"Som den tomma himlen" och den heliga berättelsen om moderlig kärlek.

För översättaren Bui Thi Thai Duong är "Like the Silence" det verk som tagit henne längst tid att läsa och översätta. Varje sida i Ada d'Adamos bok innehåller inte bara ord, utan också smärtan, kärleken och hjälplösheten hos en mor som står inför sjukdom och tidens begränsningar.

På morgonen den 8 maj ägde seminariet "Moder smälter samman till barn som tomrummet" rum i en mysig miljö i Hanoi , med deltagande av ett stort antal läsare och talaren - Ms. Bui Thi Thai Duong, M.A. - översättare av Ada d'Adamos bok "Som tomrummet". Hon är en välkänd italiensk översättare i Vietnam, känd för sina vietnamesiska översättningar av Gianni Rodaris verk "Berättelser berättade på telefonen" (Favole al telefono); "20 berättelser plus en" (20 storie più uno) och serietidningsserien till minne av Rodaris 100-årsdag. Hon är för närvarande föreläsare vid italienska institutionen vid Hanois universitet.

Ada d'Adamos roman *Den tysta rösten* berörde snabbt läsarnas hjärtan med sin gripande autenticitet och det sällsynta, heliga bandet mellan moderskapet och motgångar. Boken har mottagits genuint av läsare världen över och har lett till djupa dialoger om kärlek, förlust och meningen med livet ur ett modersperspektiv.

Seminariet "Modern upplöses i ett barn som ett tomrum" ägde rum i Hanoi på morgonen den 8 maj.

Under diskussionen sa Ms. Bui Thi Thai Duong, M.A.: "Från allra första sidan tyckte jag att det här var en extremt svår bok att översätta. Det första kapitlet du läser i PDF-versionen visar också översättarens kamp till vietnamesiska. Till exempel är ordet 'gravita' på italienska ett mycket lättförståeligt och lättanvänt ord. Det kommer från 'gravet ', som betyder tung, allvarlig. Det är ett adjektiv, och det adjektivet passar extremt bra för hennes dotters sjukdom, en extremt allvarlig sjukdom."

På italienska låter det uttrycket väldigt naturligt. Men att översätta det till vietnamesiska är svårt eftersom vietnamesiska ofta använder ordet "allvarligt" för att beskriva svårighetsgraden av ett medicinskt tillstånd. Därför krävdes det mycket ansträngning att försöka behålla ordets ursprungliga nyans. Man kan se den kampen i den senare delen av översättningen. Även ett enda stycke var mycket utmanande.

Men sedan, när jag läste lite längre, insåg jag att Adas berättelse var otroligt autentisk och fängslande. Den var så gripande att jag inte kunde läsa allt på en kväll. Jag var tvungen att stanna upp och läsa, eftersom det fanns delar som var för känslosamma.

"Det här är boken som tog mig längre tid att läsa än något annat verk jag översatt tidigare. Jag läste den många gånger, vid olika tidpunkter. Och även efter att jag har läst ut den kvarstår känslan länge. Det är min första känsla inför den här boken."

"Liksom luften" är den första och enda boken av Ada d'Adamo – född under hennes tid i sjuksäng, när hennes kropp härjades och tynade bort, och när hennes tid i den här världen höll på att rinna ut. Boken är mindre än 200 sidor lång och har ingen spännande handling eller sensationella händelser; det är helt enkelt berättelsen om en mor som skriver till sin dotter – Ada d'Adamo skrev "Liksom luften" för Daria, ett barn som fötts med ett allvarligt medfött hjärnfel, oförmöget att tala, oförmöget att ta hand om sig själv och oförmöget att växa upp på det sätt som världen definierar vuxenlivet.

Det finns en oförglömlig detalj i boken: Ada observerade Darias andning. Andning, något vi gör tusentals gånger om dagen omedvetet, blir nu ett observationsobjekt, bevis på liv, det minsta men ändå mest väsentliga miraklet. Titeln "Liksom luften" härrör också från detta. Luft, andedräkt, en närvaro så subtil att den är osynlig, men utan den kan ingenting existera.

Källa: https://phunuvietnam.vn/tua-thinh-khong-va-cau-chuyen-tinh-mau-tu-thieng-lieng-23826050813350353.htm