 |
| Diktsamlingen "Den gula krysantemumen återstår" - Foto: Nh.V |
Författaren Bui Thi Dieu, född 1980, är för närvarande litteraturlärare vid Nguyen Chi Thanh High School (Le Thuy kommun) och medlem i Quang Tri Provincial Association of Literature and Arts. Hennes förfäders hem ligger i Diem Dien, Duc Ninh Dong-distriktet, Dong Hoi stad (tidigare), numera Dong Hoi-distriktet. Hon flyttade med sin familj för att bo i Quang Ninh -distriktet (tidigare) när hon var fyra år gammal.
Trots att hon är långt hemifrån, förblir bilden av hennes hemland intakt i hennes sinne och lämnar ett stort tomrum av nostalgi djupt inom hennes själ. Och kanske är det just denna egenskap som ger Dieus poesi dess unika karaktär – mild, djupgående, men alltid färgad av en outtalad sorg.
Bui Thi Dieu började tidigt med poesin och såg det som ett sätt att uttrycka sig själv och ha en dialog med sig själv. Hon behöll sina dikter i stillhet för sig själv efter att hon skrivit dem. Tack vare uppmuntran från vänner i litteraturvärlden har hon under senare år delat med sig av sina dikter och fått allmänhetens erkännande. Många av hennes dikter har publicerats i centrala och lokala tidningar och tidskrifter.
När kritikern Hoang Dang Khoa läste Bui Thi Dieus poesi skrev han: "Mitt i en ung kvinnas liv, en dröm full av bördor, med vindens fria vilja, glider det poetiska ämnet bortom årstidernas gränser. Liksom ett löv bland otaliga bekymmer har livet olika nyanser av grönt, olika nyanser av gult. Liksom en ren vit skål, törstig efter fyllighet, de två första månaderna av den nya rissäsongen. Och sedan, från kärlekens vedermödor, blommar dikterna tyst, och förblir bredvid livet, varma som solen, oavsett om tiden faller i båda händerna..."
”Den gula krysantemumen återstår” är resultatet av ett noggrant urval från många innerliga dikter i hennes litterära ”arv”. Diktsamlingen består av fyra delar med suggestiva titlar: ”Börjar från taket”, ”Vad har vi kvar?”, ”Hur mycket är tillräckligt?” och ”Drömmar kommer att blomma ut i färg”.
Det övergripande temat genom hela diktsamlingen, och det som verkligen fångar läsarens hjärta, är längtan efter hem, familj och enkla saker. För Bui Thi Dieu är landsbygden inte bara hennes födelseplats, utan en levande enhet djupt inbäddad i hennes undermedvetna.
I dikten med titeln "Den gula krysantemumen står kvar" "målar" författaren en fridfull lantlig scen med bekanta bilder: "Mor torkar tallrikar och ätpinnar i vintersolen / Pionerna blommar vackert / Bladen pratar och skrattar / Den söta doften av ingefära"... Varje diktrad innehåller inte bara bilder och färger utan också ljud och dofter av värme.
 |
| Författare Bui Thi Dieu - Foto: Nh.V |
Bui Thi Dieu delade: "Varje Tet-helgdag brukade min mamma välja vanliga blommor som krysantemum och ringblommor för att försköna vårt hus, där jag tillbringade mina fridfulla tidiga år. Sedan, efter Tet-helgen, rusade min familj iväg, och det gamla huset 'låstes och förseglades', vilket lämnade bara de gula krysantemumen i hörnet av gården som tyst visade upp sin skönhet. Ögonblicket att se tillbaka på huset och trädgården innan man skiljs åt gör alltid mitt hjärta värkande. I mina ögon var den gula krysantemumen vid den tiden som en vän som kände sorg, ensamhet och tyst väntade på att sina nära och kära skulle återvända."
Genom att djupdyka i det känslomässiga temat i sitt hemland avslöjar Bui Thi Dieus poesi en tydlig känsla av enkelhet och uppriktighet, konsekvent uttryckt från dess känslomässiga källa till dess språkbruk. I dikten "Byn" skissar Bui Thi Dieu sitt hemland med konkreta linjer och former. Det är en region "som ligger mitt i ödemark/land med en silvervit färg/på ena sidan, småsten och klippor, karga kullar som böjer sig under den stekande solen/som väntar på regn...". Längtan efter byn härrör från de mest autentiska och enkla sakerna, från "fläckar av alun", "lukten av kalk och murbruk" till "stigar övervuxna med ogräs" eller "rangliga hus...".
Men för Dieu förvandlades just den fattigdomen och hårdheten till tillgivenhet och längtan, så att "ett bynamn" dröjde sig kvar även i hennes drömmar, vilket fick de långt hemifrån alltid att längta tillbaka för att "begrava fötterna i sanden" och tyst gråta på verandan där vinden blåste, bärande "stjärnfruktträdets blomblommor".
Författaren Moc An (riktiga namn Nguyen Thi Nguyet Trinh), föreläsare vid Quy Nhon University, sa: "Dieus poesi är som en viskning, som börjar med mycket små saker, men det känslomässiga omfånget är oändligt stort. När du läser Dieus poesi, läs långsamt, som hur en dimmig morgon sakta täcker dagens ljusstyrka med ett lager av dröm, som påminner oss om en annan verklighet som existerar; som att långsamt röra om i en kopp kaffe, låta bitterheten och sötman lösas upp på tungan, känna smaken av liv och kärlek."
Bui Thi Dieu har många dikter som bär på tyngden av nostalgi för sitt hemland, till exempel "Gamla trädgården", där hon alltid minns sin mormors hus och det lilla, sorgsna halmtaksboden. I dikten "Börjar från taket" har författaren ett fräscht och subtilt perspektiv. Hon tittar på versalen "M" och ser i den formen av ett tält, ett stadigt skydd. Det "M" representerar fadern, en symbol för ansvar och pelarens roll. "M" representerar också modern – den som är "lika förlåtande som berg och floder, lika gränslös som den djupa himlen" – och även "brodern" – hennes livspartner, skyddet för "henne".
Dikten avslutas med bekräftelsen: ”Lyckan svävar på vingar som bär en salt smak / med början från taket.” Enligt författarens uppfattning har lyckan alltid den ”salta smaken” av svett och uppoffring som krävs för att bygga ett stabilt hem.
Om den första delen av diktsamlingen uttrycker de mest fridfulla tankarna och minnena från "byn", så uttrycker författaren i de andra delarna ånger, oro och reflekterar sina tankar och attityder till verkligheten, såväl som sina önskningar, förhoppningar och övertygelser... I dikten "Drömmer om bergen" skriver hon: "Människor bär berg tillbaka till byn, bär berg tillbaka till staden / Stenar blir byggnader och hus, träd blir bord, stolar, sängar och skåp / Fåglar och djur blir dekorationer / Ömma löv blir rök och damm / Hjärtan fulla av damm / Berg, sluttningar och valv eroderas / Explosioner, gruvor, grävmaskiner och bulldozrar / Varje ås är fylld av plågsam smärta / Fåglar skingras i sökandet... och "träd förda från bergen till staden / Vinden sjunger inte längre av glädje"..."
Dikten fungerar som en mild men djupgående påminnelse om förhållandet mellan mänskligheten och naturen. Författaren använder kontrasten mellan orörd skönhet och den förödelse som urbaniseringen orsakar för att väcka medkänsla hos varje läsare.
Med över 40 noggrant utvalda dikter har Bui Thi Dieu bekräftat sin unika röst i provinsens litterära och konstnärliga liv. Hennes dikter är inte språkligt utarbetade, men de har stor suggestiv kraft. I dem möter vi bilder från hennes hemland, barndomsminnen och mycket vanliga känslor.
Nh.V
Källa: https://baoquangtri.vn/van-hoa/202605/bui-thi-dieu-va-conbong-cuc-vang-o-lai-f9964b1/
Kommentar (0)