Dikter som firar självständighet

[annons_1]

Den första arbetar- och bondestaten i Sydostasien etablerades. Namnet "Vietnam" gav genklang av spänning och stolthet och gav inspiration till poesi, musik och konst – nya, intensiva och livfulla, som förändrade landets kultur och konst. Från och med då hade vår litteratur bara en rörelse kvar: revolutionär litteratur.
Poeter, som är de mest känsliga människorna, har uttryckt så många tankar, glädjeämnen, sorger, oro och drömmar och förhoppningar om en ljus framtid för ett nytt Vietnam. Den övergripande inspirationen i revolutionär poesi är glädjen, passionen och glöden över nationens "återfödelse". Xuan Dieu var poeten som hyllade mer än någon annan romantisk poet på den tiden:

Det finns en ström av poesi som flödar från det intima.
Gå långt bort, sedan komma närmare igen.
(Källa: Ny poesi)

Eller "Landet och vattnet är fulla av vitalitet / Risplantorna gror fortfarande kraftigt" (Landsbygden). Före augustirevolutionen var Xuan Dieu en poet som alltid längtade efter passionerad kärlek, älskade livet och längtade efter kontakt med världen. Mer än två månader efter självständigheten, den 30 november 1945, fullbordade Xuan Dieu sin episka dikt "Nationalflaggan", och genom den heliga symbolen av den röda flaggan med en gul stjärna från fäderneslandet välkomnade poeten glatt Vietnam med verser fulla av vitalitet:

Vinden ylar! Vinden ylar, den vietnamesiska vinden ylar!
... Vietnam! Vietnam! Den röda flaggan med en gul stjärna!
Andning med bröstpust på självständighetsdagen
Nya resurser strömmar in från alla håll.

Xuan Dieu skildrade nationens kamp för självständighet "under den röda flaggan med en gyllene stjärna." Flaggan var överallt och vajade högt över hela landet: "På bara några dagar var Vietnam hela livet / I hela Vietnam reste sig flaggor med folkets hjärtan." Flaggan lyfte fotspåren hos otaliga soldater, framkallade arméns ambitioner, gav dem styrkan att övervinna alla svårigheter och faror och uppnå seger: "Håll flaggan med den glittrande gyllene stjärnan / Flaggan är som ett öppet öga, som håller vakt hela natten / Som en eld som brinner för evigt på bergstoppen."

I början av 1946 färdigställde Xuan Dieu sin andra episka dikt, "Nationalförsamlingen", för att lovorda Vietnams första nationalförsamling , vald av folket. Författaren jämförde den med Dien Hong-konferensen under Trandynastin och bekräftade hela nationens enhet och solidaritet i dess beslutsamhet att kämpa för att skydda den nyvunna självständigheten och det unga Vietnam. "Nationalförsamlingen" sträckte ut sina armar för att välkomna otaliga människor, beväpnade med knivar och vapen, för att bygga och försvara den första oberoende vietnamesiska staten. Dessutom skrev Xuan Dieu andra dikter som "En demonstration", "Generalen... Icke-strejken" etc., för att kritisera och satirisera de vietnamesiska förrädarna och kollaboratörerna som undergrävde den spirande regeringen.

Poeten To Huu – den ledande figuren inom vietnamesisk revolutionär poesi – välkomnade glatt augustirevolutionen i sitt hemland med sin dikt " Hue i augusti", skriven med romantisk inspiration, överflödande av extatisk glädje, och som dokumenterade de betydelsefulla händelserna:

Platt bröstkorg i fyra tusen år, stark vind i eftermiddag.
Blås upp det. Hjärtat förvandlas plötsligt till solen.
Det finns en fågel i mitt hår som hoppar och sjunger.

Ett år senare fortsatte To Huu att skriva dikter som "Oändlig glädje", "Att döda fienden", "Min skola" och " Ho Chi Minh ", och uttryckte sin tro på Vietnams framtid under vår älskade farbror Hos briljanta ledning.

Nguyen Dinh Thi kände också en överväldigande glädje vid befrielsen av land och himmel, vid åsynen av den röda flaggan med en gul stjärna som fladdrade i vinden:

Jubel och rop fyllde luften medan röda flaggor vajade i träden.
En flyktig glimt av en gyllene stjärna, som svajar sakta...

Känd för sin romantiska poesi med sina komplexa verser om kärlek mellan par, har den revolutionära atmosfären gett Tham Tams poesi en ny färg, en uppfattning om landet och nationen i nationalflaggans röda och gula nyanser, genom revolutionens lins, så vackert uttryckt : "Den heliga anden genomsyrar alla länder / Skiner starkt på det karmosinröda sidenet i morse." Liksom Tham Tam uttrycker poeten Nguyen Xuan Sanh, som före augustirevolutionen skrev gåtfulla och hopplösa verser, nu glädje genom mycket realistiska detaljer om det enkla livet.

Jag längtar oändligt efter de rungande vågorna.
Vi firar vindens samling när vi ger oss ut på vår resa.

Poeten och soldaten Tran Mai Ninh, som då var aktiv i södra centrala Vietnam, uttryckte också sin djupa kärlek till landet och dess folk genom två dikter, "Kärlek till floder och berg" och "Att minnas blodet". Hans kärlek till landet är kärleken till floderna och bergen, kärleken till de människor som vet hur man "blandar arbete med mark". De rika och vackra men ändå hårda landskapen i södra centrala Vietnam flyter in i dikterna med en fri, djärv och stolt ton, och med en mycket imponerande bildspråk:

Månen lutar sig över Tra Khuc-floden.
Moln som omsluter och vatten som mumlar
Solen skiner starkt på kokospalmerna i Tam Quan.
Den sorgliga vinden vrider och vänder.
Bong Son är mild som en dikt.
Det svaga månskenet lyser upp Binh Dinh.
Phu Phong är rymligt.
Phu Cat
An Khe tornar upp sig högt...

Med andan att "kämpa till döds för fosterlandet" kastade sig dessa soldater direkt in i en ny strid:

Tusentals soldater
Tusentals spelare, nationens guld och silver.
Att leva... i de tysta djupen
Och säkra den högsta äran.
Stirrar intensivt in i framtidens avgrund.
(Kom ihåg blodet)

Poeten Doan Van Cu – författare till berömda "poetiska målningar" som "Tet-marknaden", "Vägen hem till mor" och "Sommarmånen" före augustirevolutionen, skildrar nu en ny aspekt av den nationella andan, en livfull återupplivning med traditionella färger:

Igår bar byflickorna fortfarande röda blusar.
Hennes blomlika leende var lika klart som morgonsolen.
Idag vågade sig alla ut bakom den gröna bambuhäcken.
Med en krigares blod kokande i hans ådror.

Poesi som hyllade det nya Vietnam fokuserade på teman som nationen och folket med självständighet och frihet, vilket skapade en djupt rörande litterär bild: bilden av farbror Ho – grundaren av vårt parti, fadern till Demokratiska republiken Vietnam. Två anmärkningsvärda exempel är dikterna "Ho Chi Minh" av To Huu och "Ho Chi Minh" av Te Hanh. Även om To Huus författarskap om farbror Ho vid denna tidpunkt inte var lika vältaligt som vissa senare verk, porträtterade han framgångsrikt bilden av en ny typ av nationalhjälte, som förkroppsligade skönheten i traditionella värderingar.

Ho Chi Minh
O heliga fackla!
Ovanför våra huvuden vajar den nationella flaggan.
Ett sekel i hans namn: Patriotism
Du är en vän till denna lidande värld.

Poeten Te Hanh bekräftade återigen bestämt farbror Hos roll i att vägleda den revolutionära rörelsen genom sina uppriktiga och insiktsfulla reflektioner över presidentens dygder:

Ljus, mild, uppriktig, beslutsam
Vi låter oss inte skrämmas av stormar eller åska.
Ho Chi Minh, helt enkelt personen som kunde
Led vår nations skepp till ära.

Poesi som firar självständighetsdagen och välkomnar det nya Vietnam är en andedräkt från landets och bergens heliga ande, ekot från miljontals människor. Det är vår nations odödliga tro och glädje, till stor del skriven i en episk och romantisk stil. Dessa mångfacetterade verser berikar den moderna revolutionära poesins trädgård. De markerar en vändpunkt i nationens historia, en förvandling efter 80 års slaveri. De flödar från poet-soldaternas ådror. De motiverar och inspirerar otaliga generationer. Nästan åtta decennier har gått sedan den poesins källa, men när vi läser om den finner vi den fortfarande fräsch och levande, som om den vore igår.

[annons_2]
Källa