir ganska lik för över 2 000 år sedan och nu. Till exempel älskar mödrar fortfarande sina barn väldigt mycket, och barn är mycket filiala mot sina föräldrar. Dessa förändringar sker mycket långsamt eftersom de relaterar till den mänskliga naturen, själen och känslorna.

I den digitala tidsåldern kanske var och en av oss behöver förstå att kärnan i det konstnärliga skapandet ligger i mänskligheten och bekräfta konstnärens roll som den "kraftfulla kraften" i den kreativa processen. Maskinbaserade algoritmer kan bara kopiera och omarbeta befintliga mänskliga idéer; de kan inte skapa verk som innehåller inspiration, nya idéer, reflektion, mänsklig natur och resultatet av idogt arbete. Därför tillhör sann kreativitet endast mänskligheten.

Källa: https://baovanhoa.vn/nhip-song-so/cong-nghe-ai-co-lam-e-ngai-gioi-van-chuong-204881.html