För alltid ett drömmarnas rike

(GLO) - Det drömlika centrala höglandet, så långt borta, som om miljontals år har gått sedan naturen skapade de höga bergen och djupa floderna, och tusentals år har gått sedan människorna byggde ett magnifikt system av kulturella värden.

Det drömlika riket kändes lika nära och bekant som varje by jag passerade genom, varje person jag mötte i mitt dagliga liv bland de vidsträckta bergen.

1. Jag minns den gången, när jag följde Ba-flodens stränder i slutet av Kông Chro-regionen, sökte jag upp ett land som fortfarande behöll en stark Bahnar-karaktär. Bahnar-byar längs Bờ Nơm-floden, såsom Plei Yơng och Plei Pyang, har visat avsevärd motståndskraft mot urbaniseringens virvelvind och bevarat många traditionella drag.

Bland dem finns kyrkogårdar och gravplatser, tillsammans med mystiska seder för att ta farväl av de avlidnas själar. Att besöka Kông Chro förstärkte bara min önskan att för alltid vara en resenär genom sådana mångsidiga och färgstarka länder.

Jag längtar efter att vara gäst i de fridfullt inbäddade husen på pålar, med utsikt över det gemensamma huset, med sina böjda ramar som liknar elefantbetar, låga och långa mitt i byn.

Jag ville också öppna upp och dela berättelser med de vänliga Bahnar-männen och -kvinnorna jag träffade av en slump på vägen, vid vävstolen eller när jag delade måltider med vilda grönsaker och bäckfisk…

Centrala höglandsfestivaler är inte bara tillfällen för att skapa gemenskap utan också platser där människor kan få kontakt med gudar och det heliga riket. Foto: UTB

Jag minns också en regnig dag i slutet av året i gränsområdet Bo Y. Bergen och skogarna hade en mörk, genomblöt färg, och vinden bar med sig gränslandets unika nyans. Indokina Tripoint-markören, belägen på en höjd av 1 086 meter över havet, projicerar en azimutvinkel på mer än 2 kilometer över tre länder och avslöjar bara höga berg. Ingen annanstans är riktigt som denna plats; en enkel vridning runt stenpelaren räcker för att korsa gränserna mellan tre nationer.

Varje lands vegetation tycks bära de distinkta färgerna av historia och kultur. Från gränsmarkeringarna kan resenärer lättare förstå de centrala högländernas dimensioner och hemlandets form.

Från Indokinas vägkorsning blickade jag brett mot det centrala höglandet. Inom den tankeströmmen utspelade sig en vidsträckt sfär av reflektion över landet; en region som var både mystisk och förtrollande, men också bekant och älskvärd…

2. Enligt folkets tro är platsens andar mer mirakulösa ju högre bergen är, desto djupare floderna är och ju fler forsar och vattenfall det finns. Höglandets invånare beter sig i enlighet med ekon från bergen och floderna; bergens och bäckarnas ande flödar in i deras ådror och skapar deras visdomssystem.

Höga berg och djupa floder är platser för tro, platser för överlevnad och platser som ger näring åt romantiska kärlekshistorier. Berg och floder är mer än bara geografiska markeringar, de är en integrerad och helig del av detta lands själ.

De tre majestätiska bergskedjorna Chu Yang Sin, Bidoup och Ngok Linh står höga som tre tak som sprider sina ben från tre hörn av den vidsträckta skogen och skapar en fast och stolt ställning.

Stora floder som Krông Anô, Krông Ana, Sêrêpôk, Sê San, Đồng Nai … har sitt ursprung i höga bergskedjor som färgglada mönster och bär med sig kulturella och historiska sediment.

Från de öde bergen och vildmarken, från byarna inbäddade mot bergen och mot floderna, föddes episka dikter som Dam San, Xing Nha, Khinh Du och Dam Noi. Från klipporna och bambuskogarna producerade musikinstrument som lurgòong, tingning, klongput och t'rưng förtrollande ljud.

Folksångerna från Nrí, Nrìng…; folkmelodierna från Ayray, Kưứt, Lảhông, Yalyău…; och de särpräglade folkdanserna smälter alla samman runt skogselden och skapar en atmosfär som är både verklig och drömlik.

Under mina år i denna vidsträckta bergsregion har jag alltid undrat, med vilket mått mäts den verkliga dimensionen av Central Highlands? Mäts den i höga berg, djupa floder, mystiska skogar, gränslösa gräsmarker eller miljontals år av geologiska formationer?

Det är svårt att kvantifiera saker visuellt. Oavsett om bergen är höga eller låga, floderna stora eller små, delar de alla en gemensam källa, som har sitt ursprung någonstans uppströms.

Byarna jag har besökt verkar ha en gemensam rot av broderskap. Jag mötte dem i byn Stơr, hem för hjälten Núp; byn Saluk, där G. Condominas upptäckte stenxylofonen och skrev sin berömda forskning "Vi äter skogen"; Bờxaluxiêng-regionen, hem för det ståndaktiga Stiêng-folket; byn Kotam, där Ê Đê-folket dyrkar källan till sitt vatten; och Brâu-folkets land nära gränsen till Bờ Y ... alla delar en familjär atmosfär.

Dessa byar är skyddade av skogar, närda av floder, och människorna harmoniserar med bergen och floderna, vilket skapar ett system av kulturella värden.

De etniska grupperna i höglandet, oavsett om de är små i befolkningen som Brau och Ro Mam eller stora som Ede och Bahnar, delar alla samma livsutrymme, samma rytm i sina fotsteg och samma härdar på platån…

3. Från förhistorisk tid till modern tid har regionen Central Highlands genomgått perioder av interna omvälvningar och betydande förändringar i sin interaktion med omvärlden .

Vid foten av Truong Son-bergskedjan har de broderliga etniska grupperna skapat historien om detta stolta land. Det är en lysande ström av minnen som spänner över tusentals år av skapelse och utveckling.

Det är den orubbliga beslutsamheten, lika ståndaktig som berg, lika vidsträckt som floder, lika djup som de stora skogarna, i de långa fälttågen för att försvara nationen. Från vildmarken, från blodsutgjutelsen har folket i Central Highlands i generationer kämpat mot otaliga svårigheter och otaliga fiender, men de har övervunnit, segrat och etablerat sin bestående position som herrar över detta vidsträckta skogsland.

När jag ifrågasätter om jag verkligen förstår det centrala höglandet tänker jag på den franske etnologen Jacques Dournes ord: "Om du måste förstå för att älska, då måste du älska för att förstå."

Jag skulle inte våga jämföra mig med Dournes; jag är bara en vanlig människa som hade chansen att "resa genom ett drömland" och bli förälskad i den här platsen. Jag trodde att "kärlek betyder förståelse", men så är det inte.

En natt i långhuset i Loc Bac-skogen, när byns äldste K'Diep från etniska gruppen Ma drog mig till eldstaden, smet droppar av färskt kycklingblod i min panna och bad till Yang att acceptera Kinh-pojken som en son i byn, blev jag mållös av känslor.

Från det ögonblicket insåg jag att jag behövde börja söka från de enkla sakerna, från "a, b, c..." i den vidsträckta vidsträckta delen av okända områden kring det centrala höglandet.

Källa: https://baogialai.com.vn/mai-mai-la-mot-mien-mo-tuong-post580251.html