Namngivning av provinser i Vietnam, förr och nu.

(NLĐO) - Medan jag sysslolöst recenserade "Dai Nam Nhat Thong Chi" och "Dai Nam Nhat Thong Toan Do" insåg jag hur vidsträckt Vietnam var under kejsar Minh Mangs regeringstid.

Ett stort land kräver bästa möjliga styrelseskick för att säkerställa sin utveckling. För att uppnå bästa styrelseskick måste man ha den bästa administrationen. Kung Minh Mạng genomförde administrativa reformer år 1831. Senare generationer anser att detta är en av de två bästa administrativa reformerna i Vietnams historia. Den första genomfördes av kung Lê Thánh Tông år 1466.

Namnet på den nya administrativa enheten efter sammanslagningen har väckt stor uppmärksamhet från allmänheten. Foto: HUU HUNG

Under reformerna, efter omorganisationen av centralregeringen, omorganiserade kung Minh Mạng den lokala regeringen. Hela landet delades in i 30 provinser och en Thừa Thiên-prefektur för att förvalta huvudstadsregionen. Norra Vietnam hade 13 provinser, centrala Vietnam 11 provinser och en prefektur, och södra Vietnam 6 provinser. Den administrativa enheten på provinsiell nivå i Vietnam har funnits sedan dess.

År 1858 avlossade fransmännen de första skotten i sin invasion av vårt land. Från och med den dagen tvingade fransmännen Nguyen-dynastin att underteckna ett flertal fördrag och sålde gradvis vårt land till Frankrike. Det slutgiltiga fördraget var Patenôtre-fördraget från 1884. Enligt dessa fördrag var Cochinchina en koloni, Tonkin ett protektorat och Annam ett autonomt territorium.

De sex södra provinserna i Vietnam delades in i många mindre provinser av fransmännen enligt franska bestämmelser.

Centrala Vietnam var en autonom region, så fransmännen ingrep inte särskilt mycket. Provinserna förblev i princip oförändrade, men avstod stora delar av provinserna Thanh Hoa, Nghe An, Ha Tinh , Quang Binh och Quang Tri till andra länder enligt dekretet om gränsdragning mellan tre länder från Indokinas generalguvernör, och överförde Ninh Thuan-prefekturen i provinsen Binh Thuan till provinsen Ninh Thuan.

Norra Vietnam var den mest turbulenta regionen. Den bevittnade många uppror av alla etniska grupper mot de franska kolonialisterna, både Kinh och bergsfolk, såsom upproren som leddes av Hoang Hoa Tham, Doc Ngu och Doc Tit. Därför använde fransmännen inledningsvis militärt styre och etablerade fem militärdistrikt. Efter att ha undertryckt motståndet började de omorganisera provinserna. Genom sin "söndra och härska"-politik delade de in de 13 provinserna i norra Vietnam i mer än 30. Vid ett tillfälle räknade Nguyen Khuyen så många som 36 provinser, vilket återspeglas i en kuplett som hyllar den franska modern Tu Hong:

"Det finns baldakiner, rökelsekar och altaren tillägnade kungen; hennes berömmelse genljuder i 36 provinser." Den gamle mannen ville förmedla den franska kvinnans utbredda berömmelse vid den tiden i hela norra Vietnam.

Uppdelningen av norra Vietnam i över 30 provinser nästan samtidigt ledde oundvikligen till brister, påtvingande åtgärder och godtyckliga namngivningar. Vid den tiden lät vissa provinsnamn ganska löjliga och fick revideras, men andra används fortfarande idag. Fransmännen hade vid den tiden en metod för att namnge provinser baserat på provinsguvernörens residens.

År 1896, när Hanois innerstad och omgivande områden blev en fransk koncession, beslutade fransmännen att flytta de administrativa kontoren för den återstående delen av den tidigare Hanoi-provinsen till byn Do i Thanh Oai-distriktet. Denna by hade en vacker kaklad bro över Nhue-floden, som folk kallade Do-bron. Provinshuvudkontoret låg bredvid Do-bron, så fransmännen döpte det återstående området av den tidigare Hanoi-provinsen till Do-bron! Senare begärde den utbildade generalguvernören i Do-bron-provinsen att den skulle döpas om till Ha Dong-provinsen!

Det gamla namnet på provinsen Hoa Binh låter ganska lustigt. Fransmännen, som tyckte att provinsen Hung Hoa var för stor, bestämde sig för att dela upp den i flera mindre provinser. När de undersökte området upptäckte de att många distrikt huvudsakligen beboddes av muongfolket, och att distrikten Lac Son och Lac Thuy i provinsen Ninh Binh också beboddes av muongfolket. De bestämde sig för att slå samman dessa områden för att bilda en ny provins, ursprungligen kallad Muongprovinsen. Provinshuvudkontoret låg ursprungligen i Cho Bo, men för att bibehålla namngivningskonventionen döptes provinsen om till Cho Boprovinsen. Provinshuvudstaden, belägen i en avlägsen bergsstad, attackerades av Doc Tits rebellstyrkor, som intog högkvarteret och dödade den franske biträdande kommissionären. De franska myndigheterna var tvungna att flytta provinshuvudkontoret längre söderut, till kommunen Hoa Binh, cirka 30 km bort. Namnet Hoa Binh (som betyder "fredlig") härstammar från denna händelse. Lyckligtvis är Hoa Binh ett vackert namn och ändrades inte!

Namnet på Lao Cai-provinsen är också föremål för mycket debatt. Även nu säger vissa människor Lao Cai, andra kallar det Lao Cai, och vissa säger till och med Lao Kay eller Lao Kay. Anledningen till detta är ursprunget till dess namn!

Under den franska kolonialtiden var Lao Cai-provinsen en del av prefekturerna Quy Hoa och An Tay i provinsen Hung Hoa under Minh Mangs regeringstid. Fransmännen erkände detta som ett strategiskt viktigt område och etablerade en militär utpost som sträckte sig längs gränsen från Simacai till Phong Tho. Efter att situationen stabiliserats civiliserades den och döptes om till Lao Cai-provinsen (Lao Cai, Lao Kay, Lao Kay).

Namnet härstammar från en bosättning som etablerades av kinesiska invandrare vid sammanflödet av Röda floden och Nam Thi-strömmen inom Dai Viets (Vietnam) territorium. Kort därefter migrerade även några vietnameser, Tay- och Nung-folk och etablerade en marknad nedströms Röda floden, några kilometer bort. Invånarna i bosättningen vid Nam Thi-sammanflödet talade mestadels mandarin och utropade sig stolt till de första bosättarna och kallade sig "lao nhai" (som betyder "gammal gata" på sino-vietnamesiska), medan de som bosatte sig senare kallades "tan nhai" eller "ny gata", därav namnet Pho Moi (Nya gatan) som det är känt idag.

Ordet "lão nhai" i språken Quan Hoa, Tay Nung och Mong blev Lao Cai och dess variationer enligt ovan. När militärdistriktet etablerades och omvandlades till en provins, låg provinshuvudstaden i den gamla byn, så provinsens namn togs också från den gamla byn, Lao Cai-provinsen (Lao Cai, Lao Kay, Lao Kay, Lao Nhai). Det namnet användes för att hänvisa till en vidsträckt gränsregion som våra förfäder hade gett vackra och meningsfulla namn till förr. Namnet som fransmännen gav var bara lämpligt för att namnge ett område eller en stad.

Det är ett mycket godtyckligt, slumpmässigt och slarvigt sätt att namnge saker av fransmännen.

Den namngivningskonventionen antogs även av fransmännen för många andra provinser och städer i det tidigare Tonkin och CochinChina! Många av dessa namn används fortfarande idag.

Vår regering genomför en verkligt monumental administrativ reform för att inleda en ny era för Vietnam, en ny period av nationell utveckling. Förhoppningsvis kommer historien att beskriva detta som den tredje framgångsrika administrativa reformen i Vietnam. Förhoppningsvis kommer namnet på denna nya provins att ärva våra förfäders nationella traditioner och kulturarv, göra sig av med de olämpliga resterna av kolonialtiden och återspegla den uppåtgående dynamiken i den nya eran!

Ser fram emot en ny era.

Källa: https://nld.com.vn/dat-ten-tinh-o-ta-xua-va-nay-196250327183351058.htm