Första gången var när jag arbetade med kollegor på en dokumentär om den vietnamesiska föreningen i Thailand för att fira dess 10-årsjubileum. Andra gången var en affärsresa med en delegation journalister från den tidigare Quang Tri -provinsen. De två resorna var inte långt ifrån varandra, men varje återresa gav mig nya berättelser och nya perspektiv på den vietnamesiska gemenskapen i Thailand.
Vår resa tog oss genom provinserna Mukdahan, Nakhon Phanom, Udon Thani och Sakon Nakhon, där många vietnamesiska utlandsboende bor. Det är också här president Ho Chi Minh lämnade sina fotspår under sina revolutionära aktiviteter utomlands. I över ett sekel har otaliga generationer av vietnameser bosatt sig och byggt upp sina liv här, integrerat i det thailändska samhället samtidigt som de bevarat sina etniska rötter.
 |
| Phra That Phanom-tornet - en berömd andlig symbol för Nakhon Phanom-provinsen, Thailand - Foto: LVN |
Det som först berörde mig var inte de moderna stadsområdena eller storskaliga produktionsanläggningarna, utan snarare de otroligt enkla scenerna. Det var nationaldagsfirandet den 2 september i Sawang Daen Din-distriktet i Sakon Nakhon-provinsen. I en högtidlig miljö sjöng hundratals vietnamesiska utlandsboende, klädda i traditionell ao dai, nationalsången och vände sina tankar mot sitt hemland. Mitt i den sakrala musiken såg jag ögon fyllda av känslor. Vissa hade varit borta från sitt hemland i årtionden. Vissa var födda i Thailand och hade aldrig satt sin fot i Vietnam. Ändå, när den röda flaggan med en gul stjärna fladdrade, förblev deras kärlek till sitt hemland intakt i deras hjärtan.
En eftermiddag i Mukdahan-provinsen besökte vi en vietnamesisk utlandsboende familj som lärde sina barn och barnbarn att spela bầu- och tranh-cittrar och sjunga vietnamesiska folksånger. Barnen, trots att de ännu inte talade flytande vietnamesiska, lärde sig uppmärksamt varje rad i sina hemlands sånger. Familjens farfar sa att oavsett var de befinner sig måste deras barn och barnbarn veta att de är vietnameser, förstå det vietnamesiska språket och uppskatta vietnamesisk kultur. Det enkla uttalandet har stannat kvar hos mig sedan dess.
När jag anlände till byn Mai i Nong Nhat kommun, Muang-distriktet, Nakhon Phanom-provinsen, blev jag verkligen förvånad över att se en vietnamesisk by inbäddad i Thailand. Byporten med sitt klarröda tegeltak, de vietnamesiska kupletterna, raderna av betelnötsträd, bananlundarna, dammar och hus som tittade fram bakom de gröna träden fick känslan av att vara långt hemifrån att försvinna. Över 90 % av invånarna i byn Mai kommer från Vietnams centrala provinser. Efter att ha bott i Thailand i generationer behåller de fortfarande det vietnamesiska språket i sina dagliga liv, bevarar seder och traditioner, firar månens nyår, dyrkar sina förfäder och upprätthåller sina familjeregister. Byn inrymmer också Ho Chi Minh-monumentet, en viktig historisk plats som är djupt förbunden med den vietnamesiska befolkningen och en levande symbol för vänskapen mellan Vietnam och Thailand.
Under mina uppdrag träffade jag många fantastiska människor. En av dem var Duong Van Can i Mukdahan-provinsen. Han fängslades två gånger enbart för att han undervisade vietnamesiska till barn till vietnamesiska utlandsboende under en svår period tidigare. För honom är hans modersmål inte bara ett språk, utan hans nations själ.
Vid över 70 års ålder undervisar han fortfarande flitigt med en enkel men djup övertygelse: "Så länge det vietnamesiska språket finns, finns Vietnam." Det är fru Nguyen Thi Xuan Oanh i Udon Thani. Trots att hon är över 80 år undervisar hon regelbundet gratis i vietnamesiska till barn till utländska vietnameser flera gånger i veckan. Var och en av hennes lektioner handlar inte bara om bokstäver och ord, utan också om berättelser från hennes hemland, nationella historia och principen att komma ihåg sina rötter. Genom att bevittna dessa klasser förstår jag ännu mer varför det vietnamesiska språket har bevarats genom många generationer i Thailand. Det är tack vare de tysta uppoffringarna från människor som herr Can, fru Oanh och många andra utländska vietnameser.
Förutom kulturella berättelser bevittnade jag även framgången för många vietnamesiska utlandsboende entreprenörer. I Mukdahan, Nakhon Phanom och Udon Thani har många investerat i storskaliga gris- och getgårdar med ett totalt kapital på tiotals miljoner USD.
Vi fick också möjlighet att besöka den största sand- och grusbrytningsanläggningen i nordöstra Thailand, som ägs av affärsmannen Nguyen Ngoc Thin, en framgångsrik vietnamesisk utlandsboende som alltid är engagerad i samhällsaktiviteter och förblir engagerad i sitt hemland. Det som är beundransvärt är att trots sina framgångar utomlands förblir de djupt förbundna med sina rötter. Många bidrar aktivt till att bygga föreningar, stödja vietnamesisk språkutbildning, delta i välgörenhetsaktiviteter och agera som en bro för att främja samarbetsrelationer mellan Vietnam och Thailand.
 |
| Tidnings- och radio-/tv-reportrar som arbetar i Mukdahan-provinsen, Thailand - Foto: LVN |
Varje uppdrag lämnar efter sig fotografier, anteckningsböcker och journalistiska verk. Men det mest värdefulla som journalistiken har gett mig är möjligheten att träffa sådana vanliga men ändå extraordinära människor.
I Thailand förstår jag att kärleken till ens hemland inte bara finns i mitt hemland. Den finns i vietnamesiska språklektioner i Udon Thani och Mukdahan, i de melodiska ljuden från bầu-instrumentet i nordöstra Thailand, i de respektfulla rökelseoffren vid Ho Chi Minh-minnesmärket i Bản Mạy, i förfäders tempel, i den röda flaggan med en gul stjärna som vårdas av vietnamesiska utlandsboende, och i vietnamesernas hjärtan, även de som har varit borta från sitt hemland i generationer.
När jag ser tillbaka på de två reportageresorna i samband med Vietnams revolutionära pressdag den 21 juni älskar och uppskattar jag journalistiken ännu mer. Journalistik ger mig inte bara möjlighet att resa till många platser och träffa många människor, utan hjälper också till att bevara vackra berättelser om människor, kärlek till hemlandet och den bestående vitaliteten i vietnamesisk kultur i länder långt ifrån vårt land. Det här är berättelser jag alltid kommer att bära med mig från Thailand.
Le Vinh Nhien
Källa: https://baoquangtri.vn/xa-hoi/202606/nhung-cau-chuyen-mang-theo-tu-dat-thai-2b8133d/
