Den poetiska lyckans by "delat ris, delade pengar" Thai Hai

Under trädens gröna tak syns 30 rustika hus på styltor i byn Thai Hai (staden Thai Nguyen ) i morgondimman. För mer än 20 år sedan förvandlade en kvinna den vilda kullen till en lycklig by.

Turister firar den nya risfestivalen med byborna i Thai Hai - Foto: THAI HAI

Det finns många faktorer som skapar lycka för Thai Ha-folket. Lyckan kommer från att bevara skogen med akaciaträd, palmer och bambuhäckar som byborna har odlat under de senaste 20 åren. Lyckan kommer från att hela byn arbetar tillsammans, "äter ris ur samma kruka, spenderar pengar ur samma ficka". Och särskilt barnen i byn som har gått i skolan har återvänt för att bidra till byn, de som undervisar i läs- och skrivkunnighet, de som arbetar inom turism, bidrar till att bevara den nationella kulturen för internationella vänner, vilket gör Thai Hai till en modell för en lokal turismby.

En dag i den lyckliga byn

Medan hon vandrade på den poetiska vägen bland de svala gröna träden stannade Ms. Le Thi Nga - biträdande bychef för Thai Hai - framför byns gonggong, som var lika gammal som byn själv. Hon knackade själv på gonggongen och ljudet av gonggongen ekade genom bergen och skogarna, och ledde "gyllene och silvergäster" för att besöka byborna. Och sedan dök de gamla pålhusen från den etniska gruppen Tay gradvis upp i morgondimman, som om de höll tillbaka besökarna. Alldeles intill bygården ligger "kulturhuset på pålar" med det traditionella yrket att göra grönt te, där hela familjen Nong Thi Hao (60 år) tillsammans rostar te för att servera byborna, och även som gåvor till turister. Vid den sjudande elden kan besökarna njuta av en kopp grönt te med väldoftande klibbigt lammete. Samlade runt omkring sitter kvinnor som nynnar på melodier för att välkomna de framstående gästerna.

Fru Trua (84 år gammal) - bosatt i byn Thai Hai

Nära middagstid packade fru Hao försiktigt lådorna med Che Lam-kakor i en bambukorg för att ta med till platsen där byns produkter introducerades, och bar sedan en korg med tallrikar till matdisken för att äta lunch. I Thai Hai samlades hela byn regelbundet vid matdisken tre gånger om dagen för att äta och berätta intressanta historier om livet för varandra.

Fru Le Thi Nga – biträdande bychef för Thai Hai – återvände till sin by för att arbeta som reseledare på grund av sin kärlek till sin etniska kultur.

Fru Hao var en av de första som trodde på och följde byhövdingen till deras nya hem. I mer än 20 år har hennes familj bott här i fyra generationer och blivit ett av de fyra heligaste "kulturarvshusen på pålar" som byborna har bevarat och skyddat tillsammans. Hon sa: "I byn behöver ingen tänka på pengar eller vad man ska äta idag eftersom vi inte behöver handla. Vid måltiderna äter vi tillsammans med alla. När min familj bakar kakor behöver vi bara informera receptionen. Efter att ha lagat söt soppa och kakor tar vi dem till byståndet för att sälja till turister. Byhövdingen tar hand om allt från mat, utbildning och boende för alla bybor." Varför kallas det en lycklig by? "För att här lever vi med kärlek till människor, till gräs, träd och blommor. Varje dag pratar vi med träden, för träd har också sina själar", sa fru Hao. Byhövdingen tar faktiskt hand om alla stora och små saker i byn. Barn som går i skolan, äldre och sjuka tas alla om hand noggrant. Varje familj tar sig an en annan uppgift, det finns tehus, traditionella kakhus, biodlare, örtmedicinhus, vinmakare, brokadvävare... De unga i byn välkomnar och guidar turister, och lagar sedan läckra måltider för byborna och turisterna. Alla är glada att arbeta och behöver inte få betalt. Alla inkomster från turismverksamheten överförs till byns gemensamma fond, från vilken man betalar för att barn ska gå i skolan, ta hand om pojkar och flickor i giftasålder och ta hand om bybornas liv.

Att lära unga att bevara traditionell anda

Den glada byn bevarar inte bara den etniska gruppen Tay:s traditionella hus, utan även barn från förskoleklass till årskurs 5 går i skolan varje dag. Förutom att undervisa i läs- och skrivkunnighet undervisas även i Tay-kultur och engelska här. Barnen kommer inte till klassrummet i de vanliga uniformerna, utan från det ögonblick de kan gå klädda i traditionella indigofärgade skjortor för att ytterligare älska färgen på sin etniska grupps kläder. Lärarna i byn är också flickor som växte upp i byn. "Förr i tiden tog mina föräldrar och byhövdingen med sig de första husen på pålar hit och bodde tillsammans i Thai Hai. Jag älskar mitt folks kultur, älskar människorna, älskar livsstilen här. Efter att ha blivit adopterad av byhövdingen för att studera vid Hanois pedagogiska universitet valde jag att återvända och undervisar nu 20 förskolebarn som är ättlingar till byn. Vi undervisar enligt utbildningsministeriets program, lär sedan barnen att sjunga, spela Tinh-luta och uppleva byns arbete under helgdagar och Tet", sa Tran Thi Thuy Linh, förskollärare från Thai Hai.

I byn Thai Hai har varje familj ett unikt yrke, varje person har ett unikt jobb, och arbetar tillsammans för att bevara sitt folks konkreta och immateriella kulturarvsvärden - Foto: NH

De goda nyheterna spreds vida omkring, inte bara Tay-folket i Thai Nguyen, utan även människor från andra platser som kände till byn kom och blev "byns bröder". När de återvände till Thai Hai litade alla helhjärtat på byhövdingen, levde i harmoni, bevarade traditionell kultur, uppfostrade barn till goda människor och strävade efter ett gott liv. Fru Le Thi Hao är ett exempel. Ursprungligen var hon högstadielärare i Gang Thep-området (Thai Nguyen stad), men när hon fick veta att byn bevarar kulturarvet gick fru Hao i pension och återvände till Thai Hai med sin man. Hittills har fru Hao varit knuten till byn i 17 år. Som Kinh-lärare visste hon inte hur man väver. När hon återvände till byn lärde hon sig av de äldste i byn. Nu, när hennes barn och barnbarn också vill lära sig väva, lär hon dem som hon kan. Varje dag, i kulturhuset cirka 30 meter från byskolan, lär hon barnen att väva bambukorgar. "Hon hoppas att nästa generation, förutom att lära sig kunskap i skolan, också kommer att lära sig livskunskaper för att fortsätta skydda och bevara traditionell kultur, precis som byborna gör", anförtrodde Hao.

Det äldsta pålhuset i byn Thai Hai är nu 80 år gammalt. När man flyttade till Thai Hai behölls det traditionella pålhusets utseende intakt: takbjälkarna och pelarna var gjorda helt av trä, Tay-folkets husgolv var gjort av bambu, och Tay-folket upprätthöll fortfarande elden på pålhuset. I byn finns fyra kulturarvshus: ett tehus, ett medicinhus, ett kakhus och ett vinhus. Under det kinesiska nyåret delar byborna upp sig i fyra kulturarvshus för att äta och prata med varandra i början av året. Thai Hai-folkets förberedelser inför Tet markeras av den nya risfestivalen (den 10:e dagen i den 10:e månmånaden).

20-årig resa för att bygga en lycklig by

Fru Lo Thi Sen - reseledare på Na Sang Community Tourism Village (Van Ho-distriktet, Son La) - Foto: N.HIEN

För mer än 20 år sedan, i Dinh Hoas säkra zon, demonterade en del Tay-folk sina traditionella hus på pålar för att bygga bekvämare tegelhus. Orolig för att framtida generationer inte längre skulle se husen på pålar, bestämde sig Nguyen Thi Thanh Hai, numera byhövding, för att låna pengar för att köpa tillbaka 30 gamla hus på pålar och återställa dem till sitt ursprungliga skick. Sedan valde hon den kala kullen i byn My Hao (Thinh Duc kommun, Thai Nguyen stad), där ingen bodde, för att etablera byn. Ihärdigt transporterade byhövdingen och de första byborna tillsammans varje hus på pålar från Dinh Hoas säkra zon till Thai Hai. Liksom "myror som bär dem under lång tid kommer att fylla sitt bo", demonterades varje balk, pelare och bjälke, märktes noggrant, lastades på ett fordon och flyttades gradvis till det nya landet. Det tog mer än 700 dagar för 30 nya hus på pålar att flyttas till Thai Hai från den gamla byn nästan 60 km bort. Med ena handen byggde de hus, sådde frön och planterade träd med den andra, och människorna i byn Thai Hai arbetade tillsammans för att förvandla den karga marken till en sval, fridfull skog i hjärtat av staden Thai Nguyen. När de kom till den nya platsen fick de möta många svårigheter och svårigheter, till och med plantera träd för skugga. Under husen på pålar födde de upp bufflar, kycklingar och ankor för att få gödsel till varje träd. Byhövdingen bar till och med sitt barn till skogen för att plantera träd. Livet på den tiden var inte som nu, folk åt vad de hade, ibland åt de bara ris med sesamsalt, men alla hoppades fortfarande att byn skulle utvecklas. Med mark och hus sa folket i Thai Hai till varandra att arbeta hårt och bygga ett nytt liv. Från de första byborna fram till nu har det bott nästan 200 personer här, många familjer har bott i 3-4 generationer. År 2014 blev den nya byn ett turistområde för Thai Nguyen. "När byborna tilldelades priset för bästa turistby – framröstat av Världsturismorganisationen (UNWTO), var de glada eftersom deras etniska kultur och deras by var känd för världen", sa Nong Thi Hao.

Till skillnad från andra turistområden byggdes Thai Hai för att bevara den etniska gruppen Tay-folkets kultur och förhindra att husen på pålar går förlorade. De bevarar inte bara "kroppen" av 30 gamla hus på pålar, utan också "själen" i kulturlivet. Själen i en etnisk by bevaras och utvecklas fortfarande i stadens centrum. Efter att ha fått utmärkelsen "Bästa turistby" har antalet turister som känner till Thai Hai ökat, men livets tempo här har fortfarande inte hunnits ikapp. För turister känns det som att återvända hem och smälta in i byns livsrytm. Ju längre de stannar i Thai Hai, desto fler intressanta saker finns det för turister att uppleva och utforska. Att leva som en lokalinvånare, försöka göra te och kakor under dagen, njuta av festivaler under året, äta med bybor i maträtten och tända en lägereld på kvällen. För Thai Hai-folket är husen på pålar fortfarande intakta, och kulturella och andliga sedvänjor bevaras av byborna. Alla traditionella sysselsättningar som Tay-folket utövade finns fortfarande bevarade, från att göra te och kakor, hålla bin och vin till vävning... Människor i byn pratar med varandra på Tay-språket, barn lär sig om sitt ursprung och sin kultur från vaggan genom Then-sång och Tinh-luta. När de växer upp kommer dagens barn att bli byns ägare och fortsätta de vackra traditionerna hos den etniska befolkningen här.

"När jag först började lära mig att bygga en lokal turistby hade jag en praktisk utbildning i Thai Hai-byn. Jag såg att alla gjorde ett mycket bra jobb med att bevara kulturen, särskilt att 'äta ris ur samma gryta, spendera pengar ur samma ficka'. Den praktiska resan gav oss användbar kunskap för att bygga turism i vår hemstad. För att göra det måste vi verkligen förstå vårt folks kultur, seder och bruk för att förklara för turisterna med våra egna sanna känslor." - Ms. Lo Thi Sen, reseledare på Na Sang Community Tourism Village, Van Ho-distriktet, Son La.

Tuoitre.vn

Källa