Lung Po-vinden blåser längs Röda floden

Jag kan inte minnas hur många gånger jag har knäböjt och kramat den där gränsmarkeringen med nummer 92. Jag kan inte förklara vilken magi den där markören har som gör att jag mår illa varje gång jag ser den.

Utan att tvinga fram det var det naturligt, jag höll fast vid den sedan första gången vi träffades, när milstolpen just var byggd av betong, torr, fyrkantig, inte mycket annorlunda än kilometermarkeringarna längs riksvägen. Vid den tiden låg "92" mitt i ett tätt vassområde, för att komma ner var jag tvungen att dela vassen, vada genom vildvuxet gräs, och vasslöven skar över mitt ansikte innan jag kunde se den.

Milstolpe 92 - där Röda floden rinner ut i Vietnam.

Första gången jag såg "92" var när min gränsvaktsvän körde sin kinesiska motorcykel för att hälsa mig och bar mig längs leden, svängde ner till gränsmarkören och skrattade föraktfullt: "En Mu Sung gränsbevakningsstation förvaltar en 27 km lång gräns, med fyra gränsmarkörer, numrerade från 90 till 94. Gränsmarkör 92 är där Röda floden "hoppar" in i Vietnam." Jag tittade upp på honom. Ordet "hoppa" han just sa lät konstigt, roligt och gripande. Punkten där Röda floden "hoppar" – den första punkten där Röda floden rinner in i Vietnam – heter Lung Po, belägen i kommunen A Mu Sung, Bat Xat-distriktet, Lao Cai -provinsen. Det är den nordligaste punkten i Bat Xat-distriktet, under ledning av A Mu Sung gränsbevakningsstation.

Medan jag vandrade och pratade med byborna fick jag veta att Lung Po – det gamla vietnamesiska namnet Long Bo – är en bäck som är en liten gren av Thao-floden, som har sitt ursprung i bergskedjan som gränsar mellan Vietnam och Kina i den norra delen av kommunen Nam Xe, distriktet Phong Tho, provinsen Lai Chau . Källbäcken rinner sydost till slutet av kommunen Nam Xe. När den når kommunen Y Ty, distriktet Bat Xat, provinsen Lao Cai, vänder den åt nordost och rinner till byn Lung Po, kommunen A Mu Sung. På det lokala språket kallas den för Big Dragon Hill, vilket också betyder drakhuvud. Bäcken slingrar sig runt kullen som ett drakhuvud och rinner ut i korsningen mellan byn Lung Po.

Vid den tiden mötte den Nguyen Giang-floden (som det kinesiska namnet heter) som flödar in i Vietnam under namnet Röda floden och delade vattendelaren mellan Vietnam och Kina vid den 92:a milstolpen. Det var också den första punkten där Röda floden "doppade" in i vietnamesisk mark, vilket min gränsvaktsvän introducerade. Härifrån flyter Röda floden outtröttligt över vietnamesisk mark, genom palmskogar och tekullar i mitten av Vietnam, och bär sedan med sig alluvium för att skapa ett bördigt delta med den lysande Röda flodcivilisationen som förknippats med många upp- och nedgångar i nationens historia.

Och sedan, inte den nordligaste punkten som Lung Cu - Ha Giang , inte den västligaste punkten som A Pa Chai - Dien Bien, inte platsen att rita den S-formade kartan över Vietnam i Tra Co - Mong Cai - Quang Ninh, Lung Po med milstolpe nummer 92 lämnar ett djupt intryck i varje vietnames hjärta eftersom det inte bara är punkten som markerar var Cai-floden - Röda floden rinner ut i Vietnam utan också själen, platsen att bevara de tysta historiesidorna om ursprunget, om välståndet, blodet och benen hos många generationer av vietnameser i gränsområdet.

Lung Po-vinden blåser längs Röda floden

Där Röda floden möts med Lung Po-floden och rinner ut i Vietnam.

Med dessa vibrationer klättrandes tyst upp till toppen av Drakberget, blickandes nedströms längs Röda flodens flöde, fyllde de låga, karga byarna intill de gröna risfälten som överlappade varandra mina ögon. Vinden bar med sig doften av jorden, doften av skogen fyllde mina lungor, jag kände mig plötsligt rörd. Kanske färgen på vattnet där Röda floden "störtade" ner i det vietnamesiska landet, där flodvattnet hade två färger: rödbrunt och blått, som ett obegränsat tecken på helig sammanhållning, en beteckning men också en integration och utveckling i detta avlägsna gränsland.

Lung Po - ett historiskt minne

Berättelsen börjar vid eldstaden i den gamle mannen Thao Mi Los hus under den franska koloniala invasionen av Vietnam. Innan dess var detta bergsområde Mong-, Dao- och Giay-folkets land som levde tillsammans. Sången "Giay är låg, Mong är hög, Dao är flytande" berättar om uppdelningen av bostadsområden för varje etnisk grupp. De levde fredligt med skogen, bäcken och sina egna festivaler och säsongsbetonade helgdagar. Först när en märklig etnisk grupp dök upp: vit hy, blå ögon, långa näsor och fågelliknande röster som inte var Mong, Dao eller Giay, stördes denna Lung Po-skog och bäck.

Byäldste Thao Mi Lo tog en klunk vin och hostade: ”Lung Po-äldste sa: ”År 1886 bar köpmännen som ledde det franska krigsskeppet en tung kanon uppför Röda floden för att attackera Lao Cai. Skeppet mullrade på floden, kanonens mynning spottade eld in i byn. Människor dog, bufflar dog, hus brann... Mong-folket, av vilka de flesta var av Thao-klanen, slog sig samman med andra klaner, Dao, Giay... för att slå tillbaka mot köpmännen och fransmännen.”

Lung Po-skogen och bäcken, som försåg dem med grönsaker, majs och kött för att föda dem varje dag, anslöt sig nu till folket för att slåss mot mark- och byplundrarna. Med flintlåsgevär och stenfällor bekämpade folket Mong, Dao, Giay och Ha Nhi den långsnörade armén. I det första slaget överföll och förintade folket den franska armén vid Trinh Tuong. Den platsen, Tay-vattenfallet, finns fortfarande kvar. Efter ett tag kom de tillbaka. Åtta år senare, vid Lung Po, överföll och besegrade Lung Po-folket en fransk armé.

Berättelsen om den gamle mannen Thao Mi Lo är början på den heroiska traditionen av att strida mot inkräktare för att skydda gränsen till denna historiska plats, så att många gränsvakters strider för att skydda fäderneslandets heliga gräns genom den långa historien fortsatte, särskilt denna plats blev en plats för att minnas gränsvakternas och etniska minoriteters uppoffringar i kampen mot inkräktare för att skydda fäderneslandets gräns i februari 1979.

Berättelsen om förlusten och uppoffringen av soldater och civila längs den norra gränsen är lika oändlig som resan uppströms Röda floden från Lung Po, som delar gränsen mellan Vietnam och Kina i Bat Xat - Lao Cai, vilket får både talaren och lyssnaren att känna sig illa till mods. På stelen vid land vid gränsposten A Mu Sung, precis där Röda floden rinner ut i Vietnam, är namnen på 30 soldater som dog i kriget för att skydda gränsen den 18 februari 1979 fortfarande inristade.

De röda rökelsepinnarna som fladdrar i den tidiga morgondimman vid minnesmärket på den nya postplatsen är som röda ögon som påminner de som kommer efter om den modiga anden, fast besluten att attackera fienden till sista andetag. Inskriptionen på minnesstelen bekräftar återigen gränsens heliga och oföränderliga suveränitet.

Lung Po - en milstolpe av stolthet och kärlek till fäderneslandet

"Under de gyllene stjärnorna vid gränsen

Sten är också mitt lands folk

Eftermiddagsdaggen kryper ut på klippväggen

Som vattenvaktaren svettas

Både klippan och mannen är majestätiska...

Do Trung Lais dikter skildrar inte bara gränssoldaternas och människornas svårigheter i allmänhet, och Dong Van i synnerhet, utan uttrycker också en kärlek till fosterlandet som sänts till detta Lung Po-land. När Lung Po inte bara är en markör där Röda floden rinner ut i Vietnam utan också en plats för att bevara gränsregionens tysta historia, en plats för att hedra uppoffringarna av gränssoldaterna och människorna som kämpade och dog för att skydda fosterlandet.

För att fira detta, precis vid milstolpe nummer 92 vid foten av Dragonberget i byn Lung Po, den 26 mars 2016, påbörjades byggandet av Lung Pos flaggstång med en höjd på 41 meter, varav flaggstångens kropp är 31,34 meter, fäst vid symbolen för "Indokinas tak" på den legendariska toppen Fansipan. Byggnaden på 2 100 ^m2 påbörjades av Lao Cai Provincial Youth Union som investerare. Byggnaden färdigställdes den 16 december 2017.

Genom att klättra 125 spiralsteg genom flaggstångens 9,57 meter långa längd når du toppen av flaggstången där den 25 kvadratmeter breda röda flaggan ^med gul stjärna, som symboliserar 25 etniska bröder som bor i Lao Cai-provinsen, stolt fladdrar i gränsvinden.

Lung Po-vinden blåser längs Röda floden

Patrull för att skydda milstolpe nummer 92.

Den nationella flaggstången vid Lung Po-punkten påminner oss återigen om de heroiska bedrifter och orubbliga uppoffringar som soldaterna och civila här har gjort, vilka har hållit gränslandet fredligt, och är en symbol för nationell stolthet. Från toppen av flaggstången, blicken långt borta, följ den röda färgen på Röda floden som flyter nedanför, där den enorma gröna färgen nedanför är flodens sammanflätning av oändliga majs-, banan- och kassavafält... de två stränderna är tillräckligt för att få våra hjärtan att vibrera när vi förstår att den gröna färgen, den röda färgen i varje centimeter av land, varje trädgren, varje grässtrå här är dränkt i blodet från många människor som har stått upp barbröstade för att skydda landet, för att skydda landets territorium. Flaggan som stolt vajar i solen och vinden bekräftar att oavsett kostnaden är den nationella gränsen alltid stark.

Nu, när kriget sedan länge är slut, när Röda floden från "cho"-punkten in i Vietnams land fortfarande flyter med tidvattnet, skyddas fosterlandets suveränitet av folkets hjärtan. Det är fortfarande en mycket, mycket lång historia. Efter kriget är människornas svårigheter, lidanden och elände här lika talrika som skogens löv, så talrika att det är omöjligt att minnas dem alla.

Bostadsområdet för de fem etniska grupperna Mong, Dao, Tay, Nung och Kinh, med samma praxis av svedjebruk och exploatering av skogsprodukter, när vapnen upphörde, började människornas liv nästan med noll: inget vatten, inga vägar, ingen elektricitet, inga skolor, inga stationer; sedan fanns det bomber och minor kvar från kriget...

Alla dessa svårigheter, tack vare gränsvakternas uppfinningsrikedom, närhet till människorna och anknytning till människorna i gränsområdena – de är pionjärer inom rörelser, som får människor att se så att de kan tala och folk att lyssna – har gradvis undanröjts... Så idag har många nya saker, många effektiva ekonomiska modeller som hjälper människor att förbättra sina liv, få mat och kläder för att bli rika bekräftats. Nu har elektricitet, vägar, skolor och stationer nått Lung Po-milstolpen, människors liv har blivit välmående och har gradvis hunnit ikapp byarna nedanför.

Från Lung Po flyter Röda floden nedströms. I linje med detta flöde har nationens okuvliga tradition förts vidare genom generationer av vietnameser. Röda floden flyter fortfarande dag och natt från Lung Po in i fosterlandet med en längd på 517 km och har 10 olika namn beroende på hur varje ort kallas och kulturen i det land den rinner igenom.

Den del av floden som rinner från Lung Po till Viet Tri, där den möter Lo-floden, har ett mycket poetiskt namn: Thao-floden. Från Viet Tri, där floden möts med Hanoi, kallas den Nhi Ha (eller Nhi Ha enligt det lokala uttalet) och sedan flyter Röda floden sakta nedströms och skapar hela den lysande Röda flodcivilisationen med vidsträckta bördiga deltan innan den rinner ut i havet vid Ba Lat-mynningen. Oavsett namn börjar flödet från Lung Po, Lung Pos kännetecken, den patriotiska traditionen, där det "störter" ner i det vietnamesiska landet, oförändrat i tusentals år.

Ly Ta May

Källa