Elfenbensvit Tra Chau-silkestråd

Även om många etniska minoriteters traditionella kulturella identitet riskerar att gå förlorad, bevarar och bevarar Dao-samhället i byn Tra Chau, Son Ha-kommunen och Bao Thang-distriktet fortfarande värdena inom traditionell vävning.

Tillsammans med kulturansvariga från Son Ha kommun följde vi betongvägen som slingrade sig genom de vidsträckta gröna kanelskogarna till centrum av byn Tra Chau.

Vävningen i byn Tra Chau har förts vidare från generation till generation av lokala kvinnor.

För att bättre förstå Dao-folkets traditionella vävyrke besökte vi familjen till herr Ban Van Quang, en forskare inom Dao-folkets etniska kultur. Herr Quang är också son till Dao-folket, född och uppvuxen i byn Tra Chau. Nu 66 år gammal, en pensionerad kader, har herr Quang haft följande positioner: Ordförande för folkkommittén, ordförande för folkrådet och sekreterare i partikommittén i Son Ha-kommunen.

När vi kom fram till hans hus höll herr Quang på att ordna, torka och kopiera antika böcker. Herr Quang behöll fortfarande några dussin antika böcker skrivna med kinesiska tecken. Några drabbades dock av översvämningen och bläcket blev suddigt, så herr Quang var tvungen att kopiera dem igen. Herr Quang studerade kinesiska tecken och hade varit involverad i Dao-kulturen sedan sin ungdom. Under sitt yrkesliv hade han inte mycket tid att studera och utöva kalligrafi, så för 6 år sedan, när han gick i pension, ägnade han hela sitt hjärta åt arbetet med att bevara och kopiera antika böcker.

Herr Ban Van Quang är kunnig om Dao-folkets traditionella kultur, inklusive vävning.

Det elfenbensvita tyget hänger fortfarande som en gardin varje dag på vävstolen.

Trots sitt hektiska schema tog sig Mr. Quang ändå tid att ge oss allmän information om Dao-folkets vävyrke i Bao Thang, särskilt om invånarna i byn Tra Chau. Mr. Quang sa att Dao-folket, var de än befinner sig, alltid är medvetna om att bevara sin kulturella identitet, sina seder, sina levnadsvanor, sina traditionella dräkter och sitt vävyrke.

Trådproblem.

Varje tråd är en koppling mellan det förflutna och nuet, mellan bevarande och utveckling, mellan stillhet och rörelse.

Herr Quang tillade: I Bao Thang-distriktet består cirka 34,7 % av hushållen av Dao-folk (motsvarande 39 tusen personer), främst Dao-folk, som huvudsakligen bor i kommunerna Phu Nhuan, Son Ha, Tang Loong och Pho Lu... Bland dem bevarar Dao-folket i Tra Chau fortfarande det traditionella vävhantverket bättre än alla andra. Hela byn har för närvarande cirka 50 uppsättningar vävstolar.

Efter Mr. Quangs presentation gick vi till grannens hus för att träffa Mrs. Dang Thi Khoa, 52 år gammal, en av de skickliga vävarna i Tra Chau. Mrs. Khoa placerade vävstolen bredvid fönstret – den bästa platsen att använda naturligt ljus vid vävning. På vävstolen låg en rulle tyg som Mrs. Khoa vävde. De elfenbensvita trådarna hängde som tunn rök efter varje snabb svingning. Det klirrande och knarrande ljudet av trä som kolliderade och skavde mot varandra gjorde det rustika huset mitt i kanellunden mer livligt.

Vävning är en del av Dao-folkets kultur som de bevarar.

Fru Khoas vävstol är efter årtionden av användning gammal men fortfarande långt efter spinnramens ålder. Den ebenholtsfärgade spinnramen gick i arv till fru Khoa i fjärde generationen. Fru Khoa anser att spinnramen är en familjeskatt och av betydelse för generationen. Fru Khoa sa att förr i tiden odlade Dao-folket i Tra Chau fortfarande bomull, spunnet och spann garn, men nu säljs garnet på distriktsmarknaden till ett lågt pris, så bomullsplantor finns inte längre på Tra Chaus fält.

För att få tyget vävt med vävstol måste det gå igenom många komplicerade och noggranna steg, såsom att koka garnet, stärka garnet, tvinna, dra och spinna garnet. Varje sådant steg, förknippat med flit och normer, har i Dao-folkets koncept olika förbud och tabun. Till exempel att tvätta händerna tre gånger innan arbete, att inte berätta sorgliga historier, att inte skälla ut eller tala hårt till någon i din närhet medan du väver...

Tråden hänger från vävstolen vid fönstret.

För Dao-kvinnor måste Dao-flickor i giftasålder, utöver sina dagliga kläder, veta hur man väver, syr och broderar minst två nya uppsättningar kläder att bära på sin bröllopsdag. Familjer med goda ekonomiska förhållanden kan köpa sig fyra nya traditionella dräkter, och när de utför förfädernas dyrkanceremoni byter de om till två andra uppsättningar.

Liksom andra hushåll i byn bevarar Mrs. Khoas familj traditionell vävning delvis för att tillgodose deras egna behov av levnadsvanor och delvis för att producera varor att sälja till behövande. Numera har även folkbilden förändrats något. Tidigare var Dao-kvinnorna tvungna att kunna spinna siden, väva och brodera, men nu köper kvinnorna på vissa platser färdiga tyger från personer som Mrs. Khoa och färgar sedan indigo, broderar mönster och klipper och syr kläder själva. Dessa förändringar räcker inte för att eliminera det knarrande ljudet från vävstolarna dag och natt i Tra Chau; bredvid fönstret hänger de elfenbensvita tygtrådarna fortfarande som tunna gardiner.

Tra Trau-folket odlar örter som råmaterial för indigofärgning av brokadtyger.

För två år sedan utfärdade ministeriet för kultur, sport och turism beslut 783/QD-BVHTTDL som erkänner vävhantverket som utövas av den etniska gruppen Dao i Bao Thang-distriktet som ett nationellt immateriellt kulturarv. För 114 Dao-hushåll i Tra Chau är detta en källa till stor stolthet, eftersom den traditionella kulturella identiteten kommer att bevaras, konserveras och effektivt främjas i det dagliga livet, inklusive i vävhantverket.

Tidningen Cao Cuong/ Lao Cai

Källa: https://baophutho.vn/trang-nga-soi-to-tra-chau-220977.htm