Tay-folkvisor, även om de är rika på lyrik och passion, är ofta ganska "rationella" och besitter en viss intellektuell och vetenskaplig kvalitet. Detta är tecken på det ömsesidiga inflytandet mellan muntlig och skriftlig folklitteratur, och samspelet mellan Tay-folklitteratur och den nationella litteraturen. Denna växelverkan är inte bara tydlig i kärlekssånger utan även i andra genrer som folksagor och berättande dikter.
Det rationella elementet i Tay-folksånger om uppvaktning tas ofta till en hög nivå. Genom texterna ser vi ibland noggrant uträknade råd och löften, minutiöst planerade och blickande långt in i framtiden: "Om vi inte kan gifta oss i tio delar / Ska vi tillsammans svära en ed / Dela pengarna på mitten, var och en tar hälften / Hålla dem noggrant i våra fickor / Om senare våra hjärtan sviker oss / Ska vi svära och svära."
Den rationella naturen hos Tay-folksånger återspeglas inte bara i det specifika innehållet i varje text utan också i de typer av sånger som ofta involverar konkurrens och intellektuella utmaningar. Detta demonstreras tydligast i gåtor och berättelser, såsom de vanliga ordgåtorna: "Nhân tềnh, nhất khẩu hợp pền tối/Bày cạ sloong hàng bạn túc mai..." (som betyder: "Folket ovanför, en mun förenas för att bilda ett par/Arrangerar två rader av vänner, bambu och plommonblommor...") (ordet "hợp" är sammansatt av orden "nhân", "nhất" och "khẩu"). Eller berättelserna om Nhị độ mai och Phạm Tải - Ngọc Hoa, som Tay-folkförfattarna betraktade som sina dyrbara "skatter", lånade berättelser från vietnamesiska Nôm-berättelser för att skapa call-and-response-låtar mellan män och kvinnor: "Seeing you like the son of a lord/Im be like the son of a lord/Im be like the son of a lord/Im to a lord" dikter (phong slư) skrivna på tyg eller siden, utbytta mellan älskare, där författaren använder många kinesisk-vietnamesiska ord eller anspelningar: "Xuân thiên tiết vằn thâng bươn cẩu/Các bách điểu vui" (A vårsäsongen nu i september) hundra sorters fåglar gläds). Orden "vårhimmel", "hundra fåglar" och "glädjefylld" är alla skrivna på både sino-vietnamesiska och vietnamesiska i originaltexten. Medan gåtvisor, berättande sånger och folkdikter tillhör den lyriska folkvisegenren, har de en tydlig intellektuell kvalitet. Författarna använder sofistikerade kompositionstekniker, närmare vetenskaplig litteratur än folklitteratur, till skillnad från andra lyriska folkvisor med sitt enklare, mer oskyldiga språk.
I folkvisor är språket ofta subtilt men oftast enkelt, anspråkslöst och nära folkets vardagsspråk. I berättande poesi förfinar dock många författare, vid sidan av det enkla språket nära folkets dagliga tal, noggrant sitt skrivande och föredrar att använda formler och anspelningar från klassisk kinesisk litteratur och berättelser lånade från Jin- och Tang-dynastiernas poesi, såsom: "Fiskaren är fängslad av Peach Blossom Cave / Den vite kejsarens båt korsar Jianglings vågor." (Tran Chau, Tay-Nungs berättande dikt).
Den första raden är hämtad från berättelsen om "fiskaren som landsteg i Persikoblomsparadiset" i dikten "Persikoblomsparadiset" av poeten Tao Qian. Den andra raden är ett citat från två rader ur Tangdynastins poesi: "Farväl till staden Bai Di på morgonen bland vackra moln / Återvänd till Jiangling, tusen mil bort, på en dag" (vilket betyder: Att ta farväl till staden Bai Di på morgonen bland vackra moln, återvända till Jiangling, tusen mil bort, på en dag).
Ofta använder författaren metaforer härledda från sino-vietnamesiska ord för att uttrycka en tanke eller känsla. För att visa att han, trots att han är en fattig forskare, är ren och inte girig efter pengar eller ägodelar, använder karaktären Liu Tai frasen: "En man som är girig efter rikedom dör / En fågel som är girig efter mat långt borta förgås" (Liu Tai - Han Xuan, Tay-Nungs poetiska berättelse). Eller, för att visa Liu Tais ödmjukhet inför sin älskare, låter författaren karaktären låna berättelsen om poeten Tao Qian för att tala för hans räkning: "Jag har tillfälligt lärt mig några ord av vismannens läror / Jag längtar inte efter fiskaren i Peach Blossom Paradise." Dessutom, tillsammans med karaktärerna i verket, börjar författaren själv dyka upp i den poetiska berättelsen genom inledande rader som fungerar som självpresentation, såsom: "Håller en penna för att anteckna den berättelse som gått i arv / Ding Jun, berättelsen om den forntida staten Chu..."
Vanligtvis, när man diskuterar moral och sociala normer, är språket i berättande poesi formellt och utarbetat, och använder akademiska idiom och kinesisk-vietnamesiska formler. Till exempel, när man diskuterar förhållandet mellan man och hustru, skriver dikten i berättelsen om Luu Dai - Han Xuan: "Ett gammalt talesätt lyder: En kvinna följer sin man vid äktenskapet, en vanlig sedvänja." Eller, när författaren till berättande dikten beskriver den enkla och vanliga mor-barn-relationen inom familjen, föredrar han också detta formella språk: "Man måste vara skicklig i alla frågor; en gentlemans lojalitet är av största vikt..."
Konstnärligt sett uppvisar Tay-folkpoesi drag från vetenskaplig litteratur, ärver och utvecklar berättande och lyriska traditioner samtidigt som den absorberar influenser från vetenskaplig kultur, särskilt vietnamesisk vetenskaplig litteratur. Från dessa mångfacetterade arv och influenser har folkkonstnärer och etniska intellektuella skapat en genre av folklitteratur med ett betydande innehåll och ett mer förfinat och fulländat konstnärskap.
Xuan Thuong
Källa
Kommentar (0)