Vu Khoans märke

[annons_1]

I mina händer har jag boken "Vu Khoan - Ett kärleksbudskap". När jag ser hans ansikte i det själfulla porträttet, som fyller hela omslaget, känner jag det som om han anförtror sig åt oss, samtidigt som han är en lärd och vis statsman, en nära och tillgiven äldre bror och en varm och förtrolig vän. Hans ansikte återspeglar eftertänksamhet, men är också fullt av delning, empati och tillgivenhet.

Denna bok sammanställdes av en grupp av hans underordnade, av beundran och tillgivenhet för deras ledare, lärare och äldre bror Vu Khoan, med samtycke från hans fru, Ho The Lan, som samlade och valde ut några av hans skrifter och skrifter om honom.

Även om den här boken bara speglar en del av Vu Khoans liv och karriär, har den ändå belyst porträttet av en briljant diplomat och en stor personlighet.

Under min 44-åriga journalistkarriär tillbringade jag ungefär 30 år med att skriva kommentarer om internationella frågor och Vietnams utrikespolitik. Därför hade jag ofta möjlighet att träffa och intervjua Vu Khoan. I sin egenskap av biträdande utrikesminister (1990-1998), ständig biträdande utrikesminister (1998-2000), handelsminister (2000-2002), vice premiärminister med ansvar för utrikesekonomiska relationer (2002-2006) och sekreterare i kommunistpartiets centralkommitté (2001-2006) bidrog Vu Khoan betydande till policyutvecklingen och genomförde direkt processen för att avveckla embargot och blockaden, särskilt under förhandlingarna och undertecknandet av handelsavtalet mellan Vietnam och USA, normaliseringen av relationerna mellan Vietnam och USA och processen att öppna upp och integrera sig djupt i det internationella samfundet, inklusive Vietnams anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO).

Herr Vu Khoan ledde och deltog även direkt i förhandlingar om Vietnams integration med länder i regionen, utökade internationella relationer med viktiga partners och stärkte Vietnams prestige och ställning. Man kan säga att Vu Khoan är en av "arkitekterna" bakom Vietnams utrikespolitik och diplomati under de senaste decennierna, särskilt under de turbulenta åren av regionala och globala händelser där Vietnam alltid var en känslig "nodpunkt" under stort tryck.

Enligt ambassadör Nguyen Tam Chien, tidigare biträdande utrikesminister , var Vu Khoan involverad i beslutsprocessen och genomförde direkt och utmärkt viktig nationell politik i Vietnams viktiga internationella aktiviteter under de senaste decennierna.

Jag minns att vid en presskonferens när Vu Khoan var biträdande utrikesminister hälsade han mig varmt, skakade min hand och sa: ” Jag läser fortfarande regelbundet era kommentarer. Skribenterna till Folkarméns tidning skriver skarpt och skickligt. Att skriva internationella kommentarer är mycket svårt nu. Fortsätt bara försöka .” Det var en tid då vårt land mötte otaliga svårigheter under belägring och embargo, och utrikesrelationerna var alltid heta med frågor om Kambodja, demokrati, mänskliga rättigheter, religion och båtflyktingarna som väst kallade ”båtflyktingar”…

Under dessa år publicerade Folkarméns tidning regelbundet kommentarer om de ovannämnda angelägna frågorna. Vid en kritisk tidpunkt i historien, präglad av dramatiska och omvälvande förändringar, blev uppgiften att skriva kommentarer extremt känslig och utmanande. Hundratals kommentarer om kollapsen av de socialistiska regimerna i Sovjetunionen och Östeuropa, Gulfkriget, den asiatiska finanskrisen, jugoslaviska krigen, attackerna den 11 september, kriget i Afghanistan, relationerna mellan Vietnam och USA och mer producerades alla under sådana angelägna och svåra omständigheter.

Efter att tidningen publicerat dessa kommentarer väntade vi alla ivrigt på allmänhetens reaktion och ledningens åsikter på olika nivåer, och det fanns tillfällen då vi kände oss ganska nervösa och spända. Därför var kommentarerna från biträdande utrikesminister Vu Khoan, som nämnts ovan, en mycket meningsfull uppmuntran för kommentatorerna på Folkarméns tidning. För mig personligen fungerade detta som en "garanti" för andan att "våga tänka, våga skriva" om svåra frågor.

Vu Khoan var en av partiets och statens högt uppsatta ledare som alltid betraktade pressen som ett särskilt vapen med enorm effektivitet. Han var en god vän till pressgemenskapen och även själv en framstående journalist. Han skrev mycket och väl.

Förra året chockerades och ledsnade både pressen och allmänheten när de fick veta om hans död den 21 juni 2023, 98-årsdagen av vietnamesisk revolutionär journalistik.

Jag minns att för 19 år sedan, under premiärminister Phan Van Khais officiella besök i USA, natten till den 20 juni 1995 i Washington, före de mycket viktiga samtalen mellan vår premiärminister och USA:s president, ledde regeringschefen och vice premiärminister Vu Khoan ett möte för att gratulera pressen, inklusive 25 journalister som deltog i den historiska resan. Det verkar som att detta var första gången ett möte till minne av Vietnams revolutionära pressdag hölls utomlands under ett besök på hög nivå.

Vid det mötet höll vice premiärminister Vu Khoan ett innerligt och varmt tal där han uttryckte sin respekt och tillgivenhet för journalister och sin förståelse för deras arbete, och lyfte fram de svårigheter och utmaningar som pressen står inför under de nya omständigheterna. Vi var alla djupt rörda av regeringsledarens oro. Duong Trung Quoc, chefredaktör för tidskriften "Past and Present", tog fram den elegant tryckta inbjudan och bad alla närvarande vid mötet att skriva under den för att bevara detta djupa och oförglömliga minne från vår tid i Amerika.

Premiärminister Phan Van Khais besök ägde rum mot bakgrund av en grupp vietnamesiska amerikaner i USA som, fortfarande klamrande sig fast vid missuppfattningar och föråldrade hatiska attityder, organiserade våldsamma subversiva aktiviteter. De samlades utanför hotellet där vår delegation bodde, skrek och orsakade uppståndelse.

På morgonen den 21 juni 1995, när bilen med vietnamesiska journalister anlände till Vita husets port, såg vi en folkmassa vifta med den tidigare Saigonregimens flaggor, hålla upp banderoller och ropa högljutt. Amerikansk polis hindrade denna grupp från att närma sig oss. Efter att ha deltagit i presskonferensen med premiärminister Phan Van Khai och president G. Bush i Ovala rummet, när vi lämnade porten och satte oss i bilen, rusade flera djärva extremister fram, hoppade upp i bilen, spottade och slungade extremt grova förolämpningar och glåpord.

Mest hjärtskärande var att bland de 25 vietnamesiska journalisterna på den resan fanns två erfarna journalister: Dao Nguyen Cat, chefredaktör för Vietnam Economic Times, och Pham Khac Lam, chefredaktör för Vietnam-America Magazine och tidigare generaldirektör för Vietnam Television. Trots sin höga ålder fick de kämpa för att ta sig in i fordonet när den aggressiva mobben rusade mot dem. (Dessa två respekterade erfarna journalister gick nyligen bort och lämnade efter sig en djup känsla av förlust bland sina kollegor över hela landet.) Amerikansk polis ingrep omedelbart.

Den dagen, efter att ha fått nyheten om att vietnamesiska journalister hade attackerats precis utanför Vita huset, delade vice premiärminister Vu Khoan uppmuntrande ord med journalisterna och gav oss ytterligare information om den vietnamesiska befolkningen i USA. Han betonade att de som motsatte sig normaliseringen av relationerna mellan USA och Vietnam bara var en liten minoritet, främst officerare från den tidigare Saigon-regimen, eller fortfarande sörjande över de senaste åren, eller saknade tillräcklig information om situationen i Vietnam och relationerna mellan USA och Vietnam. Han betonade att majoriteten av vietnameserna utomlands var inriktade på sitt hemland och var mycket entusiastiska över de banbrytande framstegen i relationerna mellan USA och Vietnam. Nästa morgon, under frukosten, presenterade jag intervjun om resultaten av mitt besök i USA för vice premiärminister Vu Khoan innan jag skickade den till Folkarméns tidning. Vice premiärministern läste den medan han smuttade på sitt kaffe, läste upp den snabbt, gav tillbaka den till mig och sa mycket kort: "Det är klart."

För några månader sedan, när jag granskade några dokument, snubblade jag över ett handskrivet utkast till en intervju från den historiska resan. Nitton år har gått, men det känns som om jag avslutade det igår kväll. Några dagar senare, under ett möte med Vu Ho, son till vice premiärminister Vu Khoan, innan han åkte för att tillträda sina uppgifter som extraordinär och befullmäktigad ambassadör i Sydkorea, visade jag honom utkastet till intervjun.

När Vu Ho såg utkastet till sin fars intervju från nästan 20 år sedan blev han djupt rörd. Jag vill också tillägga att hustru till vice premiärminister Vu Khoan är fru Ho The Lan, en erfaren diplomat och tidigare chef för utrikesministeriets pressavdelning, som jag hade möjlighet att träffa och arbeta med i många år. Jag beundrar också mycket fru Ho The Lans noggranna, pålitliga, engagerade och eftertänksamma arbetsstil. Generation efter generation är det en familj med en mycket stolt diplomatisk tradition.

Under hela sitt liv arbetade Vu Khoan inom diplomati, som strategisk forskare och ledande expert på utrikesekonomiska relationer, men han var verkligen en professionell journalist, både vad gäller kvantiteten och kvaliteten på sina artiklar och sin journalistiska stil. Han var en hängiven medarbetare till tidningarna Nhan Dan, Folkarmén och många andra. Varje tidning hoppades kunna publicera hans artiklar, särskilt för minnesutgåvor och Tet-nummer (månnyåret).

En kollega på tidningen Nhan Dan berättade att Vu Khoan alltid var ansvarsfull och noggrann med varje ord. Även efter att ha skrivit och skickat in var han inte nödvändigtvis färdig; han fortsatte att övervaka och noggrant följa utvecklingen. Vid ett flertal tillfällen gjorde författaren Vu Khoan viktiga justeringar i sista minuten, snabbare än till och med nyhets- och politiska reportrar.

Journalisten Bao Trung från Folkarméns tidning uttryckte att det alltid är spännande att intervjua Vu Khoan. Han är entusiastisk över sitt djupa intellekt, men ändå alltid kvicktänkt om livets realiteter, och över det faktum att han är en man från en fantastisk generation, redo att lyssna och inspirera, och förmedla kunskap till unga människor.

Författaren Vu Khoan tilldelades B-priset (det fanns inget A-pris) vid National Journalism Awards 2011 för sitt verk "Ett varmt hjärta och ett kallt huvud behövs", som handlade om incidenter i Östersjön. Han skrev den här artikeln i sin egenskap av medarbetare till Folkarméns tidning även efter att ha gått i pension och fortfarande arbetat vid sin dator varje dag.

Herr Vu Khoan är ett lysande exempel på självlärande och självförbättring genom praktisk erfarenhet, och strävar ständigt efter att uppfylla allt viktigare uppgifter. Ambassadör Nguyen Tam Chien sa att herr Vu Khoan en gång skämtsamt sa till folk: "Jag är en outbildad person." Faktum är att han under hela sitt liv aldrig fick någon formell akademisk examen. Med den sällsynta möjligheten att ha tjänstgjort som tolk för president Ho Chi Minh, generalsekreterare Le Duan, premiärminister Pham Van Dong, general Vo Nguyen Giap och andra, studerade herr Vu Khoan flitigt kommunikationsförmågan och situationshanteringsteknikerna hos dessa framstående ledare i landet.

De som hade möjlighet att arbeta med eller samtala med honom behöll ett positivt intryck av en vis men ändå ödmjuk och enkel ledare och politiker. Han hade en anmärkningsvärd talang för att presentera komplexa frågor på ett enkelt och lättförståeligt sätt. Enligt ambassadör Pham Quang Vinh förkroppsligade Vu Khoan en kombination av djupgående kunskap, strategisk vision, vältaliga resonemang och en tydlig vietnamesisk karaktär, där han alltid höll fast vid nationens intressen. Hans tänkande, strategiska vision, stil och karaktär var övertygande, bidrog till intern konsensus och ledde till strategiska beslut i avgörande ögonblick för landet. I utrikesfrågor funderade han alltid över nationens intressen, identifierade fördelar och nackdelar tillsammans med insiktsfulla tolkningar. Alla dessa tankar och gemensamma erfarenheter dokumenterades av hans yngre kollegor i boken "Vu Khoan – Thoughts Left Behind".

Flexibilitet i hanteringen av situationer för att skapa en positiv effekt har blivit Vũ Khoans stil. Han berättade en gång: "Vid en mycket stor fest som anordnades av den amerikanska sidan för att fira ratificeringen av Vietnam-USA-handelsavtalet inledde jag mitt tal med Luther Kings citat 'Jag har en dröm'. Jag sa också att jag hade haft en dröm natten innan, och i den drömmen träffade jag amerikanska affärspartners och introducerade dem för olika vietnamesiska produkter. Sedan bjöd jag in vietnamesiska företag att ställa sig upp, vilket skapade ett mycket gott intryck..."

Han var en inspiration för alla, särskilt den yngre generationen. Hans viktigaste bidrag till utbildning och utveckling av kadrer var de framgångsrika utbildningskurserna i diplomatiska metoder och färdigheter, som han personligen ledde som huvudföreläsare vid Diplomatakademin från 2011 till 2016.

Dessa kurser kallades kärleksfullt för "VK-klasser" av studenterna. Varje kurs varade i sex veckor, med ett nytt ämne varje vecka. Med den innerliga undervisningen "Färdigheter är hävstången för att förverkliga kunskap" utbytte, diskuterade, sammanfattade och utvann Mr. Vu Khoan sina erfarenheter av diplomatiskt arbete för att dela med sig av "teknikerna" och "knepen" i professionellt arbete till kommande generationer.

Genom sin undervisningsstil omvandlade han till synes komplexa och makroskopiska koncept till enkla, lätta att komma ihåg slutsatser. Många lovande tjänstemän som deltog i "VK"-kursen blev senare avdelningschefer, ambassadörer och chefer för representationskontor på viktiga platser runt om i världen.

Kort efter hans bortgång sammanställde en grupp studenter från Diplomatiska Akademin verket "En hyllning till farbror Vu Khoan: En stor personlighet, ett enkelt liv" och tillägnade det hans familj. Ambassadör Nguyen Phuong Nga, tidigare ordförande för Vietnams vänskapsorganisationsunion, skrev känslosamt när han mindes hans råd "Sträva efter att vara en anständig person" : "Farbror Vu Khoan, en man vars fulla liv hjälpte oss att förstå mer om vad det innebär att vara en anständig person."

21 april 2024

Journalisten Ho Quang Loi

[annons_2]
Källa