1. En varm vårdag samlades en stor skara unga män och kvinnor på den sandiga flodstranden för att spela gungor. Flaggor fladdrade och trummor ljöd av glädje. Plötsligt, från sluttningen, rusade banditerna ut. De som inte var snabba nog att fly, särskilt kvinnorna och flickorna, tillfångatogs av banditerna och fördes till den södra stranden av Thu Bon-floden…
Den scenen var något jag… föreställde mig, efter att ha läst raderna i professor Phan Khoangs "Vietnamesisk historia: Södra regionen 1558-1777": "Vid den tiden i Hoa Chau fanns det en sedvänja att pojkar och flickor varje år, på våren, samlades för att spela gungor vid Ba Duong (?), så varje december gömde sig Cham-folket vid provinsens källflöden och väntade till januari för att överfalla och kidnappa folk."
Det finns ett frågetecken efter ortsnamnet Bà-dương, vilket indikerar att professor Phan Khoang fortfarande tvivlar på ortsnamnet. Men tidsramen är tydlig. "Vid den tiden", vilket betyder åren efter att Chế Bồng Nga besteg tronen som kung av Champa (1360).
Denna incident med "rån och kidnappning" nämns specifikt år 1361 och 1366. Det geografiska området (Hoa Chau) sträcker sig från Phu Loc och Phu Vang (Thua Thien Hue ) till dagens Dai Loc och Dien Ban (Quang Nam).
Vid denna tidpunkt hade de två provinserna Ô Lý "återvänt" till Đại Việt mer än ett halvt sekel tidigare och döpts om till provinserna Thuận och Hóa, men historiska uppgifter visar att regionen aldrig hade en dag av fred. Chế Bồng Nga skickade ständigt trupper för att plundra och plundra, och nådde till och med flera gånger huvudstaden Thăng Long, vilket orsakade problem tills Trần-dynastin förlorade makten...
De traditionella svängande danserna från förr väcker minnen av folksånger och ritualer som utfördes längs floden Vu Gia - Thu Bon. Som forskaren Pham Huu Dang Dat beskriver är byn Chan Son (Dai Loc-distriktet) en av de orter med en lång tradition av folksång och rituell sång.
” Folksångerna är som de traditionella nyårssångerna / Önskar ett år med klibbigt ris och söt soppa / Folksångerna är som de traditionella nyårssångerna / Önskar ett år med klibbigt ris och söt soppa ”, sångerna från folksångstruppen ekar fortfarande när de går för att önska folk ett gott nytt år. Det finns till och med folksånger som önskar lycka till inom jordbruk, vävning, snickeri, smedja och handel… mycket gamla sånger.
2. Det var inte förrän kung Le Thanh Tongs fälttåg mot Champa (1471) som Dien Ban – landet Hoa Chau som gränsar till Champa – verkligen befriades. I 160 år, från 1306 till 1471, var landet från söder om Hai Van till norr om Thu Bon-floden en period då "uppteckningar bara var tomma namn", enligt forskaren Vu Hung.
"Hoang Viet Nhat Thong Du Dia Chi" skriver att under Trandynastin, även om ytterligare två provinser, O Ly och andra, lades till, "var de bara symboliska territorier". "Lich Trieu Hien Chuong Loai Chi" skriver på liknande sätt: "Under Ly- och Trandynastierna, även om Hoa Chau erövrades, förblev området söder om Hai Van Champa-folkets gamla territorium."
Sedan, mer än 80 år efter Champa-erövringen, beskrevs Dien Bans blomstrande landskap i "O Chau Can Luc": "Folket blir rika på ris, bönderna använder bufflar för att tröska riset... Mac Xuyen-trädgårdarna odlar många rosor, Lang Chau-folket väver mycket vitt siden... Kvinnor bär Champa-tygbyxor, män håller kinesiska solfjädrar" (översättning av Tran Dai Vinh). Tänk bara hur livfulla och färgglada vårdagarna var i denna region som expanderar söderut...
”När våren kommer börjar simtävlingarna och människor i sidenkläder trängs”, en annan mening i sammanfattningen av sederna i landet från Quang Binh till norra Quang Nam öppnar upp en scen av fredlig men ändå livlig aktivitet.
Dr. Dương Văn An, som reviderade "Ô Châu Cận Lục" år 1555, tillbringade sina dagar med att granska kartor, bynamn och kommunnamn efter domstolsförhandlingar, och skrev sedan spontant artiklar som innehöll ortnamn, flodnamn, bergnamn och bynamn. Distriktet Điện Bàn, som vid den tiden tillhörde prefekturen Triệu Phong, hade 66 byar, och var och en av dem skickade ivrigt ut en inbjudan.
”Kim Quất är dränkt i gyllene dagg, Thúy Loan är frodigt grönt av regn (...) Lỗi Sơn, Lệ Sơn har bytempel vid klippan, längs den slingrande stigen; Hoài Phố, Cẩm Phố har fiskehus som tittar fram genom bambun, med fönster som är lätt öppna; Cẩm Đăng har fladdrande bröllopsljus; Cẩm Lệ har glimtar av vackra kvinnor som ler”...
Om du lugnt "färder" genom utdraget ur "Ô Châu Cận Lục", kommer du att ha passerat de numera nya bynamnen: Thanh Quýt (det nya namnet på den gamla Kim Quất-byn) - Túy Loan - Điện Tiến - Phòa Tiẩn - Sơn - S Điện Hồng - Hòa Thọ. När du tittar mot det dimmiga Hải Vân-passet kommer du att se "en blå färg sprider sig som ett hårstrå av moln" och tittar söderut kan du "se gränsen till Ô Lý och inse hur vackert landet är"...
3. Kung Le Thanh Tongs sydliga fälttåg lämnade också efter sig i litteraturhistorien en dikt som beskrev vårens första dag i gränsregionen. På vårens första månskensnatt låg Dai Viet-arméns skepp förtöjda tätt i Dong Long-bukten. Den vältalige kungen komponerade "Hai Van Hai Mon Lu Thu", som innehöll två rader: "Vid nattens tredje nattvakt lyser månen starkt över Dong Long-bukten; vid den femte nattvakten är vinden sval och Lo Hac-båten guppar försiktigt."
Det är ganska intressant att den stora basreliefen som föreställer kung Le Thanh Tong, som för närvarande visas på Da Nang-museet, valde att gravera just dessa två rader av kinesisk poesi. Många forskare är i allmänhet överens om att Dong Long är Da Nang-bukten. Men det råder fortfarande en viss debatt om "Lo Hac". Är det namnet på ett land (Locac, Malackahalvön, eller Lavois, ett forntida kungarike i de nedre delarna av Chao Praya-floden) eller Hac-udden, Hac-udden i Nam O? På avstånd ser Hac-udden ut som en båt – "Lo Hac-båt"...
Den gamla gränsregionen har så många inbjudande platser att du borde ge dig ut för att utforska. Från toppen av Hai Van-passet, med blick mot Da Nang-bukten, kan du se Hac Point, som du sedan gradvis beger dig söderut. Du kan fortsätta hela vägen till Thach Bi-berget, där kung Le Thanh Tong etablerade Dai Viets territorium och markerade gränsen för det nya territoriet i den 13:e administrativa regionen: Quang Nam.
[annons_2]
Källa: https://baoquangnam.vn/du-xuan-qua-mien-phen-giau-3147837.html
Kommentar (0)