Duc Pho kommer för alltid att minnas Dang Thuy Tram

När man besöker staden Duc Pho i provinsen Quang Ngai uppsöker många sjukhuset som är uppkallat efter martyren och läkaren Dang Thuy Tram för att tända rökelse och visa sin respekt för den modiga kvinnliga läkaren som offrade sitt liv i motståndskriget mot USA för att rädda landet. År 2006 tilldelade staten postumt titeln Hjälte i Folkets väpnade styrkor till martyren Dang Thuy Tram. Med sin arkitektur som liknar en skyddande hand har sjukhuset blivit en betydelsefull historisk plats som rymmer många minnen av Thuy (det kärleksfulla namnet som lokalbefolkningen brukade kalla henne), vilket alltid lämnar besökarna med en känsla av nostalgi, värme och frid.

Thuys andra hem

”Mitt liv har varit fyllt av nätter av marscherande, dagar av att korsa skogar och bäckar, allt för att överleva och behandla människorna här. Jag älskar det här landet, jag älskar dessa fattiga men modiga människor lika mycket som jag älskar min hemstad Hanoi ”, skrev Thuy om Duc Pho i sin dagbok (Dang Thuy Trams dagbok).

Belägen precis vid National Highway 1, cirka 50 km sydost om staden Quang Ngai , nära havet, ligger Dang Thuy Tram-kliniken i kommunen Pho Cuong i Duc Pho. Det är inte bara en plats som tillhandahåller primärvård för folket och bevarar minnet av Dr. Thuy, utan också en plats där framtida generationer bättre kan förstå den här unga kvinnliga läkarens patriotism, uppoffring och medkänsla. Klinikområdet består av två sammankopplade tvåvåningsbyggnader: den högra sidan inrymmer undersöknings- och behandlingsområdet, medan den vänstra sidan är ett minneshus som visar minnen av martyren och läkaren Dang Thuy Tram. Framför minneshuset står en stenstaty som föreställer Dr. Thuy i hatt och med en första hjälpen-väska.

Duc Pho, ett kustområde i Quang Ngai-provinsen, bär outplånliga historiska spår; soldater och läkare som martyren Dang Thuy Tram stupade här och lämnade efter sig ett exempel på patriotism och osjälvisk uppoffring för fäderneslandet.

I slutet av mars återvände Thuys tre yngre systrar: Phuong Tram, Hien Tram och Kim Tram, tillsammans med Hien Trams make, till Duc Pho för 50-årsdagen av Duc Phos befrielse (23 mars 1975 - 23 mars 2025) och 5-årsdagen av stadens grundande. Trots att det hade gått flera år sedan deras senaste besök, kände många människor här fortfarande igen dem som Thuys familj och släktingar. Och med rätta, för även med åren har namnet Dang Thuy Tram blivit en del av minnena, oupplösligt förknippat med detta land. Det var en mycket hjärtevärmande återkomst, för detta är platsen som för alltid rymmer de vackra minnena från familjens 28:e år; landet där martyren och läkaren Dang Thuy Tram levde, kämpade och offrade sitt liv.

För exakt 55 år sedan, på just detta land, under en natt av bombningar och beskjutningar, attackerades Duc Pho-kliniken av amerikanska trupper. En ung kvinnlig läkare stupade och tog med sig sina ouppfyllda drömmar och sin gränslösa kärlek till sina kamrater och folket. Det var inte förrän 2005, tack vare Fredric Whitehurst, en före detta amerikansk soldat, som återlämnade hennes dagbok, som Dr. Thuys historia blev känd och berörde fredsälskande människors hjärtan runt om i världen .

De tre systrarna står bredvid statyn av martyren och läkaren Dang Thuy Tram.

Fru Dang Kim Tram, Dr. Thuys yngsta syster, sade med känsla: ”Varje gång jag återvänder till Duc Pho blir jag rörd. Dr. Thuy är begravd här och blir en del av detta land. Vart vi än, hennes släktingar, går, välkomnas vi av människorna som om vi vore familj. Det är en värdefull känsla som vi alltid vårdar och är tacksamma för.”

Fru Dang Phuong Tram, den näst yngsta systern som fick flest brev från Thuy, anförtrodde sig: "Det djupaste minnet är första gången vår mor, fru Doan Ngoc Tram, återvände hit med herr Whitehurst, som hade fört och återlämnat Thuys dagbok. Den dagen var min mor, trots sin ålder, fast besluten att klättra till den plats där Thuy offrade sig, genom att ta sig över branta sluttningar och oländiga bergsvägar. Hon sa: 'Jag måste gå till den plats där min dotter föll, så att mitt hjärta kan finna frid.'" Fru Dang Hien Tram, den tredje yngsta systern i Thuys familj, berättade eftertänksamt att första gången familjen, bestående av dussintals människor, kom till Duc Pho, var alla entusiastiska, besteg berg och korsade fält, gick raskt. Men nu är det bara fyra kvar, varav den yngsta redan är 70.

Lev vidare i människornas hjärtan.

"När kriget är över kommer vi inte bara att ha fred, utan vi kommer också att ha rätt att älska varandra. Att älska detta land, att älska det vi har bidragit med. En kärlek som inte bara är ord, utan handlingar, uppoffringar, svett och blod som utgjutits för ett ädelt ideal."

(Utdrag ur Dang Thuy Trams dagbok)

På 8 oktober-torget var Thuys släktingar alla närvarande vid ceremonin för att fira 50-årsdagen av Duc Phos befrielse. Det speciella konstnärliga programmet, med temat "Duc Pho - Det heroiska eposet genljuder för evigt", var verkligen magnifikt. Nästan 2 000 personer deltog, och den vackra, moderna scenen återskapade de svårigheter Duc Pho mötte under kriget och dess starka utveckling efter befrielsen. Och systrarna till Dr. Dang Thuy Tram blev djupt rörda och känslosamma när alla talen nämnde hennes namn, vilket visade att hon under de senaste 55 åren har levt vidare i människornas hjärtan här, precis som hon ägnade sig åt Duc Pho och landet i varje kapitel i sin dagbok: "När kriget slutar kommer vi inte bara att ha fred, utan vi kommer också att ha rätt att älska varandra. Att älska detta land, att älska det vi har bidragit med. En kärlek som inte bara är ord, utan handlingar, uppoffringar, svettdroppar och blod utgjutet för ett ädelt ideal." (Utdrag ur Dang Thuy Trams dagbok).

Dagboksanteckningarna och berättelserna om martyren Dang Thuy Tram återger inte bara känslorna hos en slagfältsläkare utan erbjuder också djupa lärdomar om mänsklighet, motståndskraft, meningen med livet och kärleken till sina landsmän. Allt eftersom åren gick återvände Thuys systrar till Duc Pho och fortsatte att dela små berättelser om sin syster, som alltid var familjens stolthet. Och det var denna återkomst, denna kärleksfulla närvaro, som i Duc Phos invånares hjärtan återupplivade bilden av en mycket välbekant Dang Thuy Tram – inte bara en martyr, en läkare, en kommunistisk soldat, utan också en dotter, en syster, en vän, fortfarande närvarande i vardagen, genom sidorna i hennes dagbok, genom minnen och genom känslorna hos de som stannade kvar.

”Att återvända till detta land fullt av minnen, hålla hand med dem som en gång stod Thuy nära, och känna den tillgivenhet dagens yngre generation har för henne, rörde oss verkligen. Det är som om Thuy aldrig lämnat den här platsen. Hon är fortfarande här, i Duc Phos invånares hjärtan och i våra hjärtan…”, delade Hien Tram känslosamt.

Bredvid fru Hien Tram berättade fru Kim Tram, den yngsta av de fyra systrarna: ”Vårt familjeliv under åren 1956-1965 var så fridfullt. På söndagsmorgnar brukade min syster Thuy ta hem en blombukett för att ställa i en turkos vas med veck som liknade lotusblad, vanligtvis vita gladioler eller djupt purpurfärgade petunior, eller lotusblommor om det var sommar. Hur hade vi råd med blommor? Vi var så fattiga på den tiden! Min mamma brukade sitta och klyva vattenspenat bredvid min yngste son Quang (som gick bort under sin forskarutbildning utomlands) i sin rottingvagn. Min far (Dr. Dang Ngoc Khue) och mina systrar Thuy och Phuong var upptagna vid bordet och ritade mycket stora pastellbilder för att illustrera min fars anatomiföreläsningar. Skivspelaren ovanpå kommodskåpet spelade Danube Bleu eller rösterna från Dalida eller Yma Sumac…”

Sedan inledde USA sina destruktiva attacker mot Nordvietnam. I mitten av 1965 förflyttades Dr. Ngoc Khue för att förstärka Dong Anh-sjukhuset (Hanoi) som biträdande direktör med ansvar för den kirurgiska avdelningen. Vid denna tidpunkt anmälde sig Thuy, en läkarstudent i sista året, frivilligt att åka till södern och förflyttades till en särskild utbildningsklass för att förbereda sig för arbete på slagfältet. Under sin tre månader långa kirurgiska praktikplats begärde hon att få arbeta på Dong Anh-sjukhuset så att hennes far kunde vara hennes mentor – mindes Mrs. Hien Tram.

I sin dagbok berättar Dr. Dang Thuy Tram om sin längtan efter Hanoi och sina romantiska minnen från staden. Kombinerat med hennes milda Hanoi-accent antog många att hon var från Hanoi. I verkligheten var hennes far från Hue och hennes mor från Quang Nam. Thuy föddes i Hue och flyttade till Hanoi med sin familj 1956. Anmärkningsvärt nog ärvdes romantiken hos deras far, Dr. Ngoc Khue, och moderns, Mrs. Ngoc Trams, anpassningsförmåga till alla fyra döttrarna. De visste alla hur man broderade, ritade och lagade utsökt mat. De njöt av rysk och fransk litteratur som *Krig och fred*, *Anna Katerina*, *Tyst flyter Don* och *Eugenie Grandet*... Och varje kväll behöll de vanan att läsa före sänggåendet.

Familjetraditionen har alltid bevarats och främjats av Dr. Dang Thuy Trams systrar. När Ms. Hien Tram avslöjade att de fortfarande ser buketter med vita blommor som många unga människor placerar på Thuys grav på Xuan Phuong Martyrs' Cemetery (Hanoi), förstod vi att Dr. Dang Thuy Trams själ, det passionerade hjärtat och kärleken kommer att leva vidare för evigt, liksom verserna i hennes dagbok: "Vem vet om, även om vi dör / För imorgon, för ett fritt land / Inom oss kommer fortfarande att finnas drömmen / Och den orubbliga kärleken..."

Dr. Dang Thuy Trams systrar har åldrats med tiden, i takt med de dagliga och timvisa förändringarna i landet och Duc Phos land. Endast en sak har förblivit oförändrad genom åren: den djupa tillgivenheten hos Duc Phos folk, och mer allmänt hos Vietnams folk, för martyren och läkaren Dang Thuy Tram. Bilden av de heroiska martyrerna som offrade sina liv och helhjärtat kämpade för landets och nationens självständighet, frihet, fred och lycka kommer för alltid att etsas in i varje vietnames hjärta... Och i den milda, kvardröjande rökelsen på Dang Thuy Tram-kliniken känner vi oss som om Dr. Thuy fortfarande är här, mitt i Duc Phos fridfulla land.

Källa: https://nhandan.vn/duc-pho-mai-nho-dang-thuy-tram-post871037.html