Möter Hue vid havet i Nha Trang.

Báo Thừa Thiên Huế•04/06/2023

[annons_1]

"Nha Trang, återkomstens dag...", när jag kommer till Nha Trang känner jag mig alltid som att jag återvänder till en bekant plats, kanske för att staden också har många små gator med små hus, som har en viss lugn likt Hue .

Nha Trang sjuder av liv längs vägarna som leder till havet. Även i början av sommaren är det trångt, med många utländska turister som vandrar på gatorna. Höga byggnader och stora hotell sträcker sig längs kustvägen; Nha Trang är verkligen en stad som omfamnar havet. Med fördelen av att ha havet i staden har Nha Trang haft en stark turistindustri från förr till nutid. Nu ståtar staden med en modern skönhet.

Precis tvärs över gatan ligger stranden. Från tidig morgon till solnedgång är stranden alltid full av folk. På natten glittrar staden av ljus; känslan av att sitta i staden, lyssna på gatornas ljud och känna den svala havsbrisen lindrar alla bekymmer. Om du känner dig trött bär havsbrisen den försiktigt bort. Är det därför människorna i Nha Trang är så vänliga och öppna? Överallt jag går påminner mig om Hue, särskilt när jag möter lokalbefolkningens vänliga, tysta men entusiastiska natur. Jag har hört många vänner långväga som besökt Hue berömma Hue-borna för deras engagemang i att ge vägbeskrivningar till främlingar, till och med köra bredvid dem för att visa dem vägen, och deras charmiga sätt att sälja, särskilt kvinnorna som säljer mat på gatorna. I Nha Trang är samma "kvalitet" starkt närvarande hos de vanliga arbetande människor jag träffade.

Jag träffade henne på Nha Trang-stranden den morgonen. Till en början talade hon med Nha Trang-accent, men efter ett tag bytte hon till Hue-accent och sa leende: "Mina föräldrar är från Hue, och jag är också född där." Den första förvåningen försvann snabbt, och hon pratade med mig som en vän från länge. År 1962 flyttade hennes far hela familjen till Nha Trang för att starta ett företag. Nu har Nha Trang blivit hennes andra hem. "Jag försöker besöka Hue med några års mellanrum, du vet. Min ekonomi är inte direkt riklig, och dessutom, nu när jag har barnbarn, har jag också tid att hjälpa min son och dotter att ta hand om dem", anförtrodde hon.

Hon sa att många människor från Hue har flyttat till Nha Trang. Det finns till och med en liten by vid kusten i Nha Trang som nästan helt är bebodd av människor från Hue; lokalbefolkningen kallar den "Hue in Dai Lan". På den tiden hade hennes familj det svårt, så hennes far tog dem alla hit. Nha Trang är en lugn plats, och dess invånare är vänliga, vilket gör det enkelt att göra affärer. Det var för över sextio år sedan; Nha Trang brukade vara mycket rymligare då, men nu är det trångt. Men "Livet har plats för alla, du vet. Nu är var som helst hemma, men platsen där du föddes och växte upp är alltid en helig plats för minne." Sedan frågade hon om Hue var varmt den här säsongen, hennes hemstad var Vinh Hien – ett land med vit sand och kaktusblommor. Kanske var värmen det djupaste intrycket hon lämnade på henne från sin barndom.

Hon nämnde också att hon för några år sedan återvände till sin hemstad för att dyrka sina förfäder. När hon såg utvecklingen i sin hemstad var hon och hennes föräldrar mycket glada. Hennes föräldrar visste att de inte skulle få många möjligheter att besöka den på grund av sin ålder och försämrade hälsa, så vid det tillfället tog deras barn och barnbarn dem med för att besöka släktingar överallt. Hennes föräldrar sa alltid: "Jag är glad för vårt folk" när de såg hus byggas, vägar förbättras och byar rena och ljusa. Hon sa också att hon inte har kunnat göra mycket för sin hemstad ännu. Hon hoppas fortfarande kunna göra något för Hue, och vad hon och hennes föräldrar kan göra inom sina möjligheter är att be för Hues säkerhet under varje regnig och stormig säsong, och hoppas att alla Hue-invånare, var de än befinner sig, alltid kommer att vara friska och välmående...

När hennes familj flyttade till Nha Trang tog de med sig konditoriet i Hue-stil för att försörja sig. Banh beo, banh nam och banh loc (en sorts Hue-kakor) som de bakade blev väl mottagna och hyllade av sina grannar. Räkor, den viktigaste ingrediensen i dessa tre Hue-kakor, fanns i överflöd i Nha Trang, vilket gjorde hennes familjs butik berömd. Från att förbereda degen, sjuda räkorna och köttet, linda in kakorna i blad till att blanda dippsåsen ... allt gjordes enligt Hue-recept. Hennes mamma tillsatte bara lite socker i fyllningen när hon sjudade köttet för att passa Nha Trang-bornas något sötare smak. Dippsåsen innehöll också gott om chili. Tack vare deras hårda arbete och stabila företag uppfostrade hennes föräldrar fem barn, byggde ett robust hus och köpte till och med mark åt sina barn när de bildade egna familjer. Nu fortsätter hon och hennes barn konditoriet i Hue-stil. "Grossistverksamheten går också bra eftersom det nu säljs många läckra, nya rätter från många regioner här. Nha Trang är trots allt en turiststad, så jag försöker hålla Hues traditionella kakor väl etablerade i Nha Trang så att de kan ses tillsammans med kök från många andra regioner, och det gör mig glad", sa hon mjukt.

Innan vi lämnade Nha Trang satt min vän och jag på en snäckrestaurang vid floden. På den här sidan av floden hade de tättbyggda husen blivit ett kännetecken för staden. När vi tittade över fanns det fortfarande gamla hus med korrugerade plåttak; när vi frågade fick vi veta att det var Bóng-området (något liknande Bao Vinhs baksida eller den lilla ön Cồn Hến i Hue). Jag visste inte om det fanns några människor från Hue i detta Cồn-område. Oavsett om det fanns det eller inte, hoppades jag att våra landsmän skulle få ett stabilt liv; i ett främmande land är det inte lätt att försörja sig. Det var vad jag tänkte när jag tog farväl av min vän på Nha Trang-stranden, liksom många gånger när jag träffade andra Hue-bor i Da Lat och Saigon.

Ett kort möte med henne på stranden i Nha Trang gav mig en djupare förståelse för det tysta sambandet mellan de två orden "landsmän". Jag vet att de som har lämnat sina hemstäder för livets skull, men fortfarande minns sitt förfäders land, fortfarande i hemlighet ber för sina landsmän, för att Hue ska blomstra. Liksom jag och många andra människor från Hue, när vi möter landsmän i ett främmande land, ber vi också samma bön: "Må ni vara starka och uthålliga" och "Må ni leva och arbeta fredligt" i det andra hemland de har valt.

[annons_2]
Källa