Början...

Exakt trettio år efter utgivningen av tidskriften Cultural Friend (under ledning av Thanh Hoas kulturdepartement) (1964), 1994, med stöd av den ständiga kommittén för fjärde mandatperioden, under ledning av Mr. Le Xuan Giang, fick tidskriften Thanh Hoa litteratur- och konstlicens av kultur- och informationsministeriet att officiellt publicera. Härifrån hade Thanh Hoa litteratur- och konstförening sitt eget officiella språkrör.

Efter den 5:e Thanh Hoa litteratur- och konstkongressen (januari 1997), tillsammans med konsolideringen av föreningens organisation, fick Thanh Hoa litteratur- och konsttidskrift tillstånd av den provinsiella folkkommittén att etablera en redaktion (mars 1997). Härifrån hade Thanh Hoa litteratur- och konsttidskrift sin egen apparat, redaktion, sigill, redovisning, oberoende redovisning och fungerade som en pressbyrå. Redaktionsapparaten separerades från föreningens kansli.

När vi flyttade ut och "bodde ensamma" (som vi ofta skämtsamt sa), var tidningen mycket fattig. Föreningen var fattig, så var skulle tidningen ha något överskott? (Tidningen tog över en lokal bestående av flera hus på fyra våningar som föreningen tilldelat tillsammans med några gamla bord och stolar...). Chefredaktören, författaren Tu Nguyen Tinh, tillsammans med tidningens bröder, var verkligen "barahänta". Vid den tiden började de kavla upp ärmarna och arbeta... Från att installera en fast telefon, köpa en bandspelare, en kamera... till att be den provinsiella folkkommittén att tillhandahålla datorer, bilar och en royaltyfond... Den provinsiella partikommitténs propagandaavdelning och den provinsiella folkkommittén ägnade tidningen stor uppmärksamhet och stöd.

Hur man kan förbättra kvaliteten på tidskriften Thanh Hoa Literature and Arts är en angelägenhet för chefredaktören och hans kollegor på redaktionen. Chefredaktör Tu Nguyen Tinh och redaktionssekreterare Thanh Son "packade sin lunch" och reste till de södra provinserna för att lära av andra tidskrifters erfarenheter och utöka nätverket av samarbetspartners såväl som distributionsnätverket. Biträdande chefredaktör Manh Le tog, tillsammans med Lam Bang och Phuong Thuy, en båt till Vinh och Hue för att söka råd från lärare. "En dagsresa, en korg full av kunskap", men den kunskap om världen som tas med tillbaka och tillämpas på Thanh Hoa är så svår. Tidskriften Song Huong (Thua Thien - Hue) har haft ett "varumärke" sedan 1983, har ett distributionsnätverk över hela landet och till och med till det avlägsna Frankrike, har en egen redaktion och beviljas hundratals miljoner dong varje år av provinsen (till priset av 1998). Angående tidskriften Song Lam (Nghe An) instruerade provinsen alla particeller att prenumerera på tidskriften Song Lam utöver partitidningen. Därför publiceras varje nummer av Song Lam i upp till 4 600 exemplar (Efter tryckning överför tryckeriet den till postkontoret , som sedan levererar den till läsarna. Redaktionen behöver bara underteckna bekräftelseboken. Redaktionen behöver inte direkt publicera någon tidskrift).

Den första ”lärdomen” var att hitta ett tryckeri med ett rimligt pris så att kostnaden för varje tidskrift kunde minskas. Vid den tiden skrev tidskriften på ett årslångt tryckerikontrakt med ett pris som bara var två tredjedelar av det tidigare tryckeriets. Bröderna på redaktionen var dock också tvungna att arbeta hårdare eftersom de var tvungna att resa långt, och transporterna var svåra. Jag minns fortfarande första gången jag gick för att skriva på ett tryckerikontrakt på Nghe Ans tryckeri. När föreningens gammaldags vagn nådde Cau Bung (Nghe An) blev den plötsligt envis och vägrade att röra sig. Vädret var hett som en ugn, den centrala regionens brännande hetta och den heta vinden i kombination med trötthet gjorde alla distraherade. Thanh Son och Lam Bang var tvungna att ta en buss till Vinh för att leverera manuskriptet i tid. Chefredaktör Tu Nguyen Tinh stannade kvar för att vänta på att hans vagn skulle repareras, och till slut var han tvungen att ta en motorcykeltaxi för att komma till tryckeriet. I fem år (från 1997 till 2002) bar Lam Bang varje månad manuskriptet, hoppade på bussen till tryckeriet och tog sedan bussen för att hämta tidningen. Det var lite svårt men kul, kul eftersom han varje månad regelbundet fick en vacker och elegant litterär tidskrift levererad till sina läsare.

Publicering var verkligen svårt. Från chefredaktören till varje kader och anställd kämpade alla för att komma på idéer. De tog upp frågan med utbildningssektorn, med distrikten, städerna och sektorerna. De kontaktade varje myndighet, fabrik och företag... Sedan skickades motorcyklar från redaktionen ut för att rusa till distrikten och kontoren... alla hade en enorm portfölj med dussintals tidskrifter i. Egentligen var det en sista utväg. Varje direktör och chef höll i en litterär tidskrift och berömde den som vacker och intressant. Men när det gällde köp och försäljning förklarade alla: "budgeten är för snål". Folk kan spendera miljoner på att "underhålla gäster" för en måltid, men när man spenderar sex tusen dong i månaden (försäljningspris 1997-2005) på att köpa en litterär tidskrift klagade de på att "budgeten är för snål". Det var bittert att tänka på det.

Om man ser tillbaka lite för att minnas "början...", så var de tidiga dagarna för Thanh Hoa Literature and Arts-tidskriften, numera Thanh Hoa Literature and Arts, verkligen svåra och mödosamma. Därefter fick tidskriften en bil av provinsen (uppgraderad två gånger till en ny bil), hade journalistisk utrustning som kameror, inspelare, var utrustad med tre datorer, en kopiator och gjorde layouten på redaktionen.

En mycket viktig seger var att tidningen, med stöd av Thanh Hoas provinsiella postkontor, distribuerades till fler än 600 kulturpostkontor i hela provinsen.

Under dessa år utvärderades Thanh Hoa-provinsens litteratur- och konsttidskrift av den centrala kommittén för ideologi och kultur (då) och den nationella kommittén för Vietnams litteratur- och konstförbund som en lokal litteratur- och konsttidskrift med innehåll och konst av högsta kvalitet i landet.

”Början…”, en resa full av svårigheter, utmaningar, framgångar och misslyckanden, skördar men också glädjeämnen, sorger och bekymmer. Jag tror att Van Nghe Xu Thanh på den nya resan, med ny anda och momentum, ständigt kommer att förnya och förbättra kvaliteten på både innehåll och form, fortsätta att vara ett forum för litteratur och konst, och en nära vän till många läsare både inom och utanför provinsen.

Lam Bang (Bidragsgivare)

Källa: https://baothanhhoa.vn/cai-thuo-ban-dau-217130.htm