Under mycket lång tid har vietnamesiska kärlekssånger fängslat många fans. Bland de många förtrollande kärlekssångerna finns det några kända som subtilt frammanar bilder av kvinnor med långt hår.
Ungdomens mörka hår
En människas ungdomlighet återspeglas tydligt i håret. För kompositören Van Phung är en flickas hår som en mjuk ström, som han söker upp: "För att hitta den vajande gröna pilen / Eller för att hitta hårströmmen på hennes axlar." Den hårströmmen är så mild att naturen knappast kan jämföras med (Hårström).
Låten "Spring Girl", musik av Tu Vu, text av Nguyen Binh, skildrar vackert och poetiskt det ungdomliga håret hos en flicka i sin bästa ålder: "Arton fjädrar passerar genom hennes hår."
I en annan mycket berömd sång av kompositören Hoang Thi Tho, "Gamla vägar, gamla stigar", antyds en flickas gröna hår subtilt i texten: "Gamla vägar, gamla stigar, där är min flicka med grönt hår som fladdrar drömmande."
Och här är ett annat exempel: håret på en sjuttonårig flicka som blev ämnet för sången "Purple Flowers of Yesteryear" av kompositören Huu Xuan: "Hon fyllde just sjutton / Hennes hår nådde precis axlarna." När man återigen lyssnar på kärlekssångerna komponerade av musikern Trịnh Công Sơn inser lyssnarna att vår begåvade musiker har införlivat många olika bilder och känslor om kvinnors hår i sina kompositioner: Att kalla de fyra årstiderna ("Åh! Ditt långa hår i den mytiska natten"), Sorglig stenålder ("En ros fäst vid ditt molnlika hår", "Himlen får fortfarande moln att driva planlöst / Ditt böljande hår, som driver snabbt, snabbt"), Att vagga oss till sorg ("Vilket hår är fortfarande grönt, ger oss lite oskuld"), Att se höstarna passera ("Höstvinden har anlänt, den purpurfärgade skymningen sprider sig på trottoaren / Och vinden kysser ditt svurna hår, sedan flyger hösten iväg"), Som en flygande häger ("Vinden kommer att glädjas eftersom ditt hår flyger / låter molnen sura och somna på dina axlar"), Det bleknande höstlövet ("Vaknar på kvällen, sitter och omfamnar ditt långa hår"), Vilken ålder är kvar för dig ("Vilken ålder vandrar i staden med molnlikt hår"), Glasartat solljus ("Bringer solljus för att släppa in sorg i ditt hår")...
Kompositören Ngo Thuy Mien skrev också många sånger om kvinnors hår. Det silkeslena, böljande håret, en inspirationskälla för poesi och musik, förekom i kärlekssången "Giang Ngoc": "Dina femfingrade händer är fortfarande stolta / Ditt hår flyter fortfarande som moln, dina kinder och läppar är rosenröda", och i kärlekssången "Juniregn": "Ditt hår är så mjukt, jag längtar inte efter våren".
Flickans hår ansågs en gång vara frodigt, livfullt, vackert och slätt som gröna risfält. Låten "Homeland Love" (musik: Dan Tho, text: Phan Lac Tuyen) innehåller dessa rader: "Jag återvänder till den lilla byn. Hon väntar i kokospalmens skugga / Eftermiddagssolen skiner på hennes hår, en enkel kärlek till sitt hemland / Hennes by är fattig, med vit sand, hennes hår som grönt ris."
Tiden går med håret.
Enligt livets naturliga gång ändrar ungdomens mörka, böljande hår så småningom färg med åldern. Kompositören Tran Long An skrev enkla, anspråkslösa men djupt gripande texter om sin mors bleknande hår i sången "Celebrating Mother's Birthday": "Sedan den våren flyger mors vita hår / Som vind, som moln som passerar genom mitt liv / Som vind, som moln som passerar genom tiden." En åldrande mors hår skildras också av kompositören Tuan Khanh i en vårsång fylld av glädje och hopp: "Denna vår önskar vi vår äldre mor glädje i hennes trädgård med fler blommor / Glädje på de vidsträckta fälten, hennes vita hår så vackert" (Den första våren).
Kompositören Ngo Thuy Mien skrev också om håret från en tid då ungdomen är borta: "En dag kommer det en gång gröna håret att bli grått" (Den sista kärlekssången). I sången "Dust of Distant Love" skrev kompositören Trinh Cong Son också texter som reflekterar över mänskligt liv: "Hur många år har jag levt som människa? / Plötsligt, en eftermiddag, blev mitt hår vitt som kalk."
Kärlekshistorier som dröjer sig kvar
Kanske, just för att hår är så intimt kopplat till mänskligt liv, förblir berättelser om hår och kärleken som är dold bakom det så förtrollande.
Kompositören Pham The My skrev kärlekssången "Cloudy Hair" med vacker, romantisk text och en len melodi, som väcker många känslor: "Åh, molnigt hår, som flödar mjukt, vaggar melankoli / Kärlekens trådar, som förs bort av vinden / Åh, molnigt hår, så doftande och berusande / Vår kärlek, vintergröna som molnigt hår, blir aldrig gammal." I "First Love Song" skrev kompositören Vu Thanh An också om kärleksord, i hopp om att kärleken skulle komma till dem i deras ungdomliga ålder: "Om vi älskar varandra, låt det vara i de oskyldiga dagarna / När våra ögon inte har bleknat, när vårt hår inte har förändrats."
Det finns sorgliga kärlekshistorier om människor som går igenom varandras liv, där regn lämnar efter sig minnen och försenad smärta: "Jag minns en höst med moln som täcker stigen / Ett sorgligt regn, mitt hår trassligt, mina läppar våta" (Belated Pain - Ngo Thuy Mien).
Här flyter älskarens hår ner i den unge mannens hjärta, i deras tidiga kärlek, den spirande romansen fortfarande blyg och öm: "Ditt hår forsar nerför dina smala axlar / Vilket vattenfall rinner genom mitt hjärta?" (Golden Butterfly Tree - musik: Nguyen Ngoc Thien, text: Nguyen Thai Duong).
Främlingen, oförmögen att glömma den dimmiga bergsstaden, från flickans mjuka hår: "Tack, stad där du är / Tack för ditt mjuka hår" (Något att minnas - musik: Pham Duy - text: Vu Huu Dinh).
Hanoi, med sina gator, trädraderna, väldoftande blommorna, älskande som väntar på varandra i regnet och otaliga minnen som rör vid hjärtat: "Åh, min kära, Hanois gator/... Den öde vägen mumlar av ett lätt regn/ Någon väntar på någon, håret flödar över mjuka axlar" (Åh, min kära! Hanois gator - musik: Phu Quang, text: Phan Vu).
Liksom många andra sånger, där hår antar olika former, förändras över tid, beroende på musikernas och poeternas mycket personliga uppfattningar.
Hår som en gång flög som moln, blir sedan grått. Att behålla orubblig kärlek, även när tiden flyger förbi, är fortfarande mångas önskan. Dolt i kärlekssånger kan håret, hur det än må vara idag, fortfarande berätta historier om kärlek som delas av dem som en gång upplevde sina ungdomsdagar.
Källa
Kommentar (0)