I början...

Trettio år efter utgivningen av tidskriften "The Cultural Friend" (som drivs av Thanh Hoas kulturdepartement) år 1964, tack vare insatserna från den ständiga kommittén för den fjärde perioden, under ledning av Mr. Le Xuan Giang, fick Thanh Hoas litteratur- och konsttidskrift en licens från kultur- och informationsministeriet för officiell publicering år 1994. Från och med då hade Thanh Hoas litteratur- och konstförening sitt officiella språkrör.

Efter den 5:e Thanh Hoa Arts and Literature-kongressen (januari 1997), tillsammans med omorganisationen av föreningen, bemyndigades Thanh Hoa Arts and Literature-tidskriften av den provinsiella folkkommittén att etablera en redaktion (mars 1997). Från och med denna tidpunkt hade Thanh Hoa Arts and Literature-tidskriften sin egen organisationsstruktur, redaktion, sigill, bankkonto, oberoende redovisning och fungerade som en journalistbyrå. Redaktionen separerades från föreningens kansli.

När vi började "leva självständigt" (som vi ofta skämtsamt kallade det) var tidningen mycket fattig. Eftersom föreningen var fattig hade tidningen definitivt inga överskottsmedel (tidningen tog över några enplanshus som föreningen tilldelat oss, tillsammans med några gamla bord och stolar...). Chefredaktören, skribenten Tu Nguyen Tinh, började tillsammans med tidningens personal verkligen "utkämpa en strid med bara händerna". Det var då vi började kavla upp ärmarna och sätta igång... Från att installera en fast telefon, köpa en bandspelare och kamera... till att be den provinsiella folkkommittén att tillhandahålla en dator, en bil och en fond för royalties... Den provinsiella partikommitténs propagandaavdelning och den provinsiella folkkommittén var mycket stödjande för tidningen.

Att förbättra kvaliteten på tidskriften Thanh Hoa Literature and Arts var en viktig fråga för chefredaktören och redaktionen. Chefredaktör Tu Nguyen Tinh och redaktionssekreterare Thanh Son reste till de södra provinserna för att lära av andra tidskrifters erfarenheter och utöka sitt nätverk av medarbetare och distribution. Biträdande chefredaktör Manh Le tog, tillsammans med Lam Bang och Phuong Thuy, ett tåg till Vinh och Hue för att söka kunskap. "Att resa en dagsresa lär sig mycket", men att tillämpa andras visdom på Thanh Hoa visade sig vara svårt. Tidskriften Song Huong (Thua Thien - Hue) hade ett starkt rykte sedan 1983, med ett rikstäckande distributionsnätverk som till och med nådde det avlägsna Frankrike, en egen redaktion och hundratals miljoner dong som årligen tilldelades av provinsen (i 1998 års priser). Tidskriften Song Lam (Nghe An) krävde att alla partiavdelningar, utöver partitidningen, skulle prenumerera på tidskriften Song Lam. Därför trycks varje nummer av tidskriften Song Lam i upp till 4 600 exemplar (Efter tryckning skickar tryckeriet dem till postkontoret , som sedan levererar dem till läsarna. Redaktionen behöver bara skriva under registret för att bekräfta mottagandet. Redaktionen distribuerar inte direkt någon tidskrift).

Den första "läxan" var att hitta ett tryckeri med rimliga priser för att minska kostnaden för varje nummer av tidningen. Vid den tiden säkrade tidningen ett årslångt tryckkontrakt till ett pris som var mindre än två tredjedelar av vad det tidigare tryckeriet hade erbjudit. Redaktionen mötte dock också ytterligare svårigheter på grund av de långa avstånden och de svåra transporterna. Jag minns första gången vi skulle skriva ett tryckkontrakt på Nghe An -tryckeriet. När föreningens gamla, förfallna fordon nådde Cau Bung (Nghe An) gick det plötsligt sönder och vägrade att röra sig. Solen stekte, den intensiva hettan i centrala Vietnam kombinerades med de varma, torra vindarna, och alla var utmattade. Thanh Son och Lam Bang var tvungna att ta en buss till Vinh för att klara deadline för att leverera manuskriptet. Chefredaktör Tu Nguyen Tinh stannade kvar och väntade på att bussen skulle repareras, och till slut var han tvungen att ta en motorcykeltaxi till tryckeriet. Under fem år (från 1997 till 2002) brukade Lam Bang varje månad ta manuskriptet till tryckeriet med buss, och sedan ta en annan buss för att hämta tidningen. Det är lite hårt arbete, men det är givande, givande eftersom vi varje månad får en vackert designad och elegant litterär tidskrift levererad till våra läsare regelbundet.

Distributionen var otroligt svår. Från chefredaktören till varje anställd, alla grubblade över lösningar. De tog upp problemet med utbildningsdepartementet, med distrikten och städerna, och med olika sektorer. De kontaktade varje myndighet, fabrik och företag... Sedan körde motorcyklar från redaktionen iväg till distrikten och myndigheterna... alla bar en enorm portfölj med dussintals tidskrifter. Det var verkligen utmattande. Med den litterära tidskriften i händerna berömde varje direktör och avdelningschef dess skönhet och kvalitet. Men när det gällde att köpa den klagade alla: "Budgeten är för snål." Folk kunde spendera miljoner dong på en enda "underhållning", men när det gällde sex tusen dong i månaden (priset 1997-2005) för att köpa en litterär tidskrift, sa de fortfarande: "Budgeten är för snål." Det var ett bittert piller att svälja.

Om man ser tillbaka lite för att minnas "de första dagarna...", är det sant att Thanh Hoa Literature and Arts tidskrifts tidskrift, numera Thanh Hoa Literature and Arts, tidskriftens första dagar, när den först började verka självständigt, var verkligt svåra och mödosamma. Senare fick tidskriften en bil av provinsen (den har uppgraderats två gånger), och man förvärvade journalistisk utrustning som kameror, ljudinspelare, tre datorer, en kopiator, och började även med egen sidlayout.

En mycket viktig prestation var stödet från Thanh Hoas provinsiella postkontor, vilket möjliggjorde distribution av tidningen till över 600 lokala postkontor i hela provinsen.

Under dessa år utvärderades Thanh Hoa-provinsens tidskrift Litteratur och konst av den centrala kommittén för ideologi och kultur (då) och den nationella kommittén för unionen av vietnamesiska litteratur- och konstföreningar som en lokal litteratur- och konsttidskrift med högkvalitativt innehåll och konstnärligt kunnande över hela landet.

”I början…” var resan full av svårigheter och utmaningar, med framgångar och misslyckanden, prestationer och även mycket glädje, sorg och oro. Vi tror att Thanh Hoa Literature and Arts i denna nya fas, med förnyad entusiasm och momentum, kommer att kontinuerligt förnya och förbättra både innehållsmässigt och i form, och fortsätta att vara ett litterärt och konstnärligt forum och en nära vän till en bred läsekrets både inom och utanför provinsen.

Lam Bang (Bidragsgivare)

Källa: https://baothanhhoa.vn/cai-thuo-ban-dau-217130.htm