Vid slutet av Thach Han-floden

Thach Han-floden är den längsta floden i Quang Tri -provinsen, nästan 160 kilometer lång, och har sitt ursprung i den östra Truong Son-bergskedjan. Floden har bevittnat många av nationens långa marscher för att försvara hemlandet, både mot fransk kolonialism och amerikansk imperialism, och för att rädda landet. Den flyter genom många fredliga byar och har skapat bördiga marker och är födelseplatsen för många personer som har satt ett betydande avtryck i hemlandets historia.

Flodens identitet definieras av dess vattenkälla: klippornas svett, vilket många artister förklarar, särskilt genom låten "Sweat of the Rocks" av Xuan Vu. Från byn Vung Kho i Dakrong kommun, Dakrong-distriktet, Quang Tri-provinsen, nära Trans-Asiatiska vägen 9, förenas floden med två källor: Rao Quan (Huong Hoa-distriktet) och Dakrong (Dakrong-distriktet), innan den fortsätter nedströms. Den passerar genom Ba Long-krigszonen och blir känd som Ba Long-floden, fortsätter sedan nedströms till Hai Lang och Trieu Phong, där den sammanfaller med Hieu-floden från Cam Lo (Quang Tri) innan den mynnar ut i Cua Viet.

Vid flodernas sammanflöde, i byn Vụng Kho, ligger platsen där kung Hàm Nghi och hans följe lämnade sina fotspår under sin mödosamma resa i strid mot fransmännen. Vân Kiều-folket här berättar att man grävde upp en gigantisk kopparkruka nära Bông Kho-bron. Det är en relik som minns gruppens resa från Tân Sở-citadellen (Cam Lộ) längs bergsvägen till Hương Sơn ( Hà Tĩnh ) under Cần Vương-rörelsen för att göra motstånd mot fransmännen. På Bru-Vân Kiều-språket betyder "kho" kruka, därav namnet Vụng Kho-byn.

Flodsträckan Thach Han som passerar genom den lilla ön Bac Phuoc (provinsen Quang Tri).

Man kan säga att Han-flodens övre delar är kraftfulla, likt en stark, robust Van Kieu-man, som övervinner många forsar och våldsamma strömmar, sedan mild och djupgående på slätterna likt en Kinh-kvinna med många graciösa och romantiska drag... Han-floden är den viktigaste floden i medvetandet hos folket i Quang Tri. Tillsammans med berget Mai Linh i staden Krong Klang (Dakrong-distriktet) bildar den ett symboliskt par av berget Mai Linh och Han-floden, liknande Parfymfloden och Ngu-berget i Hue ; och An-berget och Tra-floden i Quang Tri...

Innan Thach Han-floden mynnade ut i öppet hav, förenades den med Hieu-floden och lämnade efter sig alluviala avlagringar som bildade bördiga holmar som Con Nong och Bac Phuoc alldeles nära mynningen. Bac Phuoc-ön bestod tidigare av tre byar: Duong Xuan, Duy Phien och Ha La. Dessa har nu gått samman till en by som heter Bac Phuoc. Ön har ett lagunsystem med alla tre typer av vatten – sötvatten, bräckt vatten och saltvatten – vilket gör den till en miniatyrversion av Tam Giang-lagunsystemet i Thua Thien Hue-provinsen. På grund av denna egenskap är fisken och räkorna här mycket mångsidiga och anses vara bland de bästa i Quang Tri-provinsen.

Omgiven av vatten på alla sidor stiger floden högt under översvämningssäsongen, vattnet virvlar våldsamt, och den lilla ön, likt ett löv i strömmen, verkar lätt svepas bort av naturens vrede. Förr i tiden krävdes en färja för att ta sig till ön. Färjebryggan för passagerare låg vid Con Dong i byn An Cu, på flodens högra strand. An Cu har länge varit känd för sina akademiska prestationer och högt uppsatta tjänstemän. Den kanske mest kände var hertig Nguyen Van Tuong, en berömd tjänsteman som spelade en betydande roll i Nguyen-dynastin. Han tjänstgjorde som distriktsdomare i Thanh Hoa (nuvarande Huong Hoa, Dakrong och Cam Lo), så han var väl bevandrad i den lokala geografin, geografin och människornas känslor. Därför utformade och byggde han Tan So-citadellen i Cua-regionen, Cam Lo-distriktet, för att förbereda Can Vuong-rörelsen mot fransmännen senare. Från den kejserliga huvudstaden Hue transporterades proviant och vapen längs floden O Lau, Vinh Dinh till floden Thach Han, sedan längs floden Hieu till Cam Lo och slutligen till Cua-regionen.

Nästan 500 år tillbaka i tiden har denna flodmynning också bevittnat Lord Nguyen Hoangs följe som färdades längs Han-floden för att etablera sin huvudstad vid Phu Sa-kullen i Ai Tu, och påbörjade sin expansion söderut. Nu sker korsningen av ön inte längre med färja som tidigare. En magnifik bro har byggts över floden, vilket ger bekvämlighet och förbinder ön med båda sidorna. Folk i byn minns fortfarande det gamla talesättet från öns invånare: "Först farbror Thich, sedan ordförande." Farbror Thich var en långvarig färjekarl på ön. För att korsa floden var man tvungen att förlita sig på färjan, och farbror Thich blev viktigare än byns ordförande. Denna något humoristiska jämförelse visar tydligt färjekarlens betydelse under de svåra tiderna för detta hemland.

Öns befolkning är endast cirka 300 hushåll, vars huvudsakliga sysslor är fiske längs floden och lagunerna, samt räkodling. På grund av det sura, bräckta vattnet ger risodling låg produktivitet, med endast en skörd per år. Rött ris, även känt som saltvattenris, är dock mycket känt här. Det är ett torrt, svårtuggat ris, men det har blivit en eftertraktad produkt när folk besöker ön. Och idag har Bac Phuoc rött ris blivit en specialitet som kan transporteras med flyg och tåg till många platser; det har blivit en värdefull gåva när man nämner ön. För närvarande minskar arealen för odling av rött ris gradvis, vilket ger vika för räkdammar. Bac Phuoc rött ris, redan värdefullt, blir nu ännu mer sällsynt.

Alldeles vid flodstranden i byn Ha La ligger Bac Phuoc-marknaden. På morgnarna är det livligt; vid stranden köper folk fisk, medan båtar från Cua Viet, Trieu An och Trieu Do, som fiskat hela natten, stannar till vid floden för att lossa sin fångst. Härifrån transporteras fisken och räkorna med passagerarbussar till olika distrikt och städer för att förse kunder. Den längsta destinationen är gränsen till Lao Bao, till och med in i grannlandet Laos. Marknaden är snabb och kort, men produkterna är rikliga. Förutom fisk och räkor inkluderar andra oumbärliga produkter från denna deltaregion tång, tapiokastärkelse (kassavamjöl) som odlas lokalt och olika snacks som återspeglar den unika flodkulturen.

Ön täcker en yta på cirka 4 kvadratkilometer. Den är omgiven av en ganska imponerande vall. Från vallen sträcker sig mangroveskogar, främst bestående av trädet Sonneratia caseolaris. Dessa mangroveskogar ger skydd mot stormar och är hem för fisk, räkor och olika arter av hägrar och tranor. Ön har cirka 100 hektar vattenyta; de har bildat ett kooperativ där de gemensamt odlar och delar vinsten i slutet av året.

Den största är Duy Phien-lagunen, som har ett nästan perfekt ekosystem som gör att fisk och räkor kan växa naturligt utan artificiell utfodring. De som förvaltar lagunen behöver bara köpa högkvalitativa yngel, släppa ut dem och sedan skörda dem under fiskesäsongen. Därför betraktas fisken och räkorna här som ren mat, som med säkerhet konsumeras av kunder överallt. Årligen återinvesteras vinsterna från uthyrningen av lagunen i bevattningskanaler, offentliga välfärdsprojekt och kulturella anläggningar i byn. Efter redovisning delas den återstående vinsten lika mellan hushållen. Som ett resultat får lokalbefolkningen under många år varje vår en oväntad inkomst på cirka 2 miljoner VND per person. Denna inkomst är en gåva från naturen till detta land.

Trots att den bara ligger 15 kilometer från provinshuvudstaden Dong Ha, ståtar ön med en verkligt fridfull atmosfär, en fängslande tillflyktsort med sina floder, skogar och flockar av tranor och storkar. Denna lugna naturmiljö, i kombination med dess rika mat, har lockat många besökare som söker avkoppling.

Besökare på ön kommer aldrig att glömma den sura soppan gjord på ormhuvudfisk eller havskatt. Det fanns en tid då man kunde fånga ormhuvudfisk bara genom att gå längs flodstranden och vända på stenar. Att plocka en handfull små tomater från trädgården räckte för att göra en utsökt skål soppa. Detta område är känt för sina inlagda grönsaker, och enligt lokalbefolkningen är det vattnets surhet som gör pickles så krispiga och läckra. Det finns också ett ganska unikt sätt att laga en snabb soppa här. Färsk fisk som fångas från lagunen tvättas ren, men urtas inte (eftersom fisken äter naturlig föda är deras tarmar väldoftande och feta). En kastrull med vatten kokas upp, sedan tillsätts fisken. Hackad schalottenlök, lök och chilipeppar tillsätts, och salt tillsätts när fisken kokar igen. Detta är den berömda snabba soppan; den är mer smakrik än vanlig soppa men mildare än den traditionella stuvade versionen. En skål varmt rött ris med denna soppa är helt utsökt. Chilipepparns skarpa kryddighet, fiskens beska och fyllighet skapar en unik och oförglömlig smakkombination. När man äter den medan man njuter av aromen och svettas ymnigt, lovordar man den fortfarande ivrigt. Lokalbefolkningen förklarar att denna fisksoppas läckra smak kommer från den färska, vilda fisken och framför allt från vattenkällan. Det är vattnet som gör den så speciell. Därför, när besökare från Dong Ha, Quang Tri och omgivande områden kommer till ön för att köpa fisk, glömmer de aldrig att ta med sig lite vatten för att tillaga det på ett autentiskt sätt!

Mitt i dagens självständighet och frihet, under dessa historiska aprildagar, föreställer jag mig en dag då mitt hemland blir en viloplats för turister. Med de nödvändiga naturliga förutsättningarna behövs bara lämplig politik och modeller för att ön ska kunna omvandlas. Utöver ovanstående finns det kanske ingen annanstans en plats som denna nedströms Han-floden där människor sover utan att låsa sina dörrar, och varje år fördelas vinsterna från fisket lika mellan hushållen efter avdrag för infrastrukturinvesteringar.

Text och foton: YEN MA SON

* Besök kultursektionen för att se relaterade nyheter och artiklar.

Källa: https://baodaknong.vn/noi-cuoi-nguon-thach-han-251385.html