"Folkets bokhandel" - fyra stora bokstäver stack alltid framträdande i stadsdelars och städers centrum... det var dit vi gymnasieelever under subventionstiden ofta gick. I Nha Trang låg Folkets bokhandel (som tillhörde det statligt ägda bokförlaget Phu Khanh) i ett framträdande hörn vid den livliga korsningen mellan gatorna Thong Nhat - Phan Boi Chau och Phuong Cau - Sinh Trung.
Min vän Binh Li och jag (envisa i allt utom besatta av böcker) hängde ofta där och läste "i smyg" i timmar utan att köpa något (eftersom vi inte hade pengar). Eftersom jag kände att vi störde bokhandlaren för mycket föreslog jag: "Låt oss bara komma en gång i veckan, det är pinsamt att fortsätta komma utan att köpa något..." Oväntat avfärdade han det: "Generad? Damen vet att vi bara är här för att läsa... i smyg, så hon tycker synd om oss och låter oss läsa. Annars skulle hon ha sparkat ut oss för länge sedan."
 |
| Detta brukade vara Folkets bokhandel. Foto: VX |
På den tiden hade många familjers vardagsrum vanligtvis bokhyllor eller bokhyllor. I tjänstemäns hem fanns många politiska böcker, i intellektuellas hem många specialböcker och i lärarhem många läroböcker… Vare sig det berodde på att så många älskade böcker eller att böcker bara såldes i statliga butiker, var Folkets bokhandel så trångt att få brydde sig om skolbarnen som vandrade omkring och läste böcker där.
Binh Li och jag besökte bokhandlar så ofta att vi kunde titlarna utantill: från tjocka kompletta verk till tunna diktsamlingar, från böcker om politisk teori till böcker om risodling och grisuppfödningstekniker… Det var här vi tömde våra besparingar som samlats under många månader för att köpa de första utgåvorna av antologier av Xuan Dieu, The Lu, Che Lan Vien… Att vända blad, doftande av bläck, och stöta på romantiska dikter från förkrigstiden som tryckts för första gången efter 1975 (innan dess hade vi bara hört äldre läsa dem eller sett dem kopieras i anteckningsböcker), kändes som en gåva från himlen.
Förutom Folkets bokhandel såldes böcker i Nha Trang på den tiden även i bokstånden i General Department Store, på andra våningen på Dam Tron-marknaden. Ibland kunde man också hitta billigare böcker i bokstånden i kultur- och utställningscentret 2-4 (nuvarande barnhusets område vid sexvägskorsningen) under mässor och utställningar. Men den mest imponerande var den tvåvånings bokhandeln med främmande språk och sina glänsande glasfönster som ligger i korsningen mellan Thong Nhat- och Quang Trung-gatorna.
Böckerna här trycktes alla i Sovjetunionen, med glansigt vitt papper, skarp text och livfulla, färgglada illustrationer. Framför allt var omslagen inbundna, ofta inslagna i ett lyxigt, glänsande yttre lager. Tyvärr var de alla på ryska. Vi hade precis börjat lära oss ryska i början av tionde klass, kunde knappt några ord, och kunde bara stirra förvånat. "Herregud, hur många människor i hela den här staden är ens tillräckligt skickliga för att läsa ryska böcker? Varför importera så många?" sa Bình Lì. Men en dag, oväntat, tog han hem en hel hög med inbundna böcker från den främmande språkbokhandeln. "De är så billiga, mannen. Jag har kommit på ett sätt att använda dem", sa han, och sedan visade han mig hur man bänder upp sidorna, tar pärmarna och använder dem för att göra anteckningsböcker. På den tiden hade anteckningsböcker för elever inte pärmar som de har nu; de var bara linjerade anteckningsböcker som eleverna kunde sy ihop. Bình Lìs "innovation" kopierades av många av oss.
 |
| Begagnade böcker från den utländska språkbokhandeln i Nha Trang. |
Sedan, oväntat, importerade den främmande språkbokhandeln ett stort antal vietnamesiska böcker tryckta i Sovjetunionen. Det var något ofattbart, något man bara kunde drömma om att köpa här: Pusjkins prosantologi, Leo Tolstojs utvalda berättelser, Michail Sjolokhovs Jungfruliga jord (2 volymer), Anattoli Ivanovs Det eviga kallet (2 volymer) ... Dessa böcker publicerades av Rainbow Publishing House och Progress Publishing House (i Moskva) som en del av ett hjälpprogram till Vietnam, vilket var anledningen till att de såldes till så låga priser. Under de åren översattes inte böcker från andra länder i någon större utsträckning, så dessa berömda rysk-sovjetiska verk gav näring åt en kärlek till litteratur under en tid.
Den dagen jag åkte till universitetet hämtade Binh Li mödosamt flera tunga, inbundna anteckningsböcker som han hade "gjort" av ryska böcker och fnissade: "Hej vännen, ta med dig dessa för att producera några... antologier." Dessa "antologier" av Binh Li, tillsammans med några böcker från den främmande språkbokhandeln, följde mig under hela mina studentår. Senare, när jag arbetade på många platser i södra centrala Vietnam och det centrala höglandet, försvann de gamla böckerna gradvis, jag kan inte komma ihåg vart de alla tog vägen. Några lämnades kvar på ett pensionat efter en resa, några lånades och glömdes bort... Efter nästan 40 år återstår bara boken "En hård barndom" som Binh Li gav mig och de två volymerna av "Mitt Dagestan", som jag ofta läste under många långa år.
När det gäller Binh Li, efter att hans dröm om att studera vid Polytekniska universitetet krossades, tillbringade han många år inom byggbranschen, vandrande runt i den sydöstra regionen, innan han blev en framgångsrik affärsman i Saigon. Varje gång han återvände till Nha Trang, innan han tog några drinkar med vänner, bad Binh Li mig ofta att köra honom runt till bekanta platser. Vi mindes hur livet hade förändrats. Vi mindes början på marknadsekonomin, när förlag dök upp överallt, böcker och tidningar såldes överallt, och Folkets bokhandel gradvis förlorade sin roll och så småningom gav upp sina främsta lägen till andra butiker... Den en gång magnifika Folkets bokhandel i Nha Trang är nu ganska gammal och förfallen, och har som tur är fortfarande behållit en liten disk från Ponagar bokhandel. Bokhandeln för främmande språk verkar ha blivit en lanthandel under lång tid, innan den blev den Lotteria fried chicken-restaurang den är idag.
”Åh, ’En hård barndom’!” – utbrast Binh Li, men nämnde också titeln på Iamin Muxtaphins bok. Den berättelsen berättar om en pojke som heter Iamin i en avlägsen by i utkanten av taigan i Sibirien, men den påminner mig och Binh Li så tydligt om våra gymnasieår i Nha Trang, när vi saknade böcker och resurser.
Nguyen Vinh Xuong
Källa
Kommentar (0)