Fiskebyns fiskmarknad

En fiskmarknad i en kustby. Foto: Pham Toan

Fiskarnas marknad

Fiskmarknader vid kusten är vanligtvis bara öppna en kort tid. Fiskebymarknader är ofta livliga och livliga, men ändå flyktiga. Kanske är det därför som miljön på fiskmarknaden och utbudet av färska varor i folkvisor om kärlek blir intressanta metaforer för unga människors "kräsna" upplevelse under deras korta ungdom.

"När marknaden är fullsatt klagar du på att röd snappern är intetsägande/ När marknaden är slut berömmer du silverräkorna som läckra/ När marknaden är fullsatt klagar du på att röd snappern är intetsägande/ När marknaden är slut måste du köpa silverräkorna/ När marknaden är fullsatt klagar du på att ormhuvudfisken är intetsägande/ När marknaden är slut köper du havskatten."

Denna folkvisa har många varianter, men alla är strukturerade kring kontrasten mellan "den livliga marknaden" och "den öde marknaden". Kanske är detta för att skildra ungdomens och livets flyktiga natur och därigenom kritisera den subjektiva och tveksamma attityd som leder till att man förbiser de bästa valen. Eftersom "marknaden" också är "liv" kräver det att gå till marknaden, liksom att ge sig ut i livet, en klarsynt men tolerant attityd, att välja klokt samtidigt som man är förstående och tolerant, för att uppnå en harmonisk relation mellan köpare och säljare.

Scen av en lantlig fiskeby. Foto: Nguyen Dien Ngoc

Ett lugnt och bekvämt utrymme.

Till skillnad från folkvisornas tvetydiga och mångfacetterade natur, kom kustnära fiskebyar och fiskemarknader in i medeltida poesi som en realistisk miljö, som fungerade som ett mått på välståndet och freden i ett landsbygdsområde.

Kung Tran Anh Tong, som återvände från sin kampanj mot Champa, stannade till vid Phuc Thanhs mynning (nuvarande Ninh Binh ) i gryningen och fångade den fridfulla och poetiska scenen i kustnära fiskebyn i sin dikt "Återvänder från kampanjen mot Champa, ankrar skeppet vid Phuc Thanhs mynning".

Dikten skildrar en lugn men poetisk fiskeby och frammanar djupa tankar hos en soldat som återvänder från strid. Efter att just ha upplevt krigets härjningar, stående framför den fridfulla scenen i fiskebyn vid vågornas kant, värmer hjärtat och glömmer tillfälligt bilderna av konflikten.

”Den broderade båten återvänder hem, dess träskor hopknutna / Tung morgondagg väter halmtaket / Månen går just upp över den tallbeklädda bergsbyn / Fiskebyns röda blommor har dragit förbi / Oräkneliga flaggor vajar, havet lyser klart / Fem trumpet- och trummors klang, det himmelska palatset stiger ner / Vid fönstret värms hjärtat plötsligt av floden och havet / Ridån klamrar sig inte längre fast vid drömmen om blommor” (Översättning av Pham Tu Chau).

Medan fiskebymiljön i den föregående dikten skildras med många poetiska bilder, återskapar Nguyen Trai i "Bao Kinh Canh Gioi" - dikt 43, ljuden från fiskmarknaden blandat med cikadornas surrande för att skapa den pulserande atmosfären av landsbygdsliv en sommardag.

"Fiskebyns livliga fiskmarknad / Cikadornas kvittrande i skymningen / Kanske spelar Ngu-lutan en enda ton / Folket är välmående i alla riktningar."

Medeltida poesi antyder ofta mer än den beskriver, så genom att helt enkelt använda inversion och betona de "livliga" ljuden från fiskebyns fiskmarknad, väckte Nguyen Trai den livliga atmosfären på hamnen och båtarna till liv, med köpare och säljare som utbytte varor och prutade, vilket rörde upp den fridfulla landsbygden.

Nguyen Trai hade utstått tjugo år av umbäranden och lidande under motståndet mot Ming-invasionerna och bevittnat folkets oerhörda smärta och lidande inför den utländska invasionen. Därför framkallade de livliga ljuden från fiskebyns marknad på eftermiddagen, om än enkla, djupa känslor för honom eftersom freden hade uppnåtts till priset av så mycket blodsutgjutelse. De livliga ljuden från landsbygdsmarknaden väckte också hos honom drömmen om att äga kejsar Shuns luta för att spela sången "Sydlig vind", och be om gynnsamt väder och en riklig skörd.

En livlig marknad vid vågorna. Foto: Pham Toan

"Var är ljuden från den avlägsna bymarknaden som försvinner på kvällen?"

De enkla men varma ljuden från eftermiddagsmarknaden i "Quốc âm thi tập" (Nguyen Trais diktsamling på folkspråket) blev kanske Huy Cans gripande längtan i "Tràng giang" under den nya poesins rörelse: "Var är ljudet av den avlägsna bymarknaden som stänger på eftermiddagen?"

När man nämner den nya poesins rörelse kan man inte ignorera bilden av en fiskeby vid Quang Ngais kust som har etsat sig djupt in i generationer av läsares hjärtan: "Nästa dag blev det ett tumult vid kajen / Hela byn var livlig för att välkomna båtarna tillbaka" (Utdrag ur Homeland, Te Hanh).

Inom den "poetiska skolan" av landsbygdspoesi i den nya poetiska rörelsen utmärkte sig Nguyen Binh, Anh Tho och Doan Van Cu som en distinkt gren på grund av deras bildspråk och poetiska stil djupt rotad i landsbygdslandskapet i norra Vietnam. Endast Te Hanh "existerade i sin egen värld", med sina skildringar av kustbyar i centrala Vietnam genomsyrade av havets rika smaker.

Te Hanhs poesi är enkel men berör alltid läsaren djupt, överflödande av ljud, bilder och dofter från hans hemland. Endast de som lever ivrigt i väntan på havet kan verkligen förstå fiskeyrkets hårdhet: "En panna drypande av bitter svett / Oräkneliga liv begravda i de kalla, mörka djupen" (Före havet, Vu Quan Phuong). I den utmanande erövringen av havet "skulpteras" fiskarna av Te Hanh lika robusta som Odysseus statyer: "Fiskare med solbränd hud / Hela deras kroppar utstrålar doften av avlägsna länder."

De kustnära fiskebyarna i centrala Vietnam finns inte bara kvar i Te Hanhs själ utan återupplivas också i poeten Thu Bons minne under motståndsrörelsen mot det amerikanska kriget: ”Bärandes laster av fisk som glimmar av silverljus / Fötter skyndar snabbt / På den lugna stranden sjunger ni högt / Tidvattnet stiger och rör om fiskebåtarna / Den dagen ni lämnade lovade jag att återvända / Havets salt förblir salt för evigt, min kärlek / Kom ihåg mig, kom ihåg båten som rörde om vågorna / Ett litet, fint segel mot horisonten” (Utdrag ur den episka dikten "Chơ-rao-fågelns sång", Thu Bon).

Även om Thu Bồns episka dikt "Sången om Chơ-rao-fågeln" utspelar sig mot bakgrund av det majestätiska, soldränkta centrala höglandet, vidgar den landets dimension genom nostalgins gränslösa rymd. I drömmen om soldaten fjättrad i den amerikanska fängelsecellen finns bilden av kustens hemland som vimlar av räkor och fisk, och den passionerade kärleken hos en flicka med en "själ som havets vågor".

När vi ser tillbaka på bilden av fiskebymarknaden i vietnamesisk poesi, både forntida och modern, ser vi att fiskebymiljön inte bara är en välbekant bakgrund som formar den vietnamesiska själen. Inom detta utrymme finns otaliga tankar och strävanden hos människor om ett fredligt och välmående liv, sammanflätade med den heroiska och romantiska önskan att erövra naturen.

Mitt i urbaniseringens virvelvind hoppas vi att ljuden från "fiskebyns fiskmarknad" ska fortsätta att genljuda och skapa en grund för nationens liv, en påminnelse om dess rötter: "Havet ger oss fisk som ett modershjärta / Vårdar våra liv från allra första början" (Huy Can).

Källa