Att uttrycka tillgivenhet genom melodierna från Quan Ho-folksångerna från Bac Ninh.

Du har säkert någonstans i ditt minne hört de medryckande melodierna från de manliga och kvinnliga sångarna från Kinh Bac-regionen som interagerar med varandra och erbjuder varandra betelnötter eller glas vatten för att visa sin gästfrihet.

Huvudentrén till Bac Ninh Quan Ho-teatern.

"Låt oss tugga en betelnöt tillsammans."

Ät det inte, ta det. Ät det inte, ta det.

Att ge varandra betelblad symboliserar ömsesidig tillgivenhet och tillgivenhet.

Detta betelblad symboliserar tillgivenhet och kärlek.

Ät det för att bli rött, ät det för att bli rött

"Våra läppar, era läppar, betelmyntet är ett gyllene betelmynt."

När man nämner Kinh Bac-regionen - Bac Ninh, vore det ett stort misstag att inte nämna det immateriella kulturarvet "Bac Ninh Quan Ho folksånger". Bac Ninh Quan Ho folksånger har en lång historia, skapade av den vietnamesiska (Kinh) befolkningen i Quan Ho-byarna och några angränsande byar.

Till skillnad från andra former av folksång var Quan Ho-folksånger i början helt enkelt informella sånger som sjöngs under folkets dagliga liv i Kinh Bac-regionen. Dessa var sånger med uppmaning och svar som användes för kommunikation och interaktion vid måltider, sittande, stående, bjudningar och avsked… Gradvis blev dessa uppvaktningssånger en källa till stolthet för lokalbefolkningen.

Quan Ho-folksånger från Bac Ninh är sånger där manliga och kvinnliga sångare sjunger med varandra. De sjunger vanligtvis Quan Ho tidigt på våren och hösten under festivaler eller när vänner kommer på besök för att uttrycka sin vänlighet. De manliga sångarna, klädda i traditionella turbaner och sidenrockar, och de graciösa kvinnliga sångarna, i sina traditionella flerskiktade klänningar och koniska hattar, sjunger tillsammans i enkla, innerliga verser. Deras traditionella stil, utan musikaliskt ackompanjemang, är full av musikalitet och visar upp Quan Ho-folkets förfinade kultur.

Ett framträdande av manliga och kvinnliga folksångare på Quan Ho-teatern i Bac Ninh.

Quan Ho-folksånger är otroligt mångsidiga, med över 500 sånger och 213 melodier framförda med en unik och distinkt sångkonst. Quan Ho-sångens särprägel ligger i kombinationen av musik , poesi och Quan Ho-artisternas sång. En sångs text har två delar: huvudtexten och stödtexten. Huvudtexten är kärnan och återspeglar sångens innehåll, medan stödtexten inkluderar alla ljud utanför huvudtexten, såsom interjektioner och vokaliseringar som "i hi", "ư hư", "a ha" etc. Quan Ho-sångkonsten kräver att artister använder dessa stödljud och texter tillsammans med huvudtexten för att göra huvudtexten mjukare och förbättra sångens musikalitet, vilket gör melodin mer livfull.

Texterna i Quan Ho-folksånger är vanligtvis noggrant utformade verser och rim, med ett tydligt och exemplariskt språk. Innehållet i sångerna uttrycker ofta mänskliga känslor som längtan och sorg vid separation; glädje vid återförening mellan älskande; ...

De charmiga unga männen och kvinnorna delar med sig av sina sånger.

Hanois delegation fick möjlighet att uppleva Quan Ho-folksång med hantverkarna från Quan Ho Folk Song Club i Do-templet. Texten till sången "Guests Visiting the House", som sjöngs av de kvinnliga sångarna, rörde djupt Hanois delegation när de lyssnade på den urgamla Quan Ho-folkmelodin.

Text: Gäster som besöker huset (forntida Quan Ho-folksång)

"Gäster kommer på besök hos oss, de kommer för att leka hos oss."

Bränn träkol vid staketet och fläkta vattnet för att göra te.

Jag erbjuder gästen den här koppen te.

Så dyrbara, åh, så dyrbara ni två är!

Varje person får dricka sin egen kopp.

Snälla ge det till henne, snälla, hon vill ge det till mig.

Floden torkar ut, åh, floden torkar ut, åh, landet.

Låt mig gå lite fram och tillbaka, så att jag inte blir störd av färjeöverfarten, annars går jag till templet.

Jag ser det, åh, jag ser orden Linh A Nhang.

Nära templet brinner det inte mycket rökelse, inte ens lite ljus på morgonen, månen skiner ner, och persikoträdgården är också ljus.

Tre eller fyra personer satt där – hur många personer?

Är den fortfarande tillgänglig eller inte? Borde jag fråga?

"Trådvagnen, åh trådvagnen, åh den rosa tråden?"

Hanois delegation upplevde Quan Ho-folksång med de kvinnliga sångerskorna från Quan Ho Folk Song Club i Den Do-templet.

Enligt Quan Ho-sångarna "får man inte missa seden att offra te och betelnötter när man besöker någons hem"; "Angående att offra te finns det ett gammalt talesätt: 'Med båda händerna lyfter man betelbrickan - det doftande teet fyller alla tio fingrar'"; "Angående att offra betelnötter finns det ett talesätt: 'Grön betel, vit arekanöt, rosa lime - lime blandad med mening, stark tobak med charm'." Man kan se "charmen" i varje vers av Quan Ho-folksångerna, enkla men djupt innerliga. De häller sina känslor och hjärtan i dessa sånger i hopp om att uttrycka ömsesidig tillgivenhet.

Under ett samtal med Nguyen Thi Xuan Lan, chef för Quan Ho Folk Song Club vid Do Temple, Dinh Bang, Tu Son, Bac Ninh, som inspirerar yngre generationer med en passion för Quan Ho-folksånger, fick Hanois delegation möjlighet att höra Lan sjunga Quan Ho med stor känsla. Hon delade:

"Vanligt folk vet inte vad standarden är. När det gäller Quan Ho-folksång är etiketten den svåra delen; sång kräver hårt arbete. Ungdomar ska vara glada, och jag uppskattar verkligen hur unga människor behåller sin kulturella identitet. I Quan Ho-byarna säger de 'ät hälften, ät hälften', så när man äter med vänner kan man äta en hel måltid eller en halv måltid för att prata och dricka tillsammans."

I början av bordet står en tallrik med salt, i slutet står en tallrik med pickles. Snälla, alla, lyft era skålar och ätpinnar så att Quan Ho-sångarna kan fortsätta sitt framträdande. I Quan Ho-stilen finns det en "la loi"-stil; när de möts sjunger de i "la loi"-stil (några av sångerna i "la loi"-stilen är extremt svåra), sedan börjar de i "van"-stilen, följt av "gia ban"-stilen (den sista stilen).

Det finns många sätt att introducera en Quan Ho-folksång, men jag vill inkludera några inledande kommentarer för att dra lyssnarens uppmärksamhet, så att de kan höra själva sången: Introduktion av sången "Con Duyen" (Fortfarande förälskad) - Med närvaron av så många uppskattade gäster sjunger vi, det gästvänliga folket i Bac Ninh - Kinh Bac, med glädje att bara de som älskar varandra skulle komma och besöka vårt hem. I Quan Ho-folksången i Bac Ninh finns en rad, "Låt dig inte luras av de många vänner jag har; även med många vänner väntar jag fortfarande på en god person." Mina damer och herrar, alla gillar en vacker person eftersom en vacker röst också är vacker, och en glad personlighet är också glad. Varför sjunger männen och kvinnorna i Bac Ninh bara om goda människor? För att folket i Bac Ninh tror att skönhet bara handlar om yttre utseende, som en blomma som lätt vissnar med tiden, medan en god person handlar om inre moralisk karaktär och visdom, att leva ett meningsfullt liv och sprida sitt inflytande genom generationer. De äldre brukade säga: "Bra trä är bättre än bra färg, en person med en vacker karaktär är bättre än en vacker person med ett vackert utseende." Om en person besitter både fysisk skönhet och moralisk karaktär och intelligens, hur mycket mer värdefullt är inte det? Detta är budskapet i den berömda sången i Quan Ho-folkmusikens uppmanings- och svarsstil från Bac Ninh – sången "Con Duyen" (Fortfarande förälskad).

Gruppen fick mer kunskap inte bara om Quan Hos folksånger utan också om det kulturella utbytet mellan människorna i Kinh Bac-regionen. Lan har varit engagerad i scenkonst sedan 1986, och med 28 års erfarenhet vill hon inte behålla dessa melodier för sig själv, utan vill föra dem vidare till kommande generationer så att Quan Hos sång bevaras för alltid, som hon berättade.

Quan Ho folksångare och de utvalda individerna.

Idag upprätthåller många byar i Bac Ninh fortfarande Quan Hos folktradition med hundratals traditionella sånger som är ömma, rustika och enkla, och som bär inom sig Kinh Bac-regionens heliga skönhet.

Skönheten i Quan Ho-folksången i Bac Ninh ligger i den harmoniska blandningen av ljuva melodier som sjungs av de manliga och kvinnliga sångarna, unika traditionella dräkter och kulturellt förfinade manér under uppvaktningen. Dessa bilder har blivit bekanta för både inhemska och internationella turister och frammanar en fredlig by i norra Vietnam, graciösa flickor i traditionell klädsel och koniska hattar, och unga män i sidenrockar och turbaner.

Som ett unikt kulturellt inslag för folket i Kinh Bac har Quan Ho-folksången från Bac Ninh förts vidare från generation till generation, men den behåller sitt intakta andliga värde, inte bara för Bac Ninh-provinsen utan även internationellt erkänt. År 2009 erkändes Quan Ho-folksången från Bac Ninh av UNESCO som ett immateriellt kulturarv för de andliga värden som denna konstform medför.

Trots den ökande moderniseringen av livet är Quan Ho-folksångerna fortfarande djupt rotade i medvetandet hos folket i Bac Ninh i synnerhet och hos vietnameserna i allmänhet. Denna konstforms bestående vitalitet genom sin långa historia fortsätter att locka och imponera på turister från hela landet.

(*): Fakultet: Internationella relationer - Specialisering: Extern information - Akademin för journalistik och kommunikation

Källa: https://baoquocte.vn/trao-duyen-qua-lan-dieu-dan-ca-quan-ho-bac-ninh-272532.html