"Att ta in" folkmusik i festivalen…

(VHQN) - Folkmusik från Quang Nam-provinsen slår rot i det dagliga livet och förfinas, väljs ut och införlivas i festivaler. Därför blir sångerna och danserna – folkets känslomässiga kärna – en oskiljaktig del av festivalerna och förs vidare genom generationer, med sin egen unika vitalitet…

Gongar och trummor från byn Gừng (Đông Giang) vid en kulturfestival för etniska minoriteter i bergsregionen Quảng Nam . Foto: HXH

När gongar och trummor lär sig att kalla på varandra

”Gongar och trummor ropar till varandra och svarar på varandra i alternerande enkla och dubbla slag, sedan reser sig hela gongensemblen i harmoni. I denna harmoni kan vi tydligt höra Chơ-Gơr-trummorna ibland slå i kör.” En mångårig tjänsteman i det tidigare Hiên-distriktet förklarade en gång de ”rikliga ljuden” från Cơ Tu-folkets gongensemble, och detta återberättades av musikern Thái Nghĩa i sin forskning om Cơ Tu gongkonst som publicerades 2001. ”Det är gongen som signalerar att byn går in i en stor och glädjefylld festival”, tillade tjänstemannen från det tidigare Hiên-distriktet.

"En storslagen och glädjefylld festival" – det är festivalen med buffeloffer. Men om orkestern saknar det djupa, resonanta ljudet från gonggongarna, då är det en mindre festival, med bara fläsk men inget buffeloffer… "Varje typ av gong har sin egen unika röst, och gongframträdanden visar tydligt organisation och uttrycker gemensam symbolik", avslutar musikern Thai Nghia.

För att fullt ut förstå gongarnas ljud började musikern Thai Nghia samla gongmusik och folksånger i västra Quang Nam-provinsen 1979. Genom kontakt med hantverkare, noggrann notation och verifiering insåg musikern Thai Nghia gongarnas egenskaper, drag och koppling till Co Tu-folkets liv.

”Varje år organiserar Co Tu-folket många festivaler. Och om varje festival motsvarar en cykel av jordbruksproduktion på fälten, måste varje ritual under festivalen också ha regler för gong- och trumsensembler som är lämpliga för dessa ritualer”, observerade musikern Thai Nghia. Till exempel, under buffelfesten måste hantverkarna följa fem ritualer när de spelar på gonggongar och trummor…

Tro inte att ljudet av gongar och trummor är själlöst i den vidsträckta skogen. Bybornas känslor öses in i dem; även de långt borta kan känna det, som det harmoniska gong- och trumspelet under en "stor och glädjefylld festival". Tâng tung da dá, dansen att offra till himlen, är liknande. Forskaren Hoàng Hương Việt observerade en gång att mitt i den rytmiska gong- och trummusiken framför byns samlingshus bredde Cơ Tu-flickorna ut sina bara armar och uttryckte sitt stöd åt alla håll, medan deras fötter stadigt planterade på marken. Orubbliga, som ordet "pếc" (jag själv, min egen) på Cơ Tu-språket. Detta berg, detta land, är mitt…

Den traditionella dansen "Ba Trao" uppfördes under festivalen "Quang Nam - Heritage Journey" längs Hoai-floden i Hoi An. Foto: HXH

Livets rytm "manar" till musikens rytm.

På kustsidan blir kopplingarna mellan folkmusik och traditionella festivaler i Quang Nam-provinsen ännu tydligare.

Dr. Nguyen Van Manh ( Hue University of Education) drog en gång slutsatsen att de traditionella festivalerna för det vietnamesiska folket i Quang Nam upprätthåller unika former av folklitteratur, scenkonst och bildkonst. De är ännu mer unika när man inser att detta är en kulturell region där olika miljölandskapselement (skogar, berg, slätter, floder och hav) möts och integreras (vietnamesiska, kinesiska, Cham- och västerländska influenser).

Han listade att det i de traditionella festivalerna för det vietnamesiska folket i Quang Nam, förutom religiösa ritualer, finns minst sju grupper av folklekar och festligheter. Bland dem finns välkända former av folkmusik som Ba Trao-sång (fiskefestival, valdyrkan), Sac Bua-sång (Tet-festivalen), Bai Choi (populärt vid Tet-festivaler och bergsöppningsceremonier), Tuong (Ba Thu Bon-festivalen, bergsöppningsceremoni)...

För mer än 10 år sedan fick jag möjlighet att höra musikern Xa Van Hung berätta historien om sin mångåriga strävan att transkribera partituret till "Kéo neo nhịp lơi" och översätta det 62-sidiga Han-Nom-manuskriptet till den traditionella vietnamesiska operan "Long thần bả trạo ca". När dirigenten och musikern för tre traditionella vietnamesiska operatrupper i Thang Binh och Hoi An berättade om sin resa med att samla in och översätta manuskriptet till "Long thần bả trạo ca", drog han följande slutsats: Traditionell vietnamesisk opera är inte bara en form av folkunderhållning, utan en andlig och religiös aktivitet för fiskare...

Enligt musikern Xa Van Hungs analys har de traditionella folksångerna "ba trao" som för närvarande cirkulerar i Quang Nam vanligtvis tre grundläggande delar: att sätta segel och kasta nät; att båten stöter på problem till sjöss och söker hjälp från gudomen; och att lovprisa den välvilliga gudomen som alltid skyddar och välsignar folket. När vi läser dem igen inser vi att berättelserna om livet på vattnet verkar ha blivit perfekt "kopierade" till sångerna och danserna, vilket skapar pjäser och berättelser för fiskefestivalerna och ceremonierna som hedrar gudomen.

Ur ett musikaliskt perspektiv kombinerar Bả Trạo-dansen buddhistiska munkars sångstil, berättarstilen i traditionell opera och element från folksånger i Quảng-stil, Bài Chòi-sånger, begravningssånger och båtkapplöpningssånger, samt poesirecitationer i Huế-stil. Professor Trần Quốc Vượng erbjöd en gång ett annat, mycket intressant perspektiv: Bả Trạo-dansen har egenskaperna hos en mandala-ritual i buddhistiska ceremonier, eftersom dess böner innehåller en upphöjd och djup humanitär anda som omfattar alla tio kategorier av varelser. Inte bara Bả Trạo, utan även Sắc Bùa-sång, Bài Chòi och traditionell opera, blandar och "driver" livets rytmer utanför hemmet rytmerna i musiken, vilket kulminerar i en festival.

I bergen, om gonggongarna och trummorna från Chơ-Gơr-festivalen ropar till varandra och låter besökare på avstånd veta att en stor festival (buffeloffer) äger rum, så flätas även bekanta melodier samman i kustregionen för att bilda en festival. Precis som i texten till Thuận Yếns sång "Aspiration", en musiker från Quảng-provinsen, "Skickar kärlek till landet / ger grenar fulla av frukt...", när folkmusik införlivas i en festival, får samhället ljuden och nyanserna av den lokala kulturen från det dagliga livet.

Källa: https://baoquangnam.vn/gui-am-nhac-dan-gian-vao-le-hoi-3153958.html