En "levande ordbok" över forntida keramik från byn Quao.

Krukmakeriet i byn Quao har en historia på över 500 år, och fru Hoang Thi Be har bevittnat det i nästan 100 år.

Fru Hoang Thi Be är som en "levande ordbok" om keramiktillverkning i byn Quao.

Efter att ha levt nästan ett sekel, född och uppvuxen på denna mark, är herr Bé den äldsta personen i byn som för närvarande utövar hantverket, vilket gör honom till en "levande ordbok" över keramiktillverkning i byn.

Det var en gång i tiden som hamnen och båtarna sjudade av aktivitet.

Förr i tiden sträckte sig ett biflöde till Kinh Mon-floden ända fram till ytterdörren på det som nu är Mr. Bes hus. Under keramikens glansdagar i byn Quao hade alla hus längs floden keramikugnar. Som mest aktiv hade hela byn hundratals ugnar som brann året runt. Innan vägarna byggdes skedde nästan alla transaktioner via floden, från att köpa och sälja mark och material, bambu och ved till ugnarna, till export av varor. Floden sjudade av aktivitet vid bryggorna och båtarna. På dagar med högvatten seglade segelbåtar hela vägen till byn.

Floden är nu igenslammad, bara något högre än en kanalbank. Om man gräver ner några meter längs flodbanken avslöjar man fortfarande otaliga keramikfragment – ​​sediment från en gammal keramikby som samlats under århundraden.

Quao Village, tidigare en del av Phu Dien-kommunen, Nam Sach-distriktet, Hai Duong-provinsen, är nu Lam Xuyen Hamlet, An Phu-kommunen, Hai Phong City. I den tidigare Hai Duong-provinsen fanns det tre traditionella keramikbyar: Quao och Chu Dau i det tidigare Nam Sach-distriktet, och den återstående, Cay Pottery, i Long Xuyen-kommunen, tidigare Binh Giang-distriktet. Medan Chu Dau-keramik, som tros vara förlorad, har återupplivats och blomstrar, står Cay Pottery stilla, och Quao Pottery är nästan helt vilande.

Mormor Bé fyller 94 år i år. Hon arbetade som hembiträde sedan barndomen; hennes far var skräddare och hennes mor keramiker, så hon lärde sig keramik vid åtta års ålder. Senare gifte sig mormor B och herr Nguyễn Văn Mừng, från samma by. Hennes svärföräldrar var också keramiker, så mormor Bé förblev nära involverad i hantverket fram till 1997 då hon gick i pension. Det var också då keramikugnarna i byn gradvis försvann. Spåren av ugnarna är nu borta; de intakta delarna har tagits över av museer. Därför är det få som besöker byn Quao idag som vet att det en gång var en gammal keramikby med ugnar som brann starkt i hundratals år.

Det finns inga intakta keramikföremål kvar i herr Bés hus.

Du kanske också gillar

Da Nang återupplivar turismen med fokus på traditionella hantverksbyar.Efter sammanslagningen av Quang Nam och Da Nang har hantverksbyturismen öppnat upp nya möjligheter, vilket hjälper staden att diversifiera sina produkter och behålla turister.

Standardisering av den traditionella produktionstekniken för Nam O-fisksås.DNO - På eftermiddagen den 12 juni anordnade bioteknikcentret (Da Nang City Department of Science and Technology) en vetenskaplig workshop om stadsprojektet "Forskning om några lösningar för att förbättra kvaliteten och diversifiera Nam O-fisksåsprodukter".

Besök de 100 år gamla traditionella hantverksbyarna i Cao Bang.I Cao Bang har traditionella hantverk och hantverksbyar funnits länge; människorna bevarar fortfarande och brinner fortfarande för dessa hantverk. Medan tillverknings- och bearbetningsindustrin för konsumtionsvaror har utvecklats, och många produkter kan ersätta de från hantverksbyarna, behåller hantverksprodukter från dessa byar sina unika egenskaper och underhålls och används i enlighet med folkets seder och traditioner. Därför har de fortfarande en tydlig position på marknaden och upprätthålls och utvecklas.

Enligt "Hai Duong Gazetteer" uppstod keramik från byn Quao runt 1400-talet och blomstrade mest i början av 1800-talet. Uttrycket "An Dien ris, Quao by pengar" syftar på det välstånd som keramiken förde med sig till byn. An Dien var också ett ortnamn i det tidigare Nam Sach-distriktet.

”Ta mig, så ska jag förbereda allt åt dig / Jag ska köpa dig två spishällar / Jag ska ta med massor av ved / Jag ska packa tusen extra tackor åt dig att använda / Från Chu-ved till Thanh Hoa-ved…” – dessa verser flödade plötsligt tillbaka i mormor Bés minne. Hon berättade: Chu-ved från Bac Giang, bambu från Thanh Hoa – dessa var de bästa bränslena för att bränna keramik. ”Tackor” var träklossar, veden packades i block och transporterades med båt till hamnen för att säljas till keramikmakare. Leran till keramik packades också i block och fördes tillbaka.

"Byborna köpte leran på den tiden från Khanh Chu i Kinh Mon-bergsregionen", fortsatte herr Be. Kanske har minnena av en nästan hundra år gammal hantverkare i byn gradvis smulat sönder, eftersom Kinh Mon-regionen bara har haft ett ortsnamn som heter Kinh Chu. Varje båt bar fem fack med lera, lämnade Kinh Mon morgonen innan och anlände till byn Quao följande morgon. Ugnsägaren mobiliserade arbetare för att transportera den till gården. Leran siktades, bankades och knådades tills den var slät, fin och smidig som kola. Det var den enda typen av lera som användes för att tillverka de bästa keramikprodukterna i byn Quao i århundraden...

Quao-marknaden är större än distriktsmarknaden.

Quao bykeramik, som tros ha sitt ursprung ungefär samtidigt som Cay-keramik på 1400-talet och ungefär ett sekel senare än Chu Dau-keramik, är den enda oglaserade typen av keramik bland dem.

En ångkokare för klibbigt ris, tillverkad av familjen Bé, gick sönder.

Quao-keramikprodukter är inte lika mångsidiga som Cay- och Chu Dau-keramik, utan är rent hushållsartiklar. Det handlar om välkända föremål som risångkokare, fiskgrytor, vattenburkar, limebehållare, vattenkokare, tvättställ och mortel för att krossa krabbor...

Vid den tiden, förutom att köpa och sälja jordbruksprodukter, boskap och fjäderfä, var de viktigaste stånden på Quao-marknaden alltid keramikbutikerna, som alltid var livliga och livliga. Det mesta av keramiken transporterades till andra provinser med handelsfartyg, medan resten såldes här till lokalbefolkningen. Därför var Quao-marknaden ännu större och mer folkrik än distriktsmarknaden. Detta visar att keramik från byn Quao en gång var mycket populärt bland folket.

Keramiktillverkning är ett hårt jobb, och professionella Quao-keramiker lever ofta inte länge på grund av det ansträngande arbetet och de hälsoproblem som bränningsprocessen orsakar. Men i berättelsen säger fru Bé alltid stolt att hon levde nästan hela sitt liv med detta mödosamma yrke.

En del av keramikhjulet har följt herr Bé i nästan ett sekel och hjälpt honom att skapa tiotusentals produkter för folket.

USA - Vietnam: Missa inte

Vietnam uppmuntrar amerikanska företag att utöka investeringarna i högteknologi.På morgonen den 26 juni tog vice premiärminister Ho Quoc Dung emot Jeff Place, chef för leveranskedjan på Coherent Group (USA), på regeringshögkvarteret. Under mötet bekräftade vice premiärministern att Vietnam uppmuntrar amerikanska företag att expandera investeringar, särskilt inom högteknologi, innovation och halvledarindustrin.

Uppmuntra amerikanska företag att utöka investeringarna i högteknologiska sektorer.Vice premiärminister Ho Quoc Dung sade att Vietnam välkomnar amerikanska företag att fortsätta expandera sin verksamhet i Vietnam, särskilt inom högteknologiska industrier och sektorer med högt mervärde.

Vietnam och USA stärker samarbetet för att hantera konsekvenserna av kriget.VTV.vn - Den 22 juni tog generalsekreterare och president To Lam emot den amerikanska flottans tillförordnade sekreterare Hung Cao.

Fru Bé började med keramik vid åtta års ålder, men gick i pension först senare i livet när hennes händer försvagades och hennes syn försämrades. Keramikugnarna i byn Quao togs bara ur bruk en gång, en kort tid före augustirevolutionen på grund av handelssvårigheter orsakade av kolonialisterna, men de återställdes omedelbart efter revolutionen. År 1965 grundades Phu Dien Pottery Cooperative för att ena byborna, men det mötte också många utmaningar. Särskilt efter tillkomsten av aluminium, gjutjärn och senare plastkeramik blev hushållskeramik i byn Quao missgynnad och upphörde så småningom med produktionen.

År 1945 dog över 700 människor i regionen av svält, och Bés mors familj förlorade också 4-5 medlemmar. Även om keramiktillverkning inte var lukrativ och inte ens gav någon extra inkomst, hjälpte det familjer i byn Quao att ta sig igenom de svåra tiderna...

Mormor Bé hade totalt tio barn, och nu finns det sex kvar. Några av dem provade också på keramik, men ingen var passionerad för det. I byn Quao är mormor Bé fortfarande den äldsta personen som någonsin har tillverkat keramik. Därför kommer berättelserna om keramiktillverkningsprocessen och de livliga scenerna i den en gång så livliga antika keramikbyn gradvis att blekna bort...

TIEN HUY

Källa: https://baohaiphong.vn/tu-dien-song-ve-gom-co-lang-quao-544651.html