Irlands president berömmer Vietnams viktiga och aktiva roll i regional säkerhet

På kvällen den 2 oktober höll Irlands president Michael D. Higgins ett tal där han välkomnade generalsekreterare och president To Lam och den högt uppsatta vietnamesiska delegationen till middagsbjudningen under statsbesöket. VOV Online Newspaper presenterar respektfullt Irlands president Michael D. Higgins tal.

Bäste generalsekreterare, president To Lam , premiärminister,

Ministrar,

Ambassadörer, ärade gäster, Det är mig ett stort nöje att välkomna er ikväll. Välkommen till Áras an Uachtaráin, residenset för varje irländsk president sedan 1938. Det är också ett stort nöje att få möjligheten att återgälda den gästfrihet ni visade Sabina och mig 2016 när vi besökte ert underbara och vackra land, Socialistiska republiken Vietnam. Jag känner mig oerhört hedrad över att vara den första irländska presidenten att göra ett statsbesök i Vietnam. Jag hoppas att mitt besök kommer att bidra till att upprätthålla och stärka vår uppriktiga och ständigt växande vänskap, som binder samman Irlands och Vietnams folk.

Jag är säker på att ert besök i Irland idag kommer att utveckla och utöka denna relation ytterligare. Jag minns fortfarande mitt besök hos de etniska minoritetsgrupperna i Vietnam där ett antal irländska företag är verksamma.

Detta första statsbesök från Vietnam till Irland blir ytterligare ett utmärkt tillfälle att uppmärksamma och förnya vänskapen mellan våra två länder. Jag vill också ta tillfället i akt att uttrycka min solidaritet med presidenten, och genom honom, mina sympatier med Vietnams folk som har drabbats av den tragiska förlusten av liv och de förödande effekterna av tyfonen Yagi. På det irländska folkets vägnar vill jag uttrycka mina djupaste sympatier med de familjer och samhällen som drabbats av stormen. Som en långvarig utvecklingspartner till Vietnam är Irland engagerat i att stödja den humanitära återhämtningsinsatsen. Jag vill också uttrycka mina uppriktiga kondoleanser med anledning av generalsekreterare Nguyen Phu Trongs nyligen bortgång. Under mitt besök i Vietnam 2016 träffade jag generalsekreterare Nguyen Phu Trong. Han var en viktig person av internationell status. Han gjorde ett betydande bidrag till Vietnam. Jag vill också påpeka att våra två länder, Vietnam och Irland, har mycket gemensamt historiskt sett. Det finns många sätt på vilka vi irländare kan identifiera, känna empati och föreställa oss den vietnamesiska inspirationen till självständighet och rätten att uppnå uppfyllelse med respekt för andras unika kultur. Irlands resa och Vietnams resa är resor som berör hjärtat. Ert land har varit tvunget att gå igenom en historisk resa med mycket lidande orsakat av utländska inkräktare. Den historien kan inte påverka er nutid eller beröva er er framtid, och det är viktigt att inte erkänna de falska minnena av dess konsekvenser. Hela er historia tillhör er, och världen måste lära sig av de tragedier som ert land har utstått. Faktum är att de brutala krigsbilderna från Vietnam – jag tror krigsaffischerna från Vietnam – har haft en enorm inverkan på människorättskampen runt om i världen. Båda våra kulturer har sina rötter i forntida civilisationer kända för sina akademiska, andliga och konstnärliga värderingar. Folken i båda våra länder har lidit den giftiga erfarenheten av att en känsla av överlägsenhet har påtvingats av hegemonisk kultur, av imperialism och i ert fall av de fyra imperialismens ambitioner. Båda våra länder har lidit av hungersnödens gissel och dess många djupgående konsekvenser. Kulturellt sett har båda våra länder lidit av imperialistiska kulturteorier som rättfärdigar kolonisatörernas överlägsenhet över de koloniserade, och att rationalisera världens styre, inte av majoriteten av raser utan av de få imperialistiska makterna. Vårt folk ledde den okuvliga och orubbliga kampen för självständighet, vilket ledde till Parismötena . Vi minns fredskonferensen i Paris 1919, som följdes av den imperiernas sammandrabbning som skapades av första världskriget; en konferens där en ung Ho Chi Minh lämnade in en petition som krävde att fransmännen skulle uppfylla sitt löfte om självständighet. Många samtida konflikter är resultatet av sådana imperiers oavslutade affärer. Ho Chi Minh var inte ensam om att inte få svar från världsmakterna som var värdar för konferensen. Likaså stängdes Paris dörrar för irländska republikaner som sökte stöd för självständighet från det brittiska imperiet. De avslag som irländska och vietnamesiska ledare fick vid den tiden var bevis på riskerna med att sätta för stor tilltro till en imperialistisk makts eftergifter. Vietnam och Irland förstod den enorma svårigheten att säkra, demonstrera och uppfylla löften om frihet, rättvisa och jämlikhet, vilket motiverade och uppmanade dem att kämpa för självständighet. De svåraste decennierna följde efter självständighetens eufori. Vår gemensamma historia har gett oss inte bara en gemensam förståelse för kolonialismens och konflikternas inverkan, utan också för uppgifterna att bygga nation och möta vårt folks behov, och fortsätter att underbygga vår relation på alla nivåer. Under de senaste decennierna har våra två länder gjort en utmanande men meningsfull resa från konflikt till fruktbara, harmoniska relationer med nästa generation av våra förtryckare. Båda länderna värdesätter värdet av fred och stabilitet i denna turbulenta värld. Ekonomiskt sett har både Irland och Vietnam snabbt gått från ett beroende av relativt fattiga jordbruksekonomier till mer diversifierade former av tillverkningsekonomier och har gjort betydande ekonomiska och sociala framsteg i en komplex och globaliserad värld, alltmer ömsesidigt beroende, och inte bara när det gäller handel, utan också när det gäller globala frågor som de som rör klimatförändringarnas effekter. Världen idag kräver en ny och fantasifull global multilateral arkitektur om den ska uppnå en diversifierad demokratisk framtid, en som kan skapa nya kopplingar mellan sociala, ekonomiska och ekologiska rättigheter. Vietnam kommer att berömmas för sina framsteg när det gäller att minska fattigdom, förbättra tillgången till utbildning och förbättra infrastrukturen. För 30 år sedan levde 60 % av Vietnams befolkning i fattigdom; idag är den flerdimensionella fattigdomen mindre än 4 %. Vägledda av vårt engagemang för FN:s mål för hållbar utveckling har denna anmärkningsvärda prestation förändrat tio miljoner människors liv och rikedom. Under mitt besök har jag på nära håll sett den energi och dynamik med vilken ert folk har gjort dessa framsteg. Sådana prestationer är inget mindre än en form av gemensamt socialt kapital. Irlands strategi för officiellt utvecklingsbistånd under de senaste decennierna har influerats av Irlands egna erfarenheter av hunger och underutveckling. Vi prioriterar därför att stödja livsmedelssäkerhet som en del av vårt utvecklingsbiståndsprogram. I Vietnam återspeglas detta i Irland-Vietnams partnerskap för jordbruks- och livsmedelsproduktion, som stöder klimattåligt jordbruk, omvandling av livsmedelssystem och samarbetsutveckling. Jag vet att Vietnam har ett särskilt intresse för Irlands kooperativa rörelse, som främjade ekonomisk demokrati inför den djupgående politiska förändring som ledde till självständighet för mer än ett sekel sedan. Nya globala utmaningar påminner oss om att det är värt att se över hur vi kan bygga mer kooperativa ekonomier som kan blomstra, vara inkluderande och överleva tillsammans. Under de senaste decennierna har Vietnam och Irland haft en ömsesidigt fördelaktig handels- och investeringsrelation. Med snabba förändringar och nya möjligheter följer enorma nya utmaningar, särskilt i relation till den globaliserade ekonomi och de handelsstrukturer som Vietnam och Irland öppnar sig för. Sådana strukturer riskerar att fokusera på vikten av transparens och ansvarsskyldighet och väcker allvarliga frågor, inte minst spridningen av så många olämpliga, oreglerade och odemokratiska utvecklingsmodeller, som alla leder till den legitimeringskris som den tyske filosofen Jürgen Habermas först nämnde för cirka 50 år sedan. Överallt ser vi hur ojämlikhet och fattigdom hotar djup social sammanhållning, hur klimatförändringar, livsmedelssäkerhet, global fattigdom och migration är oupplösligt sammanlänkade, hur bränslesubstitution och konflikt, hur rättvisa mellan generationer hotas när vi bevittnar hur den naturliga miljön försämras i alarmerande takt – allt detta kan ses som mänsklighetens misslyckanden. Vietnams roll som ett av endast fyra länder globalt som anslutit sig till det EU-stödda partnerskapet för rättvis energiomställning visar dess beslutsamhet att konfrontera och leda den globala responsen på klimatförändringarna, med målet att omvandla möjligheterna till förnybar energi i Vietnam. Genom att reagera på och anpassa oss till internationella initiativ som dessa är jag övertygad om att vi som global gemenskap kan ta itu med de utmaningar vi står inför. Nationella representanter måste nu också uttala oss om globala frågor. Vi går igenom en period där militarism har ersatt diplomati. Vi får höra att vi kan vara i början av en ny kärnvapenkapprustning. Mycket riktigt bekräftar statistiken detta: förra året ökade de globala militära utgifterna med 6,8 ​​% till 2,44 biljoner dollar, den högsta nivån som någonsin registrerats. Jag föreslår att vi aldrig glömmer bort de möjligheter som ligger framför oss i vår strävan efter villkoren för en gemensam fred; hur befriande våra liv kan vara utan krig, hunger, fattigdom och girighet i en värld som utstrålar giftiga ideal om imperialism, rasism och "alienitet" och förstärker mänsklighetens goda instinkter; hur vi kan bygga inkluderande samhällen hemma samtidigt som vi fortfarande arbetar med andra nationer för att bygga en värld av fred, hållbarhet och hopp. Jag vill ta tillfället i akt att berömma Vietnams viktiga och aktiva roll i den regionala säkerheten, inklusive dess alliansfria diplomatiska metoder och dess "fyra nej"-politik – inga militära allianser, inga allianser med ett land mot ett annat, inga militärbaser utomlands eller användning av Vietnam som en hävstång för att motattackera andra länder, och inget hot om eller användning av våld. Denna alliansfria strategi och sunda, balanserade relationer med stormakter har gett Vietnam stora fördelar. Den okritiska utvecklingen av ekonomiska och sociala maktformer har alltid presenterats i substantivet "modernisering". Vi bör ta en djup titt på de möjligheter och risker vi står inför, risker vi delar. Inget land bör tvingas att rusa mot en utvecklingsmodell som presenteras under illusionen av en dåligt definierad "modernisering", en modell som bara förstärker ett misslyckat och giftigt sätt, utan att tänka igenom det. Främjar nuvarande globala modeller för handel och finans, produktion, resursutvinning verkligen det grundläggande målet för mänsklig utveckling? Bevarar sådana modeller en hierarki av syfte som borde finnas – måste återställas – mellan ekonomiska och sociala resultat som har ett moraliskt syfte? För att kvantifiera våra prestationer eller misslyckanden, i vilken utsträckning återspeglar den ekonomiska utvecklingstakten, så som den för närvarande definieras och mäts i snäv bemärkelse, ekonomins förmåga att tillgodose de grundläggande behoven hos den mest utsatta befolkningen och tillhandahålla universella grundläggande tjänster? Dessa är frågor vi måste besvara genom våra nuvarande omständigheter, men nu också inom de nya parametrarna för de globala avtal som undertecknades 2015 om hållbar utveckling och klimatförändringar – FN:s Agenda 2030, från vilka vi tyvärr har avvikit; ja, på vissa områden har vi till och med dragit oss tillbaka. Vi har en historisk möjlighet, och ett verkligt ansvar, att lägga grunden för en ny modell för mänskligt välstånd och social harmoni. Vi måste konfrontera den militaristiska retorik som nu är allestädes närvarande, till och med hegemonisk. Omfattningen av de globala utmaningar vi står inför tillsammans kräver inte bara en återupplivning av de verkligt idealistiska impulser som drev våra förfäder framåt i deras finaste och mest altruistiska stunder mot en ny oberoende värld. Detta kräver också nya modeller för samarbete på nationell och internationell nivå, och nya akademiska relationer, där naturen kan skapa balanserade och respektfulla relationer mellan världens folk, mellan människor och med andra levande varelser på denna planet. Idag har Irland och Vietnam framstått som länder på en resa mot större välstånd, med otaliga möjligheter inom räckhåll för nya internationella partnerskap. Jag ser fram emot denna starka relation, och jag känner att ni också gör det, herr generalsekreterare och president To Lam, att vi tillsammans kommer att bygga en civilisation som är samarbetsvillig, omtänksam och icke-exploaterande, vägledd av världens nationers bästa traditioner och institutioner, utan också av mångfalden av våra rika minnen och erfarenheter – inte bara minnen som oundvikligen kommer att återuppväcka gamla sår, misslyckanden och förlorade möjligheter, utan också stärkta visioner och framtider som föreställts och förverkligats, kanske till och med baserade på utopiska ideal. Det finns en ung irländsk befolkning som bor i Vietnam, många arbetar inom utbildningssektorn – som både absorberar och delar värdefulla erfarenheter. Jag tackar er uppriktigt för ert varma välkomnande till dem. Jag vet att det varma välkomnandet riktas till de många irländare som besöker Vietnam varje år för att uppleva ert majestätiska landskap och rika kulturarv. I Irland finns också en vietnamesisk gemenskap, som uppskattas till cirka 4 000 personer. Detta är en blomstrande gemenskap som ger viktiga och värdefulla bidrag till många områden av det nationella livet – sociala, ekonomiska och kulturella. Våra två länder delar en djup uppskattning och anknytning till kultur, både traditionell och samtida. Vårt folk värdesätter litteratur, poesi, musik och sång högt. Jag vill tacka de musiker som har uppträtt för oss ikväll. Ärade gäster, jag vill varmt gratulera er till de värderingar som vi har delat och kommer att dela i vår vänskap och ytterligare stärka vår relation genom detta besök. Jag vill inbjuda er alla, ärade gäster, att stå och inleda denna fest med mig: Till generalsekreterare och president To Lams hälsa, och till den varaktiga vänskapen mellan Irlands och Vietnams folk.

VOV.vn

Källa: https://vov.vn/chinh-tri/tong-thong-ireland-ca-ngoi-vai-tro-quan-trong-va-tich-cuc-cua-viet-nam-trong-an-ninh-khu-vuc-post1125776.vov