Namngivning av provinser i vårt land förr och nu

(NLDO)- Sittandes sysslolöst och bläddrandes igenom "Dai Nam Nhat Thong Chi" och "Dai Nam Nhat Thong Toan Do" insåg jag hur vidsträckt vårt land var under kung Minh Mangs regeringstid.

Landet är så stort att det för att säkerställa utveckling måste ha den bästa styrelseformen. För att ha den bästa styrelseformen måste det ha den bästa administrationen. Kung Minh Mang genomförde den administrativa reformen 1831. Senare generationer ansåg den vara en av de två bästa administrativa reformerna i Vietnams historia. Den första reformen genomfördes av kung Le Thanh Tong år 1466.

Namngivningen av nya administrativa enheter efter sammanslagningen har väckt stor uppmärksamhet hos allmänheten. Foto: HUU HUNG

Under reformen, efter omorganisationen av centralregeringen, omorganiserade kung Minh Mang den lokala regeringen. Hela landet delades in i 30 provinser och en Thua Thien-prefektur för att förvalta huvudstadsregionen. Bac Ky hade 13 provinser, Trung Ky hade 11 provinser och en prefektur, och Nam Ky hade 6 provinser. Den provinsiella administrativa enheten i vårt land har funnits sedan den dagen.

År 1858 avlossade fransmännen det första skottet för att invadera vårt land. Från och med den dagen tvingade fransmännen Nguyen-dynastin att underteckna många fördrag för att gradvis sälja vårt land till Frankrike. Det sista var Patenotre-fördraget från 1884. Enligt fördragen var Cochinchina en koloni, Bac Ky ett protektorat och Trung Ky en autonom region.

De sex provinserna i Cochinchina delades in i många provinser av fransmännen enligt franska bestämmelser.

Centrala Vietnam var en autonom region så fransmännen ingrep inte särskilt mycket. Provinserna förblev i princip desamma, bara att många delar av provinserna Thanh Hoa, Nghe An, Ha Tinh, Quang Binh och Quang Tri delade ut till andra länder enligt dekretet om gränsplanering för de tre länderna från Indokinas generalguvernör och omvandlade Ninh Thuan-prefekturen i provinsen Binh Thuan till Ninh Thuan-provinsen.

Bac Kys land var det mest störda. Detta var landet med många uppror från alla etniska grupper mot de franska kolonialisterna, både Kinh och bergsfolk, såsom upproren från Hoang Hoa Tham, Doc Ngu, Doc Tit... Därför använde fransmännen till en början militärregering för att styra och etablerade 5 militära och mandariniska grupper. Efter att ha lugnat oppositionsrörelsen började de dela upp provinsen igen. Genom "söndra och härska"-politiken delade de in Bac Kys 13 provinser i mer än 30 provinser. Vid ett tillfälle räknade Nguyen Khuyen upp till 36 provinser, uttryckt i en kuplett där han gratulerade sin mor Tay Tu Hong:

”Det finns baldakiner, baldakiner och rökelsealtaren för att dyrka kungen; hennes rykte är känt i 36 provinser.” Han ville tala om den västerländska moderns rykte i hela Norden vid den tiden.

Uppdelningen av Tonkin i över 30 provinser nästan samtidigt ledde oundvikligen till brister, påtvingande åtgärder och godtyckliga namngivningar. Vid den tiden fanns det några konstigt klingande provinsnamn som fick revideras senare, men det fanns också namn som fortfarande används idag. Fransmännen hade vid den tiden ett sätt att namnge efter provinsguvernörens högkvarter.

År 1896, när Hanois innerstad och dess omgivningar blev en fransk koncession, beslutade fransmännen att flytta de styrande organen för den återstående delen av den gamla Hanoi-provinsen till byn Do i distriktet Thanh Oai. Denna by hade en vackert kaklad bro över Nhue-floden. Folk kallade den Do-bron. Provinsvägen låg bredvid Do-bron, så fransmännen döpte det återstående området av den gamla Hanoi-provinsen till provinsen Cau Do! Senare begärde den utbildade generalguvernören i provinsen Cau Do att den skulle ändras tillbaka till provinsen Ha Dong!

Namnet på den gamla provinsen Hoa Binh är också roligt. Fransmännen tyckte att Hung Hoa-provinsen var för stor, så de var tvungna att dela upp den i många provinser. Vid kartläggning fann de att många distrikt i provinsen mestadels bestod av Muong-folk, och Lac Son och Lac Thuy i Ninh Binh-provinsen bestod också av Muong-folk. De bestämde sig för att slå samman dessa områden för att bilda en ny provins som hette Muong-provinsen. Senare låg provinsvägen på Cho Bo-marknaden. För att vara konsekvent med den allmänna namngivningen döptes provinsen om till Cho Bo-provinsen. Provinshuvudstaden låg i en avlägsen bergsstad och attackerades av Doc Tits upprorsmän som ockuperade provinsvägen och dödade den franske biträdande ambassadören. Den franska regeringen var tvungen att flytta provinsvägen nedströms, till kommunen Hoa Binh, cirka 30 km bort. Namnet Hoa Binh har funnits där sedan dess. Som tur är är Hoa Binh ett vackert namn så det ändrades inte!

Namnet på provinsen Lao Cai är också föremål för mycket diskussion. Hittills har vissa kallat det Lao Cai, andra Lao Cai, andra Lao Kay eller Lao Kay. Anledningen är också namnets ursprung!

Under den franska perioden var Lao Cai-provinsen en del av prefekturen Quy Hoa och under Minh Mang-perioden en del av prefekturen An Tay i provinsen Hung Hoa. Fransmännen såg detta som ett viktigt område, så de etablerade en militär styrka som sträckte sig längs gränsen från Simacai till Phong Tho. Efter att situationen stabiliserats civiliserades den och döptes om till Lao Cai-provinsen (Lao Cai, Lao Kay, Lao Kay).

Namnet kommer från ett område som etablerades av kinesiska invandrare vid sammanflödet av Röda floden och Nam Thi i Dai Viet-territoriet. Inte långt därefter migrerade ett antal vietnameser, Tay- och Nung-folk och etablerade en handelsmarknad några kilometer nedströms Röda floden. De flesta människorna i området vid Nam Thi-korsningen talade Quan Hoa-dialekten och påstod sig vara de första invånarna, och kallade sig själva de gamla invånarna (på sino-vietnamesiska, den gamla staden). Invånarna i det område som etablerades senare var de nya invånarna, därav namnet Pho Moi idag.

Ordet "lao nhai" uttalas i språken Quan Hoa, Tay Nung och Mong, vilket bildar Lao Cai och andra variationer som ovan. När militärregionen etablerades och omvandlades till en provins, låg provinshuvudstaden i den gamla staden, så provinsens namn kallades också efter den gamla staden, Lao Cai-provinsen (Lao Cai, Lao Kay, Lao Kay, Lao Nhai). Det namnet användes för att namnge ett stort gränsområde som våra förfäder hade mycket vackra och betydelsefulla namn på. Det namn som fransmännen gav var endast lämpligt för att namnge en stad eller en ort.

Vilket mycket godtyckligt, slumpartat och godtyckligt sätt att namnge av fransmännen.

Den namngivningsmetoden tillämpades även av fransmännen på många andra provinser i det gamla norr och södern! Många namn används fortfarande idag.

Vårt land genomför en verkligt storslagen administrativ reform för att inleda en ny era för Vietnam, en ny period av nationell utveckling. Förhoppningsvis kommer historien att beskriva detta som den tredje framgångsrika administrativa reformen i Vietnam. Förhoppningsvis kommer namnet på en ny provins att ärva den nationella traditionen, förfädernas kulturarv, eliminera olämpliga rester från kolonialtiden och visa den nya erans uppgångsanda!

Ser fram emot en ny era.

Källa: https://nld.com.vn/dat-ten-tinh-o-ta-xua-va-nay-196250327183351058.htm