Passionen hos någon som djupt älskar det vietnamesiska språket.

Enligt min mening är vietnamesiska fortfarande det svåraste språket att lära sig. Även om vi är vietnameser, talar vietnamesiska, är födda i Vietnam och ser våra tankar och kulturella estetik ur ett vietnamesiskt perspektiv, finns det något otroligt intressant och ironiskt: det finns ord/fraser som vi skriver och talar, men som vi kanske inte helt förstår.

Snigelbuljong är inte så smaklös som vi kanske tror...

När jag väl säger detta kommer en del förmodligen att skratta eller flina, och tro att jag medvetet "överkomplicerar" frågan. Jag tänker dock inte argumentera om detta, för som någon som lär sig vietnamesiska själv skulle jag inte våga "visa upp mina färdigheter för en expert". Om någon vill argumentera emot den poäng jag just har tagit upp är kanske det bästa sättet att läsa boken "Vietnamese People Speak Vietnamese" (Ho Chi Minh City General Publishing House - 2023).

Omslaget till boken "Vietnamesiska människor som talar vietnamesiska".

Det här är en bok som, enligt min mening, redan när man håller den i handen kan se att författaren vill "bjuda på bråk", "orsaka problem" eller "ställa till bråk" med alla som tror sig förstå vietnamesiska. På omslaget, precis under titeln, finns ett rakt och tydligt uttalande, utan att slå runt gröten eller väsen: "Samling och forskning om idiom och ordspråk som utelämnats från ordböcker eller en diskussion om deras definitioner." Vid första anblicken kan de som anser sig ha en nivå av vietnamesisk förståelse som en "kung av det vietnamesiska språket" har, tycka att de orden är lite för förmätna, eller hur?

Sedan det vietnamesiska alfabetets tillkomst har många forskare sammanställt register över våra förfäders talade språk. Dessa samlingar är många och fortsätter att uppdateras genom åren... Så att säga "ordböcker har utelämnat vissa ord" låter ologiskt, som att "klippa av grodyngelns svans". Det är ännu mer ologiskt när författaren också vill diskutera definitionerna i dessa ordböcker. Länge har människor förlitat sig på ordböcker som standard när de försökt förstå ett ord, eller hur? Så, betyder det att ordböckernas definitioner är felaktiga?

Först och främst, får jag fråga vem författaren till den här boken är, och hur kunde de vara så djärva?

Detta är journalisten Nguyen Quang Tho, född 1949 i Nam Dinh, uppvuxen i Hanoi. Från 1968 till 1971 tjänstgjorde han i armén som soldat i 304:e divisionen. Han tog examen i tyska språket och litteraturen från Karl Marx-universitetet i Leipzig, Tyska demokratiska republiken, år 1979. Han avslutade sin magisterexamen med en avhandling om "Jämförande tyska idiomer (jämfört med vietnamesiska)" vid universitetet för samhällsvetenskap och humaniora i Ho Chi Minh-staden år 2004. Han var tidigare redaktör på Thanh Nien Publishing House, chefredaktör för tidskriften Culture and Life (Ho Chi Minh City General Publishing House, 1991-1992) och chefredaktör för tidningen Love for Children (1991-1992). Han är för närvarande bosatt i Ho Chi Minh-staden.

Anledningen till att jag måste ange författarens "bakgrund" är att vi här diskuterar en allvarlig berättelse – särskilt en om vietnamesiska språket, därför behöver alla vara tydliga med sin identitet, inte gömma sig bakom något slumpmässigt namn.

När jag frågade honom varför han skrev den här boken, sa Mr. Tho: "En nations ordförråd är enormt; ingen vet allt. För att veta mer måste man lära sig mer. Lär dig från vaggan tills man ligger i graven. Varje dag i livet är en dag av fältarbete." Så vad ligger Mr. Thos "inre styrka" i?

Med över 600 idiom och ordspråk i den här boken skulle jag vilja välja ett från hans skrifter: "Den vietnamesiska idiomlexikonet innehåller idiomet 'Lika intetsägande som snigelvatten'. Snigelnudelsoppa har alltid varit en favoriträtt för många människor, inklusive min fru. Ännu idag minns jag skålen med kallt ris som mina syskon och jag brukade äta på morgonen, toppat med snigelvatten för två cent från vår granne. Den skimrande, blomfärgade buljongen, lätt oljig, stickande på tungan, fick riset att 'svalja ner i magen innan det ens nådde våra läppar'. Snigelvatten är inte så intetsägande som folk tror... Idiomet borde egentligen vara 'Lika intetsägande som snigelvatten i en damm täckt med näckrosor'. I dammar tjocka med näckrosor förbrukar liljorna alla näringsämnen. Hur kan tunna sniglar ha söt buljong? Mina landsmän säger 'Lika intetsägande som snigelvatten i en damm täckt med näckrosor'; jag tror att de är de rättvisaste domarna i världen" (s. 19).

Helt enkelt för att jag älskar det vietnamesiska språket så mycket.

Med hjälp av en berättarstil baserad på verkliga erfarenheter ger författaren kapitel 1 titeln: "Att se och höra". Baserat på vad han har sett och hört återger Mr. Tho specifika berättelser för att förtydliga vissa idiom och ordspråk. Här fascineras jag av den livserfarenhet han har samlat på sig, vilket gör att berättelsen kan vara mer omfattande än vad som begränsas till "böcker". Jag blev förvånad över de många okända fraserna som förekommer i den här boken; Mr. Tho förklarade att han lärde sig de flesta av dem från sin mor – en hårt arbetande och flitig bonde från norra Vietnam.

I kapitel 2, "Indirekt talat, kokar allt ner till att säga sanningen", tror jag att det är kapitlet som väcker mycket reflektion, eftersom författarens "sanning" kräver ytterligare diskussion om definitionerna som finns i olika ordböcker. Till exempel skrev han: "Nguyen Duc Duongs ordbok innehåller ordspråket 'När du går förbi marknaden med pengar kommer ingen att smeka eller kyssa dig', och noterar 'oklar betydelse'... Jag tycker att det borde skrivas som 'meningslöst', eftersom den här meningen är felaktig, inte trogen originalet. Det uppenbara misstaget är den parallella strukturen. Om du är uppmärksam kommer du omedelbart att se att den andra delen har ett extra ord, och det är verkligen 'nej'." Betydningsmässigt ser vi att efter att ha passerat marknaden finns det inget kvar att köpa, och det finns pengar i fickan. Om du har otur, utan att någon överöser dig med smekningar eller kyssar, är dina kinder fortfarande 'jungfruliga', fortfarande lena. Om det är som jag brukar höra det, då är detta ordspråk 'om du går förbi marknaden med pengar kommer ingen att smeka eller kyssa dig' (s. 176). I kapitel 3: 'Trummar genom åskdörren', säger herr Tho: 'Förhoppningsvis kommer anteckningarna i detta kapitel att bidra till att besvara frågan: Vad är ett idiom?'"

Enligt min mening ligger betydelsen av boken "Vietnamese People Speaking Vietnamese" också i den djärvhet och självsäkerhet som en vietnamesisk vetenskapsman, av djup kärlek till det vietnamesiska språket, har uttryckt sina tankar. Huruvida det är rätt eller fel, överflödigt eller ofullständigt, kan diskuteras, men det måste erkännas att det ordförråd som Mr. Nguyen Quang Tho använder i boken är extremt rikt och mångsidigt. Generellt sett, efter att ha läst den, kommer många att vilja... argumentera emot, precis som Mr. Tho har argumenterat med hjälp av många ordböcker. Detta är helt normalt och hälsosamt, och nödvändigt i debatter – särskilt när vi alla utforskar det vietnamesiska folkets talade språk. Om så är fallet är det inte bara en glädje för Mr. Thos personligen, utan för oss alla, eftersom det vietnamesiska språket fortfarande är en angelägenhet för alla i denna tid.

Den 1 juli klockan 8:30 hålls en boklansering och diskussionsprogram för "Vietnamese People Speak Vietnamese" (Ho Chi Minh City General Publishing House - 2023) av författaren Nguyen Quang Tho, tillsammans med gästtalaren, lingvisten Dang Ngoc Le, på Ho Chi Minh City Book Street.

Källa: https://nld.com.vn/van-nghe/tam-huyet-cua-nguoi-qua-yeu-tieng-viet-2023062420043498.htm