Tran Tien med sin man signerar böcker för publiken - Foto: TTD
Boken "Tran Tien - Sångaren av sin egen poesi - Sånger och berättelser " är en speciell antologi, den första som systematiskt presenterar Tran Tiens kreativa värld i form av musik och prosa. Boken är inte bara en samling sånger, utan ett andligt porträtt av en vandrande minstrelartist som levde och skrev helt och hållet för "min tid".
"Vad skrattar du åt, grabben? Skrattar du åt min tid?"
"På min tid rådde krig, fattigdom och okunskap. Ingen skrev musik för att sälja; om de gjorde det, skulle ingen köpa den. Skrivande var bara en ödesfråga, ett kall. Man kunde inte utöva något annat yrke. Så man skrev flitigt, hungrig men värdig, levde på en statlig lön, på ransonkuponger från subventionstiden. Det var eländigt men glädjefyllt. Men mitt 'jag' var nästan förstört. Bevis på detta är bristen på antologier, album och konserter för de levande, bara för de avlidna."
I bokens förord skriver Tran Tien om "min tid". Han tog examen från konservatoriet efter krigets slut, och inför både förstörelse och återuppbyggnad valde han en väg som passade honom: att resa med vänner som Ngoc Tan, Quang Ly, Y Moan, Si Thanh... och sjunga sin egen musik. Och nu tycker han att "min tid" är förbi.
Det var inte förrän nyligen, när regissören Lan Nguyens dokumentär om hans liv släpptes, som han bevittnade "barn födda 1990" som tittade på och applåderade entusiastiskt. Eller vid konserten " Half a Century of Wandering " 2023, där en pojke född 2006 som inte hade råd med en biljett vänligen släpptes in av arrangörerna. Han log glatt. "Vad log han åt? Min tid?" - mindes och undrade Tran Tien.
En dag kände han att "hans tid" fortfarande fanns kvar. Några släktingar som bodde runt honom uppmuntrade honom att släppa ett album eller en samling att lämna efter sig åt eftervärlden. De sa att så många vackra sånger bara sjöngs muntligt, aldrig skrevs ner, och därför kunde gå förlorade för alltid.
”Och jag har nästan hundra dikter till som jag tog med mig för maskarna och insekterna att lyssna på!” skrev han. Därför publicerade han den här boken, sammanställd av författaren Ho Anh Thai från brev och improviserade texter som han själv hade skrivit.
Särskilt del 2, "Sånger och berättelser", i boken innehåller 108 sånger med korrekt omskrivna texter, som representerar typiska kompositioner som spänner över olika perioder, från krigstid och subventionstiden till samtida liv. Det faktum att Tran Tiens sånger publiceras i officiella versioner med korrekta texter är av stor betydelse för hans musikälskare och sångarna som ofta framför hans sånger.
Tran Tien och "countrysångarna" på den tiden - Arkivfoto
Läsaren är fängslad.
Tran Tiens texter – som författaren Ho Anh Thai observerade – bär en tyngd som "även ledande poeter skulle finna beundransvärd". Det är ett språk som är både enkelt och kraftfullt, fritt men ändå fullt av mänsklighet, där poesi och musik smälter samman till ett, varken för propaganda eller kommersiell vinning. När det gäller själva musiken anser Ho Anh Thai att Tran Tien har nått en ännu högre nivå.
I boken kommenterade Ho Anh Thai vidare: "Tran Tiens författarskap kan också fängsla läsare. Det är därför jag sammanställde den prosa han skrev som jag tyckte var intressant i denna antologi. Jag är säker på att många läsare kommer att uppskatta Tran Tiens författarskap, lika mycket som de uppskattar hans sånger som harmoniskt blandar poesi och musik. Tran Tiens prosa behöver inte någon annan som skriver den; den är bara bra när han skriver den själv. Men jag inkluderade också ett par artiklar inspelade av reportrar. Inspelningarna är gjorda av reportrar, men berättelsens ton och stil är tydligt Tran Tiens."
Den unge designern Duy Dao, Grammy-nominerad från American Academy of Recording Arts and Sciences, ansvarade för bokens design. Han är exakt fyra decennier yngre än musikern Tran Tien, men deras tilltalssätt är ganska varierande: när de är berusade är de "bror" och "syster", när de undervisar är de "farbror" och "brorson", och allra kärleksfullast, när de är glada, är de "en gammal gris och en liten griskulting".
Förutom kompositörens sånger och texter innehåller denna bok hundratals fotografier och många tidigare opublicerade dokument. Tran Tien själv kanske inte ens minns alla dessa ögonblick från sitt liv. Duy Dao citerar kompositören Tran Tien som säger till unga konstnärer: "Mina senare år är lyckligt lottade, så jag har er alla till min hjälp."
Fem skisser av Tran Tiens porträtt.
I det mångfacetterade självporträtt han skapade i boken "målar" musikern Tran Tien sig själv med fem unika penseldrag.
För det första är de till sin natur bönder, som älskar hårt arbete och ogillar extravagans och lyx.
För det andra, eftersom de kommer från en förmögen familj är de arroganta och tolererar inte att någon vågar vara respektlös eller se ner på dem.
Min far är till sin natur buddhist, medkännande mot de svaga och förtryckta; han gillar inte att umgås men öppnar sitt hjärta för alla som älskar honom.
Fyra är en vandrare som älskar naturen och orörda, vilda människor, och njuter av att vara ett med det heliga universum.
Året är "ett vildsvin som föraktar elefanter och tigrar. Det söker långsamt efter ett icke-existerande löv, en icke-existerande jungfru, en icke-existerande plats för fred."
Anteckningarna i Tran Tiens kapitel "Dagliga tankar" är också mycket läsvärda i den här boken. Även om de beskrivs som "slumpmässiga tankar" är de alla reflektioner och filosofiska insikter som han har destillerat.
Eller så består kapitlet "Improvisationer" också av längre anteckningar, som börjar med "Låt Tiến berätta om det...".
Det här är berättelser från det avlägsna förflutna, om barndomen, om Hanoi , om hans mor, om tiden då han först började sjunga, om minnen med sin äldre bror Trinh Cong Son, om sången "Homeland " ("Ah ơi. Blommor flyger till himlen, vilka träd finns kvar? Ah ơi. Senapsblommor flyger till himlen, koriander finns kvar... uthärdar livets bitterhet.") Och medföljande är bekännelsen: "Jag har två hemländer. Jag kan aldrig sjunga sången jag skrev om mitt eget hemland. Varje gång jag sjunger den gråter jag."
Musikern berättade för pressen vid boklanseringen i Ho Chi Minh-staden den 23 januari: "Jag kommer att fortsätta skriva i ytterligare 100 år. Jag är i en ålder där jag kan äta, sova och älska. Jag kommer att fortsätta skriva, men om ödet imorgon säger mig att ge mig av på 'fåglarnas vingar', då kommer jag att ge mig av."
Min tid är över. De sångare från min tid som hjälpte mig att framgångsrikt föra mina sånger ut till allmänheten har nu gått bort. Jag står kvar med över hundra sånger tillägnade mina samtida, nu lika gamla som jag. Det är som om vi alla står på kanten av en avgrund och väntar på att tidens virvelvind ska sopa bort dem, eller att dessa sånger ska väcka minnen från ett bittert och olyckligt förflutet. Min tid är över.
Kompositör Tran Tien
Tran Tien och hans fru njuter av en fridfull ålderdom.
Läraren Bich Nga, hustru till musikern Tran Tien - Foto: MI LY
Fru Bich Nga, hustru till musikern Tran Tien, berättade för tidningen Tuoi Tre om deras nuvarande liv i Vung Tau. Deras yngsta dotter och hennes man har flyttat in hos dem, och deras barnbarn är deras största glädje. Varje dag är de lyckligast när de tar sitt barnbarn till och från skolan. Deras ålderdom är fridfull; de motionerar ofta. Tran Tien arbetar fortfarande dagligen, och om han mår bra spelar han in i sin lilla familjestudio och motionerar.
Fem år efter att musikern påbörjade sin cancerbehandling har hans hälsa förbättrats avsevärt. Han fortsätter att träna för att bibehålla sin hälsa så att han kan fortsätta komponera och glädja andra.
Källa: https://tuoitre.vn/tran-tien-cai-thoi-cua-toi-20260123231430886.htm
Kommentar (0)