Fällan från skogen
Den stekande solen tycktes fortfarande spräcka allting. Någonstans längs vägen, i den karakteristiska vinden, dansade och virvlade damm då och då upp i byar, ungefär som det gamla namnet på denna plats, som hade ändrats under årens lopp från Truy Phong till Tuy Phong. Om man bortser från de omkullvälta buskarna och lerfläckarna på träden skulle ingen ha trott att kommunerna i det tidigare Tuy Phong-distriktet just hade upplevt ett ovanligt kraftigt regn på 461 mm natten till den 3 december, vilket skapade en störtflod som svepte från de höga bergen i Phan Dung ner till Lien Huongs mynning på bara en timme.
Eftersom Lien Huong-marknaden fortfarande har gott om grönsaker och frukter, finns det ingen brist eller prisökningar som är 5-6 gånger högre än på andra översvämningsdrabbade marknader i provinsen. Någon sa: "För att veta hur ett landsbygdsområde ser ut efter en översvämning bör du gå till dess marknad", vilket är helt sant. Försäljarna på Lien Huong-marknaden sa alla samma sak: bara områdena längs floden som leder till havet skadades, medan andra områden inte drabbades nämnvärt, så det finns fortfarande grönsaker och frukter från regionen att sälja på marknaden.
Vi följde översvämningsleden mot Phan Dung, där Phan Dung-reservoaren ligger. Sedan den skapades har den använts för att leda vatten till reservoarer i den gamla Tuy Phong-deltaregionen, vilket skapar möjligheter till grödoproduktion i ett försök att effektivt distribuera vattenresurser. Men nuförtiden har reservoaren blivit en "bov" i vissa människors medvetanden när den nämns. Sex dagar efter översvämningen återspeglar landskapet runt de två broarna, ofta kallade "dubbelbroarna" i Phan Dung, fortfarande nattens våldsamhet. Flodbädden är bred och djup jämfört med vägytan, som om någon hade skurit sönder den. Vattnet flyter fortfarande kaotiskt, när det förenar två bäckar: Tan Le-bäcken, som passerar genom Phum-dammen, och Phan Dung-bäcken innan den rinner ut i Long Song-floden, sedan in i Long Song-reservoaren och slutligen ut i havet.
”Det var som en fälla. Klockan 15 den 3 december, när jag tittade mot de avlägsna bergen, såg jag himlen bli kolsvart av åska och blixtar, och visste att det skulle regna. Klockan 17 började floden bakom mitt hus rinna kraftigare. Klockan 20 sjönk vattennivån, så jag kände mig lugnad. Men vem hade kunnat tro att det skulle regna kraftigt klockan 23 eller midnatt, och att vatten plötsligt skulle översvämma vägen och in i mitt hus”, sa Nguyen Phuoc Bao Luyen, vars hus ligger nära bron, mittemot minnesmonumentet vid Cay Dau 3. Luyen, som länge varit skogvaktare vid Long Song-Da Bac Forest Management Board, känner till varje vrå av skogen i Phan Dung. Vid 68 års ålder, efter att ha bosatt sig i La Ba, Phan Dung sedan 1997, bevittnade han översvämningen 2008, som var lika förödande som årets. Men då fanns det ingen Phan Dung-reservoar, så det fanns ingen grund för att skylla på något som det finns nu. Som någon som förstår detta skogsområde upptäckte han hemligheten bakom översvämningen det året.
Phan Dung-skogen är full av tät lövverk, så varje år faller en stor mängd löv. Under torrperioden måste hans enhet mobilisera sig för att städa upp i skogen och förhindra bränder, vilket är mycket mödosamt för att förhindra skogsbränder. Terrängen visar att två branta klippor på vissa ställen ligger tätt ihop, och de ackumulerade löven kan bilda en barriär och oavsiktligt skapa vattenpölar eller fickor som samlar regnvatten. När vattennivån stiger bryter den igenom och forsar nedströms. ”Jag har inte varit i skogen för att kontrollera igen de senaste dagarna, men med tanke på att floden bakom mitt hus sjönk lågt klockan 20 den 3 december misstänker jag att skogen skapade dessa konstgjorda pölar, fickor eller dammar för att hålla kvar vatten. Sedan, sent på kvällen, orsakade kraftigt regn att de brast och forsade ner med översvämningsvattnet från Phan Dung-reservoaren”, hävdade Luyen. Han tillade också att Long Song-floden, som namnet antyder, är torr året runt och grund jämfört med sina stränder, så den samlar inte upp allt vatten när översvämningarna kommer. Dessutom har detta område bara upplevt översvämningar vart 18:e år sedan 2008. Dessutom sammanföll den dagen med fullmånen under den tionde månmånaden, och högvatten vid Lien Huongs mynning steg som vanligt.
En märklig lyckoträff
Herr Luyen berättade också om andra skogshemligheter, mönstret av översvämningar som inträffar efter en viss period, i det gamla Tuy Phong-området, som var det torraste i landet. Hans ord väckte minnen av de historiska ansträngningarna från centralregeringarna och provinsregeringarna för att lindra torkan i området genom byggandet av reservoarer och ett nätverk av bevattningskanaler för att distribuera vatten. I verkligheten kämpar bevattningsreservoarerna, inklusive Long Song, Phan Dung och Da Bac, varje år för att fyllas helt och når vanligtvis bara cirka 60-80 % kapacitet. Därför lämnas åkrarna här ofta i träda för växtföljd.
Jag kom plötsligt ihåg samtalet mellan försäljarna på Lien Huong-marknaden i morse: ”Mitt ris mognar, det kraftiga regnet orsakade ingen skada. Det är tur, för förra årets skörd förstördes av vattenbrist, vilket lämnade marken i träda. Under Tet spenderade vi mycket pengar på att köpa ris att förvara i burkar.” ”Kvällen innan hörde jag talas om det kraftiga regnet och tänkte: 'Åh nej, det kommer att bli precis som förra året, jag måste köpa mer ris igen.' Men som tur var, när jag kollade fälten i morse, var allt bra…” De pratade om riset på Tuy Tinh-fälten i Lien Huong-kommunen.
Vi följde den 42 kilometer långa Ta Mu - Suoi Mang - Cay Ca-kanalen och stannade vid km 37 för att beundra de gyllene risfälten i Tuy Tinh nedanför. Det var skördesäsong och det 840 hektar stora fältet myllrade av människor som kom och gick, skrattade och pratade. Den lätt skarpa doften av färskt ris spred sig i luften. Det verkade vara en god skörd; vissa förutspådde runt 6-7 quintal per sao (en enhet för landmått). Rispriset var inte högt, men att ha ris till Tet (månårets nyår) gjorde alla glada. Detta liknade den roande scenen med risskörden i Phan Dung, Tuy Phong kommun, som vi stötte på under vår resa. Kanske för att det var helgdag samlades många ungdomar på risfälten för att titta på skördemaskinerna och halmbalmaskinerna. Varje gång dessa maskiner passerade flyttade de sig för att titta. Det faktum att de gick till åkrarna istället för till gårdarna i sluttningen visar att årets skörd för Raglai-folket i Phan Dung är riklig, med en förväntad avkastning på 4-5 kvintal per sao (cirka 1000 kvadratmeter).
Dessutom skördas för närvarande över 170 hektar risfält i Vinh Hao kommun. Bara i Cay Ca-området har 927 hektar ris redan skördats, tack vare tidig plantering och den första skörden för säsongen i provinsen. Detta är det tydligaste beviset på Tuy Phongs bevattningssystems ansträngningar med vattenlagring, distribution av vatten till produktionsområden och stöd till människorna i att skapa en riklig skörd.
Ingen trodde att de ömtåliga, mogna risplantorna skulle kunna överleva rekordstora regn utan att skadas. Och ingen trodde att en gyllene skörd på 2 300 hektar ris i de tidigare Tuy Phong-kommunerna mirakulöst skulle kunna överleva översvämningarna och säkerställa att människorna i denna vattensnåla region skulle ha ris att äta under den kommande Tet-helgen. Det är ett extraordinärt lyckokast. "Varje år upplever denna plats naturkatastrofer. I åratal har katastroferna varit torka och missväxter. Men i år är det översvämningar, men vi har fortfarande ris att ta hem..." Denna avslutande kommentar från en bonde på Tuy Tinh-fälten väckte mig till insikt om den djupa innebörden av vinst och förlust i livet.
Källa: https://baolamdong.vn/mua-vang-vuot-lu-410116.html
Kommentar (0)