Bevarar i tysthet den thailändska etniska kulturens "själ".

Driven av sin kärlek och sitt engagemang för lokal kultur har Trinh Thi Phuong, lärare vid Yen Thang Secondary School, i tysthet samlat in, forskat om och förmedlat thailändska kulturella värden till sina elever. Detta arbete har pågått i en tid då många kulturella värden i höglandet riskerar att försvinna.

Läraren Trinh Thi Phuong tog, tillsammans med ledare för Yen Thang-kommunen och elever, ett minnesfoto efter den kulturella föreställningen.

Sent på eftermiddagen i Yen Thang, när skolgården är nästan tom på elever, börjar läraren Trinh Thi Phuong sina uppgifter efter sina undervisningstillfällen. Det innebär att prata med elever från klubben "Jag älskar den thailändska etniska gruppens kulturella identitet" om en traditionell folksång. Sådana samtal har blivit bekanta genom åren.

Efter examen från Hong Duc University med huvudämne i litteratur började hon arbeta i höglandet år 2003. Sedan dess har denna lilla skola, belägen i bergen, inte bara varit hennes klassrum utan också den plats där hon har lagt ner hela sin själ i undervisningen. Även om hon är litteraturlärare är det många som minns från henne inte bara hennes undervisning i klassrummet, utan också hennes roll som "lågans väktare" i resan att bevara och främja den thailändska etniska gruppens traditionella kulturella värden.

Många tror att hon är thailändsk, men så är det inte. Åratal av att bo, arbeta och vara djupt förknippad med höglandsbyarna här har gett henne en bestående kärlek till lokalbefolkningens kulturella värderingar. Hon säger att hon under sin tid som lärare och boende i Yen Thang-kommunen insåg en oroande verklighet: en del av befolkningen, särskilt den yngre generationen, är alltmer likgiltiga inför sin egen traditionella kultur. Traditionella sånger och kulturella element som är nära förknippade med samhällslivet försvinner gradvis från vardagen. Istället för att påtvinga sina idéer i lektionerna väljer hon att prata och dela under fritidsaktiviteter och berätta för eleverna om värdet av thailändsk kultur, stoltheten över deras arv och denna kulturs potential för att utveckla turism och förbättra försörjningsmöjligheterna. Enligt henne kommer unga människor, när de förstår dess värde, naturligt att uppskatta, bevara och främja den.

Driven av dessa farhågor började hon 2014 genomföra forskningsprojekt för att samla in och utforska den thailändska etniska gruppens kulturella identitet, samtidigt som hon integrerade detta innehåll i föreläsningar och fritidsaktiviteter. Ju djupare hon grävde, desto mer insåg hon det thailändska folkets rika och unika kulturella skatt, men också risken för dess försvinnande eftersom många elever inte helt förstod deras seder och festivaler. Hennes första steg var att undersöka och introducera thailändsk folksång i skolor. Enligt henne är thailändsk folksång en traditionell konstform som är nära kopplad till det thailändska folkets vardagsliv, arbete, tankar och känslor. För att djupt förstå denna konstform träffade hon proaktivt hantverkare och byäldste för att samla texter och melodier och för att förstå innebörden av varje folksång. Därifrån införlivades thailändsk folksång gradvis i föreläsningar och erfarenhetsaktiviteter, vilket hjälpte eleverna att få tillgång till den naturligt och främjade en känsla av stolthet över sig själva.

Utöver det stannade hon under läsåret 2024-2025, utan fortsatte att utveckla en plan för att införliva lärandet om Chá Mùn-festivalen i elevernas erfarenhetsbaserade aktiviteter. Efter att ha rådfrågat skolan tog hon med eleverna för att träffa byns äldste och samhällsledare – samhällets "levande arkiv" – för att höra om festivalens ursprung, innebörd och ritualer. Chá Mùn-festivalen var inte längre bara torr lärobokskunskap, utan väcktes till liv genom berättelser, sånger, danser och ritualer som återskapades mitt i byn, vilket hjälpte eleverna att få en djupare förståelse för sina förfäders kulturella värderingar.

Det hon uppskattade mest var skolans etablering och regelbundna underhåll av klubben "Jag älskar den thailändska etniska kulturen". Att föra in etnisk kultur i skolorna genom klubbar och kulturarvsrelaterade aktiviteter är både en pedagogisk lösning och ett sätt att främja banden mellan skolan, familjen och samhället.

Förutom att bevara kulturen är Ms. Phuong också oroad över sociala problem som finns i höglandet, inklusive barnäktenskap. Under många års arbete har hon bevittnat hur många elever som misslyckades med inträdesprovet för årskurs 10 gifte sig i förtid, eller till och med hoppade av skolan. Baserat på denna verklighet deltog hon 2019 i forskning och föreslog lösningar för att bekämpa barnäktenskap bland elever från etniska minoriteter. Hittills, enligt Ms. Phuong, har andelen tidiga äktenskap i området minskat kraftigt. För henne är thailändsk kultur inte bara ett arv som behöver bevaras, utan också en grund för att utbilda elevernas karaktär och livsstil.

"Om vi ​​vill att barn ska älska sin nationella kultur måste vi först hjälpa dem att förstå dess historia och ursprung. När de väl förstår det kommer de naturligtvis att utveckla en känsla av ansvar för att bevara den", delade Ms. Phuong.

Hantverkaren Lo Viet Lam från byn Ngam Poc sa: "Fru Phuong och eleverna i skolans klubb organiserar ofta diskussioner om lokal kultur. Kommunens klubb 'Folkkultur' samarbetar också regelbundet med klubben 'Jag älskar den thailändska etniska kulturen' på Yen Thang Secondary School för att organisera framträdanden under festivaler och större evenemang i byn och landet. Genom detta för vi på ett autentiskt sätt vidare den thailändska kulturens värderingar till den yngre generationen."

Text och foton: Dinh Giang

Källa: https://baothanhhoa.vn/am-tham-giu-hon-van-hoa-dan-toc-thai-276945.htm