Byn Kon Brăp Ju är den långvariga bosättningen för Ba Na-folket (Giơ Lâng-gruppen), medan Kon Biêu-byn är samlingsplatsen för Xơ Đăng-folket (Tơ Đrá-grenen).
Anslutna av en hängbro över floden Dak Pne har människorna här bevarat många goda seder och traditioner intakta i sitt dagliga arbete, produktion och liv.
Livet under långhusets tak
Vid middagstid i mars reste sig taket på samlingshuset i byn Kon Brăp Ju högt, till synes inristat mot den djupblå himlen.
Byäldste A Jring Đengs hus ligger precis bakom det imponerande samlingshuset, med sin enkla trähusarkitektur på pålar och tegeltak. Längst in i vardagsrummet sprakar och pyrer elden i härden, och grå rök dröjer sig kvar.
Sittande runt lägerelden berättade byäldste A Jring Đeng stolt historien om byns grundande, hur den bestående styrkan i dess inneboende kultur hade "trängt ut" den importerade västerländska kulturen. Byborna i Kon Brăp Ju bevarar fortfarande sin etniska grupps traditionella kulturella värderingar och seder.
Ordspråket "Våra seder måste vi bevara" som den äldre A Jring Đeng minns styr fortfarande hans dagliga liv.
Än idag bevarar människorna i byn Kon Brăp Ju sin vackra kulturella identitet genom sina matvanor, levnadsvanor och klädsel. Det moderna livet har fört med sig elektricitet till varje hem, men i Ba Na-folkets traditionella hus på pålar är elden husets själ, den pyr och slocknar aldrig.
När man mindes de fattiga tiderna, då filtar och sängkläder var en bristvara, sov hela familjen runt eldstaden för att hålla sig varm. Dessutom, i jordbruksarbetet , förvarades skördade produkter omedelbart i lagret. Vid behov spreds en korgfull ut på en kastbricka och torkades över elden i en dag och en natt.
Först under de senaste 25-30 åren har Ba Na-folket ändrat sina jordbruksmetoder och torkat skördat ris och majs i solen. Därför är eldstaden ett viktigt element som ger värme till huset.
Byäldste A Jring Đeng visade oss den stadigt och omsorgsfullt flätade korgen och kallade den glatt en korg "flätad av mannen, förstärkt av hustrun".
Han sa: ”I min etniska grupp, om en man inte vet hur man väver, borde han inte ens tänka på att gifta sig. Om en kvinna inte vet hur man spinner garn eller väver brokad, borde hon inte ens tänka på att hitta en make. Vi väver korgar för att bära saker till skogen och bergen. Beroende på om det är bambuskottsäsong eller rissäsong kan korgarna rymma 35–50 kg. För närvarande är bambu- och rottingvävning fortfarande populärt i det dagliga livet. Produkterna säljs främst till människor i byn eller turister .”
Ba Na-folket innehar för närvarande två nationella immateriella kulturarv: traditionell hantverksvävning och Ét Đông-festivalen (även känd som festivalen för att äta bamburåttan) som förs av Giơ Lâng (Ba Na)-gruppen i Kon Rẫy-distriktet.
Äldste A Jring Đeng tog oss med på en rundtur i det gemensamma huset. Trots den starka solen och vinden i Central Highlands var luften inne i det gemensamma huset uppfriskande sval.
 |
Äldste A Jring Đeng, byn Kon Brăp Ju. (Foto: KHIẾU MINH) |
Han berättade att det gemensamma huset, som mäter över 300 kvadratmeter och är nästan 20 meter högt, är uppdelat i två sektioner av en vägg; pelarna är gjorda av teak och taket är täckt med halm; inuti hänger många buffelhorn och symboler för lokalbefolkningen.
Byn har 186 hushåll, och det gemensamma huset är en kollektiv struktur där hela byn deltar i dess byggnation. I detta utrymme håller byborna i Kon Brăp Ju nyårsfiranden, planteringsceremonier, reparationsceremonier för vattenkanaler, Ét đông-ceremonier och ceremonier för ny risskörde…
Byns gong- och trumgrupp är mycket aktiv under ledning av byäldste A Jring Đeng. Med kunskapen från en framstående hantverkare tar han på sig rollen att lära den yngre generationen att spela gongar och trummor.
Vi lämnade det höga samlingshuset, typiskt för Ba Na-folket, och korsade hängbron i Hamlet 5 över floden Dak Pne för att nå kulturbyn Kon Bieu (Hamlet 4), där vi besökte den etniska minoriteten Xo Dang.
Vägen som leder in till byn är asfalterad med betong, ren och rymlig. När du går genom grinden ser du den svala skuggan av gröna träd som omger det gemensamma huset och den vida öppna gården.
Liksom i många regioner med etniska minoriteter blandas moderna och traditionella element i det gemensamma utrymmet under processen att bygga nya landsbygdsområden. Byäldste Kon Biêu A Hiang förklarade detta: Med förbättrade ekonomiska förhållanden har byborna renoverat sina hus, men traditionella hus på pålar finns fortfarande bevarade.
För närvarande har byn Kon Biêu 163 hushåll med över 500 invånare, huvudsakligen sysslade med jordbruk. Byborna upprätthåller fortfarande det traditionella vävhantverket, men endast för familjens bruk.
I likhet med många etniska grupper i Central Highlands är det gemensamma huset (nhà rông) byns ansikte utåt, en kollektiv struktur som byggs av byborna tillsammans med en specifik arbetsfördelning. Varje hushåll bidrar med material och arbetskraft. Det unika är att hantverkarna, med hjälp av endast yxor, snider, skulpterar trä, klyver träd, reser pelare och förstärker fogarna med rotting istället för spikar.
Även om han är kunnig om och besitter den traditionella kunskapen om att bygga gemensamhetshus, saknar byns äldste A Hiang nu resurserna för att bygga nya. Därför vägleder han personligen byborna genom varje minutiöst steg under renoveringar och reparationer, och säkerställer att de traditionella och ursprungliga egenskaperna hos gemensamhetshuset bevaras samtidigt som han förmedlar byggteknikerna.
Eftersom det är ett gemensamt utrymme utspelar sig alla traditionella seder här, från traditionella ceremonier som att välkomna det nya året, röja mark, bränna åkrar, gallra ris, bygga vägar, skörda nytt ris och gudstjänstceremonier med vattentråg...
Enligt byäldste A Hiang växer bybefolkningen. När människor delar upp sig i sina egna hushåll, lämnar sina föräldrars hem och har sina egna boenden, enligt sedvänja, vid tillfällen då byn har ett evenemang, måste det hushållet ta med vin till det gemensamma huset för att erbjuda och "rapportera" den glädjefyllda händelsen för byn.
Dessutom fungerar samlingshuset även som en plats för att hålla bymöten, partiavdelningsaktiviteter och diskutera gemensamma byfrågor.
I det nya sättet att leva uppmuntrade byborna varandra att donera mark för vägbyggen och genomföra det nya landsbygdsutvecklingsprogrammet. Tack vare deras enighet och gemensamma ansträngningar för ett bättre liv varje dag har byn Kon Biêu uppnått standarderna för ett nytt landsbygdsområde.
Bevara nationell kulturell identitet
Den inhemska kulturen är mycket välbevarad, men samhällsturismen i byarna Kon Brăp Ju och Kon Biêu har ännu inte utvecklats.
Enligt Pham Viet Thach, chef för kultur-, vetenskaps- och informationsavdelningen i Kon Ray-distriktet, valdes byn Kon Brap Ju av distriktet för att utveckla en modell för samhällsturism, men turismen har ännu inte verkligen förändrats.
Oavsett om man använder turism för att bevara kultur eller använder kultur som en resurs för att utveckla turismen, är Kon Rẫy-distriktet fortsatt engagerat i hållbar utveckling för att undvika att störa sin befintliga kulturella struktur.
Kon Rẫy-distriktet, hem för ungefär 10 etniska grupper med olika kulturella färger, ståtar med 36 kollektivhus (nhà rông), 16 framstående hantverkare som specialiserar sig på folkkultur, gongar och musikinstrument; olika festivaler kopplade till gongarnas kulturarv och kollektivhusutrymmen, traditionellt hantverk och folkkonst... Detta är en rik kulturell resurs för den socioekonomiska utvecklingen i området.
Engagemanget av byns äldste och hantverkare i att lära ut hantverk som vävning, skulptur, keramiktillverkning, episk historieberättande, gong- och trumspel och traditionell dans, tillsammans med nästa generations arv, säkerställer ett kontinuerligt flöde av kultur.
Viktigast av allt är att Kon Rẫy-distriktet inser att det gemensamma huset (nhà rông) är både en symbol för de etniska minoriteterna i Central Highlands och ett unikt kulturarv som behöver bevaras. Därför utbildar och vägleder distriktets kulturtjänstemän regelbundet etniska minoritetspersoner i att använda lättillgängliga naturmaterial och samhällsresurser för byggnation, i samband med bevarandet och restaureringen av det ursprungliga gemensamma huset.
Sedan dess har traditionella festivaler, kulturevenemang för etniska grupper i Kon Rẫy-distriktet, gongtävlingar etc. hållits årligen, nära förknippade med byns utrymmen. Byns rumsliga struktur har inte gått förlorad.
Inte bara i byarna Kon Brăp Ju och Kon Biêu, utan även i andra byar i Tân Lập kommun, är den lokala kulturens prägel mycket starka.
Under hela sin utveckling har lokalbefolkningens mat-, levnads- och klädkulturer bevarats; bland dem är det gemensamma huset, traditionella dräkter och gongmusikens kulturella utrymme indikatorer på den etniska gruppens kulturella identitet. Men mitt i trenden med kulturellt utbyte och sammanblandning håller ibland element av den inhemska kulturen på att försvinna.
Lösningen ligger i att selektivt bevara goda seder och traditioner, och skydda ursprungliga kulturella element mot utjämning och försvagande av moderna livsstilar.
Genom att betona hantverkarnas och samhällets roll i processen att självbevara och utöva folkkunskap, utan överdriven inblandning eller påverkan på kulturella element, kommer den inhemska kulturen att lysa på egen hand.
Källa: https://nhandan.vn/sac-mau-van-hoa-ben-dong-dak-pne-post868526.html
Kommentar (0)