1. Jag minns en drinkstund hemma hos Ms. Ba Sac (kommunen Duy Phu, distriktet Duy Xuyen). När jag frågade om ritualerna för att dyrka de lokala jordandarna, sa herr Hai Choi – en släkting till Ms. Ba Sac – att de ber som på andra platser, och att de måste be till Min Sons andar, eftersom de bor i det forntida Cham-landet och inte kan klara sig utan dem.
My Son-helgedomen ligger bara några steg från Ms. Ba Sacs hus.
När jag hörde det kom jag plötsligt ihåg en annan kväll med dryck i An Luong (Duy Hai). Min väns pappa från gymnasiet sa att när man ber ska man säga "Gudinna... hjälp mig, snälla hjälp mig." Enligt forskaren Nguyen Boi Lien fanns det en gång Hai Pho på den här platsen - en handelshamn framför Hoi An, som var äldre än Hoi An. Senare arkeologiska utgrävningar avslöjade enorma ankare. Cham-reliker finns i överflöd här.
Just nu sitter jag med professor Doan Ngoc An hemma hos honom. När jag gick i skolan var han biträdande rektor på Duy Xuyen High School. Vi blev förvånade över att få undervisning av honom, för den dagen var historieklassen tom och klassrummet var lika högljutt som en marknad (det fanns en marknad precis bredvid det som nu är Sao Nam-skolan).
Professorn gick förbi, stannade till och började omedelbart föreläsa om Pariskonferensen. Jag minns kort hur han förklarade varför konferensen hölls med runda bord istället för fyrkantiga bord. Det är en ganska ovanlig undervisningsstil, en som inte uppehåller sig vid långa, omständliga teorier.
Jag sökte upp professorn inte bara för att jag trodde att han hade gedigen kunskap om historia och geografi, utan också för att han var medförfattare till boken "Duy Xuyen - Landet och folket", som publicerades 2016 och gavs ut på nytt 2020.
Läraren sa: ”Observera att Quang Nam är en smältdegel, eftersom människor från Thanh Hoa, Nghe An och Cham alla bor i samma område. Att säga att Duy Xuyen är influerad av Champa är definitivt inte fel, eftersom där finns Min Son, och du behöver inte ens gå till Min Son; vårt folk har för sed att säga 'Barnmorska' och tillbe i hennes tempel! Varför 'Fru' och inte 'Herr'?”
Förutom den buddhistiska aspekten och dyrkan av Quan Thế Âm (Guan Yin) är det viktigt att notera att hon är matriarkal och Cham. En blandning av blodslinjer är oundviklig. För att inte tala om den östra regionen, där det fanns Minh Hương (Minh Hương) flyktingar som migrerade och blandades med henne.
2. Berättelsen om Champa i Duy Xuyen är välskriven. Men jag vill utforska en annan aspekt: Landet formar människor, så hur skiljer sig människorna i Duy Xuyen från de i Hoi An eller Dien Ban? För jag är fortfarande hemsökt av det faktum att precis på andra sidan Cau Lau-bron är ena sidan känd för sin rostade biff vid Cau Mong, medan den andra sidan dyrkar tjurguden Ninga!
Min lärare sa: ”Skillnaden mot Hoi An är att vår hemstad är enbart jordbruksbaserad, medan Hoi An är full av köpmän. Lägg märke till att bönder bor åtskilda av åkrar eller risfält, och deras hus är ofta åtskilda av trädgårdar, så de måste tala högt för att bli hörda, och de är inte särskilt taktfulla. Men köpmän sitter och står tätt tillsammans, så de behöver inte tala högt; faktum är att om man talar högt skulle det... avslöja dem.”
Hur är det med Dien Ban? Jag frågade forskaren Ho Trung Tu – han är från Duy An och sonsonson till Dr. Ho Trung Luong.
Han svarade att Duy Xuyen ursprungligen var huvudstad i Champa, och efter att kung Le Thanh Tong införlivade den i Dai Viet år 1471 finns det mycket som tyder på att de stannade kvar där.
Släktforskningarna för de 13 grundarklanerna i Tra Kieu visar att de anlände till Tra Kieu först efter 1550 och rekryterade folk för att etablera bosättningar, med villkoret att alla personer de rekryterade måste vara Cham. Cham-folket hade en starkare karaktär än de i Dien Ban, eftersom de först under Minh Mangs regeringstid övergick till att tala vietnamesiska, därav den annorlunda accenten.
Så, är det starkare i form av vördnad för gudarna, inte lätt resignerande inför sitt öde, och därför hysande av förbittring? Anh Tú sa: folket i Duy Xuyên är mer argumenterande. De är mer reserverade. Mer hemlighetsfulla. De vägrar att arbeta för andra. De vägrar att anpassa sig till industriella normer.
Alla från Dien Ban, eller till och med Duy Xuyen, som läser detta och vill diskutera, vänligen träffa herr Tu.
3. Duy Xuyen-området kan grovt delas in i tre regioner: väst, central och öst. Jag har lagt märke till att människor i den västra regionen talar kort, till och med sparsamt, och är ganska reserverade, med en touch av humor. Detta är min grova uppskattning från Duy Chau till Duy Phu, Duy Thu...
I centrala områden som Duy Trung, Duy Son, Duy Trinh, Duy An och Duy Phuoc anpassar sig människorna snabbare, kanske för att de började bedriva grossisthandel tidigt. Men även i Duy Son skiljer sig människorna i Tra Kieu från människorna som bor nära bergen i Tra Ly.
När det gäller de östra områdena som Duy Thanh, Duy Vinh, Duy Nghia och Duy Hai, är deras sätt att tala och arbeta hårt och kraftfullt. Naturligtvis är Duy Vinh, liksom Ban Thach-området, annorlunda eftersom det finns en marknad.
Jag säger detta eftersom jag minns min gymnasieklass, som också var... en blandad kompott av människor från de centrala och östra distrikten. Senare på universitetet träffade jag även några killar från de västra distrikten. För att inte tala om de olika rösterna och ansiktena som dröjde sig kvar i mitt sinne senare i livet, när jag började arbeta.
Läraren sa att även på marknaderna, trots att Duy Xuyen låg nära floden Thu Bon, med marknader som Thu Bon, Ban Thach och Noi Rang, var det kommersiella inslaget minimalt, mestadels byteshandel, förutom på marknaderna Thu Bon och Ban Thach som hade ett större utbud av varor. Även i sidenproducerande regioner som Ma Chau och Duy Trinh kom själva sidenet från jordbruket . Och även den tidigare huvudstaden Tra Kieu, med sin Ham Rong-marknad, hade väldigt lite kommersiell dokumentation. Den urbana karaktären var inte lika stark eller levande som i Hoi An.
Förresten, låt mig berätta för dig, herr An, om den gången jag åkte med herr Van Cong Dung, som arbetar på VTV8, till hans hemstad i Tien Ruou (Nam Phuoc). Det är här byn My Xuyen Dong är känd för att ha flest kejserliga dekret i Vietnam, med 32 dekret som fortfarande bevaras av byborna idag.
Herr Dung är också medförfattare till den geografiska boken "My Xuyen Dong - Land and People", som nyligen publicerades 2024. Han sa att det finns dokumentation som bekräftar att Can Huc ligger här, inte Dien Phuong. Jag tror det är ett mysterium! Lärare An nickade och sa att det brukade finnas häststall där, och om så vore fallet skulle soldater ha samlats, ätit och byggt paviljonger och värdshus, men grunden för att säga att Can Huc ligger här är inte övertygande, eftersom Dien Phuong har starkare historiska dokument.
4. Vid ett annat tillfälle läste jag en forskningsartikel av författaren Le Thi, som konstaterade att Duy Xuyens land liknar en fladdermus, och enligt forntida övertygelser representerar en fladdermus ordet "Phuc" (välsignelse/förmögenhet). Jag tänkte: "Vad är det för en välsignelse? Är det för framtida generationer att få välsignelser, rikedom, mark och egendomar, när jag tänker på att min hemstad inte är lika rik som andra platser?"
Lärare An log och sa att ordet "förmögenhet" enligt honom en gång var synonymt med jordbruk. Han frågade sedan: "Duy Xuyen skryter stolt med att vara begravningsplatsen för två berömda kvinnor från Nguyen-dynastin, Mac Thi Giai och Doan Quy Phi. Så jag frågar, varför valde Nguyen-herrarna detta land för att begrava dem, istället för Hue eller någon annanstans? Vad var deras avsikt, och vilka var feng shui-faktorerna bakom deras begravning här?"
Björn.
Att skriva om sin hemstad kan lätt leda till överdrivet beröm – eftersom bara oförskämda barn skulle förbanna sina föräldrar. Men beröm det på rätt sätt, annars blir du misshandlad i din egen hemstad och förlöjligad av människor från andra platser.
Duy Xuyen höll nyligen ett seminarium för att fira 420-årsdagen av namnet Duy Xuyen. Landets historia är sammanflätad med namnen på många personer som har satt sin prägel på nationens historia, från ekonomi till kultur och samhälle, både forntida och moderna.
Byns historia, hemstadens historia, är ofta som ett andetag man tar när man sitter på verandan. När man minns far och mor har risfälten och fälten framför byn nu blivit minnen. Det jag sa ovan, och jag upprepar, talar också om karaktären och sederna från en svunnen tid, för nu verkar det som att överallt... musiken och texterna är desamma. Om det inte stämmer, vänligen ignorera det!
Kom ihåg, och då kommer du att se ditt hemlands medkännande land, likt en skrift som ekar från någonstans i byns tempel…
[annons_2]
Källa: https://baoquangnam.vn/mot-nhip-tho-que-3139310.html
Kommentar (0)