Ma-floden mumlar sina historier...

Från bergskedjan Bon Kho i Tuan Giao-distriktet i Dien Bien -provinsen flyter Ma-floden genom Son La, in i Laos och sedan tillbaka in i Vietnam, och korsar den S-formade landremsan innan den når havet. Thanh Hoa-provinsen har anammat denna återvändande del av floden och skapat Ma-flodens delta, det tredje största deltat efter Röda flodens delta och Mekongdeltat. Jag reste längs Ma-flodens stränder från Muong Lat till Lach Hois och Lach Truongs mynningar. Överallt jag gick hörde jag viskningar om historia. Hela sträckan av Ma-floden i Thanh Hoa är sammanflätad med kulturarv, men för mig är det mest speciella källan och slutet på detta historiska flöde.

1. Ma-floden rinner åter in i Vietnam genom gränsporten Ten Tan i Muong Lat-distriktet. Jag minns tydligt en sommardag 2023 när jag tillsammans med författare gjorde en utflykt till gränsbevakningsposter i den nordligaste delen av Thanh Hoa-provinsen. Överstelöjtnant Ho Ngoc Thu, biträdande chef för politiska frågor vid Thanh Hoa-gränsbevakningen, ledde hela gruppen till ett tempel där Ma-floden rinner in på vietnamesiskt territorium. Detta är förståeligt, eftersom berättelsen från 1400-talet berättar om en ung man från byn Dao i Ba Thuoc-distriktet, skicklig i bågskytte och kampsport, som valdes av kungen till sin svärson. När landet invaderades av utländska fiender anmälde sig svärsonen Hai Dao frivilligt att leda trupper för att slå tillbaka inkräktarna och säkra gränserna. Han fick titeln gränsbefälhavare och etablerade en garnison vid Ten Tan. Han etablerade byar och byggde Muong Xia till ett vackert och välmående land. Från det vackra Muong Xia begärde befälhavare Hai Dao kungens tillstånd att etablera Muong Chu San, som förbinder ett vidsträckt gränsområde Son La - Thanh Hoa - Nghe An. Muong Chu San omfattade 14 distrikt söder om Ma-floden, från Muong Chanh, som nu är en del av Muong Lat, till Muong Chu, som nu är en del av Quan Son.

Överstelöjtnant Ho Ngoc Thu informerade besökarna om templets historia. Innan den nuvarande lilla men högtidliga restaureringen var templet tillägnat kommendör Hai Dao historiskt sett ett trähus på pålar för den thailändska etniska gruppen. Templet hade en gång brunnit ner och lämnat endast den gamla grunden kvar med några spår och artefakter såsom ett rökelsekar i brons och en stenstaty av ett heligt djur. Efteråt byggde folket tillfälligt upp templet för gudstjänst. Ändå är templet tillägnat gränsbevakningsbefälhavaren fortfarande mycket heligt. Lokalbefolkningen säger att, enligt legenden, var alla tjänstemän som passerade förbi tvungna att stiga av från sin palanquin eller häst för att visa sin respekt.

Ortnamnet Tén Tằn har förblivit intakt sedan urminnes tider, vid den punkt där Mã-floden börjar sin resa tillbaka till sitt moderland.

2. Ma-flodens vågor förde mig tillbaka till Thanh Hoa City, och stannade vid en liten by vid floden som gått till historien – byn Dong Son.

Byns första skyddsgudom, vars förnamn var Lê Hữu, var den yngste sonen till Lê Ngọc, guvernören i Cửu Chân-distriktet. Legenden säger att han efter en strid med Tang-inkräftarna halshöggs, men han plockade upp det avhuggna huvudet, höll det i ena handen och sitt svärd i den andra, och fortsatte att slåss, vilket fick fienden att fly i skräck. Han fäste sedan huvudet igen och flydde till byn Đông Cương Thượng, där han dog. Han vördades senare som Tham Xung Tá Quốc. Det sägs också att det antika templet som var tillägnat honom, beläget vid Mã-flodens strand, ansågs heligt trots det hårda vädret och det konstanta regnet. År Tân Hợi (1751) ledde kung Trần Thái Tông personligen en expedition för att undertrycka Champa-inkräftarna. Medan han korsade Mã-floden fortsatte hans båt att snurra runt vid denna punkt. Kungen trodde att det måste finnas ett heligt tempel i närheten, så han skickade soldater i land för att fråga. Det fanns faktiskt ett tempel tillägnat Tham Xung Tá Quốc. Kungen utförde en ceremoni och bad om hans hjälp med att besegra Champa-inkräktarna. Därefter seglade båten smidigt nedströms, och hans böner besvarades; de utländska inkräktarna besegrades. Vid hans återkomst utfärdade kungen ett dekret som instruerade byborna att välja en vacker plats för att flytta templet till en fredlig plats för tillbedjan, och beviljade också 30 000 quan (vietnamesisk valuta) för vår- och höstofferceremonierna. Kungen gav också titeln "Högsta välsignade gudomen" som skulle vördas i generationer framöver i Tham Xung Ta Quoc-templet.

Vi besökte byn Dong Sons samlingshus. Framför samlingshuset låg en halvmåneformad damm, dess näckrosor i en klarröd färg, inbäddad bland gamla, silvergrå banyanträd. Varje lateritstenskiva stod som ett vittnesmål och återberättade historier från byns grundande och namngivningslegender om dess beskyddargud. Herr Duong Dinh Tho, vaktmästare för Dong Sons samlingshus, förklarade att Dong Son, enligt den tolkning som förts vidare genom generationer av lokalbefolkningen, betyder "många berg". Många berg som samlats tillsammans har gett upphov till byns legender. Ingen i Dong Son känner inte till versen "99 berg på östra sidan / Men Nit-berget vid floden har inte återvänt än". Enligt herr Thos tolkning betyder Nit-berget "barn". En hel grupp barn samlades, men ett förlorat barn saknas på andra sidan floden. Det Nit-berget är inget annat än Ngoc-berget på andra sidan Ham Rong-bron.

Under ett besök i Dong Son promenerade jag längs Ma-floden med Mr. Nguyen Van Ve, en ättling till Mr. Nguyen Van Nam, som upptäckte den första bronstrumman i byn Dong Son år 1924. Denna upptäckt ledde till att arkeologer började söka efter och undersöka artefakter och arkeologiska platser, och gradvis definierade en distinkt kultur. Årtionden senare, efter att all forskning var avslutad, validerad och hypoteser bevisade, blev namnet Dong Son, ursprungligen namnet på en by, namnet på en kultur vars inflytande spred sig vida omkring, från Vietnam till Thailand och till och med Kina.

Jag följde Mr. Ve och fann platsen där bronstrumman har sitt ursprung vid Ma-flodens strand. Flodstranden var fortfarande blåsig, vågorna krusade fortfarande, precis som för hundra år sedan. Gräset var fortfarande grönt, precis som för hundra år sedan. Marken här bär alltid på hemligheter, och en av de största hemligheterna har avslöjats. Jag undrade hela tiden, om inte Ma-floden hade ändrat sitt lopp en dag, skulle Mr. Nguyen Van Nam av en slump ha upptäckt bronstrumman vid flodstranden i byn Dong Son? Kanske hade historien sina egna arrangemang. Att kursändringen inte var en slump; åskan och blixtarna, de rasande stormarna, var säkerligen naturens vändningar som förberedde en förändring i historiens gång.

3. Thanh Hoa stad, sedan 1804, då kung Gia Long utfärdade ett dekret om att flytta Thanh Hoa-citadellet från byn Duong Xa till byn Tho Hac, har stadens byggande och namnbyte till Thanh Hoa varit en anmärkningsvärd prestation som sträcker sig över exakt 220 år. Och år 2024, när nationalförsamlingens ständiga kommitté utfärdade en resolution om omorganisationen av Thanh Hoa-provinsens administrativa enheter, slogs Dong Son-distriktet officiellt samman med Thanh Hoa stad, vilket skapade nya möjligheter för provinshuvudstaden Thanh Hoa, belägen på båda sidorna av floden Ma.

Mina tankar vandrade längs Ma-flodens vågor, som flöt från dess källa till det vidsträckta havet, från de turbulenta bergen och skogarna till de djupt gröna slätterna och stränderna, i harmoni med nationens historia i dess djupa djup, berörde dagens liv och rörelse för nationsbyggande, med nya möjligheter och nya utmaningar. Berättelser från gårdagen och dagens fladdrade och suddades ut. Och Ma-floden förblev där, majestätisk men ändå stolt, mumlande medan den vände blad i historien för detta land.

NGUYEN XUAN THUY

Källa: https://baothanhhoa.vn/song-ma-ri-ram-ke-chuyen-237940.htm