Lyssna uppmärksamt på Chau Vans sång.

Chau Van-sång (även känd som Van-sång eller Bong-sång) är en form av rituell musik som förknippas med andemediumritualer i den vietnamesiska utövandet av dyrkan av modergudinnan. Det är också ett av de viktiga elementen som skapar den unika dragningskraften och bidrar till erkännandet av vietnamesisk dyrkan av modergudinnan som ett representativt immateriellt kulturarv för mänskligheten.

En shamanistisk ritual vid Co Bo-templet (Ha Son-kommunen, Ha Trung-distriktet).

Den framlidne professor Ngo Duc Thinh – som ägnade mycket möda åt att återuppliva essensen av modergudinnans religion och författade ett flertal verk och böcker om religionen – sa en gång: ”De ceremoniella sångerna är komponerade och inspelade i Nom-skrift, Han-skrift eller Quốc ngữ-skrift. I huvudsak är dessa heliga sånger, sjungs av ceremoniella sångare under andebesättningsritualer tillägnade modergudinnorna. Tillsammans med musik , dans och andra ritualer skapar de en helig atmosfär och en harmonisk koppling mellan människor och den gudomliga världen. Utöver sin rituella funktion uttrycker dessa ceremoniella sånger själva vissa konstnärliga värden.” Därför, ”för att förstå modergudinnans religion, såväl som ursprunget och egenskaperna hos varje gudom, är dessa ceremoniella sånger en ovärderlig informationskälla. Dessutom kan vi genom dessa sånger också urskilja människors ambitioner, tankar och känslor, samt folkkonstens konstnärliga vägar och metoder, både förr och nu.”

Inom utövandet av andemediumskap (Hầu Đồng) finns det totalt 36 olika ritualer för andebesättning. Det huvudsakliga mediet (Thanh Đồng) är den presiderande anden, som direkt utför ritualerna och ceremonierna för att återskapa bilden, personligheten och livet hos den gudom som dyrkas. En andemediumskapsritual är aldrig komplett utan en musiker (Cung Văn). Denna musiker sjunger de traditionella folksångerna (Hát Văn) som ackompanjerar andemediumskapsuppträdandet. Hát Chầu Văn har många former av uppträdanden, såsom sång i litterär stil (Hát Thi), sång i andlig stil (Hát Thờ) och sång i andemediumskapsstil (Hát Lên Đồng).

När våren kommer reser otaliga turister nerför floden Ba Bong till Co Bo-templet (Ha Son kommun, Ha Trung-distriktet) för att offra rökelse och böner, uttrycka sin vördnad och hoppas på hälsa, fred, lycka och tur. Mitt i det vidsträckta flodlandskapet förstärks den kvarhållande doften av rökelse och melodierna från traditionella folksånger – ibland milda och lugna, ibland resonanta och djupa – skönheten och den heliga atmosfären på denna plats ytterligare.

Den förtjänstfulla konstnären Nguyen Van Chung (allmänt känd som "farbror Chung"), vaktmästare i Co Bo-templet (Ha Son-kommunen, Ha Trung-distriktet), är en berömd folksångare både inom och utanför Thanh Hoa-provinsen. Hans hus ligger alldeles intill Co Bo-templet, ett pulserande centrum för dyrkan av Modergudinnan. Redan i ung ålder utvecklade farbror Chung en passion och kärlek till folksång, en unik form av traditionell vietnamesisk sång.

Musikerna och orkestern uppträder under andemediumritualen.

Den förtjänstfulla konstnären Nguyen Van Chung har ständigt strävat efter att ha "sökt vägledning från mästare", finslipat sina kunskaper och fulländat sina färdigheter, trots att han har gått in i yrket. Chung sa: "Vansång är mycket mångsidig i genre, texter och melodier, och är djupt rotad i den lokala kulturen. Det finns ungefär 15 eller 16 huvudmelodier inom vansång, som var och en förgrenar sig. Dessa inkluderar Bi, Mieu, Thong, Phu Binh, Phu Chenh, Phu Noi, Phu Corn, Dieu Corn, Dieu Doc, Tien Corn Hau Luyen, Luyen Tam Tang, Dieu Xa... Dieu Corn är vidare indelad i Southern Corn och Northern Corn; Dieu Doc har Northern och Southern Doc; Dieu Xa har Northern Xa, Upper Xa och Xa Day Lech..."

Varje gudom som dyrkas har sin egen unika folksångsmelodi; varje melodi har en distinkt och lämplig sångstil i olika sammanhang, kopplad till varje gudoms liv, karriär och personlighet. Därför måste en folksångare inte bara ha en vacker röst, god hälsa och kunskap om folksångsmelodier och tekniker, utan också vara kunnig om de heliga texterna och komma ihåg gudomligheternas och helgonens liv, karriärer och personligheter inom Modergudinnans religion.

Chung förklarade entusiastiskt: ”När man sjunger rituella sånger för högt uppsatta tjänstemän måste man använda rimmande eller stiliserade melodier för att uttrycka högtidlighet, majestät och mod, och luta sig mot en lärd hovstil. Men när man sjunger rituella sånger för de fyra palatsens heliga jungfrur måste man använda mjuka, delikata melodier. Beroende på region bör rituella sånger som framförs i bergstrakter eller höglandet ha en grov, ojämn och fritt flödande melodi; omvänt bör rituella sånger som framförs i det vidsträckta landskapet av floder och sjöar ha en vidsträckt och djupgående kvalitet.” Efter att ha avslutat reciterade Chung ett avsnitt från en rituell sång som skildrade Lady Bơ Bôngs skönhet: ”Hennes silkeslena hår svajar som pilgrenar / Hennes raka skiljevägg speglar jorden / Hennes pilliknande kurvor ligger horisontellt / Hennes reflektion skimrar i vattenytan / Hennes delikata skönhet är som snö / Hennes rosenröda kinder är som månens rosenröda kinder / Hennes ungdom är som fullmånen…”

Förutom Co Bo-templet är Thanh Hoa ett av de största centren för dyrkan av modergudinnan i landet. Det ståtar med det "heligaste Song-templet i Thanh Hoa" (distriktet Bac Son, staden Bim Son), Pho Cat-templet (staden Van Du, distriktet Thach Thanh), Na-palatset (kommunen Xuan Du, distriktet Nhu Thanh), Cua Dat-templet (distriktet Thuong Xuan)... och lockar många turister för sightseeing och dyrkan. Därför har folksångskonsten spridit sig och fått genklang från höglandet till kustområdena, mellanlandet och slätterna, djupt rotad i det andliga och kulturella livet och gett bördig mark för det kulturella flödet i Thanh Hoa i synnerhet och vietnamesisk kultur i allmänhet.

Under årens lopp har Thanh Hoa-provinsen vidtagit meningsfulla och praktiska åtgärder för att bevara och främja värdet av folksång i samband med utövandet av dyrkan av modergudinnan; ett utmärkt exempel är etableringen och den livfulla och effektiva verksamheten av Thanh Hoa Provincial Folk Singing and Chanting Club.

Klubben grundades 2020 och är en professionell social organisation som verkar inom vietnamesisk folksång, inklusive utövandet av dyrkan av modergudinnan. Klubbens syfte är att förena sina medlemmar, skydda deras juridiska rättigheter och intressen, stödja varandras aktiviteter och aktivt bevara och främja hemlandets traditionella kulturella värden. Sedan starten har klubben organiserat flera forum för att främja skönheten och värdet av dyrkan av modergudinnan; framgångsrikt samarbetat med andra organisationer för att hålla Thanh Hoa provinsiella folksång och Chau Van sångfestival; och organiserat aktiviteter, professionell utbildning och erfarenhetsutbyten inom relaterade evenemang inom folksång och Chau Van sång. Dessa aktiviteter bidrar till att hedra, främja och utveckla värdet av dyrkan av modergudinnan till en bredare publik. Den förtjänstfulla konstnären Tran Van Thuan, överstepräst i Tong Duy Tan-templet (Thanh Hoa stad) och ordförande för Thanh Hoa-provinsens traditionella sång- och mässklubb, sa: "Det viktigaste vi strävar efter är att klubbens aktiviteter ska bidra till att återföra utövandet av dyrkan av modergudinnan till sin sanna identitet."

Traditionella folkvisor och ramsor har förskönat och fortsätter att försköna vårens strålande dagar...

Text och foton: Nguyen Linh

Källa: https://baothanhhoa.vn/lang-long-nghe-hat-chau-van-239773.htm