Den svarta katten

[annons_1]

Efter att ha läst noveller som översatts och publicerats sporadiskt i tidningar och litterära tidskrifter under de senaste åren, framkallar omläsningen av de 28 utvalda novellerna i samlingen "Den svarta katten" (översatt av Nguyen Thong Nhat, Thuan Hoa Publishing House - 2023) fortfarande samma känsla av glädje och ett märkligt fängslande intryck när man möter moderna och samtida japanska litterära författare.

Jag valde att läsa "Hata alkohol" först eftersom jag inte kunde ignorera författarens namn. Vietnamesiska läsare känner förmodligen till mästerverket "Inte längre människa" av Dazai Osamu, en berömd författare som tillhörde "skurkskolan" efter andra världskriget, med upproriska och självdestruktiva tendenser, vilket återspeglas i tragedin i hans eget liv. "Dricker i två dagar i sträck. I förrgår kväll och igår, dricker kontinuerligt i två dagar. I morse var jag tvungen att jobba så jag gick upp tidigt, gick på toaletten för att tvätta ansiktet och såg plötsligt en låda med fyra flaskor. På två dagar har jag ätit upp fyra lådor." "Hata alkohol" är i huvudsak en reflektion över kampen med att hantera de där alkoholflaskorna med vänner, men läsaren hittar hans välbekanta humoristiska och melankoliska skrivstil, där han uttrycker förtvivlan på det mest sanningsenliga sättet, känslan av att vara vilse i människornas värld.

Jag läste också "Den svarta katten", en novell av Shimaki Kensaku som fungerar som bokens titel. En hankatt, svart, en och en halv gånger så stor som en genomsnittlig katt, majestätisk, "ensam men arrogant och stolt, full av kämparglöd...", "om det vore en människa skulle den säkerligen vara en herre." "Medan dess vidriga, sykofantiska sort har varma platser att sova på och matas, överges den." Den föraktade svarta katten dödas så småningom, "Mamma har tagit hand om den", försvinner snabbt och "lämnar bara de ödmjuka som lurar omkring". Den enkla handlingen om en katt uttrycker trötthet och hat mot världens vägar, såväl som en tyst protest mot det samtida samhället, ett samhälle "tråkigt och dumt som en sjukdom som aldrig verkar kunna botas".

Således möter läsaren 28 litterära figurer som inte nödvändigtvis är kända eller välkända författare, utan valdes slumpmässigt av en vanlig "läsare som njuter av och studerar" för att ge ett bredare och rikare perspektiv på modern och samtida japansk litteratur. Många noveller har en detektivkänsla (Natt i törnfältet, Spindeln, Förintelsen, Barbaren, Fotsula); en mystisk och fantastisk stil (Ägget); socialrealism (Den huvudlösa trollsländan, Mänsklig sorg...). Och särskilt finns det noveller om kärlek sammanflätade med skönheten i förlust, orättvisa och melankoli (Den broderade bilden, Övergången, Konstgjord reproduktion, Under regnperioden...).

Novellerna i samlingen "Den svarta katten" skrevs från senare hälften av Meiji-restaurationen till första hälften av Showa-eran, en period som markerar bildandet av moderna och samtida litterära skolor i Japan. De återspeglar den starka kulturella integrationen och utbytet mellan Japan och väst, inte bara verkligheten och den sociopolitiska utvecklingen i Japan under övergångsperioden av reform och öppnande mot världen, utan fungerar också som en spegelbild av de komplexa ideologiska attityderna hos japanska författare.

Vi har läst berömda verk av modern japansk litteratur översatta till vietnamesiska, såsom Kawabatas "Snölandet", Haruki Murakamis "Norska skogen" och Watanabe Jyun-ichis "Lampan kastar ingen skugga", bland andra. De flesta av dessa verk är dock vanligtvis översatta från engelska, franska eller ryska, och väldigt få är direktöversatta från japanska, som ofta är ganska komplexa och tvetydiga. Därför är Nguyen Thong Nhats översättning från den japanska originaltexten, som erbjuder läsarna sidor av svävande, strålande, subtil och melankolisk prosa, en mycket berömvärd insats. Ännu mer glädjande är att Hue nu har ytterligare en skicklig litterär översättare.

[annons_2]
Källa