I meningen ovan betyder "căn cước " "rot, grundval". Det är ett sammansatt ord av kinesiskt ursprung som kombinerar de två tecknen "căn " (根) och "cước" (脚). "Căn" betyder roten av ett träd; grundval, ursprung… (och andra betydelser); "cước" betyder foten av en person eller ett djur; den lilla roten av en växt (och andra betydelser).
På kinesiska syftar det sammansatta ordet "identitet" (根脚/跟腳, gēn jiǎo ) på hälen; roten på en växt eller grunden för en arkitektonisk struktur; grunden för en sak; en skostorlek som passar (nordkinesisk dialekt); omedelbar succession; en tjänare eller hjälpare ("denna identitet är ganska lojal mot sin herre" - National Language Dictionary ). I denna text betyder dock " identitet " "familjebakgrund, ursprung, historia" ("..., jag bet mig i fingret, skrev blodstrimmor på pappret, med detaljer om namnen på mina föräldrar och ursprunget till min identitet" - Bilaga kapitel 8 i Resan till väst ).
I Vietnam dök termen "Identity Card" upp under den franska kolonialtiden, översatt från det franska ordet "Carte d'identité ". Till exempel står det i Tran Thuc Linhs bok "Abridged Legal Terminology " (1965): "Identité (carte d'): identitetskort. Dekret av den 9 november 1918 inrättade identitetskortet" (s. 561). Den 6 september 1946 utfärdade presidenten för Demokratiska republiken Vietnams regering ett dekret som använde medborgarkortet istället för identitetskortet . Från och med 1957 ersattes medborgarkortet av medborgaridentifikationskortet (även känt som identitetskort eller identitetsdokument ). Från och med 2016 ersattes medborgaridentifikationskortet av medborgaridentitetskortet . Den 27 november 2023 antog nationalförsamlingen lagen om identitetskort och döpte om medborgaridentitetskortet till identitetskort (gäller från och med den 1 juli 2024).
I Sydvietnam användes termen "identitetskort" fram till april 1975. Även om det är en kinesisk-vietnamesisk term är " identitetskort" inte en översättning av motsvarande kinesiska term, "identitetsbevis" (身分證, Shēnfèn zhèng). Prototypen för identitetsbeviset dök upp i Kina under Tangdynastin, utfärdat av det kejserliga hovet under namnet "fisksäl" (魚符), som användes för att bevilja tjänstemän. Fisksälen var ett trä- eller metallföremål, format som en fisk, uppdelat i två halvor, vänster och höger, med små hål borrade i dem för fastsättning, graverat med tjänstemannens namn, arbetsplats och rang. Under Mingdynastin användes identitetsbevis för alla klasser av människor, kallade "Ya-kort" (牙牌). Idag är de flesta moderna identitetsbevis i Kina högteknologiska smartkort som kan skannas och läsas av datorer.
Japanerna använder också termen Identity Document (身分證, みぶん しょう), men de använder ofta frasen Identity Document (身分証明書, みぶんしょうめょ) eller förkortningen ID: (engelska förkortningen): dokument) - vanligtvis kallad "personlig identifieringshandling".
För närvarande använder många länder runt om i världen olika typer av identitetshandlingar. Vissa länder har inte identitetskort; istället använder de pass, socialförsäkringskort, bankutfärdade identitetskort eller körkort etc.
[annons_2]
Källänk
Kommentar (0)