I Bài Chòi-spelet leder Mr. Hiệu spelet med diverse humoristiska upptåg, inklusive gåtor där spelarna vet namnet på kortet som ropas ut. Dessa gåtor är ibland enkla och rättframma, men många är också kvicka och humoristiska, vilket får publiken att brista ut i skratt.
Bài Chòi-festivalen under Tet i Phù Mỹ, tidigare Bình Định-provinsen
Foto: Dao Tien Dat
Hieu-brödernas ursprung.
I den södra centrala regionen finns en gripande folkvers: "Låt oss gå och spela Bài Chòi (ett traditionellt vietnamesiskt kortspel) / Låt barnet gråta tills navelsträngen kommer ut." I Binh Dinh (tidigare) går det så här: "När Tet kommer och vi har ledig tid måste vi spela / Bài Chòi är ett populärt spel överallt / Folk ropar och jublar upphetsat / När vi hör trummorna mana oss vaggar vi våra barn / Oavsett om vi stöter på buskarna / Låt oss se vad spelmästaren ropar för det nya året."
Unga mödrar, vissa låter sina barn gråta tills navelsträngen sticker ut, andra trotsar elementen och rusar så fort de kan för att hinna i tid till festivalen. Dessa unga mödrar är inte spelberoende; de vill fördjupa sig i atmosfären på Bài Chòi-festivalen, eller för att uttrycka det rakt ut, de är fängslade av... sångaren och artisten, Mr. Hiệu. "Låt oss se vad Mr. Hiệu kommer att sjunga för det nya året." Den ramsan han använder på Bài Chòi-festivalen har en så kraftfull lockelse. Varifrån kommer Mr. Hiệu, att han kan charma även gifta kvinnor med spädbarn i famnen?
Förr i tiden sjöng unga män och kvinnor på landsbygden sånger med rop och svar under månskensnätter. De sjöng medan de stötte ris eller bar jord för att bygga grunder till hus i byn. Om själva arbetet bara bestod av att bära jord eller stötta ris, blev det snabbt tråkigt, så de uppfann konsten att sjunga och rop och svar. Många av de bästa folksångerna och ordspråken, som har förts vidare genom generationer, har sitt ursprung i dessa "arbetsföljda sångstunder".
Herr Hieu (till höger på bilden) på folkspelsfestivalen Bài Chòi.
Foto: Tran Dang
Under folksångsstunderna som hölls under dessa arbetsdagar fanns det alltid någon med en speciell talang. Det var människor som kunde improvisera snabbt, reagera intelligent och anpassa sig till situationen som "utmanaren" presenterade . "En fågel Fenix flyger förbi marknadsstugan/Jag frågar dig, har du en fru än?/Håller ett papper för att skydda sig från regnet/Hur kan jag undvika att bli blöt? Jag svarar, jag är inte gift än." Flickan ställde gåtan, väl medveten om att pojken i sånggruppen inte kunde svara eftersom hur skulle ett papper kunna skydda honom från regnet? Men här vann mannen. Kvinnan sjöng: "Min kropp är som ett vaniljsåsäpple/Placerad på Buddhas altare, drakar och en baldakin ger skugga." Mannen svarade: "Min kropp är som en fladdermus/Flyger upp och ner, rycker och leker lekfullt med vaniljsåsäpplet." Och så fortsatte de sitt utbyte hela natten, ibland glömmande sin huvuduppgift att jämna ut marken eller stöta ris under månskensnätter.
Dessa "Hieu"-sångare kommer gradvis att dyka upp i sådana sångsessioner med uppmaning till svar, och sedan kommer de att ta över utrymmet och tiden i Bài Chòis folksångssammankomster.
Herr Hieu är mycket begåvad.
Förutom att kunna reagera snabbt och lämpligt på motståndarens sångkontext måste Mr. Hieu också kunna improvisera verser i olika standardpoetiska former, rimma korrekt för att fängsla publiken. Spelets dragningskraft ligger i detta. Han kan skryta och skryta oavbrutet i timmar, men om dessa verser inte rimmar eller har en rytm, kommer spelets effekt att minska kraftigt. Men om alla verser han "framför" i spelet rimmar, efter sex-åtta-taktaren eller dess variationer, eller till och med kvicka femordsdikter, kommer det roliga att vara oändligt. Spelarna kommer att "belöna" Mr. Hieu med ständiga applåder. Detta är något som inte alla kan göra, även kända poeter kämpar.
Central Vietnam Folk Bài Chòi konstfestival
Foto: Dao Tien Dat
Herr Hieu är inte bara skicklig i olika former av poesi och folkliga talesätt, utan håller sig också uppdaterad om aktuella händelser för att sjunga verser som korrekt återspeglar de dragna korten, samtidigt som de är relevanta för händelserna som utspelar sig i hans hemstad. Han leder berättelsen till namnet på det dragna kortet med rim och enkla verser, men de innehåller djupa livsläxor och moraliska insikter. Därför är verserna som herr Hieu framför i spelet inte bara vanliga talesätt för tillfällig underhållning, utan många av dem får lyssnarna att fundera. Det är här herr Hieus fängslande och lockande natur i Bài Chòi-spelet ligger.
Versernas flexibilitet
Varje kort som Mr. Hieu ropar ut i Bài Chòi-spelet motsvarar en eller flera rimverser. Detta skiljer sig från de tidiga Bài Chòi-spelen. På den tiden, när ett kort drogs, ropade spelarna helt enkelt upp kortets namn. Om det till exempel var ett fyrbent kort, sa han bara: "Detta är ett fyrbent kort." Alla i båset som hade ett fyrbent kort höjde det. Spelet skulle vara väldigt tråkigt om det bara slutade med att ropa ut kortets namn på det sättet. Mr. Hieu var tvungen att rita från folkvisor och ordspråk eller komponera verser eller dikter motsvarande kortets namn för att öka spänningen för spelarna. Till exempel är detta den rimvers som motsvarar spelets första kort:
"Även om det inte är utsökt, är det fortfarande en klibbig riskaka insvept i taggiga blad."
Även om han är dum, är han fortfarande en skolpojke."
I de två meningarna ovan finns ordet "tro", vilket motsvarar kortet som kallas "nhat tro" (första spelet).
Eller den skålformade fisken:
"Min kära! Månskäran är här ikväll."
"Låt honom gå upp och ner så att du kan hålla vårt barn i din famn."
Dessa två rader innehåller ordet "bồng", vilket motsvarar "bát bồng" (en sorts fisk). Men Mr. Hiệus talang, som kan få många att sprudla av glädje, ligger i hans otroligt skickliga sätt att "flirta". Utan att gå runt gröten anger han direkt tiden för "nymånen" och låter den andra parten veta att han inte längre är rädd för spöken eller att snubbla i mörkret. Ännu djärvare, han kanske till och med "ger" ett barn! De entusiastiska applåderna från spelarna i bài chòi-spelet är alltid tack vare sådana smarta och kvicka kommentarer.
Han sjöng inte bara verser som nämnde namnen på spelkort, utan herr Hieu gick ett steg längre och lade till ett symboliskt element:
"Igår kväll gick jag till backen."
"Att se honom tycka synd om kvinnan med sina fyra ben i kors" (det "fyrbenta" barnet).
Gåtan ovan innehåller frasen "fyra ben i kors", och orden "ben" och "fyra" utelämnas helt, men spelarna förstår det fortfarande som "fyra ben", eftersom fyra ben innebär fyra ben – "fyra ben". Denna flexibilitet är också ett steg framåt för Mr. Hieu i att leda spelet; inte ens kärleksromanförfattare kan matcha den.
Liksom många andra konstformer måste Bài Chòi återuppfinna sig för att passa omständigheterna. Till exempel, på festivaler som anordnas av många provinser har Bài Chòi ett ordentligt manus, och ibland är det bara sång istället för att spela kort. Herr Hiệu har inte längre utrymme att uppträda som han hade på byarnas gårdar förr i tiden; ibland måste han stå vid sidan av föreställningen.
Idag, även om det finns många alternativ för underhållning under Tet-dagens tre dagar, har Bài Chòi (ett traditionellt vietnamesiskt folkspel) aldrig saknat spelare. Bland dem är Mr. Hieu djupt etsad i hjärtat hos många generationer. För dem var Mr. Hieu, den barfota figuren, alltid vaken med dem på byns gårdar under Tet.
Källa: https://thanhnien.vn/nghe-anh-hieu-hat-bai-choi-185260130185454983.htm
Kommentar (0)