Traditionella hantverksbyar utökar sin räckvidd.

I Phu Tho-provinsen, en smältdegel av kulturlandskapen i norra Midlands och bergsområdena, bidrar traditionella hantverksbyar och byar med specialiserat hantverk i tysthet avsevärt till landsbygdsekonomin, samtidigt som de står inför behovet av att återuppfinna sig för att undvika att hamna på efterkälken i den digitala tidsåldern.

Preliminär statistik visar att provinsen för närvarande har mer än 110 hantverksbyar och många byar med traditionellt hantverk, med tusentals hushåll som sysslar med småskalig hantverksproduktion spridda över landsbygdsområden. Årliga intäkter från denna sektor uppgår till biljoner VND.

Produkter tillverkade av rotting och bambu, bearbetade jordbruks- och skogsbruksprodukter, hantverk, traditionella byggmaterial och hantverk som används i vardagen har bidragit till att skapa stabila jobb, öka inkomsterna och avsevärt förbättra det materiella och andliga livet för tiotusentals människor. Många landsbygdsområden som en gång var renodlade jordbruksområden har nu blivit ekonomiska "ljuspunkter" tack vare utvecklingen av traditionellt hantverk kopplat till marknaden.

Keramikproduktion i Huong Canh Pottery Village (Binh Nguyen kommun).

När man ser tillbaka för över ett decennium sedan kunde inte alla ha föreställt sig att många traditionella hantverksbyar i Phu Tho en gång kämpade för att överleva. Konkurrensen från billiga varor, förfalskade produkter, föråldrade maskiner, långsam innovation inom produktdesign och osäkra marknader hade försatt många traditionella hantverk i riskzonen för att försvinna.

Många unga arbetare lämnar sina hemstäder för att söka andra försörjningsmöjligheter och lämnar efter sig verkstäder som nu är övergivna och verkar osannolika att någonsin återupplivas.

Ett utmärkt exempel är berättelsen om hantverkaren Nguyen Hong Quang i keramikbyn Huong Canh (kommunen Binh Nguyen, provinsen Phu Tho). Med en tradition som sträcker sig över 300 år har keramikbyn Huong Canh förevigats i poesi och folksånger, vilket har gett välstånd till otaliga generationer av lokalbefolkningen.

Ändå fanns det en period då denna sekelgamla hantverksby riskerade att förfalla, till och med utrotas, på grund av konkurrenstryck från industriella produktionsmodeller. Som lägst var det bara ett fåtal keramikugnar i hela byn som då och då flimrade och brann.

Av en slump gjorde Quang ett modigt, till och med vårdslöst, drag genom att belåna sitt hus för att låna pengar från banken, fast besluten att investera i förändrade produktionsmetoder för att restaurera och återföra keramikhantverket till sin forna glans.

Mer specifikt, förutom traditionella produkter för dagligt bruk, producerar Mr. Quang även konstnärlig keramik. Förutom den manuella metoden för att blanda och knåda lera använder han även en kontinuerlig lermalnings- och formningsmaskin. Förutom den traditionella träkolsugnen byggde han en gaseldad ugn för att säkerställa en stabil och hög temperatur.

Tack vare sin skickliga blandning av modernitet och tradition, och sin snabba och exakta förståelse för konsumenternas smak, har Mr. Quang gradvis återupplivat det en gång så välkända keramikmärket Huong Canh.

På kort tid spreds ryktet och hans produkter mottogs väl på marknader överallt. Han tjänade miljarder dong i vinst varje år, samtidigt som han gav stabila anställningar och hyfsade inkomster för ett stort antal lokala arbetare.

Ännu viktigare är att många andra hushåll i byn, tack vare hans nya produktionsmodell, har haft möjlighet att lära sig, förbättra sig och anpassa sig väl till nya marknadstrender. Som ett resultat har Huong Canhs keramikby förblivit stabil och fortsätter att utvecklas.

I verkligheten har snabbt stöd från politik som utvecklar landsbygdshantverk, tillsammans med människors dynamik och kreativitet, hjälpt många hantverksbyar att gradvis övervinna svåra tider.

Vissa traditionella hantverksbyar har investerat i teknisk innovation, förbättrat design, byggt varumärken och gradvis utökat sina marknader.

Rotting- och bambuvävningen i Son Dong kommun ger sysselsättning under lågsäsong för många lokalbefolkningen och erbjuder en hyfsad inkomst.

Till exempel har rotting- och bambuvävningsbyn Trieu De (Son Dong kommun) djärvt kombinerat traditionella tekniker med modern design och fört sina produkter in i stora distributionssystem och e-handelsplattformar.

Vissa traditionella anläggningar för te, vermicelli och kakor bevarar inte bara lokala smaker utan standardiserar även produktionsprocesser, uppfyller livsmedelssäkerhetsstandarder och expanderar sina marknader utanför provinsen.

I ett samtal med reportrar om sin hemstads traditionella hantverksby sa kamrat Nguyen Van Do, sekreterare för partikommittén i Xuan Lang kommun, hem till den berömda träbearbetningsbyn Thanh Lang: Till skillnad från vissa andra hantverksbyar i provinsen som har upplevt upp- och nedgångar har Thanh Lang träbearbetningsby nästan alltid behållit sin position och sitt varumärke på marknaden.

Den främsta anledningen är att hantverkare i byn alltid är snabba med att förstå konsumenttrender och leverera produkter som passar samhällets ekonomiska förhållanden vid olika tidpunkter.

Till exempel kommer perioden fram till Tet (månens nyår) att innebära en ökning av produktionen av fint trähantverk, medan fokus vid andra tillfällen kommer att ligga på att leverera trämöbler till hushåll som bygger nya hem.

Därför genererar denna hantverksby ensam hundratals miljarder dong i ekonomiskt värde varje år för sina arbetare, samt ger både regelbunden och säsongsbetonad sysselsättning åt tusentals arbetare.

Möbelproduktion i Thanh Lang Woodworking Village (Xuan Lang kommun)

Övergripande bedömningar visar dock att i takt med att produktionen ökar står hantverksbyar också inför betydande utmaningar, såsom miljöföroreningar, avloppsrening, luftutsläpp och bullerföroreningar.

Dessutom har strävan efter kvantitet och låga priser för att möta marknadens efterfrågan lett till att vissa etablissemang har bortsett från hantverkets kvalitet och hållbarhet, vilket gradvis urholkar de kärnvärden som har odlats under generationer.

En annan svårighet är beroendet av råvaror från externa källor. När marknaden fluktuerar, priserna stiger eller tillgången störs, befinner sig många hantverksbyar i en sårbar position, eller måste till och med tillfälligt avbryta produktionen.

Samtidigt väcker utmaningen att bevara traditionella hantverk också många farhågor, eftersom en del av de unga arbetarna inte är verkligt entusiastiska över sina förfäders hantverk, särskilt utan ordentlig vägledning och en lämplig utvecklingsmiljö.

I detta sammanhang har många hantverksbyar i provinsen proaktivt sökt nya vägar. Att tillämpa digital teknik i marknadsföring och försäljning, bygga produktberättelser kopplade till lokal kultur och kombinera hantverksutveckling med upplevelseturism öppnar upp nya möjligheter.

Många hantverksbyar har bildat kooperativ och produktionskopplingar längs värdekedjan, vilket ökar konkurrenskraften samtidigt som de delar ansvaret för miljöskyddet och bevarar den unika identiteten hos sina hantverk.

Vägen för Phu Thos traditionella hantverksbyar att blomstra och utvecklas hållbart kan inte gå genom tillväxt till varje pris, utan kräver en harmonisk balans mellan ekonomiska fördelar, miljöskydd och bevarande av kulturella värden.

När varje produkt inte bara har ett bruksvärde utan också berättar historien om landet, människorna och traditionerna i regionen, kommer hantverksbyn att få ett starkare fotfäste på marknaden, inklusive i det digitala rummet.

Quang Nam

Källa: https://baophutho.vn/lang-nghe-vuon-xa-246372.htm