Evig kärlek och skönhet

"

Med 44 utvalda dikter visar "Searching for Agarwood in the Mouth" ett förfinat, melodiskt språk som kombinerar noggrant utvalda ord kreativt genom suggestiva bildspråk: "Röken från skeppet då var som en dröm / Den stora floden sträcker sig djupt grön" (Many Times); "Vinden blåser genom mitt hår mot dimman / Flyger med trollsländan, lyssnar på minnen" (The Returning Person); eller "Vinet har bleknat i färg, som höstvatten / Ändå är jag fortfarande berusad av vårbergens skönhet." ... Samlingen bygger framgångsrikt upp ett konsekvent system av symboler som: agarved, skog, vildblommor, rosa gräs, vågor, dimma... Dessa bilder upprepas och skapar ett unikt och gripande konstnärligt rum.

Det är anmärkningsvärt att Ho Si Binhs poesi har både en högtidlig, forntida kvalitet när den nämner "Su Dongpo" och "Västsjöns pilträd" i samband med mänsklighetens omsorg om naturen, och en fläkt av modernt liv som uttrycker motstånd och opposition mot krig, särskilt angreppskrig. I dikten "Till en vän som älskar att läsa Erich Maria Remarque" erbjuder poeten djupa insikter i författarens verk till "Västfronten förblir tyst": "Den bästa boken om krig genom tiderna / brändes en gång till aska av onda krafter / men vem kan bränna testamenten?" ... Dikten uttrycker en tydlig och beslutsam attityd, en varning till mänskligheten, en indignation mot alla krig, var det än har sitt ursprung, vilket återspeglar ett perspektiv rikt på medkänsla och samvete.

Genom hela diktsamlingen finns bilden av ett lyriskt subjekt på en resa för att hitta sanna, värdefulla värden, som "en person som tuggar örter för att hitta agarwood", trots att den utstår mycket bitterhet. "Att tugga örter för att hitta agarwood" syftar på sökandet efter agarwood, en värdefull aromatisk och medicinsk ört som sökaren måste ta sig igenom djupa skogar, passera genom "tiotusentals agarwoodträd", "miljontals vindar som krockar och rasar" och "samla doft från sina egna livs sår / dölja smärtan och bevara agarwooden" för att "erbjuda till personen som tuggar örter". Sökandet är extremt mödosamt och kräver ibland att man offrar sitt liv i den djupa skogen; därför "vet du / skogens ansikte blir grått av ålder / där fen förvandlas till ett värdefullt träd" (Att tugga örter för att hitta agarwood). Dikten använder ett språk fullt av metaforer och allegorier. Detta är huvudtemat och den känslomässiga tråden som skapar en flerdimensionell konstnärlig värld inom samlingen. Förutom sökandet efter evig skönhet, "bara skönhet kan rädda världen" (Dostojevskij), göms inom den poetiska bildspråket ögonblick av återförening i romantisk kärlek, sökandet efter och längtan efter ett kärleksfullt möte, oavsett om det upplevs från ungdom till livstid. Och ibland, mitt i bräckligt hopp, utmattat av livets växlingar, kanske det inte finns ett ögonblick av "återförening mitt i tusen sorger": "Vilkas ögon är fyllda av sorgens färger/ ändå knackar ungdomen fortfarande på livets dörr/ ett sådant charmigt leende/ doften svävar i den tidiga morgonsolen på kullen" (Blommornas färg på vågorna).

Kärleken tar sig också många nyanser i poesin: det finns väntan, passionerade ögonblick, men även separation och distans. Bilden av flickan är en viktig inspirationskälla genom hela samlingen och dyker upp vagt i "blommiga klänningar", i "blå kjolar", "när hon kliver ut från vidsträckta fält av blommor och gräs". Det finns något både konkret och symboliskt av skönhet, av det som författaren strävade efter från sin heliga ungdom, skrivet i en övervägande melankolisk, reflekterande och kontemplativ ton, men ändå inte sentimental, tack vare ögonblick av oskuld, romantik och en bestående tro på skönhet och kärlek, uttryckt flexibelt i poesin med en mild, djup och tung känsla av melankoli.

"Searching for Agarwood" nämner upprepade gånger blommor med deras symboliska betydelser som inspirerar kreativitet. Blommor är inte bara föremål för beskrivningar utan har blivit lyriska motiv, genomsyrade av en passionerad kärlek och outtalade känslor: "Blommorna har återvänt till mina elfenbensfärgade händer / som länge efterlängtad kärlek" (Kväll på den gamla kullen); "Där vilda prästkragar och solrosor blommar / de melankoliska tonerna dröjer sig kvar i den öde vildmarken… där kallelsen från villfarelsens avgrund hörs" (Där drömmen började för sent). Det är ingen slump att det finns "vita vildblommor som svajar planlöst", "blommor i fem färger som blommar ymnigt under alla fyra årstider", "någon långt borta tyngd av den vilda solrosens mantel", "vildblommor som svajar på verandan", "finns det fortfarande doften av vildblommor på natten", "morgonglans med sitt episka purpurfärgade hjärta", "rena vita kosmosblommor"... Dessa "ynkliga" vildblommor, vars namn är föga kända / har snabbt glömts bort / men jag minns / jag vårdar dem" (Ett tacksamt ord räddat ur minnet). Berättelsen om vildblommorna här är också berättelsen om lidande människor vars värderingar och egenskaper ibland förbises och slarvigt åsidosätts av världen.

”Att söka efter agarved i munnen” visar på mognad i författaren Ho Si Binhs stil. Diktsamlingen är inte bara ett uttryck för personliga känslor utan berör också universella frågor om mänsklig existens: resan för att hitta essensen av evig skönhet som det litterära skapandet strävar efter. Det är en resa för att upptäcka den kvintessens av skönhet ur djupa livserfarenheter, uttryckt genom ett förfinat poetiskt språk och en fängslande bildvärld…

Tran Trung Sang

Källa: https://baodaklak.vn/van-hoa-du-lich-van-hoc-nghe-thuat/van-hoc-nghe-thuat/202507/tinh-yeu-va-cai-dep-vinh-hang-76d121b/