Kärlekssånger - Skönheten hos de etniska grupperna Tay och Nung

Cao Bang har 8 etniska grupper som lever tillsammans, såsom: Tay, Nung, Mong, Dao, Kinh, Lo Lo, San Chi, Hoa... Varje etnisk grupp har sin egen unika kultur, vilket skapar en färgglad blomsterskog. Naturen har skapat ett vackert landskap i Cao Bang som är både majestätiskt och poetiskt och fängslande för människor. Det charmiga landet är källan till fängslande folksånger, uppriktiga och fulla av tillgivenhet.

Kärlekssång från den etniska gruppen Nung An. Foto: Dokument.

De etniska grupperna Tay och Nung är i grunden lika i språk, texter och folksånger som sli, luon, nang oi, phong slu... och har även liknande idiom och ordspråk, och av en anledning, när jag var ung, såg jag också unga män och kvinnor från de två etniska grupperna interagera och lära sig sjunga kärlekssånger med varandra. Kärlekssånger framförs inte bara under fritiden med jordbruk, utan också under helgdagar, nyår, när man går ut på åkrarna, går till marknaden och bröllop för att gratulera familjen till att välkomna den nya bruden och önska det unga paret hundra år av lycka.

Samtidigt, för att bevara och främja kulturella värden, organiserar avdelningar, avdelningar och orter ofta folksångstävlingar – kärlekssånger – och bidrar därmed till att främja de kulturella, konstnärliga och patriotiska förespråksrörelserna på alla nivåer och grenar, och främjar styrkan i det stora solidaritetsblocket av etniska grupper i området. När jag sätter mig ner för att skriva den här artikeln, ekar någonstans fortfarande min tidigare elevs sång, som var en bearbetning av läraren Hoang Thi Khuyens dikt:

"Jag inbjuder dig att komma till Cao Bang,

Att se blommor på bergstoppen.

Fördjupa dig i den avlägsna folksången,

Hon dröjde sig kvar och väntade på att han skulle komma hem.

Kanske kommer jag aldrig att glömma när jag under tysta nätter, eller marknadsdagar, ute på fälten... hörde brödernas och systrarnas luon nang oi (luon nang oi) och sli (sli) sjunga. Varje gång på det sättet mumlade och viskade min mamma: "Det kommer en annan pojke från en annan by för att flirta med flickorna i vår by", sedan lyssnade min mamma på varje sång och kommenterade: "Den här pojken talar väl, klokt och djupt". När min mamma var ung var hon känd för att sjunga luon väl, många älskade henne, så många kvinnor kom ofta för att fråga henne om råd. Vid den tiden var jag ungefär 10 år gammal och förstod inte meningen med sången, men jag var nyfiken och tyckte att den var intressant, så jag sprang ofta till där sången spelades för att se vilka män och kvinnor som lärde känna varandra. I det svaga månskenet satt några kvinnor på golvet och sjöng lugnt, några män satt på gatan och sjöng högt, deras ljuva, passionerade röster förmedlade pojkarnas och flickornas kärlek och längtan.

En gång, när jag var på väg tillbaka från Nam Nhung-marknaden via Keo Yen, var jag också uppslukad av sången från "co" (bröder) och "che" (systrar) som återvände från marknaden. Deras sång ekade i bergen och skogarna och dröjde sig kvar i mina fotsteg när de skildes åt för att återvända till sina byar. En gång undrade jag när jag inte kunde förstå en mans sång: "Fälten är gröna och frodiga, har någon delat ut frukt än?", och senare, när jag växte upp, förstod jag att det var ett sätt att ställa frågor när de lärde känna varandra genom sången.

Det fina med Tay- och Nung-folkets kärlekssånger i Cao Bang är att de oavsett tillfälle kan sjunga på kvällen när unga män går till byn för att hitta flickor att lära känna, eller på bröllop, festivaler, marknadsdagar eller inflyttningsfester... Närhelst det finns ett tillfälle där det finns unga män och kvinnor, sjungs sångerna. Uppträdandeutrymmet är också mycket rikt, inte fast på någon plats, de kan sjunga när de går ut på fälten; sjunga på kullen; sjunga när de säger adjö till varandra; sjunga vid elden; sjunga på verandan, på golvet....

Att sjunga kärlekssånger handlar inte om sånger som redan är tillgängliga eller förberedda, utan om att utifrån sammanhanget, utifrån den andra personens ord, utifrån känslor hitta lämpliga ord. Eftersom responsen är omedelbar kräver det att både män och kvinnor reagerar flexibelt och har ett sätt att leda berättelsen för att skapa en respons mellan män och kvinnor. Genom texten och responsen förstår de varandra, vet de vilken typ av person den andra personen är?

Kärlekssångerna från de etniska grupperna Tay och Nung liknar Quan Hos sångstil, även låglandsfolkets kärlekssånger använder många metaforer, jämförelser och liknelser... Ofta jämför de med föremål, landskap, husdjur och till och med bergsfolkets koncept. Texterna uttrycker graden av tillgivenhet, uppfinningsrikedomen i att hitta orden är djupare, vilket gör den andra personens hjärta fängslat, oförmögen att lämna, så ju senare natten är, desto mer passionerad sången är, desto mer kärlek absorberas i den ljuva rösten. Många par blir man och hustru genom kärlekssånger.

"Kroppen är ibland salt och ibland drömsk"

Det enda bladet har en filt och en filt.

Den gamle mannen var mycket svag.

Den gamle mannen fortsatte att säga "Det kommer att gå bra för mig"

Pandemisk:

Du är som plommonblomma, aprikosblomma

Kärleken är inte en vandrande fjäril

Älska varandra som en skål med vatten som trycks fram

Älska varandra som fiskar som rusar i den långa floden.

Vanligtvis sjunger Nung-folket kärlekssånger med luon- och sli-melodier oftare, medan Tay-folket sjunger luon- och nang oi-melodier, och sällan sjunger sli. Även om melodierna i sli-, luon- och nang oi-melodier är olika, och varje genre har ett annat sätt att sjunga, har de alla gemensamt mildheten, att sjunga som från hjärtat, mycket själsfullt och lätt når lyssnarnas hjärtan.

Tay- och Nung-folket i den östra regionen har ett något annorlunda sätt att sjunga kärlekssånger än andra regioner. Även om sli- och luon-tonerna är nästan desamma, börjar texterna mellan män och kvinnor alltid med meningen: "Em oi tren troi co may vang..." eller "Anh oi tren troi co may hong" och sedan börjar följande meningar uttrycka deras känslor. I Tay- och Nung-folkets kärlekssånger talar pojken alltid först, tar initiativet att inleda samtalet och föreslår att flickan fortsätter.

Inledningen är den unge mannens frieri i ett utrymme från byn till marknaden i starkt solljus, som om han också jublade med den unge mannen när han såg en vacker flicka, prydligt klädd för att gå till marknaden. Förr i tiden gick pojkar och flickor till marknaden inte bara för att handla utan också som en möjlighet för pojkar och flickor att träffa varandra, spela flöjt, sjunga sli och lära känna varandra. Den unge mannen i den här sången gav flickan uppriktiga komplimanger, visade pojkens respekt för flickan och uttryckte också sin beundran för henne, så han vann hennes hjärta redan från början eftersom det är det lyckligaste som finns att bli hyllad som en vacker och hårt arbetande flicka.

Flickans avsikt var att hon redan gillade pojken, så hon lät honom veta att hon inte var gift än, tillsammans med ett skämt men med avsikt att öppna vägen för pojken att komma till henne. Pojken var också väldigt smart när han lät flickan veta att han inte var gift, å ena sidan berättade han om sin situation för att väcka hennes sympati. Texten till kärlekssången påminner oss om folkvisan "Jag har ingen fru än, min mamma har inte sytt ihop än". Pojken i folkvisan liknar pojken i denna kärlekssång, men pojken i den här sången befinner sig i en mer ynklig situation eftersom han är föräldralös och bor ensam. Det fina här är att han inte säger att han älskar flickan direkt, utan ber flickan att vara en äktenskapsmakare. Detta sätt att fråga är både fint och smart, å ena sidan för att fråga flickans avsikt, å andra sidan, så att om flickan inte har känslor för honom, kommer hon inte att bli sårad.

Genom kärlekssången kan vi se den rika själen och de djupa känslorna hos Tay- och Nung-folket i Cao Bang i synnerhet och det vietnamesiska folket i allmänhet. Texterna är subtila och förebyggande för att pröva den andra personens hjärtan, vilket också är ett mycket välbekant sätt att uttrycka kärlek hos de gamla vietnameserna. Dessutom kan vi också se djärvheten, våghalsigheten att uttrycka känslor och flickans smarthet att vägleda pojken att övervinna sitt mindervärdeskomplex och sin blyghet för att uttrycka sina känslor för flickan.

Den sista texten är både en kärleksbekännelse, en helig ed och även många pars önskan om lycka. Svarstexterna skapar en respons, som om de två leder varandra i samma riktning, den ena personen hittar ett sätt att öppna vägen för den andra att uttrycka sina känslor så att de får ett lyckligt slut. Kärlekssångerna är alltid de sånger med de vackraste och bästa betydelserna, men kärlek har inte alltid ett lyckligt slut. Det finns många anledningar till varför pojkar och flickor inte kan komma samman, de har missat sin tid och bär sedan på en kvardröjande smärta med plågan av att inte kunna välja.

Även om många år har gått, även om samhället har förändrats med behoven av att njuta av musik såväl som sättet att uttrycka känslor hos den unga generationen som verkligen har integrerat sig med världen, någonstans på fester eller på scen, genljuder fortfarande sången av sli och hat luong, fortfarande söt och själsfull.

När jag skriver här minns jag när Pham Long, föreläsare vid litteraturinstitutionen vid Thai Nguyen University of Education, satte sin fot i Cao Bang och skrev: "Någons röst är så passionerad i dalen/Som om han av misstag ger ett avskedshälsning".

Flöjtens ljud tycks hålla fast vid turisternas fotsteg när de kommer till Cao Bang, för att sedan fördjupa sig i kärlekssången från en Tay- och Nung-flickor och glömma om de ska eller kommer "Glöm plötsligt om jag ska eller kommer/För Cao Bang finns alltid kvar i mitt hjärta".

Jag tror att lärarens känslor talar för många människor när de kommer till Cao Bang, där det finns passionerade kärlekssånger. Och jag tror också att läraren måste ha blivit förbluffad av den högljudda sångrösten från en Cao Bang-flicka från dalen som rörde den gamle lärarens känslor och förde honom tillbaka till tjugoårsåldern. Sångrösten och texterna är en persons själ, en enkel men meningsfull egenskap; mycket tillgiven, subtil men inte mindre djärv.

Tidningen Hoang Hien/Cao Bang

Källa: https://baophutho.vn/hat-giao-duyen-net-dep-cua-dan-toc-tay-nung-221264.htm