Poesi som firar självständighet

[annons_1]

Den första arbetar- och bondestaten i Sydostasien etablerades. De två orden Vietnam genljöd av spänning och stolthet och gav upphov till en ny, intensiv och levande inspiration för poesi, musik och måleri, vilket fick landets kultur och konst att ändra färg och komposition. Från och med då hade vår litteratur bara en rörelse: revolutionär litteratur.
Poeter är de känsligaste människorna, som har uttryckt många tankar, glädjeämnen, sorger, bekymmer och drömmar om en ljus framtid för ett nytt Vietnam. Inspirationen som genomsyrar revolutionär poesi är glädje, passion och entusiasm för nationens "återfödelse". Xuan Dieu är poeten som sjunger mer än någon annan romantisk poet vid den tiden:

Det finns en ström av poesi som flödar ur närhet
Från långt borta till nära igen
(Ny poesikälla)

Eller "Landet är fullt av vitalitet/ Risskotten växer fortfarande" (Landsbygden). Före augustirevolutionen var Xuan Dieu en poet som alltid hade en passionerad längtan efter kärlek, en längtan att leva och en längtan att kommunicera med livet. Efter mer än två månader av självständighet, den 30 november 1945, fullbordade Xuan Dieu den långa dikten "Nationalflaggan", och genom den heliga symbolen av den röda flaggan med en gul stjärna från fäderneslandet välkomnade poeten glatt Vietnam med verser fulla av vitalitet:

Vinden tjuter! Vinden tjuter, vietnamesisk vind tjuter.
... Vietnam! Vietnam! Röd flagga med gul stjärna!
Bröstkorgen komprimerade för att andas på självständighetsdagen
Nya resurser strömmar in från alla håll.

Xuan Dieu skissade nationens kamp för självständighet "under den röda flaggan med en gul stjärna". Flaggan var överallt och vajade i alla delar av landet: "Det fanns bara några få dagar då Vietnam var så vackert/ Över hela Vietnam vajade flaggan med folkets hjärtan" . Flaggan lyfte många soldaters fotspår, uppmanade till arméns ambitioner, gav dem styrkan att övervinna alla svårigheter och faror och segra: "Att hålla flaggan med en glittrande gul stjärna/ Flaggan är som ett öga öppet och vaket hela natten/ Som en eld som brinner för evigt på toppen".

I början av 1946 färdigställde Xuan Dieu den andra episka dikten "Nationella konferensen" för att lovorda Vietnams första nationalförsamling som valts av folket. Författaren jämförde den med Dien Hong-konferensen under Trandynastin. Därifrån bekräftade han viljan till solidaritet och enighet hos hela folket, fast beslutet att kämpa för att skydda den nyvunna självständigheten och det unga Vietnam. "Nationella konferensen" öppnade sina armar för att välkomna alla generationer av människor med "knivar och vapen i hand" för att bygga och skydda den första oberoende vietnamesiska staten. Dessutom skrev Xuan Dieu även andra dikter som "En demonstration", "General... icke-strejk"... för att kritisera och satirisera de vietnamesiska förrädarna och lakejerna som kämpade mot den unga regeringen.

Poeten To Huu - den ledande flaggan inom vietnamesisk revolutionär poesi - välkomnade glatt augustirevolutionen i sitt hemland med dikten " Hue i augusti", skriven med romantisk inspiration, fylld av extatisk glädje, och dokumenterade viktiga händelser:

Platt bröst i fyra tusen år, stark vind i eftermiddag
Blås upp. Hjärtat förvandlas plötsligt till solen.
Det finns en fågel i håret som dansar och sjunger.

Ett år senare fortsatte To Huu att skriva låtarna "Unending Joy", "Kill the Enemy", "My School", " Ho Chi Minh "... och uttryckte sin tro på Vietnams framtid under den älskade farbror Hos begåvade ledning.

Nguyen Dinh Thi fylldes också av enorm glädje inför det befriade landet och himlen, inför den röda flaggan med den gula stjärnan som fladdrade i vinden:

Jublande, flaggor och träd lyser rött
De gula stjärnorna svajade och viftade...

Känd som en romantisk dikt med dikter om kärlek mellan par, har den revolutionära atmosfären täckt Tham Tams poesi med en ny färg, en känsla för landet och folket i de röda och gula färgerna på den nationella flaggan, genom den revolutionära linsen, hur vacker "Den heliga själen är överallt / Denna morgon lyser den på det röda sidenet". Liksom Tham Tam brukade poeten Nguyen Xuan Sanh före augustirevolutionen skriva mystiska och fastlåsta verser, men nu har han uttryckt glädje genom mycket verkliga detaljer i det enkla livet:

Jag törstar efter vågornas gränslösa brus
Vi firar vindfestivalen när vi ger oss av.

Poeten och soldaten Tran Mai Ninh, som arbetade i den södra centrala regionen vid den tiden, uttryckte också sin djupa kärlek till landet och dess folk genom två dikter "Kärlek till berg och floder" och "Att minnas blod". Kärlek till landet är kärleken till bergen och floderna, kärleken till de människor som vet hur man "blandar arbete med landet". De rika och hårda platserna i den södra centrala regionen rusade in i dikten med en fri, djärv och stolt ton, och med en mycket imponerande visuell stil:

Månen lutar över Tra Khuc-floden
Moln och vatten sorlar
Soligt och blandat med kokospalmer i Tam Quan
Den sorgliga vinden vrider sig
Bong Son är mild som en dikt
Det svaga månskenet i Binh Dinh
Phu Phong är bred.
Phu Cat
En Khe som tornar upp sig...

Soldater med andan av "beslutsamhet att dö för fäderneslandet" rusade direkt in i en ny strid:

Tusentals soldater
Tusentals spelare och fäderneslandets guldbarn
Att leva... i mörkret
Men grip fast den högsta äran
Stirrar in i framtidens avgrund.
(Kom ihåg blodet)

Poeten Doan Van Cu – författare till berömda "poetiska målningar" som: "Tet-marknaden", "Vägen till mors hemland", "Sommarmånen" före augustirevolutionen, har nu beskrivit ett nytt drag i den nationella själen som återupplivas starkt med traditionella färger:

Hur många byflickor bar fortfarande röda blusar igår?
Blommans mun ler ljust som gryningen
Idag alla ut ur det gröna bambustaketet
Med kokande blod i ådrorna.

Poesin som välkomnade det nya Vietnam fokuserade på temat Land - Folk med självständighet - Frihet, vilket skapade en rörande litterär bild. Det är bilden av farbror Ho - grundaren av vårt parti, den som födde Demokratiska republiken Vietnam. De två enastående dikterna "Ho Chi Minh" av poeten To Huu och "Ho Chi Minh" av Te Hanh stack ut. Även om To Huus texter om farbror Ho vid denna tidpunkt inte var lika bra som en serie artiklar om farbror Ho senare, lyckades han skildra bilden av en ny typ av nationalhjälte, som kristalliserade traditionell skönhet:

Ho Chi Minh
Åh, heliga fackla
Ovanför våra huvuden, nationalflaggan
Hundra århundraden i hans namn: Patriotism
Evig vän till smärtans värld.

Poeten Te Hanh bekräftade bestämt farbror Hos roll i den revolutionära båten genom uppriktiga och allmänna tankar om hans dygder:

Ljus, mild, uppriktig, beslutsam
Vinden och vågorna är lätta, åskan och blixtarna är inte skrämmande.
Ho Chi Minh, bara Han kan
För fäderneslandets båt till ära.

Poesi som firar självständighetsdagen och välkomnar det nya Vietnam är den heliga själens andedräkt i bergen och floderna, ekot från miljontals människor. Det är tron, den oändliga glädjen i vår nation, mestadels skriven i episka anda och romantisk inspiration. De mångfärgade, mångtoniga verserna pryder den moderna revolutionära poesins trädgård. Den markerar en vändpunkt i nationens historia, en förändring i livet efter 80 års slaveri. Den flödar från poeternas - soldaternas ådror. Den uppmuntrar och motiverar många generationer av människor. Den poetiska källan är borta för nästan åtta decennier sedan, men när vi läser den igen finner vi den fortfarande fräsch, ser fortfarande den brinnande aktualiteten som om det vore igår.

[annons_2]
Källa