Jag kan inte minnas hur många gånger jag har knäböjt och omfamnat den där gränsmarkeringen med nummer 92. Jag kan inte heller förklara vilken sorts magi den markören besitter, men varje gång jag ser den känner jag en våg av känslor.
Utan någon påtvingad ansträngning, som om det vore naturligt, omfamnade jag det från första gången jag såg det, när markören bara var en betongkonstruktion, torr och fyrkantig, inte mycket annorlunda än en kilometermarkör längs motorvägen. Då låg "92" mitt i ett tätt vassområde; för att komma dit var man tvungen att tränga sig genom vassen, vada genom ogräset, och vasslöven skar över ansiktet.
Milstolpe nr 92 - punkten där Röda floden går in i vietnamesiskt territorium.
Jag såg "92" första gången när min gränsvaktsvän, som körde sin kinesisktillverkade Win-motorcykel, arrogant hälsade på mig och sedan bar mig längs en stig, genom vassen till gränsmarkeringen och fnissade: "A Mú Sung gränsbevakningspost förvaltar en 27 kilometer lång gräns med fyra gränsmarkeringar, numrerade från 90 till 94. Denna gränsmarkering 92 är där Röda floden 'går in' i vietnamesiskt territorium." Jag tittade upp på honom. Ordet "går in" han just använde lät konstigt, säreget och kusligt. Den gränsmarkeringen, där Röda floden "går in" – den första punkten där Röda floden rinner in i vietnamesiskt territorium – heter Lũng Pô och ligger i kommunen A Mú Sung, distriktet Bát Xát, provinsen Láo Cai . Det är den nordligaste punkten i distriktet Bát Xát, under A Mú Sung gränsbevakningsposts jurisdiktion.
När jag vandrade runt och pratade med lokalbefolkningen fick jag veta att Lung Po – känt på forntida vietnamesiska som Long Bo – är en bäck som ursprungligen var en liten biflod till Thao-floden, med sitt ursprung i bergskedjan vid gränsen mellan Vietnam och Kina i den norra delen av kommunen Nam Xe, distriktet Phong Tho, provinsen Lai Chau . Bäcken flyter sydost genom kommunen Nam Xe. När den når kommunen Y Ty, distriktet Bat Xat, provinsen Lao Cai, ändrar den riktning till nordost och rinner till byn Lung Po, kommunen A Mu Sung. Lokalt betyder det "Stora Drakkullen" eller "Drakhuvudet", eftersom bäcken slingrar sig runt en kulle som liknar ett drakhuvud innan den mynnar ut i korsningen med byn Lung Po.
Vid den tiden mötte den Yuanjiangfloden (som den kallas i Kina), som rinner in i Vietnam och är känd som Röda floden, och delar de två länderna vid milstolpe 92. Det är också den första punkten där Röda floden "kommer in" i vietnamesiskt territorium, som min gränsbevakningsvän presenterade. Härifrån flyter Röda floden outtröttligt genom vietnamesiskt land, passerar genom Midland med sina palmskogar och tekullar, och bär sedan alluviala avlagringar för att bygga det bördiga deltat, med sin lysande Röda flodcivilisation sammanflätad med upp- och nedgångarna i nationens historia.
Och till skillnad från Lung Cu-Ha Giang, den nordligaste punkten, eller A Pa Chai- Dien Bien , eller platsen där pennstrecket ritade S-formen på Vietnams karta i Tra Co-Mong Cai-Quang Ninh, lämnar Lung Po, med sin milstolpe nummer 92, ett djupt spår i varje vietnames hjärta. Det är inte bara ett landmärke där Cai-floden - Röda floden - rinner ut i Vietnam, utan också själen och anden, platsen som bevarar den tysta historien om vårt ursprung, om välståndet och uppoffringarna från otaliga generationer av vietnameser i detta gränsland.
Det är här Röda floden möts med Lung Po-strömmen innan den rinner ut in i vietnamesiskt territorium.
Med dessa resonanta ljud inom mig klättrade jag tyst upp till toppen av Drakberget och blickade ner över Röda floden. De låglänta byarna inbäddade bland de frodiga gröna risfälten fyllde mina ögon. Vinden bar med sig doften av jorden och skogen, fyllde mina lungor, och jag kände plötsligt en stick av känsla. Kanske är färgen på Röda flodens vatten där den rinner in i Vietnam, där flodens vatten antar två nyanser av rödbrunt och blått, ett obestämt tecken på helig förbindelse, ett utmärkande drag men också en symbol för integration och gemensam utveckling i detta gränsland.
Lung Po - en historisk milstolpe
Berättelsen börjar vid eldstaden i den gamle Thào Mí Lởs hem och går tillbaka till tiden för den franska koloniala invasionen av Vietnam. Innan dess var detta bergiga skogsområde Hmong-, Dao- och Giáy-folkets territorium som levde tillsammans. Folksången "Giáy låg, Hmong hög, Dao mellan" berättar om markfördelningen för varje etnisk grupp för att bygga sina hus. De levde fredligt med skogen, bäckarna och sina egna festivaler och säsongsbetonade fester. Först när en främmande etnisk grupp dök upp – vit hy, blå ögon, framträdande näsor och röster som fåglar som varken var Hmong, Dao eller Giáy – stördes skogen och Lũng Pô-bäcken.
Äldste Thào Mí Lở tog en klunk vin och nickade lätt: ”Den gamle mannen från Lũng Pô berättade: ’År 1886 ledde köpmännen franska krigsskepp med stora, otympliga kanoner uppför Röda floden för att ockupera Lào Cai. Deras skepp dånade längs floden, deras kanoner spydde eld in i byarna. Människor dog, bufflar omkom, hus brann ner… Hmong-folket, särskilt de från Thào-klanen, tillsammans med andra klaner, Dao, Giáy… förenade sina krafter för att slå tillbaka mot köpmännen och fransmännen.’”
Lung Po-skogen och dess bäckar, som dagligen försåg dem med grönsaker, majs och kött, anslöt sig nu till folket i kampen mot landroffer och banditer. Med hjälp av flintgevär och stenfällor kämpade folket Mong, Dao, Giay och Ha Nhi tillbaka mot de franska inkräktarna. I sin första strid överföll byborna de franska trupperna vid Trinh Tuong och förintade dem. Den platsen har fortfarande Tay-vattenfallet idag. De var säkra ett tag, men sedan återvände inkräktarna. Åtta år senare, vid Lung Po, överföll folket i Lung Po en fransk arméenhet i ett bakhåll och slog dem på flykten.
Berättelsen om den gamle mannen Thào Mí Lở är början på den heroiska traditionen att bekämpa inkräktare och försvara gränsen till denna historiska plats. Detta ledde till att de strider som utkämpats av otaliga gränsvakter som skyddade fosterlandets heliga gränser genom historien fortsatte. I synnerhet har denna plats blivit ett minnesmärke över uppoffringarna av gränsvakter och människor från etniska minoriteter i kampen mot invasionsstyrkorna för att skydda fosterlandets gräns i februari 1979.
Berättelsen om uppoffringarna och förlusterna av soldater och civila längs den norra gränsen är lika oändlig som resan uppför Röda floden från Lung Po, skiljelinjen mellan Vietnam och Kina i Bat Xat, Lao Cai, och lämnar både talaren och lyssnaren djupt rörda. På minnesplaketten vid gränsbevakningsposten A Mu Sung, precis där Röda floden rinner in i vietnamesiskt territorium, är namnen på 30 soldater som dog i gränsförsvarsstriden den 18 februari 1979 fortfarande inskrivna.
De fladdrande röda rökelsepinnarna i den tidiga morgondimman vid den nya utpostens minnesplats liknade röda ögon och påminde de som kommer efter om den modiga och resoluta andan att attackera fienden till sista andetag. Inskriptionen på minnesplaketten bekräftar återigen den heliga gränsens orubbliga suveränitet.
Lung Po - ett landmärke för stolthet och kärlek till hemlandet.
"Under det gyllene stjärnljuset vid gränsen"
Stone är också medborgare i mitt land.
När kvällen faller kryper dimma över den klippiga ytan.
Som en vattenreservoar som svettas ymnigt
Både klipporna och människorna är majestätiska..."
Do Trung Lais dikter skildrar inte bara de svårigheter som gränssoldaterna och civila i allmänhet, och Dong Van i synnerhet, mötte, utan uttrycker också en djup kärlek till hemlandet som är inbäddat i detta land Lung Po. Lung Po är inte bara ett landmärke där Röda floden rinner ut i Vietnam, utan också en plats som bevarar gränsregionens tysta historia, en plats som firar uppoffringarna av gränssoldaterna och civila som kämpade och stupade för att skydda hemlandet.
För att fira detta, vid milstolpe nummer 92 vid foten av Dragon Mountain i byn Lung Po, den 26 mars 2016, påbörjades byggnationen av Lung Po-flaggstången, 41 meter hög, med en huvuddel på 31,34 meter, som bär symbolen för "Indokinas tak" på den legendariska Phanxipang-toppen. Byggnationen påbörjades på en 2 100 m² stor tomt, med Lao Cai Provincial Youth Union som investerare. Byggnaden slutfördes den 16 december 2017.
Genom att klättra uppför de 125 spiraltrappstegen längs flaggstångens 9,57 meter långa längd når du toppen där den 25 m² stora röda flaggan med en gul stjärna , som symboliserar de 25 etniska grupperna som bor i Lao Cai-provinsen, stolt vajar i gränsbrisen.
Patrullerar och skyddar gränsmarkör nummer 92.
Den nationella flaggstången vid Lung Po påminner oss återigen om de heroiska gärningar och orubbliga uppoffringar som soldaterna och civila gjort sig skyldiga till, vilka har hållit detta gränsområde fredligt, och är en symbol för nationell stolthet. Från toppen av flaggstången, med blickarna långt borta mot de röda nyanserna av Röda floden som rinner nedanför, och den vidsträckta gröna vidden där floden möts är beströdd med oändliga fält av majs, bananer och kassava... väcker stränderna en djup resonans i våra hjärtan när vi förstår att de gröna och röda färgerna på varje centimeter av land, varje gren och grässtrå här är befläckade med blodet från otaliga människor som modigt försvarade landet och skyddade nationens gränser. Flaggan, som stolt vajar i solen och vinden, bekräftar att oavsett kostnaden kommer den nationella gränsen alltid att förbli stark.
Nu, när kriget sedan länge är över, och Röda floden som rinner från sitt sammanflöde till vietnamesiskt territorium fortfarande stiger med tidvattnet, skyddas fosterlandets suveränitet av folkets orubbliga stöd. Även det är en mycket, mycket lång historia. Efter krigets slut var människornas svårigheter, lidande och elände här lika talrika som löven i skogen, så många att det är omöjligt att minnas dem alla.
Området är hemvist för fem etniska grupper – Hmong, Dao, Tay, Nung och Kinh – som delar en tradition av svedjebruk och skogsbruk. När striderna tog slut började dessa människors liv praktiskt taget om från början: inget vatten, inga vägar, ingen elektricitet, inga skolor, inga kliniker; och så fanns det de oexploderade bomberna och minorna som fanns kvar från kriget...
Alla dessa svårigheter övervanns gradvis tack vare gränsvakternas skickliga, sammansvetsade och engagerade insatser – som ledde olika rörelser och uppmuntrade folket att lyssna och förstå – och banade väg. Idag har många nya initiativ och effektiva ekonomiska modeller hjälpt människorna att förbättra sina liv, säkerställt att de har tillräckligt att äta och ha kläder på sig, och i slutändan uppnått välstånd. Nu har elektricitet, vägar, skolor och hälsostationer nått gränsen till Lung Po, och människornas liv är mer välmående och hinner gradvis ikapp byarna i låglandet.
Från Lung Po flyter Röda floden majestätiskt nedströms. Längs dess lopp har det vietnamesiska folkets okuvliga anda förts vidare genom generationer. Röda floden fortsätter att flyta dag och natt från Lung Po in i nationens hjärta, sträcker sig 517 kilometer och är känd under 10 olika namn beroende på den lokala dialekten och kulturen i det land den rinner igenom.
Den del som rinner från Lung Po till Viet Tri, där den möter Lo-floden, har ett mycket poetiskt namn: Thao-floden; från Viet Tri, där flodernas sammanflöde, mot Hanoi, kallas den Nhi Ha (eller Nhi Ha enligt det lokala uttalet). Sedan flyter Röda floden sakta nedströms och skapar hela den lysande Röda flodcivilisationen med sitt vidsträckta, bördiga delta innan den mynnar ut i havet vid Ba Lat-mynningen. Oavsett namn börjar floden vid Lung Po och bär Lung Pos prägel, den patriotiska traditionen vid den punkt där den når vietnamesiskt territorium, en tradition som har förblivit oförändrad i årtusenden.
Ly Ta May
Källa
Kommentar (0)