Återförening under den nya vårsäsongen

Varje kinesiskt nyår färdas fordon från alla håll fram och tillbaka i ett livligt flöde. I år, den första våren efter sammanslagningen av provinserna Tuyen Quang och Ha Giang till ett enhetligt administrativt och kulturellt område, är berättelsen om Tet-återföreningen inte längre en välbekant resa för de som är långt hemifrån, utan har blivit en stor glädje för många familjer som en gång var geografiskt splittrade, nu helt återförenade.

De som bor långt hemifrån återvänder för att fira det månländska nyåret.

En "bro" som förbinder glädjens stränder.

I ett litet hus i bostadsområdet Trang Da 2 i distriktet Nong Tien städar Nguyen Hong Hai, en tjänsteman från propaganda- och massmobiliseringsavdelningen i den provinsiella partikommittén, och hans lilla familj huset för att välkomna Tet (månåret). Han har arbetat i Ha Giang (tidigare) i 18 år, och dessa Tet-förberedelser har alltid gjorts av hans föräldrar. Han berättar: ”Med en sträcka på över 150 km är det mycket svårt att resa under Tet. Vissa år är trafiken tung, vägarna är överbelastade och hela familjen måste resa tillbaka till vår hemstad med motorcykel och uthärda det kalla, regniga vädret. Vi anländer sent före Tet, och efter Tet måste vi åka ännu tidigare för att vara i tid till den första arbetsdagen på det nya året, så att barnen inte blir trötta av den långa resan.” Dessa hastiga resor hem, de ofullständiga Tet-dagarna, de oavslutade hälsningarna… har varit en del av hans familjs liv i nästan två decennier.

I vår är allt annorlunda. Efter provinssammanslagningen förflyttades han till arbete på det nya provinsiella centret. Avståndet har förkortats och bördan av pendling har lättats. I köket, medan värmen från grytan med riskakor (bánh chưng) sprider den välbekanta doften av hemmet, sa herr Hai känslosamt: ”I år är det verkligen en fullständig och glädjefylld Tet-återförening. Jag får vara nära mina föräldrar, ha tid att städa upp förfädersaltaret med min familj, slå in riskakor och förbereda festmåltiden. I Tet finns det ingen brådska, inga bekymmer om långväga resor. Jag kan åka på vårutflykter med min fru och barn, besöka släktingar och träffa vänner efter många års separation.”

Det är inte bara Hais familj som upplever denna förändring. I Chiem Hoa-kommunen är herr Nguyen Ba Huy upptagen med att städa gården, tvätta bananblad och blötlägga klibbigt ris, medan han väntar på att hans son ska komma hem för att slå in banh chung (traditionella vietnamesiska riskakor). Hans son är jordbrukstjänsteman , tidigare arbetande i Ha Giang (tidigare), men senare överflyttad till jordbruks- och miljödepartementet i Tuyen Quang. "Tidigare brukade min fru och jag förbereda allt inför Tet själva. Vår son kom hem först nära den 30:e, ibland till och med åkte han igen på eftermiddagen den 2:a. I år är det mer glädjefyllt; det finns skratt, värme och någon att dela Tet-förberedelserna med. En komplett Tet-atmosfär är det som verkligen känns som Tet", delade herr Huy glatt.

Omorganisationen av den administrativa apparaten har hjälpt hundratals tjänstemän och anställda att hitta en balans mellan arbete och familj. I vår är många hem starkt upplysta, nyårsmiddagarna är rikliga och det nya året sår många förhoppningar.

Tay-folket i Ha Giang-distriktet förbereder två paket klibbiga riskakor inför Tet-återföreningen.

Avtrycket av ett delat land.

Den första våren i den nybildade provinsen är inte bara en berättelse om familjeåterföreningar, utan också en mild "sammanblandning" mellan två välbekanta kulturregioner. Under dagarna fram till Tet, längs vägarna i Na Hang, Lam Binh, Ham Yen, Bac Quang, Quan Ba, Dong Van... fyller strömmar av människor som handlar Tet luften med de livfulla färgerna från etniska grupperna Tay, Dao, Mong, Pa Then, Cao Lan och Pu Peo.

I byn Nam Dam lagar Dao-kvinnor och -mödrar läckra rätter för att välkomna besökare från Tuyen Quang (tidigare) som kommer för att fira det kinesiska nyåret med genuina leenden. Samtidigt, på Dong Van-stenplatån, köar grupper av besökare från hela provinsen för att ta bilder bredvid gamla persikoträd och traditionella hus av jordgjuten mark. Ingen känner längre att de besöker en "främmande provins", för nu tillhör alla ett gemensamt hem. Fru Hoang Mai Lan från An Tuong-distriktet berättade entusiastiskt: "Denna Tet-helg tog vi med våra barn till Dong Van för att leka. Det är vår första gång här, men det känns bekant och nära. Lokalbefolkningen välkomnade oss som familj, så varmt. Överallt där vi går känner vi värmen av att fira det kinesiska nyåret i vårt eget hemland."

Detta kulturella utbyte är tydligast under vårfestivalerna. Hmong-folkets Gầu Tào-festival, Tay-folkets Lồng Tông-festival ... verkar få nytt liv när de blir gemensamma samlingspunkter för folket i hela provinsen. De rungande ljuden från khene-flöjten, Tinh-lutan och det rytmiska trummandet blandas i vårtimman och bryter ner alla osynliga gränser som en gång delade de två provinserna. Vid årets första vårmarknad delade Ms. Vù Thị Làn, lärare på Tam Sơn-förskolan i kommunen Quản Bạ, glatt med sig: ”Jag vill besöka kommunerna i det tidigare Tuyên Quang för att lära mig om deras historia, kultur, mat och natur, så att jag stolt kan presentera en Tuyên Quang med dess unika karaktär och värme för vänner över hela landet.”

Att återvända hem för Tet (månårets nyår) är faktiskt inte bara en geografisk resa, utan också en känsla av att återupptäcka identitet, gemenskap och expansion av kulturella värden som fostrats genom generationer i båda regionerna. Våren i den nya provinsen är därför en säsong av större återförening – återförening inom varje familj, inom samhället och i själva känslorna hos dem som har rest fram och tillbaka mellan de två länderna. Våren anländer med livlig energi, och dessa första dagar väcker också många förhoppningar om ett nytt år av återförening, fred och lycka.

Du Anh

Källa: https://baotuyenquang.com.vn/van-hoa/du-lich/202602/doan-vien-trong-mua-xuan-moi-342079f/