"19 augusti" - en förkortad transkription förvandlad till en odödlig sång.

Den 19 augusti 1945 gick musikern Xuan Oanh och komponerade tillsammans med demonstranterna, och ledde publiken i att sjunga sången "Nitton augusti".

För exakt 80 år sedan idag, på uppmaning från Viet Minh-fronten, gick Hanois invånare ut på gatorna och marscherade mot Grand Theatre för en demonstration, där hela huvudstaden pryddes med röda flaggor med gula stjärnor. Demonstrationen utvecklades till en väpnad demonstration som ägde rum vid Residenset, säkerhetsstyrkornas baracker och andra anläggningar som tillhörde marionettregeringen.

Låten "19 augusti" framförs av Vietnam Radio and Television Mixed Choir.

Kompositören Do Xuan Oanh, då 23 år gammal, ledde marschen som startade från Giap Bat-tågstationen till Grand Theatre. I spetsen av processionen kände kompositören tydligt varje steg och den glödande atmosfären. Melodin och de första raderna i sången brast ut, och han sjöng högljutt: "Alla vietnameser reser sig upp och bidrar med sin styrka för en dag / Vi svär att kämpa helhjärtat med vårt blod och våra ben för framtiden."

Medan han komponerade sången vägledde han gruppen att sjunga med, deras röster harmoniserade med deras fotsteg. När de nådde Cho Mo-marknaden (Hai Ba Trung-distriktet, Hanoi) var sången komplett med 10 verser, med nationens historiska datum som titel. Musikern satte rytmen från början, och gruppen sjöng medan de gick tills de nådde Grand Theatre, där marscherande grupper från hela världen anslöt sig till folkmassan och sjöng en medley av revolutionära sånger, från "Marschsången", "Förstör fascismen", "Viet Minh-flaggan" och avslutande med "19 augusti".

Enligt boken "Do Xuan Oanh - Den revolutionära vårens näktergal" hade musikern från slutet av 1943-1944, när han direkt deltog i hemliga propagandaaktiviteter för Viet Minh-fronten och förberedde sig för det allmänna upproret i Hanoi, närt avsikten att komponera en sång om denna händelse.

Känslorna hade byggts upp sedan hans tidiga dagar, när han mindes sin svåra barndom och de svårigheter kriget tillfogade hans familj. Hans farfar, en patriot för Dong Kinh Nghia Thuc-rörelsen, förföljdes av kolonialregeringen, tvingades lämna sitt hemland, och hans familj separerades. Hans syster, den vackraste flickan i regionen vid den tiden, kidnappades av en fransk tjänsteman, torterades till döds, och hennes kropp återvände hem. På grund av fattigdom avslutade Xuan Oanh bara fjärde klass. Efteråt kämpade han för att få ekonomin att gå ihop och arbetade i olika jobb som gjuteriarbetare, gruvarbetare och sedan i Hai Phong som lärare och sångare, där han träffade kompositörerna Van Cao och Nguyen Dinh Thi och började delta i revolutionen. All förbittring, svårigheter och lidande från hans barndom, tillsammans med den revolutionära elden som brann i konstnärens hjärta, brast fram i hans melodier.

De korta, snabba verserna, liksom rytmen av fotsteg, ropen av "förbittring och ilska", blev en kraftfull kraft av enighet som uppmanade hela nationen att "resa sig upp" och krossa slaveriets kedjor. Processionen marscherade under "frihetens ljus", med "flaggor vajande överallt". Sången avslutas med en påminnelse: "Glöm aldrig den 19 augusti, upprorets dag / Lyckan lyser upp det vietnamesiska landet", vilket uttrycker optimism och tro på landets nya framtid.