https://baogialai.com.vn/gio-thu-sau-toi-gio-thu-chin-su-khoc-liet-bao-dung-post241068.html

[annons_1]
(GLO) – Det var länge sedan jag läste en så våldsam och intensiv krigsroman. Det är boken ”Från den sjätte timmen till den nionde timmen” av författaren Nguyen Mot. Boken sträcker sig från en provins i den centrala regionen – krigets mest våldsamma plats – till en plats i den sydöstra regionen, porten till Saigon. Tiden är några år före 1975. Och karaktärerna är jordbruksfamiljer i det våldsamma området med människorna på en plats som heter Thu Bien.

Självklart är huvudpersonerna fortfarande unga människor, vars öden kommer att kastas och krossas av krig, trots att de fortfarande lever, fortfarande älskar och fortfarande existerar, trots att varje person har ett annat öde och en annan situation.

Nguyen Mot var ett vittne till kriget, eftersom han bodde i det våldsamma området, hans familj utsattes för krigets mest brutala våld. Hans föräldrar dödades av kulor framför hans ögon när han var en ung pojke, tillräckligt för att se i hans ögon hur krig var. Han var tvungen att följa sin farbror till ett annat land och tog sin farbrors efternamn, eftersom han betraktade honom som sin far. Det var som om hans personliga omständigheter vagt var närvarande i det, naturligtvis var det också situationen för hela nationen vid den tiden.

En bondefamilj ville bara leva i fred, arbeta på åkrarna och ha en hjord bufflar som var lika vänliga som människor. Men så bröt kriget ut och de splittrades i... tre fraktioner. En fraktion ville leva i fred och insisterade på att tvinga sina barn att undvika militärtjänst. Naturligtvis var det föräldrarnas "fraktion". Bröderna var uppdelade i två fraktioner. De splittrade sig inte själva, men tiden tvingade dem till det. Vapen, bomber, artilleri... det fanns många sidor som fick folk att rysa. Människor kom ut ur de kaotiska nätterna av bomber och kulor. Klimaxen var natten då de tre sönerna, men uppdelade i två fraktioner i den familjen, alla dog i en större sammandrabbning. Och sättet som de två sidorna höll begravningar för sina soldater var också imponerande.

”Från sjätte timmen till nionde timmen”: Den hårda toleransen Foto 1

Verket ”Från sjätte timmen till nionde timmen” av författaren Nguyen Mot. Foto: VCH

Med över 300 sidor leder Nguyen Mot oss genom extremt spännande situationer, men märkligt nog spännande på ett lugnt sätt. Karaktärerna har både spännande och normala öden, deras personligheter krockar bittert men kan uthärda varandra. Tragedierna, vissa av dem kvävande... men sedan löses alla, både genom författarens tekniska arrangemang och även genom författarens humanistiska natur, hans alltid blickande mot den ljusa sidan. Så i slutändan återvänder de flesta och möter varandra. Slutet är extremt överraskande efter mycket mystiska och obskyra ledtrådar.

Det finns smärtsamma, perfekta möten, det finns oavslutade, ångerfulla återföreningar. Men trots att kriget är så våldsamt och brutalt, finns det fortfarande vacker kärlek, mycket vacker. På den ena eller andra sidan är kärleken vacker. Bara så ren, så ren, trots vändningarna, trots motgångarna, trots haltandet, trots svårigheten att förklara... men i slutändan tas förnuftet fram för att få ett lyckligt slut. Kärlekshistorien om Trang och Tam är inte vacker, vacker och våldsam. Våldsam även när de återförenas, i tårar och smärta, men vacker. Vacker till det yttersta av smärta. Är inte Son Diems kärlekshistoria vacker? Även om den ibland får våra hjärtan att hoppa över ett slag. Den är vacker på ett sätt... Nguyen Mot, det vill säga vag, det vill säga overklig, det vill säga, den är inte normal, det vill säga för vacker, för skör, för svag mitt i stridens buller.

Nguyen Mot har ett mycket gott minne. Många detaljer från 1975 återgavs korrekt av honom. Många verser av hans favoritpoet, Nguyen Tat Nhien, citerades.

Jag sammanfattade medvetet inte den här romanen, eftersom det skulle tappa läsglädjen, särskilt spänningen, på grund av författarens skickliga berättande. Jag minns bara några få intryck efter att jag lagt ifrån mig boken, efter två dagars läsning och en sömnlös natt efter att jag läst ut den. Jag sov nästan inte och när jag dåsade till ibland dök bokens spöken, krigets spöken, upp igen. Min generation och jag föddes och växte upp under kriget. Jag bevittnade kriget som förstörde Nord, efter 1975 återvände jag till min hemstad i Hue för att bevittna kriget som just hade passerat, fortfarande levande minns omständigheterna för mina bröder och släktingar som just hade gått igenom kriget. Nguyen Mot upplevde kriget i Syd, var krigets "karaktär" ansikte mot ansikte. Jag återvände till Nguyen Mots hemstad, hörde honom berätta om sitt märkliga liv, från en pojke som sov med sin mamma och som bevittnade sin mamma bli ihjälskjuten mitt framför hans ögon, till när han flyttade in hos sin farbror under en svår tid eftersom han var mycket fattig, men han uppfostrade sin brorson till att vara en god människa; Även när han var lärare var han tvungen att sälja glass, och blev sedan journalist och författare som idag.

Det var inte förrän i romanens sista rader som jag förstod vad den sjätte och nionde timmen hade att göra med berättelsen han döpte romanen till. Det var en vers från Bibeln: ”Och vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förhänget i templet rycktes itu mitt itu…”

Jag läste Nguyen Mots lugn, tolerans och humanistiska syn på kriget och människorna från den här romanen, så grymheten, våldet, sorgen, förödmjukelsen... får oss äntligen att känna oss rörda, mindre kvävande, även om det finns en återförening men också en separation. Det är som hur huvudpersonen Son känner igen flodens mystiska eftermiddagsfärg...

VAN CONG HUNG

[annons_2]
Källänk