Ett gyllene arv, en tidlös skatt...

För några år sedan, när jag läste boken "Var är zenmästarna?" av journalisten Bui Ngoc Long, gillade jag bäst detaljen där den gamle munken säger till det blommande trädet på tempelgården: "Hong Bi, du har blommat igen." De fyra årstiderna vår, sommar, höst och vinter i Hue verkar vara "inkapslade" i den meningen. Och nu…

Med boken "Following the Golden Footsteps " av författaren Bui Ngoc Long i mina händer, nyligen utgiven av Thuan Hoa Publishing House, känner jag att berättelserna om den antika huvudstadens natursköna skönhet, som vanligtvis är milda, nu genomsyras av en viss "tyngd". Vad kan jag skriva om hans passionerade men ändå lugna "sätt att älska" Hue , med dess rika historia, feng shui, kultur och geografi? Som Mr. Nguyen Phuoc Hai Trung, biträdande chef för Hue Ancient Capital Relics Conservation Center, skrev i förordet "Ett 'sätt att älska' arv " i början av boken: "Följer med författaren Bui Ngoc Long i 'följer de gyllene fotspåren' för att utforska och uppleva Hues arv med dess folk, för att se att varje Hue-invånare har sitt eget 'sätt att älska' arv, och den här boken är ett sådant sätt...".

Bokomslag: I de gyllene fotspåren

FOTO: BNL

"Following the Golden Footsteps" är en samling artiklar som Bui Ngoc Long skrev och publicerade på Thanh Nien Newspapers sida om kultur och konst under årens lopp. Han redigerade och kompletterade dem troligen innan han tryckte boken. Dessa artiklar lockade många läsare till tidningen han arbetade för de senaste 20 åren som Thanh Nien- korrespondent baserad i Thua Thien-Hue.

Boken har sju delar med över 300 sidor, inklusive: Feng Shui i den kejserliga staden Hue, Sökandet efter spår av de tjugo natursköna utsikterna från den kejserliga huvudstaden, Heliga berg, Berättelser om de kungliga läkarna under Nguyen-dynastin, Den mirakulösa restaureringen av Can Chanh-palatset, Sökandet efter spår av Tay Son-dynastin och Kärnan i vietnamesisk kampsport. Varje del har sin egen unika stil och intressanta insikter, som förmedlar och sprider ett djupare budskap: att arbeta tillsammans för att bevara och främja kulturarvet i den kejserliga staden Hue, inklusive den kejserliga citadellen, som erkändes som ett UNESCO- världsarv 1993.

Författaren presenterade boken för en representant för Hue bok- och kulturklubb.

FOTO: LE HOAI NHAN

Som son till Hue, djupt knuten till detta land, genomsyrat av en dynastis anda, är journalisten Bui Ngoc Longs innerliga engagemang för detta ämne, enligt min mening, ganska utmanande, eftersom det "berör" den djupa essensen av detta land känt som den kejserliga huvudstaden. Det skulle vara svårt att fullt ut uttrycka hans avsikter utan noggrant övervägande och reflektion. Innan han skrev, för att vinna läsarnas samtycke och tillfredsställelse, var han tvungen att vara ytterst eftertänksam och övertygande. Med sin egen styrka grävde författaren djupt, övervann hinder med självförtroende, använde en forskningsmetod och tillvägagångssätt, och använde lämpligt material och språk – en journalist som inte var rädd för att fördjupa sig och driva sitt älskade ämne till slutet.

Det är en berättelse om Hues geomanti, den kejserliga staden, gravarna och templen, bergen och floderna, ortsnamnen i varje region och Hues folk. Många artiklar, när de läses, verkar som om författaren noggrant undersöker varje lager av stadsmuren, observerar i alla riktningar för att personligen (tillsammans med många Hue-forskare) ställa frågor, förklara varför och återberätta, på ett journalistiskt språk, det poetiska och forntida naturlandskapet. Ett koncist, tydligt och förfinat språk för att förmedla mycket specifika ämnen om Hue, som många läsare är intresserade av och söker förklaringar till. Det måste vara kort men fullständigt, djupt men koncist – det är kärnan!

Författaren Bui Ngoc Long signerar böcker för läsare vid boklanseringsevenemanget.

FOTO: LE HOAI NHAN

Det är därför jag, när jag skriver den här artikeln, ärligt talat inte kan hitta tillräckligt med ord för att förklara ursprunget till varje fråga som författaren mödosamt presenterar i boken. Kanske beror det på att jag under många år, varje dag när jag höll tidningen Thanh Nien i mina händer, fängslades av var och en av hans artiklar och föreställde mig författaren gå uppför varje trappsteg. På de där århundraden gamla, mossbeklädda stenarna har han gått och nått fram helt och hållet.

När jag läste Bui Ngoc Longs bok kom jag plötsligt att tänka på en berättelse om en tid då turistmassor förtjusta blev över att beundra två av änkkejsarinnan Tu Cungs ao dai (traditionella vietnamesiska klänningar) som visades upp i Hue. Plötsligt började jag föreställa mig vinden som blåste genom det kejserliga palatset från förr och mjukt prasslade fållarna på kejsarens dräkter när de besteg Fyra väderstreckens paviljong för att blicka ut över den vidsträckta himmel och jord, efter dagar och nätter av oro för sitt folk och sitt land.

Citadellerna, gravarna, templen, smyckena, de kungliga kläderna, de hemliga kejserliga botemedlen och essensen av kampsport... är inte detta resterna av 140 år av Nguyen-dynastins existens i Hue, som lämnats kvar för generationer att upptäcka?

Journalisten Bui Ngoc Long delade med sig av sina skäl till att publicera boken och sa: "Varje journalist väljer sin egen väg att fördjupa sig i ordets område. Jag har turen att ha fötts och arbetat som journalist i det heliga landet Hue, den antika huvudstaden, ett land med ett djupt kulturarv. Hues kulturarv, även om det är lugnt och mossbevuxet, är alltid fascinerande för mig. En journalists uppdrag är inte att 'forska' om kulturarv, utan att berätta om aktuella händelser, att se hur samtida människor behandlar kulturarv. Och utifrån dessa aktuella händelser hoppas författaren kunna ge läsarna en kärleksfull bild av kulturarv. Denna bok markerar 20-årsjubileet av mitt arbete på Thanh Nien Newspaper, för att fira 100-årsjubileet av vietnamesisk revolutionär journalistik."

Källa: https://thanhnien.vn/vang-son-tram-tich-muon-nien-185250620221850945.htm