Flitigt bevara Pà Thẻn-språket.

Mitt under många förändringar, i takt med att det vietnamesiska språket gradvis överskuggar folksånger och jeans och t-shirts ersätter traditionella kläder i byarna i Minh Quang-kommunen (Tuyen Quang-provinsen), fortsätter läraren Phan Van Truong att flitigt så frön till den etniska kulturen Pa Then.

Oron för "feljustering"

Byn Thuong Minh, belägen i Minh Quang-kommunen, är ett landskap med orörd och majestätisk bergslandskap i höglandet i Tuyen Quang-provinsen. Under senare år har byn gradvis omvandlats i takt med utvecklingen av lokal turism .

Denna utveckling medför dock också betydande utmaningar när det gäller att bevara den etniska kulturella identiteten. Mobiltelefontäckning är utbredd i byarna, och internet har genomsyrat varje hem, vilket fört med sig nya kulturella influenser. Barn växer upp i den digitala tidsåldern, bekanta med populära låtar online, och kinh-språket blir gradvis det primära kommunikationsspråket och ersätter Pà Thẻn-språket.

Läraren Phan Van Truong "står framför klassen" för att lära eleverna Pa Then-språket - foto: Thanh Tung

- Ska du till skolan imorgon?

- Nứ pu ny ạ sị nhi thớ sý đẹ (Jag har redan ätit ris!).

Situationen "den gamle mannen frågar en kyckling, sonsonen svarar en anka" som beskrivs ovan är ganska vanlig mellan de två generationerna i Thuong Minh. Ofta föredrar de äldre att kommunicera på Pa Then-språket, medan den yngre generationen bara förstår bitar och bitar; vissa barnbarn vet inte ens hur man talar det. Denna "missmatchning" orsakar huvudvärk och sömnlösa nätter för äldre.

Phan Van Truong förstod detta väl. Som både sekreterare för byns ungdomsförbund och en sällsynt pärla i byn efter att ha tagit examen från den pedagogiska fakulteten vid Tan Trao-universitetet, kände han att det var hans ansvar att göra något för att fler unga skulle kunna känna till det etniska språket.

Så, dag efter dag, träffade han de äldre, pratade med dem och transkriberade noggrant varje ord korrekt i hopp om att skapa ett dokument för att bevara deras etniska språk. Han ägnade sig åt denna idé i många år, men det som ledsnade honom mest var nedgången för den forntida Pà Thẻn-skriften. När han transkriberade Pà Thẻn-språket var han fortfarande tvungen att använda det vietnamesiska standardalfabetet och transkribera det enligt dess uttal. Till exempel: "Tơ pa" (träd), "no ý" (äter ris), "o ó" (dricksvatten)...

Många av Pà Thẻn-folket uttalar ord med olika intonationer och andningsfulla intonationer, vilket gör dem mycket svåra att skriva ner. Han sa att språk måste föras vidare muntligt; endast genom direkt inlärning kan man verkligen förstå, komma ihåg och tillämpa det. Om man bara skriver ner saker utan att lära sig, läsa eller öva, kommer böcker och anteckningar bara att samla damm i en låda.

Sedan kom oväntad glädje när den lokala regeringen beslutade att återuppliva Pà Thẻn-kulturen, inklusive att öppna folksångskurser. "Som en fisk som letar efter vatten" tog hans länge närda dröm äntligen fart, och Trường anmälde sig frivilligt att lära byborna folksånger.

Kom ihåg "pu quơ"

"Pú quơ" är det första ordet som den unge läraren Phan Van Truong lärde sina elever. På Pa Then-språket betyder "pú quơ" förfader eller ursprung.

Han förklarade att Pà Thẻn-folket måste komma ihåg sina "pú quơ" (förfädersrötter), precis som skogsfåglar aldrig glömmer att återvända till sina bon efter att ha sökt föda, och skogslöven faller alltid tillbaka till sina rötter efter år. Att komma ihåg sina förfäder och ursprung är avgörande för tillväxt och mognad; även efter döden kommer "anden" fortfarande att kännas igen av förfäderna, vilket förhindrar att den går vilse.

Klassen inkluderar människor i alla åldrar, den yngsta är 6 år och den äldsta 60. Truong sa att varje person kommer hit av olika anledningar. Barnen kommer verkligen för att lära sig språket, medan de äldre kommer för att repetera, eller helt enkelt för att lyssna och stödja de ungdomar som älskar sitt etniska arv. Det är en källa till uppmuntran för honom att anstränga sig ännu hårdare.

Lärarens lektioner är väldigt lätta att förstå. Hans förklaringar och analogier är väldigt tydliga, så många tycker om att lära sig av honom. Hung Kieu Anh delade: "Lärare Truongs klass har repetitioner av tidigare lektioner och läxor. Vi lär oss och övar samtidigt, så vi förstår alla materialet väl."

Lektionsplanen som sammanställts av Mr. Truong innehåller totalt 30 lektioner. Lektionerna går från lätt till svår, börjar med hälsningar, bjuder in folk att äta och erbjuder drycker, och går sedan gradvis vidare till längre och mer utmanande dialoger.

Allt var välstrukturerat, vetenskapligt och lätt att komma ihåg. Hung Thi Mai kom ihåg det perfekt: "Lektion 1 handlar om hälsningar, lektion 2 handlar om att fråga om någons hälsa, lektion 3 handlar om att bjuda in någon att äta eller dricka... Jag tror att vårt etniska språk inte alls är svårt; med hårt arbete och flit kan man lära sig det direkt."

Enligt Ms. Hung Thi Tam kommer hennes barnbarn hem från skolan och börjar omedelbart prata med mor- och farföräldrar och föräldrar på Pa Then-språket. Ibland lär hela familjen varandra hur man talar och uttalar orden. Det är så roligt!

Efter mer än en månads verksamhet har Mr. Truongs klass uppnått många framgångar. Att se ungdomarna tala sitt etniska språk fyller honom med enorm glädje och lycka. Även om klassen är slut tar han alltid tillvara på varje tillfälle att "så" frön av sitt etniska språk hos sina unga elever.

Läraren delade: ”För att lära ut ett språk behöver man inte stå på ett podium; man behöver bara öva när man har chansen. Från sammankomster i bergssluttningarna, sportaktiviteter , kulturevenemang till ungdomsmöten, tar jag vara på varje tillfälle att prata med och vägleda dem i att tala Pà Thẻn-språket.”

Truong är känd för sin djupa tillgivenhet för sin hemstad Thuong Minh och har varit förtroendevald och vald till ungdomsförbundets sekreterare de senaste 10 åren. Han deltar aktivt i att lära sig Pa Then-folksånger, uppträder med medlemmar i Thuong Minh-byns konstgrupp under semestrar och välkomnar turister.

Truong sa att han alltid har varit stolt och känt sig lyckligt lottad över att vara en Pa Then-person, född i Thuong Minh, ett land med unika och mystiska kulturella särdrag. Varje person har sitt eget sätt att bidra till att bygga sitt hemland, och han kommer att fortsätta sin resa med att bevara och skydda sin etniska identitet med ett hjärta fullt av ansvar.

Källa: https://thanhnien.vn/miet-mai-giu-tieng-pa-then-185250706181253817.htm