Dr. Phuong Nguyen och NUOY:s frivilliga medicinska team på Hue Dental and Maxillofacial Hospital år 2026. Foto: Tillhandahållet av intervjupersonen.
Dr. Phuong reser regelbundet till Vietnam varje år och reser fram och tillbaka mellan norr och söder i program som organiseras av NUOY-organisationen (USA) med lokala sjukhus.
Född i ett flyktingläger i Indonesien innan hans familj anlände till USA, liksom många barn som växte upp i den vietnamesiska diasporan, var "Vietnam" för Phuong en mosaik av många delar: vuxenberättelser, fragmenterade minnen och historiska berättelser återberättade med kvävd röst.
När de blev lite äldre, som Dr. Phuong berättade, brottades barn i hans generation alltid med frågan: "Vem är jag? Är jag amerikan eller vietnames?"
Tar läkare från många länder till Vietnam.
År 2004 satte den 24-årige läkarstudenten sin fot i Vietnam för första gången som en del av ett medicinskt biståndsprogram från Project Vietnam Foundation. Den resan var som ett "genombrott" för honom. "För första gången visste jag vad som fanns i mitt blod", delade han eftertänksamt.
Nästan 20 år har gått sedan dess. Dr. Phuong log och visade oss ett foto han tog med sina vänner när de träffades första gången i Hanoi 2004. Sedan sin första återkomst ser han inte längre Vietnam som bara en resa, utan som en plats att ge medicinsk vård till "sitt eget folk".
Han tog inte bara med sig kirurgiska knivar, utan även studenter och unga läkare från USA och många andra länder till Vietnam. Några var amerikanska läkare, några var vietnamesiska amerikaner, och några hade aldrig satt sin fot i Vietnam förut.
Han ville att de skulle se Vietnam idag – inte bara ett minne av krig, utan en nation på uppgång, med utmärkta läkare, en törst efter akademisk excellens och en önskan att stå på lika villkor med världen.
I över 20 år har Dr. Phuong tappat räkningen på hur många operationer han har utfört. Vissa var stora, vissa mindre, men det finns patienter han alltid kommer att minnas. En liten flicka med en ansiktsdeformitet som var rädd för att gå till skolan. Ett barn med kraniosynostos, vars hjärna inte hade tillräckligt med utrymme att utvecklas.
"Vissa operationer varar i sex timmar. Andra kräver åratal av övervakning. Men glädjen kommer av att se dem gå i skolan, gifta sig och leva normala liv några år senare", berättade han.
Dr. Phuongs tillvägagångssätt skiljer sig från typiska "korttidsbesök". Han kommer inte för att vikariera för patienter, och han kommer inte heller för att skryta. "Inledningsvis hanterade vi 80–90 % av de svåra fallen. Men gradvis tog vietnamesiska läkare ledningen. Jag stod bakom, observerade och gav förslag", sa han.
Medicinstudenten Phuong Nguyen under sitt första besök i Vietnam 2004.
Vietnamesiska språket och familjen på andra sidan havet
I USA har Dr. Phuong en liten familj. Hans fru är mexikansk och arbetar som tandläkare. Hans två döttrar är fortfarande unga och har inte haft chansen att besöka Vietnam, men de har följt med sina föräldrar på flera internationella medicinska volontärresor till Sydamerika.
När han såg sin dotter oskyldigt leka med unga patienter som led av gomspalt bestämde han sig för att besöka Vietnam oftare för att hjälpa fler missgynnade och utsatta människor här.
Hans föräldrar, som tidigare var lärare, är nu äldre, vilket gör långa flygningar svåra för dem. Hans mamma hade återvänt till Vietnam en gång, och hon berättade om sin upplevelse för honom med känslor och blev rörd efter att ha återvänt till USA.
Det ögonblicket påminde oss om Dr. Phuongs beslutsamhet och ansträngning att tala vietnamesiska. Kanske berodde det på att hans föräldrar alltid hade behållit det vietnamesiska språket hemma och bevarat bandet som knöt Dr. Phuong till Vietnam.
Dr. Phuongs föräldrar, som av hälsoskäl inte kunde återvända hem, förstod vad han gjorde på andra sidan havet och stödde honom. De varken pressade honom eller sa åt honom vad han skulle göra; de såg helt enkelt hans arbete som något "mycket värdefullt": att hjälpa sina landsmän och sitt hemland.
För Phuongs lilla familj är det mycket oroande att undervisa sina två unga döttrar i vietnamesiska. Han hoppas att hans barn snart en dag ska kunna sätta sin fot på Vietnams S-formade land, för att se och höra på nära håll vad deras far och morföräldrar har berättat om.
Dr. Phuong brukade vara helt upptagen med sitt arbete, och nu anförtror han sig att det är dags att vara närmare sina föräldrar, att ta hand om dem, och så att hans två döttrar kan höra och förstå mer om Vietnam.
Han tog farväl av oss och lovade att ses igen i september 2026 i Hanoi, där han kommer att delta i en djupgående workshop om läpp- och gomspalt tillsammans med dussintals andra läkare från USA, Vietnam, Thailand och Sydkorea.
Källa: https://tuoitre.vn/ve-kham-benh-cho-dan-minh-20260426162305839.htm
Kommentar (0)