Att rimma livets siffror

[annons_1]
När jag träffade poetinnan Bang Ai Tho insåg jag hur sant talesättet "litteratur speglar personen", vilket betyder att man kan urskilja en persons karaktär genom deras skrivande. I verkliga livet är hon lika mild och medkännande som i varje dikt hon skriver...

Omslagsbild till poesiboken "Poesins magi".

En blåsig helg i Hanoi fick jag möjlighet att utforska Ba Vi med två poeter, Nguyen Bich Ngoc och Van Phong. Platsen vi besökte var en plats vars namn antydde poesi, musik, schack och måleri… Det var Artists' Hill – privatbostaden för författaren, poeten, musikern och målaren Bang Ai Tho och den erfarne skådespelaren Van Bau.

Så fort bilen stannade kunde jag inte behålla min förtjusning över utrymmet fyllt av frodigt gröna träd och livfulla blommor som vajade i den behagliga, svala senhöstsolen. Det vore mer korrekt att kalla det en plats där utsidan är ett naturverk och insidan är en konstträdgård.

Medan jag fortfarande beundrade utsikten anlände de två ägarna. Fru Ai Tho hälsade sina två poetskollegor med ett varmt leende, medan jag blev både förvånad och förvånad över att personen som skakade min hand var skådespelaren Van Bau – någon jag bara sett på tv. Fru Ai Tho sa vänligt till mig: "Förvånad, eller hur? Många känner mig men vet inte om herr Bau, och vice versa. Idag avslöjas äntligen hemligheten!"

En koppling till konsten

När man tittar på Ai Thos familjelinje förstår man ännu bättre varför hon besitter så många talanger. Poeten, född 1958, är barnbarn till Bang Nguyen Dung (även känd som Nghi Bac Ky), en ättling till den 32:a generationen av Ly Thai To, den direkta ättlingen till den tredje prinsen Ly Hung Tich Hoai Nam Vuong, och dotter till poeten och målaren Bang Si Nguyen – en mångbegåvad, välutbildad och erkänd man med integritet.

Ai Thos farbror var landsbygdspoeten Bang Ba Lan, ledaren för Song Thuong Poetry School, känd för de två diktraderna: "Åh, flicka som öser vatten vid vägkanten / Varför öser du upp det gyllene månskenet och häller det bort?"... Hennes härstamning var vaggan, det stora trädet som poetinnan Bang Ai Tho lutade sig mot, sökte inspiration hos och fortsatte i sina strävanden.

Hon delade: ”När jag var liten älskade jag att läsa, skriva och rita allt omkring mig. Jag ritade bilder baserade på mina oskyldiga och rena observationer. Sedan, någonstans ifrån, som driven av en osynlig kraft, längtade jag efter att skriva ner de naiva och oskyldiga tankarna hos ett barn som bara var 7 eller 8 år gammalt.”

”Jag var djupt influerad av min far, uppfostrad inom de strikta traditionerna i en familj med en lång historia inom vietnamesisk litteratur. Medan andra barn fortfarande längtade efter sina föräldrars kärlek och tillgivenhet, distanserade jag mig från barndomens värld och skapade tysta platser för mig själv att skriva, rita och för att ord skulle blomstra… Bilder från naturen växte upp i min själ, och därifrån följde jag min dröm: att vara en person som lever uppriktigt med skrivkonsten. Min far uppmuntrade tyst sin dotter när han såg min potential att fortsätta familjetraditionen, försiktigt men säkert”, anförtrodde poetinnan Bang Ai Tho.

När jag promenerade tillsammans i trädgården tog Ai Tho mig tillbaka i tiden – till när hon följde med sin far till Vietnams författarförenings kurs för unga författare och satt längst bak och lyssnade på honom diskutera metoder för att närma sig modern litteratur med etablerade författare. Kanske var den litterära böjelsen djupt rotad i henne, som ett öde.

"Dikterna, målningarna, musiken och fotografierna av förfäderna i min släktlinje, och den ärorika resa som litteraturen och konsten har gjort i vårt land, är de viktigaste faktorerna som ger mig starkare motivation och en varaktig inre styrka att fortsätta familjearvet", delade hon.

Genomsyrad av sin familjs förfäders visdom, oavsett vart hon åker eller vad hon gör, förblir landet och dess folk alltid närvarande och spelar en ledande roll i hennes dikter, melankoliska musikstycken och målningar, alla genomsyrade av Vietnams anda.

Bang Ai Tho har vunnit tre nationella litteraturpriser. Hon har också vunnit tre musikpriser. Hon är värt att notera att hon är en begåvad målare med tre separatutställningar, och i varje utställning såldes målningarna redan innan utställningarna officiellt öppnade.

Poesi är meningen med livet, det är livet självt.

Bang Ai Tho plockade en väldoftande ros och gav den till mig, och berättade om sitt kall att rimma och sin vänskap med ord: "Jag skriver poesi utifrån vardagens ångest. Jag tänker alltid att kvinnor är halva världen, ansvariga för att skapa mirakel i livet, och bidrar med den andra hälften till att bygga en civiliserad och välmående planet..."

Det är också därför Ai Tho vill att hennes verk ska nå en global publik, beröra poesiälskares hjärtan, i hopp om att resonera med dem som känner empati med hennes poetiska själ. Enligt henne har kvinnor – förutom sina gemensamma drag – sina egna unika aspekter, sina egna dolda vrår i livet, som bara kvinnor kan förstå, känna empati med och dela med varandra i olika former och innehåll. Poesi är en sådan form av empati, uttryckt genom ett värdigt språk.

"Jag försöker vara ansvarsfull med varje ord och hoppas att kärleksbudskapen i mina dikter en dag kommer att välkomnas och uppskattas av läsare runt om i världen", anförtrodde hon.

Bang Ai Tho har inte för avsikt att fördjupa sig i någon specifik konstform, men någonstans i hennes liv fortsätter livets ljud att formas i hennes hjärna och kräver att hon dechiffrerar dem.

”Om poesins språk inte helt förmedlar det jag vill säga, så gör måleriet resten. Och så har olika konstformer uppstått och överlappat varandra i mitt sinne. Jag öppnar min själ för att ge plats åt musiken att sippra in i mitt verk och låta dem flätas samman. Vare sig de är glädjefyllda och livfulla eller melankoliska och eftertänksamma, omfamnar min poesi, musik och måleri varandra på ett naturligt sätt, svävar och flyger med min själ”, förklarade Ai Tho.

Paret Van Bau och Ai Tho. (Foto: MH)

Anländer till kärlekens hamn

Livet var inte vänligt mot Bang Ai Tho på hennes ödesväg, men hon motstod ödets hårdhet och höjde sig över livets stormar.

Hon sa: ”I mer än halva mitt liv har herr Bau funnits vid min sida och blivit min vän som av ödet. Han förstår mitt arbete till viss del och hittar sätt att dela det. Han gläds med mig när jag släpper taget om arbetet och vandrar omkring, fördjupar mig i naturen som en liten fågel utomhus. Han läser mina verk och anpassar dem för litterära program genom sin röst, sina känslor och sina nyanser, och förmedlar budskapen i verken med fullt ansvar. Mina verk, som han läser och framför, har välkomnats och uppskattats av läsare och lyssnare både nationellt och internationellt, som har visat särskild tillgivenhet för min man och mig.”

Genom hennes egna ansträngningar har Bang Ai Thos verk spridit sig över hela världen. Förutom att hennes diktsamlingar har publicerats i tidskrifter i många länder, har hennes poesiantologi, "Magical Poetry ", även publicerats och distribuerats i Kanada, Frankrike, Spanien och Tyskland.

Hon sa: ”Jag är fortfarande, och kommer att fortsätta vara, hängiven mitt hantverk att skriva poesi, liksom ödets upp- och nedgångar som formar livet. Tack, ödet, för att du inte skapar en oundviklig cirkel för någon levande varelse. När vi föds som människor, när vi befinner oss i någon ironisk situation, tro att vägen ut ligger framför oss. Ödet fluktuerar och förändras bara, det spelar spratt med den mänskliga existensen. Vi själva måste sträva efter att övervinna ödet, att ändra vår väg och hitta balans i våra liv.”

Farväl, Ms. Bang, musikens, schackets, poesins och måleriets dam. Jag är verkligen imponerad av den motståndskraft och enorma styrka som finns gömd inom denna lilla, milda kvinna. Jag önskar dig fortsatt god hälsa och lycka så att du kan fortsätta de ansvar som har varit sammanflätade med ditt liv, likt en linje i din handflata som bär ödets märke. Som du sa, skriv det som behöver skrivas medan tiden fortfarande ger dig möjlighet att njuta av detta liv.

Poeten, målaren och musikern Bang Ai Tho har publicerat sju diktsamlingar, inklusive hennes senaste verk, som publicerades tvåspråkigt i Kanada: Silent Eyes (Vietnam Writers Association Publishing House), Light from a Pebble (Vietnam Writers Association Publishing House), Early Spring Morning (Literature Publishing House), Returning to Myself (Vietnam Writers Association Publishing House), Loose Sand (Vietnam Writers Association Publishing House), White Wax and Roses (Vietnam Writers Association Publishing House) och The Magic of Poetry (Ukiyoto Canada Publishing House), tryckt i Tyskland på tyska.

[annons_2]
Källa