Jag hör i mitt hjärta den plågsamma längtan.

I det konstnärliga skapandet, när en författare investerar kraftigt i sitt arbete, både i kvantitet och kvalitet, utvecklar de gradvis en stil för sin poesi. Detsamma gäller för Tran Ha Yen. Från hennes tidigare publicerade diktsamlingar till hennes nyligen utgivna samling "Passing Through the Thirsty Land " har Tran Ha Yen ännu fler möjligheter att låta läsarna i sin poesi uppfatta rösten av en öm och mild poetisk själ. Detta gäller särskilt när Tran Ha Yen skriver om sitt hemland och sin mor, två framträdande och rådande lyriska bilder i hennes poesi.

Mitt hemland, mitt hjärta är fyllt av längtan.

Minns det gamla hemmet, tusentals mil bort.

Finns det fortfarande ett mysigt hem på regniga dagar?

Finns det fortfarande mammas vingar som varsamt leder mig?

(En fågel på vågorna i avsnittet "Passing Through the Thirsty Land")

Publicerade verk av Tran Ha Yen

Därför besitter Tran Ha Yens poesi också ett djupt språkligt och känslomässigt djup . De kraftfullt suggestiva bildspråken i hennes dikter framkallar ibland empati hos läsarna, ända till tårarnas rand.

Fortfarande klädd i samma blekta bruna kappa, sliten av sol och regn.

Min mor slet outtröttligt på de avlägsna, översvämmade fälten.

Jag saknar synen av storkarna som vadar över fälten bakom flodstranden.

Med smala ben fortsätter hon sin mödosamma resa genom åren.

(En våreftermiddag som minns mor i samlingen *Tidens droppar*)

Emellertid, poesi Tran Ha Yen visar aldrig ett sentimentalt uppträdande; istället är hon alltid optimistisk och full av tro på livet. äldre syster Att veta hur man glömmer smärtsamma förflutna och ser mot framtiden. Följande verser från "April, säsongen återvänder" är ett sätt för Tran Ha Yen att glömma sitt smärtsamma förflutna, ett sätt att släppa lös sin sorg i floden och havet:

Nå, säsongen har precis ändrats.

Solen badar betelnötsträden i honungsliknande dagg.

Jag återvänder och tar med mig mina sorger.

Släpp dem i floden eller havet för att snabbt glömma personen.

(April, återkomstens säsong, i samlingen "Passing Through the Thirsty Land")

Liksom andra poeter genom historien skriver Tran Ha Yen poesi för att uttrycka sina känslor och emotioner . Det är känslorna hos en kvinna som älskar livet, älskar människor, älskar sitt yrke och älskar tillvaron. Det finns inget utrymme för hat eller förbittring i Tran Ha Yens poesi. Hennes dikter kan ses som en röst för osjälvisk och ren tolerans. "Sorg på en regnig natt " i samlingen "Tidens droppar" är ett exempel på sådan poesi:

Lång livslängd

Otaliga stigar leder hit.

Och fotsteg

Han kom aldrig tillbaka.

Bara du är kvar

med en barnslig kärlek

Sorglig regnig natt

Mitt hjärta minns fortfarande...

Poeten Tran Ha Yen

Därför väcker Tran Ha Yens poesi alltid empati och kontakt med läsarna. Författaren till den här artikeln blev ganska förvånad över att läsa verserna om veteraner, soldater som hade gått igenom strider och var redo att strida och offra sig för sitt land, i dikten "Den gamle soldaten".   ( diktsamling) Droppe av tid Det är hennes. Jag är förvånad eftersom det här temat sällan förekommer i Tran Ha Yens poesi.

I mer än halva sitt liv har han burit vapen och gått i krig.

Fotspår lämnade över hela landet.

Även om slagfältet är långt borta, är våra fotsteg obevekliga.

Mitt hjärta längtar fortfarande efter det.

Hur mycket jag älskar mitt hemland.

Det enda sättet att skriva sådana verser är genom författarens respekt och kärlek för bilden av farbror Hos soldater.

Detta demonstreras ännu tydligare av Tran Ha Yen i hennes samling "Passing Through the Thirsty Land" (Vietnam Writers Association Publishing House, april 2023). Samlingen omfattar 58 dikter som noggrant valts ut av Tran Ha Yen från hennes senaste verk.

I * Passing Through the Thirsty Land * fortsätter Tran Ha Yen temat kärlek och liv, men på en högre och ljusare nivå. Medan hon fortfarande fokuserar på bilden av en mor, är modern i *The Trane's Wing * en mor som arbetar dag och natt för sina barn , vilket tydligare visar en mors uppoffring och outtröttliga ansträngningar för att uppfostra sina barn.

Så ynkliga de där tveksamma vingarna är!

Solen höll på att gå ner, nästan nådde horisonten.

Vägen hem är så glädjefylld.

Storken är en mor som tar hand om sitt barn dag och natt.

( Storken är en mor som tar hand om sitt barn dag och natt .)

Det är fortfarande kärlek, men det är kärleken som längtar efter närhet och återförening, även om det bara är genom en "handberöring":

Röra

Att följa passioner

Lysa upp

Precis som de dagar då du följde hem med mig.

( Att röra vid de fyra årstiderna )

Dessa är de glada utropen i Tran Ha Yens poesi som svar på livets lycka. Glädjen i att leva med passioner, glädjen i att bli älskad. Och det är också livets lycka, en poets lycka. Bara genom att titta på titlarna på dikterna i " Att resa genom det törstande landet" kan vi lätt se detta: "Hemlandets själ", "Höstdoft", "Solljus på gyllene trådar", "Gamla stigar från förr", "Mars och du", "April, årstiden återvänder", "Var snäll och låt mig låna din axel "... alla delar samma ljusa och klara ton.

Det bör också tilläggas att språket, rimmen och rytmen i samlingen "Passing Through the Thirsty Land" är mer koncisa och koncisa än Tran Ha Yens tidigare diktsamlingar, och rimmen i dikterna skrivna i lục bát (sex-åtta) är också mer skicklig och förfinad. Jag gillar verserna om säsongens första regndroppar, regndroppar som förmedlar det gripande ljudet av livets flöde:

Kärleken jag har i mitt liv

Som en sprickande bubbla, ett hjärta som drivs av sorg.

Livet flyter på som ett ösregn.

Vart bär de fallna löven sina rötter?

( Regnperioden har precis börjat )

Detta markerar ett nytt steg framåt för Tran Ha Yens poesi i samlingen "Passing Through the Thirsty Land ".

Slutligen vill jag tala om den konstnärliga formen av Tran Ha Yens poesi. Den kännetecknas av enkelhet och brist på utarbetat språk. Från början till slut följer Tran Ha Yens poesi konsekvent en konstnärlig stil av djup, lättlästhet, minnesvärdhet och känslomässig resonans. Medan många unga poeter tenderar att sträva efter språklig unikhet för att skapa en känsla av individualitet och onödig innovation, förblir Tran Ha Yen trogen den mest uppriktiga och rättframma skrivstilen. Det är just detta som hennes anslutning till den vietnamesiska poesins konstnärliga tradition är.

Dikten "Tuy Hoa Afternoon" i samlingen "Du och nostalgi" innehåller verser av sådan enkelhet:

På eftermiddagen i Tuy Hoa blickar jag ut över det stilla, mjukt böljande havet.

Milda vågor skvalpar över det vidsträckta, djupblå havet.

Jag hör i mitt hjärta den plågsamma längtan.

Var du än är, minns du mig fortfarande...?

Det är så gripande och rörande.

Och så blev Tran Ha Yens poesi bättre och bättre och vann en fast plats bland kvinnliga poeter i Ho Chi Minh-staden. Hon har blivit en ledande kvinnlig poet. Det är verkligen glädjande.

Källänk: https://thanhnien.vn/tho-tran-ha-yen-nghe-trong-tim-noi-nho-nhung-quan-that-185230618164833872.htm