Elfenbensvita sidentrådar av Tea Chẩu

Även om den traditionella kulturella identiteten hos många etniska minoritetsgrupper riskerar att försvinna, bevarar och upprätthåller Dao-samhället i byn Tra Chau, Son Ha-kommunen och Bao Thang-distriktet fortfarande värdena i sitt traditionella vävhantverk.

Tillsammans med kulturansvarig från Son Ha kommun följde vi betongvägen som slingrade sig genom de vidsträckta gröna kanelskogarna för att nå centrum av byn Tra Chau.

Vävningshantverket i byn Tra Chau har förts vidare från generation till generation av lokala kvinnor.

För att bättre förstå Dao-folkets traditionella vävhantverk besökte vi familjen till herr Ban Van Quang, specialist på forskning om Dao-folkets etniska kultur. Herr Quang är också son till Dao-folket, född och uppvuxen i byn Tra Chau. Han är nu 66 år gammal och en pensionerad tjänsteman som tidigare innehaft befattningar som ordförande för folkkommittén, ordförande för folkrådet och sekreterare i partikommittén i Son Ha-kommunen.

När vi kom fram till hans hus höll Mr. Quang på att sortera, torka och kopiera antika böcker. Han äger fortfarande flera dussin antika böcker skrivna med kinesiska tecken. Några skadades dock av översvämningar, vilket fick bläcket att smetas ut, så Mr. Quang var tvungen att skriva om dem. Mr. Quang studerade kinesiska tecken och blev bekant med Dao-kulturen från ung ålder. Under hela sin karriär hade han inte mycket tid att lära sig och utöva kalligrafi, så för sex år sedan, efter att ha gått i pension, ägnade han all sin energi åt att bevara och kopiera antika böcker.

Herr Ban Van Quang är kunnig om den traditionella kulturen hos den etniska gruppen Dao, inklusive deras vävningshantverk.

Tygtrådarna fortsätter att hänga ner i elfenbensvita gardiner bredvid vävstolen varje dag.

Trots sitt hektiska schema avsatte Mr. Quang tillräckligt med tid för att ge oss en allmän översikt över vävhantverket hos den etniska gruppen Dao i Bao Thang, särskilt folket i byn Tra Chau. Mr. Quang sa att Dao-folket, var de än befinner sig, alltid har en stark känsla av att bevara sin kulturella identitet, seder, traditioner, traditionella kläder och vävhantverk.

Tvinna garn.

Varje tygtråd är en koppling mellan det forntida och det moderna, mellan bevarande och utveckling, mellan stillhet och rörelse.

Herr Quang tillade: I Bao Thang-distriktet är cirka 34,7 % av hushållen Dao-folk (motsvarande 39 000 personer), främst Dao-klaner, som huvudsakligen bor i kommunerna Phu Nhuan, Son Ha, Tang Loong och Pho Lu... Bland dem har Dao-klanerna i byn Tra Chau bevarat det traditionella vävhantverket på bästa sätt. Hela byn har för närvarande cirka 50 vävstolar.

Efter Mr. Quangs presentation gick vi till grannens hus för att träffa Mrs. Dang Thi Khoa, 52 år gammal, en av de skickliga vävarna i Tra Chau. Mrs. Khoa placerade sin vävstol vid fönstret – den bästa platsen för att utnyttja naturligt ljus under vävningen. På vävstolen låg en rulle tyg som hon arbetade med. De elfenbensvita trådarna hängde som tunna rökstrimmor efter varje snabb rörelse av skytteln. Klick- och knarrande ljuden från träet som gnuggade mot varandra gjorde det rustika huset bland kanelträden ännu mer livfullt.

Vävning är en del av den etniska gruppen Dao-kulturen som de har bevarat.

Fru Khoas vävstol, som använts i årtionden, är gammal, men jämfört med själva spinnställningens ålder är den fortfarande betydligt mindre värdefull. Vävstolen, med sin ebenholtsliknande färg, har gått i arv till fru Khoa, den fjärde generationen. Hon anser att den är en familjeskatt och en symbol för generationsbetydelse. Fru Khoa förklarar att förr i tiden brukade Dao-folket i Tra Chau odla bomull, spinna den och tillverka garn, men nu när garn är lättillgängligt på distriktsmarknaden till ett lågt pris finns bomull inte längre på fälten i Tra Chau.

Att producera vävda tyger på en vävstol kräver många komplicerade och noggranna steg, såsom att koka garnet, storleksbestämma det, tvinna, dra och spinna. Varje steg, förknippat med noggrannhet och strikt efterlevnad av regler, har sin egen uppsättning förbud och tabun i Dao-folkets tro. Till exempel att tvätta händerna tre gånger innan arbete, att inte berätta sorgliga historier och att inte skälla ut eller tala hårt till någon i närheten medan man väver...

Tygtrådar hänger som en gardin på vävstolen vid fönstret.

För Dao-kvinnor måste flickor i giftebar ålder, utöver sina vardagskläder, veta hur man väver, syr eller broderar minst två nya uppsättningar kläder att bära på sin bröllopsdag. Familjer med bättre ekonomiska förutsättningar kan sy och köpa fyra nya traditionella kläder och byta till två olika uppsättningar för förfädernas dyrkanceremoni.

Liksom andra hushåll i byn bevarar fru Khoas familj det traditionella vävhantverket dels för att tillgodose sina egna behov och dels för att producera varor för försäljning till behövande. Numera har folkets tro förändrats något. Tidigare förväntades Dao-kvinnor kunna spinna siden, väva och brodera, men nu, på vissa platser, köper kvinnor färdiga vävda tyger från personer som fru Khoa och färgar dem sedan med indigo, broderar mönster och syr sina egna kläder. Dessa förändringar har inte minskat det knarrande ljudet från vävstolarna i Tra Chau; vid fönstret hänger de elfenbensvita trådarna fortfarande som tunna gardiner.

Folket i Trà Trẩu odlar örter som används som råmaterial för att färga brokadtyger med indigo.

För två år sedan utfärdade ministeriet för kultur, sport och turism beslut 783/QD-BVHTTDL som erkänner vävhantverket som utövas av den etniska gruppen Dao i Bao Thang-distriktet som ett nationellt immateriellt kulturarv. För de 114 Dao-hushållen i Tra Chau är detta en källa till enorm stolthet, eftersom deras traditionella kulturella identitet kommer att bevaras, skyddas och effektivt främjas i deras dagliga liv, inklusive i vävhantverket.

Tidningen Cao Cuong/Lao Cai

Källa: https://baophutho.vn/trang-nga-soi-to-tra-chau-220977.htm