Jag har älskat mitt hemland sedan jag var liten...

Människor uttrycker sin kärlek till sitt hemland genom sidorna i böcker; jag uttrycker min kärlek till mitt hemland genom gamla sånger…

Förr skrevs det musikstycken om vårt hemlands skönhet, ner till varje kilometer. Men idag har vårt hemland förändrats med varje centimeter, så de gamla sångerna om vårt hemland anses ibland vara föråldrade; om de fortfarande finns kvar, finns de bara kvar i minnet hos ... de äldre!

Musik skriven om hemlandet under krigstid är en källa till stolthet inte bara för musikälskare, utan "sånger som har uthärdat krig" kommer att vara ett "immateriellt kulturarv" inom det vietnamesiska musikaliska fredsarvet.

Jag skulle vilja "bläddra igenom" en eller två sånger om hemlandet bland de tusentals sånger som skrivits av många musiker under kriget, och som nu finns kvar i fredstid och i människors hjärtan...

Kompositören Truc Phuong, "den ensamma kompositören" (ensam i positiv bemärkelse). Han komponerar inte med någon, han tonsätter inte någons dikter, och hans musik handlar bara om "eftermiddag" och "kväll". Han bodde länge i Binh Tuy, numera La Gi- Binh Thuan , och han anser att Binh Thuan är sitt andra hem.

Jag har skrivit en hel del sånger av Truc Phuong: om ödet, kärleken, livets hårda verklighet under krigstid. Det verkar som att Truc Phuong, kompositören, helt enkelt stod "ensam bredvid livet" och väntade på att kvällen skulle falla och natten skulle komma. Och livet gav honom många svårigheter, separation och återförening ... och det var dessa "förgängliga" saker som gav honom materialet att skriva sina "vanliga" sånger.

När jag skrev om honom glömde jag oavsiktligt bort honom, musikern som "älskade sitt hemland från den tiden"... Han har två sånger om sitt hemland som inte är mindre imponerande än några hemlandssånger av hans samtida: "Djup kärlek på landsbygden" och "Kväll i min by".

Jag vet inte vilken av dessa två låtar han skrev först, men hur som helst är det en sång om att "älska sitt hemland", ända sedan han blev musiker, och levde i "The Ways of the World" (titeln på hans sång).

”Djup kärlek på landsbygden” (Dm-stil, Bolero Mambo): ”…Passionerad kärlek tränger igenom halmtak/ Söt doft dröjer sig kvar i grönt hår/ Djup kärlek är enkel kärlek/ Mitt hemland är fortfarande vackert, vackert av oskyldig kärlek/ Byns kväll är berusande av sånger/ Byborna älskar risblommorna innerligt/ Gamla mödrar sitter och tittar på barn som leker i byn nedanför/ Deras läppar darrar av leenden som om de fortfarande vore i tjugoårsåldern…/ Kvällen faller på vallen, hör någons röst/ Dejting, lycklig kärlek mellan unga män och kvinnor/ Sången driver planlöst när månen är slö/ Byns natt syrlig av ljudet av stampar som bankar…”.

Texterna innehåller så vackra ord: "Djupaste kärlek är enkel kärlek", "Byborna älskar risblommorna innerligt", "Den gamla moderns läppar darrar av ett leende som hon gjorde i tjugoårsåldern", "Skymningen faller över vallen, hör någons röst..."

”Kväll i min by” (Spel A, Rumba): ”…Min by badar i blekt gyllene solljus / Några vita moln driver lojt mot horisonten / En vemodig folksång ekar genom den öde byn / Kvällsröken tycks vilja stoppa tiden / En kväll anlände du / Kokospalmerna svajade i vinden på verandan / Sökande efter färgglada vingar / Mina ögon talade mer än tusen ord… / Min älskade, kom ihåg att besöka vår gamla by / Att höra det ljuva ljudet av kokospalmerna som svajar i vinden….”

Återigen, ord så vackra, så milda, så graciösa, så fängslande… Truc Phuong använder ord för att beskriva "Kväll i min by": "Svaga gyllene nyanser i byn", "Några vita moln som driver lojt", "Kvällsrök stoppar tiden", "Kokospalmens skugga lutar sig", "Söta ljud som vaggar kokospalmens skugga", "Dina ögon säger mer än tusen ord"… Dessa bilder är svåra att glömma, även om "landsbygden idag har förvandlats till stad" och sätt att tänka och leva har förändrats för att kompensera för de år av fattigdom och lidande som orsakats av krig.

För länge sedan var Thanh Thúys sång och Trúc Phươngs sånger så populära att folk undrade: Gjorde Trúc Phươngs musik Thanh Thúy berömd, eller skapade Thanh Thúy Trúc Phươngs musik? Och Dr Jason Gibbs, en amerikan som kom till Vietnam för att studera Bolero-musik, sa: Trúc Phươngs musik, sjungen av Thanh Thúy, är verkligen den bästa!

Jag älskar också sångaren Thanh Thúys tolkningar av Trúc Phươngs låtar. Och jag har också hört sångaren Hồng Trúc sjunga Trúc Phươngs låtar, vilket är ganska unikt. Men jag blev förvånad när jag hörde sångaren Ngọc Ánh (som är väldigt entusiastisk i revolutionära sånger som "Nổi lửa lên em") sjunga "Chiều làng em" (Kväll i min by). Ngọc Ánh uttalade orden "dật dờ" i "Vài mây trắng dật dờ về cuối trời" (Några vita moln driver planlöst mot himlens ände), och när jag hör "dật dật dật dờ syftade, tänker jag personligen, jag tänker personligen inte, jag tänker personligen... sångaren kan överträffa Ngọc Ánh när han sjunger "Chiều làng em", inte ens Thanh Thúy.

Truc Phuongs två sånger om hans hemstad är sanna kärlekssånger om "ett hemland som en gång lyste starkt." Att sjunga dem igen, att lyssna på dem igen, låter oss se bilden av vårt hemland, även om den är förlorad, även om den är långt borta...

Källa